Första gången jag var i Århus var någon gång i början på 90-talet när Jean-Paul “Champa” Vonderburg lirade i AGF under en väldigt kort sväng, han gjorde fem matcher innan han joinade Stuart Baxter i japanska Hiroshima.
Jag är en mästare på att glömma och jag kommer inte ihåg speciellt mycket av det.
Men om vädret hade varit som vädret är just nu i samma stad hade jag aldrig glömt det.
Det är galet.
Ett par minsugrader och en vind sylvass som ett rakblad som skär genom kläder, kropp, kött och märg.
Ta den värsta januariblåsten i Malmö och dubbla den.
Det är så fruktansvärt bistert, grått, kallt och eländigt denna i Danmarks näst största stad att det borde vara förbjudet, vilket inte direkt förgylls av det Scandic Sunk som vi bor på.
Normalt är det en fin studentstad det här med rikt kulturliv, bra restauranger (jag och Axnér hittade en svår fransk bistro vid namn Klassisk 65 på Jägergårdsgade igår), fin lten strand och myllrande studentliv men nu hukar alla längs gränderna för den ondskefulla väderleken och det handlar bara om att överleva tillräckligt många steg för att öppna en dörr och vistas inomhus.
Men eftersom vi älskar att jobba med handboll så låter vi dagarna vandra förbi inne i en hall som heter Nrgi Arena, bara det att torsdagen var en vilodag och det var först när vi inte hade särskilt mycket annat för oss än att ta en promenad som vi insåg att vi haft det bra där inne, bland klister- och gurkburkar.
***
Alla tänkbara gratulationer till Redaktör Pol Pot, den evigt unge Jens Tolgraven som nu fyllt 50 år.
20 år efter det att vi tillsammans började jobba för TV4 i Stockholm.
***
Malmö FF:s Miiko Albornoz drömdebuterade för Chile när han gjorde 1-0 i 4-0-segern mot Costa Rica på hemmaplan.
Självklart en fantastisk upplevelse för Albornoz och givetvis bästa tänkbara sätt att visa “nya” nationen att han är på plats och något att räkna med.
Det kan tillochmed leda honom hela vägen in i Chiles VM-trupp, med lite flyt.
Men med det sagt så får vi inte glömma att det här var en match i det som skulle kunna betraktas som Chiles “januariturné”, det har kommit lite i skymundan.
Jag kan tycka det är stort nog att Albornoz fick starta matchen i ett chilenskt landslag men det var inte direkt ett Chile som var ett ordinarie Chile, lika lite som Sveriges landslag i Abu Dhabi var ordinarie.
Chile kom till spel med bara inhemska ligaspelare, förutom Miiko och en forward som spelar i Chippens lag i Förenade Arabemiraten. Motståndet från Costa Rica hade en spelare med utländsk adress, IFK Norrköpings nya back Christopher Meneses Barrantes (och fd Kalmarspelaren McDonald startade, dock ingen Celso Borges).
Att jämföra med det Chile som i sin senaste tävlingsmatch, VM-kvalet mot Equador, som hade 20 av 23 utlandsproffs i sin trupp, varav två inhemska spelare var reservmålvakter.
Vi talar spelare från klubbar som Juventus, Barcelona, Napoli, Basel, Fiorentina, Twente, Dinamo Zagreb, några brasilianska klubbar och andra från Premier League, Serie A och La Liga. Det är också ett skäl till att Chile nämns som en outsider i kommande VM.
Om Miiko Albornoz tar en plats i den VM-truppen är det fantastiskt starkt gjort och han kunde inte fått en bättre start på sin nya landslagskarriär, dessutom finns ju VM-chansen här och inte i ett svenskt landslag.
Men det lag han spelade för igår var inte bara ett chilenskt B-lag, det var ett C-lag.
***
Skön story om hur Chippens farsa löste Volvo-giget till Zlatan.
***
I nya PÅDDEN pratar jag och Olsson om målkameror, handboll, NFL, David Hasselhoff och hur det kommer sig att vi gärna går för röd gubbe – men danskarna gör aldrig det.
Bland mycket annat.
Lyssna HÄR.
***
Kristoffer Peterson känns väldigt spännande, kul att Liverpool ville att han skulle signera nytt.
***
Min senaste onsdagskrönika i Getingen gav upphov till diskussion på sociala medier, vilket glädjer mig.
Den handlar om ärlighet.
Framförallt om beteende.
Varför är handbollspelare så ärliga i jämförelse med alldeles för många fotbollsspelare, varför tar en handbollsspelare en tuff smäll och springer vidare när en fotolllsspelare ligger kvar och reser sig två sekunder efter att han fått lite meningslöst kylspray på huden?
När blev det så och varför?
Bland mycket annat som du läser i krönikan HÄR.
***
Idag tog Axnér iväg mig och Frau Frick på ett ekologiskt hak (dansken älskar ekologiskt, på vissa ställen kan du med fördel äta upp möblerna du sitter i till förrätt).
Karin tog in en risotto på pumpa, serverat likt en lite för tjock ärtsoppa i lumpens djupa skopa ute i skogen.
Jag fick en hamburgare gjord på rabarberblast.
Avslutade med en cappucino pressad ur en rotselleri.
Sen sjöng vi kampsånger i kör med ett kubanskt/angolanskt rockband vars instrument var gjorda av älgskelett och twinnade hundhår av en man som bott ute i skogen under en presenning virkad i almlöv utan elektricitet i 67 år.
Det är uppenbart att Axnér bott alldeles för länge i Lund.