Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

2013 i ett BILD-EXTRA: ett år som hade det mesta

2013 läggs bakom oss.

Nu tar vi sikte på ett år med handbolls-EM, vinter-OS och fotbolls-VM.

Och förhoppningsvis mycket mer än så: livet är inte bara sport eller jobb, vilket jag genom alla år försökt beskriva i den här bloggen…2013 var tveklöst ett händelserikt och givande år i min enkla värld.

Här får du – traditionsenligt året i ett BILD-EXTRA.

Tack för 2013, nu ser vi fram emot 2014 och vi hoppas att du fortsätter följa med vad som händer i den här bloggen (gillar du den tillräckligt mycket kan du rösta på den HÄR.) under ännu ett år, oavsett hur och var du hittar den…

Just så här ser det bestående minnet ut av första kvartalet 2013 ut: snö, snö, snö, svinkyla men också väldigt mycket ljus. Isen låg länge stor och stark från Blacksmithfield i Bromma över mot Essingeöarna. Våren hade inte särskilt bråttom.

TV4-doktorn hade dock inte bara suttit hemma i vinterkylan under sin lediga tid. Det blev extremt tydligt när han tog plats i Nyhetsmorgon efter helgerna. Jag kände att bilden bara måste med för den är så speciell: Lill-Babs, Olle Nordin, Anders Timell eller vem ni vill, aldrig har vi sett något så grillat i TV-rutan någonsin.

Inte särskilt långt från 50 med de krämpor som kommer med tiden. Då gäller det att föröska hålla sig i form. Och tack vare thaiboxningsträning med Rickard Nordstrand blev jag av med en hel del ryggont.

TV-laget är alltid en fröjd och vi rivstartade säsongen 2013 med en match i Hjo i februari, mitt i smällkalla vintern på plogad konstgräsplan som vi invigde. Min partner in crimes, Billy Lansdowne, såg stark ut inför premiären.

Nytt år, ny bil. Jag kan ju inte så mycket om bilar och är egentligen ganska ointresserad men framtiden krävde en bil med lite utrymme. Så det fick bli den här.

Här är bilden och nyheten som slog ned som en stor glädje i vår lilla familj: En frisör som heter Hannah gravid och vår lilla dotter beräknades till september.

En av årets jobb-höjpunkter var förstås Proffsdrömmen, det som kallades fotbollens Idol. Jag fick äran att programleda programmet och var dessutom den som lade upp programmets strategi i form av tävlingar, matcher etc – oerhört stimulerande. Ett underbart uppdrag och jag, producnt Andreas Odén och teknisikt ansvarige Lille-Tobbe Lideberg (två klippor!) jobbade dygnet runt under imspelningar, lite så som det kunde vara på den tiden TV4 jobbade lite från höften i en nybyggaranda för att skapa någonting nytt och inte var så mycket fabrik.

Underbart var det också att jobba med jurykungarna Stefan Andreasson, Abgar Barsom och Thomas Ravelli, som jag själv hade varit med och handplockat. Samt givetvis med de förvånansvärt skickliga spelarna som sökte till programmet (på ena bilden har ni de fem finalisterna).

Tiden går och Wilma blev nu Wilma, 14 år. Det har sannerligen gått undan och ni som hängt med i bloggen har fått följa med på resan, från tiden då hon var Wilma, 6 år. En solstråle!

 

Park Konditori i Apple Bay! Alltid bäst. Och med uteserveringen alltid ett säkert vårtecken.

Under året fick jag förmånen att jobba med Lille-Anders i studion som ramade in sändningarna från Superettan. Sändningar och kollegor som andades fotboll och ingenting annat. Och alltid intressant att följa kommentator Darling och hans utflykter i den svenska geografin.

Så här såg den ut när vi startade TV4:s sportredaktion i augusti 1994. Fråga mig inte varför bilden togs med bara överkroppar, det var någon PR-guru som kom på det och det hade inte fungerat lika bra idag, vilket jag tror Maud Bernhagen, Suzanne Sjögren, Marika Eriksson, Karin Frick, Anna Brolin med flera säkert håller med om.

Vi är inte särksilt många kvar från den tiden som jobbar i sportredaktionens tjänst. Det är jag, Robban Perlskog (längst upp till vänster)) och Jens Tolgraven (numera exekutiv producent, två från höger i översta raden). Under 2013 gick Peppe Eng och Mattan Petersson i pension, Hasse Pekkari lämnade sportred. för annan tjänst och Jihde gjorde annat i huset.

Den 5 september 1994 sände TV4 sin första dagliga sportsändning, i höst blir det 20-årsjubileum.

Huslivet innebar nya erfarenheter och bloggläsaren vet vad jag pratar om. Många hade synpunkter på arbetskläderna men va fan: jag är nöjd med att jag planterade ett par träd och lade en helt ny gräsmatta, även om det så var i ett par svårare jeans.

Skön bild som jag tog under en kort sväng till Palma de Mallis under våren, den typen av ögonblick man ändå måste älska: klart att även en clown måste få lov och ta sig en rökpaus och vara för sig själva en stund.

Hemma-dranmatik när jag i ösregn sprang rakt in i en av husets utetrappor och såg stjärnor. Blodet sprutade och bara en halvtimme senare kom Agendasättarna och gjorde sin podcast, lite tveksamt om jag var helt hundra under den intervjun…

På tal om podcast så var en annan av årets höjdpunkter att jag och Olsson startade PÅDDEN under året och gjorde avsnitt varje vecka i 35 veckor i sträck.

Olsson kommer trappa ned en hel del under året och jag rekommenderar att ni läser Lührs fina text om Mats i dagens Getingen HÄR – men PÅDDEN fortsätter vi med, vilket glädjer mig väldigt mycket. Det har varit förvånansvärt roligt.

Här sitter vi och spelar in ett avsnitt på Bystan i Skåne och Olsson bjussar på kaffe i en gammal Di Gule-mugg.

Anna Brolin och Jesper Rodhborn gick och gifte sig minsann när solen strålade så vackert över Visby. Och jag kom i egendesignad svid och just kostymskapande var en hobby som jag ägnade en hel del tid åt under 2013.

Resandets, snacket, matchandet och kompisandan i TV-laget. Underbart!

Under året spelade vi dessutom 15 matcher och förlorade inte en enda (två oavgjorda). Vi kör vidare under 2014, många av oss tröttnar aldrig på att spela fotboll.

 

Båstad, givetvis. Och padel, såklart. Sommaren var fantastisk på många sätt, solen sken och jag hade fler lediga dagar än jag haft någon annan sommar sen jag började jobba som 16-åring.

Ett kärt och speciellt besök på gården jag växte upp: Gånglåtsvägen 25, Vårsången, Lindängen.

Bästa tjejerna: Wilma, 14 år och En frisör som heter Hannah.

Det kom ännu en födelsedag i juli och en present som du inte skojade bort. Jag hade pratat lite på skoj med En frisör som heter Hannah om en sån där gräsklippare som man sitter på…och plötsligt stod det en sådan i trädgården. Givetvis i mattsvart. Nu är gräsytorna inte särskilt stora (det är svårt att vända maskinen…) men ändå.

Årets sångare: TV-lagets Nicky Karlström, som aldrig bangar för en Ebba Grön-låt. Här i Alingsås i augusti.

Sköna kompisar: Rickard Nordstrand  efter hans comeback på Stockholm Stadion (där jag fick lov att vara ring announcer i ett välgörenhetsprojekt) och Danny Wess, när vi är på väg in för att ta del av invigningen av Tele2.

Årets största ögonblick, alla kategorier: 10 september – vår dotter Tindra kom till världen. Magi.

Min absoluta favortibild: Wilma, 14 år, i sin första kontakt med sin nyfödda lillasyster.

10 september var också dagen då Sverige spelade VM-kvalfotboll mot Kazakstan och Tindra behövde förstås vänja sig vid pappas vanor omgående. Hon var vaken under matchens första 30 sekunder. Men det räckte för att se Zlatan göra matchens enda mål.

Tindra och Wilma.

2013 var dessutom året då jag och rasta-Danne fick åka på U17-VM i Förenade Arabemiraten för att se ett svenskt ungdomslag spela ett VM-slutspel för första gången. Vi hade förväntat oss att stanna i knappt två veckor. Det blev nästan en månad när Sverige sensationellt tog brons. Jag fick dessutom träffa en gammal ungdomshjäte ännu en gång (första gången var på VM i Frankrike 1998), Perus Teofilo Cubillas.

Ja, herregud. Långe Lundh är alltid underhållande när det blir läge för sittning. I par med sin gamle kompis Ebbot blev det så kul att tårarna sprutade. Återkommer med detaljer någon annan gång. Om hundra år.

 

Det bleb höst och vi åkte till Lissabon för att se solen sakta dala ned på andra sidan vårt fotbollslandslag. Det blev inget VM-slutspel den här gången heller och efter 22 år i landslagets tjänst – jag har varit med under alla år – hade säkerhetschefen Janne Hammarbäck gjort sin sista match.

Det blev ett ganska tråkigt slut på idrottsåret, men sådan äro idrotten och det är också charmen med det här jobbet/flackande livet: du vet aldrig riktigt ur det slutar.

Det du vet med säkerhet är att Tindra, snart fyra månader, tycker att livet är lika roligt för det.

Med det sagt: ha ett väldigt bra, spännande och roligt 2014.

Publicerad 2014-01-01 kl 18:04
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER