POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Bäst att möta Ryssland direkt efter VM (som vi gör)

Det är skillnad på efter ett mästerskap och efter ett mästerskap, ibland kommer saknaden, ibland är det skönt att slippa skiten.

I mitt fall handlar det inte så mycket hur jag upplevt mästerskapet.

Snarare var jag har gjort det.

Efter ett fotbolls-VM, till exempel, som är ett dubbelt OS och dessutom ett ständigt resande är du så slutkörd eftersom du levt med jobb sisådär 15-16 timmar om dagar. I 35 dagar. Då handlar det bara om att glömma, ta dig samman som människa och gå i bivack.

Men efter att ha sett OS på TV – för övrigt utmärkt löst av Viasat, föga förvånande – är det annorlunda.

Och när jag tryckte på köks-TV:n i morse kändes det tomt med nån TV-shopsvariant på 3:an, när du under dryga två veckor vant dig vid att käka frukost till  en OS-tävling i någon form.

Men du vet ju också att det går över. I bägge fallen.

Snart vänjer du dig vid att sitta framför filmjölken med ett triss-skrap i bakgrunden.

Och när du väl hämtat dig från ett mästerskapsjobb så tar du sats mot nästa.

***

Ryssland, Österrike, Montenegro, Moldavien, Montenegro, Lichtenstein.

Två går direkt till EM-slutspelet i Frankrike, ett tredje för (minst) spela play off.

Lottningen är, sett ur ett kommersiellt perspektiv, fruktansvärd grå och trist utan något lag som direkt lockar: inget England, Italien eller Spanien.

Inte ens ett Norge eller Island.

Och det hade ju varit lite halvkul med Gibraltar, som är helt nya, om vi nu ändå ska ställas mot ett blåbärsgäng.

Å andra sidan slapp vi något som skulle betraktas som helt omöjligt, som exempelvis Tyskland senast. Och dels slapp vi en och annan mardrömsgrupp.

Ryssland var starkare än Portugal i gruppspelet och det säger en hel del, men portugiserna är sällan hundraprocentiga i gruppspelet (tre play off i rad) och Ryssland går att besegra.

Österrike må vara lite på väg uppåt men en Alaba gör inte ett helt lag. Det är en nation som vi ska ha bakom oss.

Montenegro var annars den jobbigaste nöten i sin lottgrupp, där fanns det betydligare enklare lag att få. Montenegrinerna var länge ett starkt hot i Englands VM-kvalgrupp och har ett lag med ett par fixstjärnor.

Men så starka som vi lätt vill tro att de är hemma i Podgorica, så bra var det inte på hemmaplan i senaste kvalet. Oavgjort mot Polen och England förvisso, men förluster mot såväl Ukraina (0-4) som – Moldavien (2-5).

Däremot gjorde de överraskande bra resultat på bortaplan.

Moldavien hade vi inga problem med senast det begav sig, ojämnt och i grunden inte bra nog.

Och Lichtenstein är vad det är.

Jag är lite osäker på vad ett nytt svenskt landslag har för status men normalt ska det här gå att lösa hela vägen till ett EM-slutspel, även om jag inte tror att det blir en enkel resa.

Det jag ser som positivt är att det ser ut som om ganska många lag verkar jämna i standard och kan ta poäng av varandra och Sverge har av hävd varit bra på att tappa få onödiga poäng.

Intressant är att Sverige får en extremt tuff öppning på kvalet i höst med både Österrike och Montenegro på bortaplan. Dessutom Ryssland på hemmaplan, men det ser jag som enbart positivt. Det är oftast en fördel att direkt efter sommaren ställas mot ett lag som nyss deltagit i ett mästerskap.

***

Är det verkligen Sveriges bästa vinter-OS?

Vi tog flest medaljer förvisso, men i Turin blev det sju guld, jämfört med två den här gången.

I medaljligan blev Sverige 14:e i Sotji, på sjätteplats i Turin.

Det är alltid guld som glimmar.

***

Vad hände egentiigen här?

***

Snart allsvenskan och jag längtar, som alltid, varje år.

Men det känns inte direkt som om det har slagit blixtar kring de svenska lagen inför säsongen, det är tydligt hur försiktiga alla lagen är med ansträngda plånböcker.

Och självklart är det trist att tre väldigt stora allsvenska profiler som Stefan Ishizaki, Tobias Hysén och Jiloan Hamad försvunnit… sak vi gå efter “trevlighetsgrad” bland svenka spelare så är det ett enormt tapp.

Dessutom är Henrik Rydström inte längre med eller Daniel Tjernström eller Stefan Selakovic eller Micke Dahlberg eller…ja, det finns en hel profiler som inte längre är med och förgyller.

Då vet vi åtminstone att det kommer nya.

Ser fram emot det. Också.

***

Ska du vara helt säker på att inte få i dig något som helst dopingklassat preparat ska du helst odla upp egna djur, grönsaker innan du käkar dom. Du ska hämta ditt vatten ur en rinnande naturlig källa.

Du vet aldrig.

Däremot vet du förstås om du fuskar medvetet.

Eller om du äter en medicin som du vet innehåller ett ämne du inte får ha för mycket av i kroppen.

Jag tyckte Mattias Norström var väldigt bra i Viasats studio när han talade om att en sån här fråga aldrig får ha gråzoner.

Antingen är medel förbjudna eller inte. Framförallt om du inte kan styra din egen kropp mot olika sorters grad av ämnet.

I det fallet kan jag känna att dopingreglerna blir flummiga och i slutändan drabbar idrottaren, antingen så är ett medel inte tillåtet eller så är det.

Jag kan inget om medicin men när Tre Kronors läkare säger att “en tablett om dagen skulle vara ok”...köper han det då rakt av eller tänker han på hur STOR tabletten är eller vad som händer om man tar den en kvart före en match?

Om nu en tablett innebär att Nicklas Bäckström kan åka dit, då ska han inte ta någon överhuvudtaget och det MÅSTE en ansvarig läkare ha koll på. Det handlar ju framförallt om att aldrig ta en risk och det handlar om att IOK är en varelse som aldrig någonsin skulle ens överväga att lyssna till vad människan säger eller känner eller fått veta i ett sådant här sammanhang eftersom Gunilla Lindberg och hennes pampkompisar aldrig skulle komma på tanken att ge utrymme för annat än svart, vitt och benhård byråkrati.

Det kan inte ha varit en nyhet för någon.

Och just därför är det som har hänt inte någon annans fel.

Det tror jag nog att även Tommy Boustedt inser när han vaknar upp ur sin affekt och funderar närmare på omständigheterna (jag gillar Boustedt och han står alltid på spelarens sida, vilket är en god egenskp, men här tappade han det helt).

***

Bayern München är FÖR bra.

***

Thomas Ravelli såg stark ut vid lottningen i Nice och artikulerade distinkt.

Kul också att se Jan Tomaszewski, polacken som räddade Staffan Tappers straff 1974.

Jag och fotograf Lillen Bergström träffade honom i hans fuktiga gillestuga i Lodz där han visade bilder på sin proffstid i Real Mallorca och bjussade frikostigt på vodka.

***

Guds Son är kung nu och jag är förstås inte överraskad över att han (och Viasat) gjorde ett så snyggt OS.

Framförallt behövdes ju Olas tyngd och erfarenhet när det brann till efter Bäckström, då var det inte lägga att bara stryka medhårs.

Det som varit mest överraskande för mig är hur snyggt TV3 behandlat reklamfrågan, de har varit väldigt sparsamma med break och valde goodwill före att alla tänkbara cash ska in, skitsamma vad folk tycker.

Ett grepp inom kommersiell TV som vi inte sett på senare år och som möjligen har förändrat andras syn på vad som är alltid är viktigast. Sen ska vi inte glömma att Viasat kan sin premium-TV och främst ville trycka in folk i en fortsättning på kanalens kommande utbud.

Men de kunde absolut ha valt att maximera varenda liten tänkbar reklamkrona och de valde att inte göra det.

***

Ola Toivonen ville helst till något riktigt stort i England, Italien eller Spanien.

Nu blev det som det blev: Rennes.

Och det var det bäst som kunde hända.

Toivonen har fått speltid omgående, självförtroendet lyfter och när han är som bäst är han en väldigt bra spelare för ett svenskt landslag.

***

Om man säger så här: de jag talat med som jobbat nere i Sotji längtar inte en sekund till ett nytt OS just nu.

Patrick Ekwall

Helt rätt av Hamrén - man tager vad man haver

Jag och Wilma, 14 år, laddar för svår pappa-dotter-resa till Shanghai i påsk.

Jag och Tindra, 5 månader, försöker kommunicera med hjälp av en giraff som piper.

Det är lite skilda världar i föräldrarollen men det finns en viss charm i det: ena stunden charmerande och lärorikt tonårstugg, andra stunden lycklig över ett skriande ljud ur babymun.

Ena dagen ett läxförhör i geografi, den andra ett försök i att lära ut hur man greppar en skallra.

Ena eftermiddagen lär jag mig om någon rappare och dans jag aldrig hört talas om. den andra försöker jag hitta verserna till vyssan lull.

Smått omtumlande, men väldigt givande.

***

Mitt i OS-bubblan presenterade alltså Erik Hamrén sin trupp till matchen mot Turkiet i Ankara och glädjande nog fans Muamer Tankovic i den, inte för att vi ska tro att Tankovic kommer att vända upp och ned på jorden utan för att vi vet att han är en del av framtiden.

Helt rätt av Hamrén att ta med honom och visa förtroende för en ung spelare som tagit sig hela vägen till spel i Premier League.

Överraskande var det däremot inte, i slutändan handlade det mest om Tankovic skulle välja Sverige eller Bosnien…han kan, för övrigt, fortfarande välja Bosnien eftersom träningsmatcher inte längre räknas som bindande.

Däremot var det en smärre sensation att 19-årige Emil Kratfth var en del av truppen, även om det till stor del handlar om att etablerade ytterbacksnamn som Wendt, Safari och Lustig dras med skador.

Det gör inte Mattias Johansson, som jag skrevi detta inlägg, innan jag ändrade. Han har varit utanför AZ:s starteleva under en period men är inte skadad. Tydligt är att Johansson och Johan Larsson inte är Hamréns favoriter.

Jag höjer också på ögonbrynen för att att Jonas Olsson och Andreas Granqvist helt lämnas utanför truppen och det är ett fortsatt tecken på att förbundskaptenen famlar något i jakten på “rättt” mittbackar.

Nu testas Joel Ekstrand och Rasmus Bengtsson, den ena spelar i Championship och gör det bra, den andra imponerar som lagkapten i Twente.

Det är inte optimalt att fortsätta leta efter nytt på en position där det egentligen vimlar av meriterade spelare, men det är här och nu och i ytterligare två landskamper under våren som Hamrén kan testa.

Sen är det skarpt läge i september (augustilandskamperna är bortplockade).

I övrigt: ja, man tager vad man haver, som Jonas Thern sa till mig som Halmstads tränare när han pekade på Emil Jensen inför en match.

***

Pellegrinis gnällande efter Man City-Barcelona blir ju bara patetiskt.

Vad är det med de här tränarna i de där storlagen som nästan ALDRIG kan ta en förlust mot ett bättre lag utan att skylla på någon eller någonting annat.

Wenger var ju likadan när han gapade på domaren efter straffen/utvisningen på Szescny.

Jag tycker det var straff för Barcelona när han var fri, även om tacklingen från deMichelis  “påbörjades” lite innan straffområdet så tog han ju benen inne i straffområdet – då spelar det ju ingen roll var tacklingen inleddes. Det blir ju så konstigt med det där, han försökte möjligen ta honom utanför men han gjorde det innanför.

Att Arjen Robben drogs ned i straffområdet av Arsenals målvakt råder det inga tvivel om.

Sen blir det rött kort för (det jag fortfarande kallar friläges, för vem avgör vad som är en “målchans”) att spelaren är ren och i det fallet är ju reglerna som de är. Alla vet om det.

Jag håller med om att det blir dubbel bestraffning och att man borde se över den bestraffningen – för fotbollens skull.

Men nu är det som det är.

För övrigt blev jag ruggigt imponerad av både Barcelona och Bayern München…tyskarna blir bara bättre och bättre, känns det som.

Och hur är klassen på Premier Leagues bästa lag egentligen? Intressant fråga,

***

I senaste PÅDDEN blir det förstås en hel del OS och vi snöar in på om vintersporterna är på väg att bli på väg att bli materialsporter: kan man vinna en hockeymatch för att man har bättre klubbor?

På temat valla.

Ska alla åka på likadana skidor.

Vi tycker vad vi tycker om Tre Kronors underliga tillvägagångsätt mot Viasat efter Patrik Berglunds uttalaande.

Det handlar om vad som är off the record eller inte.

Och om Streisand-effekten.

Du lyssnar på PÅDDEN nr 41 genom att klicka här.

***

På tal om det så är Robin Bryntesson en skön skidsnubbe som gör succé i Getingens webb-TV.

En fröjd att få jobba med honom (trots att han spelar fiol).

***

Zlatan Ibrahimovics vänsterkanon är oslagbar.

Om han fortsätter att spränga gränser och bli bättre och bättre för varje år, hur bra är han då inte när han fyllt 40?

***

När Tindra, fem månader, är Tindra, 14 så är Wilma, 14 – Wilma, 28.

Bara en sån sak om tider som förändras.

 

 

Patrick Ekwall

Väljer Tankovic landslag på känslor eller annat?

Ni som hängt med i den här bloggen de senaste åtta-nio åren vet ju vad jag tycker om möten: sådär.

Möten behövs men tar du ett möte på en timme (der ska ALDRIG vara längre) så kan du vrida ur max 10 minuter vettig information.

Resten är vanligtvis slöseri med tid.

Jag har suttit på så många evighetslånga mööööööööten i TV4-huset genom åren där det pratats, pratats, pratats och pratats för att det ska pratas, där besluten ibland varit noll och inga.

Jag vill ha idé, information, beslut, effektivitet, pang, pang, tjoff, tjoff – därefter vill jag koncentrera mig på annat än att sitta och prata i grupp.

Smått överdrivet, men ni förstår.

För ett ögonblick hade jag en känsla av att möteseffektiviteten blivit bättre i TV4-huset, men jag får kalla kårar när jag vandrar omkring i huset på Tegeluddsvägen på Gärdet i Hufvudstaden och upptäcker att den nya strategin är att alla som haft egna rum ska skickas ut i någon sorts kontorslandskap – och alla rum ska vara kvar och bli MÖTESRUM.

Sportredaktionen har flyttat nyligen, jag tror att det är den 31:a gången sen inflyttningen på 90-talet och vi snart gått varvet runt, och där redaktionen satt tidigare har man tillochmed skärmat av ett utrymme mitt i lokalen med ett draperi som går i en rund ring och inne i draperiet står det tre lustiga fåtöjer och ett bord för där inne ska folk ha MÖÖÖÖÖÖÖTE.

Här ska inte jobbas – här ska det hållas möten. Överallt, möten, möten, möten. Alla måste flyttas ut, trängas ihop för att det ska finnas plats för så många MÖÖÖÖÖÖÖTESrum (eller utrymme) som möjligt.

Det kommer inte att sitta några människor i det där kontorslandskapet överhuvudtaget för att alla ska sitta i små (eller stora) vrån och prata, prata, prata i MÖÖÖÖÖÖTEN.

Det är humor.

***

Ska Muamer Tankovic spela för Sverige eller Bosnien?

Ja, det bestämmer han förstås helt på egen hand.

Om han känner att han har hjärtat i ett bosniskt fotbollslandslag så ska han givetvis välja det, oavsett om han är född, uppvuxen och fått stora delar av sin fotbollsuppfostran i den svenska fotbollsrörelsen.

Om det nu är det som det rör sig om – eller om det är att det finns ett VM som lockar runt ett hörn?

Kanske är det sådant som spelar roll i en marknad som kan betraktas som fotbollsspelarens.

I en sådan värld finns det kanske inte plats för den typen av känslor för ett land eller ett landslag?

Vi har redan fått lära oss att leva med det, inte bara i fallet med spelare som kanske kunde platsa i ett svenskt landslag utan även med spelare varit “sämre” och tagit chansen i andra länder förattt att de haft dublbla pass: Martin Mutumba för Uganda, Mohammed Ali-Khan för Libanon, Lollo Chanko för Syrien, med flera.

Tankovichart valt att få en del av sin “landslagsuppfostran” i svenska U-landslag. Han har spelat totalt 34 P- och J-landskamper för Sverige.

Men det är möjligt att han känner sig mer som bosnier när det spelas VM i sommar?

Personligen kan jag tycka att man borde vara “bunden” till ett landslag så snart man valt att spela J-landskamper för en nation men numera kan du spela träningskamper för A-landslag och ändå byta landslag /sen är det förstås en annan sak om man väljer att byta medborgarskap, men det är en helt annan fråga och process).

Men jag kanske är gammalmodig.

Och får kanske vara nöjd och glad över det faktum att Zlatan Ibrahimovic tidigt väldigt tydligt visade för vilket landslag han ville spela för, trots att även han hade möjlighet att välja annan nation.

***

Att ge sig in i skidvärlden och pika norrmännen lite för att de gjort bort sig i två stafetter har öppnat upp en helt ny hatvärld.

När mitt namn blev rubrikstoff i VG och Dagbladet – två norska kvällsaviser – såm small det till i mejlkorgen med e-post från massor med folk som har dubbelnamn.

Alla är jätte, jätte, jättearga på mig för att jag sagt att det är lite svårt att tycka synd om norrbaggarna.

Nu förstår jag hur kollegor Anrell och Jonas Karlsson haft det, norrmännen är inte kloka och tror att skidåkning är liv och död.

Men så här: lever man i ett land där den fantastiske Petter Northug skapat massor med PR för skidsporten – bland annat genom att pissa på svenskar…då får man ta ett och annat hugg tillbaka.

***

Tungt att Jonas Eriksson får Manchester City-Barcelona i Champions League.

Och ytterligare ett bevis på att den svenske domaren kommer att vara en aspirant att få döma en VM-final i sommar, så länge han inte gör några misstag på vägen fram.

Så stark ställning har han.

***

Charlotte Kalla har ALLA tänkbara förutsättningar att bli svensk idrotts nya SUPERSTAR.

***

Inget snack om att Ola Toivonen var i ett stort behov av att byta miljö.

Det han gör i Rennes just nu gör att han är en man för Erik Hamréns A-landslag under en period där jag tror att han riskerade att halka ur truppen, sett till torkan han upplevde i PSV.

***

Snart möte inför kvällens Fotbollskanalen Europa.

I något rum som jag inte riktigt har koll på.

Eller så sitter jag i det.

Det svåra är inte att hitta ett mötesrum här, det är att hitta ett utrymme som inte är det.

 

 

 

Patrick Ekwall

Vad och vem STYR ditt liv: löpsedlarna kan ge svaret

Lokala löpsedlarär ju lokala löpsedlar, jag har gjort en hel del genom åren för Kvällsposten när Mörrum, Nybro och sådana gäng lirade hockey på 80-talet, och vi redogör en hel del för det i nästa Pådden.

Men den här är ju svår att skoja bort.

Så får du Sotji till Bromma, så att säga, och jag vill ju gärna veta vilka de är som får två veckors OS att styra ett liv.

Är det grannen?

Är det hemma hos Alsings? Hellenius’? Majstorovic?

Man vill ju veta=bra lokalt löp.

***

Det var alltså inte bara jag som tyckte att Erik Fribergs övergång var svår att förutse.

Tydligen även för hans nya tränare Davide Ballardini.

Enligt uppgift visste han inte vem Friberg var när han seglade in på Bolognas träningsanläggning.

Nu hoppas vi på det bästa för Erik Fribergs skull förstås, men ingen kan ju påstå att det är de allra bästa av förutsättningar.

Tänk om du själv kom till ett nytt jobb, glad och nöjd över det såklart, och det första din chef undrar är vem fan du är. Den är ju inte rolig.

Sen är det förstås extremt underligt att den moderna fotbollsvärlden, i en av världens största ligor, kan fungera så här.

Jag som trodde “videojuggar” var en väldigt svensk företeelse.

***

Att så många är så överraskade över att Ola och Co. på Viasat gör bra OS-sändningar känns i det närmaste provokativt.

Sett till de senaste fem-sex åren har Viasat sänt fler timmar kvalitativ sport än exempelvis SvT, vecka ut och vecka in.

Jag är inte ett dugg överraskad.

Men gläds åt att de gjort det så himla bra, så här långt.

***

Jag ser allt mer fram emot Erik Hamréns trupp till matchen mot Turkiet i Ankara den 5 mars.

Jag utgår från att han inte kan komma dragandes med vad som har varit, att han måste förnya eller åtminstone börja testa nytt.

Och kan Muamer Tankovic vara ordinarie i en och annan Premier League.match så måste han var aktuell för ett svenskt landslag. Är det så att Dzeko försöker övertala Tankovic att lira för Bosnien så kan vi väl kontra med att Zlatan ringer upp Muamer.

Vem lyssnar man mest på, helt ärligt (givet svar).

Med Alexander Gerndt – som definitivt varit ett forwardsalternativ – skadad efter det där överfallet i Schweiz och med Tobias Hysén långt borta i Shanghai…då måste Tankovic vara ett tänkbart alternativ.

John Guidetti borde förstås också vara ett namn för den där truppen, om inte för att invertera hur det är ställt med hans fysiska status – vi får ju inte se så mycket av det i Stoke.

***

Jag har helt missat “Alla snackar Sotji”, men med tanke på allt som sägs och skrivs: måste hitta tid och se det.

***

I dessa tider: Heja Olympic!

***

Min första OS-krönika i Getingen gav bra genomslag.

Handlade om det omänskliga odjur som IOK beter sig som. Då, såväl som nu.

Du läser den här.

Responsen var till 98 procent positiv, men här och där i vårt land bor det en liten IOK-pamp.

Det kan vara vem som helst, se dig omkring…det är möjligt att du har någon precis bakom dig.

Kanske är det Karl-Erik Strömberg i Jönköping som jelade så här efter krönikan:

“Du har inte förstått.

OS är inget annat än OS.
En glad Svensk”
Eller Per Elfving på BMH i Enköping som skrev så här:
“Varför är norskornas sorg större än andras?
Gå och gråt hemma, på os får man respektera reglerna som gäller alla.
Per Mårds bror dog i höstas, ska 3 kronor spela i svarta tröjor också. Hur många tusen atleter har inte någon kompis kompis som omkommit. Ska os bli ett stort begravningsfölje.
Trams trams trams”
Vi är alla olika.
Men man vill ju inte hamna på det lokala löpet med SÅ STYR IOK BROMMA-PARETS LIV.
Patrick Ekwall

Morgonens stöt släpper inte taget

Saker som jag lärt mig sen jag flyttade in i hus, kapitel 264:

Försök inte att förstå vem du ska prata med när det berör kommunens/stadens mark.

Det står en enorm alm utanför min tomt,…ja, själva stammen (som förgrenat sig i fyra rediga stockar) går ned någon millimeter in på stadens mark men hela almen och dess oändliga grenverk väller sig utöver min trädgård och mitt hus.

Och eftersom den varit med ett tag, minst 100 år, så mår den lite som den mår och stora mastiga grenar ramlar ned över oss hela tiden.

Det minsta den stackars almen behöver är en alvedon eller nåt, framförallt en rejälv behandling/beskärning av aborist – men eftersom almen är en alm och eftersom den inte ägs av mig utav av en stad så kan jag inte göra mycket mer än att ringa om hjälp.

Eller snarare: det är vad jag FÅR göra, en alm är en alm och skulle jag be den fara åt helvete så skulle jag kunna bli åtalad av trädkramare för förtal.

Så jag ringde.

Till sådana som bestämmer om vem som ska ta hand om almar som ägs av stad.

Och till vem ringer du då? Ska man veta sånt?

Det blev till Stockholm Stad eller det som någom möjligen skulle benämna “kommunen”.

Jag fick sex alternativ att trycka in under de första fyra gångerna som jag kopplades vidare, alla fyra gångerna saknades alternativet till sjuka träd.

Till slut hamnade jag hos en människa på – trafikkkontoret.

“Jag vet inte riktigt hur jag hamnat på trafikabdelningen här, men jag har ett träd utanför min tom som är sjukt…är det verkligen så att jag kommit rätt”

“Jaaaa, då”, säger dam på andra sidan. “På vilken adress står trädet så skriver jag en rapport.”

Nej, nej, nej…inget skriva rapport här. Jag behöver prata med någon som kan komma och fixa till trädet som inte mår så bra och för att mina barn inte ska få stockar i huvudet som fallit i 30 meter från himlen”.

Damen kopplade mig då till något jag tror var en stadsdelsnämnd.

De första tre gångerna jag kopplades vidare fick jag fem alternativ att trycka in och jag tryckte på “övrigt” varje gång för att det fanns inget alternativt för sjukt träd.

Jag hamnade hos kvinna som kopplade mig till annan kvinna, givetvis med dubbel-efternamn.

Jag förklarade min situation med röst i vilken du kunde ana en aningens pulshöjning.

“Är du säker på att det inte är en ek?”, fick jag som motfråga.'”

“Alltså, jag kan inte så mycket om träd. Men jag har fått veta att det är en alm och här är inte en ek, vad det nu spelar för roll?”

Hon förklarade att det spelade en viss roll, oklart vilken.

“Det är en alm. Den behöver hjälp. Den tillhör staden. kan du skicka någon att göra det?”

“Den kanske har fått alm-sjukan”, säger kvinnan då.

“Ja, jag har ingen aning. Vet inte riktigt hur man tar tempen på ett jävla träd”.

“Då måste du kontakta en grupp vi har bildat för almsjuka almar….”

“Nej, nej, nej, nej…stopp nu. Här kopplas ingenstans, jag ringer ingen annan. Jag har för fan ingen aning om almen är almsjuk eller bara har en vanlig förkylning eller om den är döende har fått klamydia eller vad fan som helst. Skicka hit någon som kan titta till ert träd. Eller gör vad du vill men koppla mig ingen annanstans!”

Hon lovade att någon skulle komma.

Jag fick inte veta vem, när eller hur.

Trycker någon bara på rätt knapp någon gång så hoppas jag att det löser sig framåt 2019.

***

Till och med alla mina Twitter-vänner som alltid förvandlas till Frankenstein när Liverpool spelar fotbollsmatcher höll sig lugna under lördagen.

Det gick nästan att ana en viss optimism och glädje efter 20 minuter. Inte riktigt förstås. Men nästan.

***

Jag har alltid gillat den här typen av goda och glada fotbollssagor.

Henke värvar killen som var underbarn, blev skadad, lade av men började lira igen i lägre divisioner.

***

Det är alltid lika svårt att se hur folk är funtade som menar att det är “skandal” att Viasat får sända OS för att de gör ett 30-sekundersbreak eller två i ett skidlopp över 30 km.

Personligen tycker jag att Viasat skött sina sändningar extremt bra, så här långt.

Det finns förstås en och annan skönhetsfläck och de kan vara tycke eller smak om man gillar den eller den personligheten bättre eller sämre, men Viasat presenterar ju vinter-OS precis lika bra som om SvT skulle göra det. Möjligt att jag tycker bättre om Bollen Valencia som snowboardreferent än Petter Jonsson eller att SvT har vassare kommentator i rodel än Viasat, för att inte tala om den lite sävliga killen på skidsko som lät rätt mycket som Janne Gunnarsson. Men med så många röster som behövs så kommer det alltid finnas olika åsikter, så som det brukar heta om baken.

Du ser allt som är stort nog i “gratiskanaler” som TV3, TV6 eller TV10.

Allt sådant som attraherar väldigt få, lite rodel och damhockey mellan Schweiz och Kanada, hittar du i mindre specialkanaler: vill du se det så kan du se det, antingen via betalkanal eller playfunktionen.

Det är ju så mycket så att det som är smått (med svenska mått mätt) måste portioneras ut i hörnen, det hade inte spelat någon roll om det hade varit SvT, TV4 eller SBS hade sänt.

Vill du verkligen se allt så kan du göra det, möjligt att det kostar några kronor men det gör ju SvT också, om du inte hade glömt det. I det fallet får du pröjsa, oavsett om du vill eller inte. Och oavsett om du får ett OS eller Svenska Rallyt för pengarna.

***

Mycket futsal nu (älskar det, i särklass bästa sättet att lura din kropp till motion) och det blev en söndagmorgon med match med ytterligare ett kompislag.

Allt lugnt, men fick en liten smäll på “insidan” av armbågen och en helt galen elektrisk stöt som först domnade av hela armen under en period och fortfarande håller lillfingret på vänster hand i en värld utan känsel.

Jag är fortfarande oerhört känslig över punkten vid armbågen, som fortsätter att smärta mycket och vid minsta beröring kommer stötarna direkt.

Alla har vi ju fått sådana där “änkestötar”, men den här känns långt utöver det vanliga – hur länge sitter det i? Någon som har koll?

***

I senaste PÅDDEN blir det en del OS-minnen för mig och Olsson.

Jag förklarar varför jag tycker att det är kul att se på curling.

Och vi försöker reda ut det hör med vuxna män som går på restaurang (eller överhuvudtaget vistas inomhus) med mössan på.

Bland väldigt mycket annat.

Du lyssnar HÄR.

***

Läser att Dzeko försöker övertala Muamer Tankovic att spela för Bosnien istället för Sverige.

Det är ju som det är med sådant: du väljer som du själv vill välja.

Om Tankovic är bra nog ska han bli uttagen i ett svenskt landslag, inte för att han KANSKE kan spela för något annat…sen gör förstås Muamer det val som han tycker är bäst för egen del, på alla vis.

***

Det är väl inte direkt så att den där agentlicensen inneburit att agneter (eller klubbar, ägare, managers, för den delen) agerat efter alla de regler som licensen haft med sig.

Och de som uppdagats bryta mot reglerna har ju fortsatt som om ingenting har hänt, via bulvaner eller via ett mörkt rum någonstans.

Agentlicensen var säkert en vacker idé, men de som velat skita i vad den inneburit har kunnat göra så och komma undan med det.

***

Ravelli gör en Björn Borg.

***

Kanon av Hellner och Kalla, uppståndelsen stor eftersom det på sina håll kan ha betraktats som överraskande.

Men än har vi inte vunnit något mer än några bra besked och en del väldigt vackra leenden.

***

Det är alltid lika härligt att ta del av resultat i olika träningsmatcher: kulan i luften!

Ändå är det drygt två månader kvar på världens längsta försäsong…lag “ute i Europa” har normalt fem-sex veckor. Totalt.

***

Jag gillar verkligen HM:s svenska OS-kollektion.

Men allt känns inte helt klockrent.

De där skjortorna som ishockeyns förbundskaptener tvingades bära, de med gul krage ala Suntrip, de var sannerligen inte vackra.

***

Även om Sverige ställde upp med orutinerat landslag mot Franrike i senaste damlandskampen (stryk, 0-3) – är inte känslan av att Sverige fortsätter att tappa och att många andra kommer närmare, vilket höstens kvalmatcher visade?

***

….och en tweet blir lätt en rubrik.

Avdelning: ta dig i kragen.

***

Jag tänker annars på om det blir nåt fel på vägen utanför huset: blir jag kopplad till trädavdelningen då?

 

 

 

Patrick Ekwall

En sak som vi inte får glömma i Källström-soppan

OS runt hörnet, Viasat toksatsar snyggt och min goda vän, kollega och granne – Guds Son – är överallt.

Jag kan inte gå en meter någonstans (någonstans!) utan att han ser mig rakt i ögonen.

Som på stan…

 

…vid kiosken runt om hörnet…

 

…och när Wilma, 14 år, och jag trodde att vi hade lurat bort honom när vi smög in på Sergels 17:40-visning av “Hundraåringen” – vad hände då, tror ni?

Jo, det här-…

…det är Ola som leder trupperna mitt i bilden, gåendes rakt mot mig i biofåtöljen.

Han är är överallt och det är han mer än värd för det är en väldigt skicklig och trygg programledare som jag vet kommer att leda OS med säker hand, stämma, känsla och sinne för såväl journalistik som distans till sig själv.

Och lite humor.

Om du frågar mig så tycker jag fortfarande att det var underligt att TV4-sporten så intensivt ville trycka in andra krafter utifrån när Guds Son redan fanns på plats. Jag förstår att han erbjöds ett spännande och lukrativt jobb, men jag tror att han hade haft svårare att det där beslutet om han känt sig trygg och säker där han befann sig.

Det lär bli en hel del Wenström framöver, ännu mera överallt och jag vet ju att det kommer bli jäkligt bra.

Och ni som ännu inte insett att OS går i Viasats kanaler, för alla undersökningar visar att det fortfarande finns många som tror att det fortfarande går i SvT, ni får skylla er själva om ni missat det. Överallt.

***

Zlatan, Zlatan, denna otroliga fotbollsspelare.

Senaste målet, det lobbskott som han blixtsnabbt fick en känsla för efter misslyckad målvaktsutspark, är ju ytterligare ett mästerverk i sig.

Lars-Arne, Agne, Lennart, Åke och allt vad de heter får tycka vad de vill, men “fotbollsspelaren” Ibrahimovic kan INGEN överhuvudtaget ifrågasätta. Någonstans i hela världen.

Du ser målet HÄR.

***

Jag gillar att Erik Hamrén nu åker runt och tar del av det som poppar upp här och där och som absolut bör vara intressant för ett landslag framöver: Muamer Tankovic, Kristoffer Peterson, Kristoffer Olsson, Isak Ssewankambo med flera.

Det gäller att börja bygga ett lag från hösten 2014 och – framåt.

Jag säger inget om att behålla en grundstomme för vi vet hur viktigt det är, men någonstans går gränsen för när du väljer bort det som har ett bäst-före-datum.

Därför blir såväl truppen som landskampen mot Turkiet i Ankara den 5 mars väldigt intressant, för där och då lär vi få en fingervisning.

Vilka trotjänare väljer Erik Hamrén att plocka bort till den matchen, vilka nya tar han in?

***

Idag var han tillbaka från semestern igen.

…och den här gången pratade han om riskerna med solning.

Stor, stor underhållning.

***

Swansea kickar alltså Michael Laudrup i ligan där första utvägen alltid verkar vara att göra sig av med managern.

In kommer Gary Monk istället.

Som spelare, ledare, klubbägare, åskådare eller vad du vill…vem skulle du valt själv: Michael Laudrup eller Gary Monk?

***

Kim Källström!

Om Erik Friberg till Serie A (Bologna) var svår att förutse, vad var då Kim Källström till Arsenal?

Vad finns det då kvar att säga om denna besynnerliga och högst sensationella värvning (som är ett lån, jag vet)?

Ja, någonstans i hela soppan har vi glömt vilken status som Kim Källström måste skaffat sig som internationell spelare.

Jag tror inte att Arsene Wenger valt att plocka in vad som helst som dessutom är skadad, om han inte haft koll och en hel del respekt för vad Kim har uträttat genom åren. Arsenal-bossen kunde ju mycket väl ha struntat i att ta in honom.

För även om det är riskfritt och billigt (Spartak tar lönen så länge han är skadad, lånet är fritt) så tror jag inte att Arsenal lånar in kattskit för att vara en del av laget.

***

Jag tycker att det är kul att Markus Rosenberg vänder tillbaka till allsvenskan igen.

***

Det var förstås galet av den där Plovdiv-tränaren att gå till attack mot Micke Stahre, men finns det ändå inte en viss förståelse för att han möjligen blev lite förbannad på sin tränarkollega som gormade att motståndarna var idioter (det ordet är svårt att misstolka på något språk)?

0-4 i nacken, en tom arena, griniga spelare och en tränare som står sju-åtta meter bort och skriker idiot mot dina spelare…jag tror inte att Plovdivtränaren blev på bättre humör.

Ingen ska attackera någon annan men jag vet inte om Stahres uppträdande var hundrapocentigt,

***

Tänk att Kim Källström för inte särskilt längesen petades från landslagstruppen, petad och inte betraktad som tillräckligt bra.

Kapten Zlatan påpekade då på presskonferens att ingen kan leva på gamla meriter.

I maj kan han – hypotetiskt sett – spela final i Champions League och vinna Premier League.

***

På tal om Plovdiv-Blåvitt…kan man verkligen spela på allting numera?

Är det inte som upplagt för läggmatcher när ett lag gör sin fjärde match på ett träningsläger i Spanien i en match som mest är som ett förlängt träningspass?

***

Guds Son har för övrigt, alltid varit mitt favorit-smeknamn här i bloggen.

Klart att just han kan konsten att vaka över oss alla.

 

 

Patrick Ekwall

En kille att hålla koll på - i Nicaragua

[youtubeplay id=”1083faI7ibw” size=”medium”]

Jag har alltid haft en fascination för svenska proffs i lite annorlunda länder, förmodligen sen jag följde Caspar Pauckstadt på nära håll i cypriotiska Paralimni i början på 80-talet.

På senare tid har jag med viss spänning försökt följa svenska spelares framfart i Azerbadzijan (innan de försvann därifrån, en efter en från Casto-Tello till Freddy Borg).

Därför var det lite kul att läsa ett mejl från Viktor Mellqvist om före detta Örgryte-spelaren Niclas Elving som fått ett proffskontrakt i CD Walter Ferreti (bara namnet!) i Nicaraguas högsta liga.

Elving, som på senare tid spelat för Ahlafors i lägre divisioner, åkte till Nicaragua för att slutföra studier…tränade lite för att hålla igång och satt plötsligt med ett kontrakt. Läs mer om det HÄR.

När jag tittade närmare på Walter Ferreti upptäckte jag att de kom trea i ligan förra säsongen i en liga med lag som exempelvis Juventus och Real Madriz (ja, med z…).

Stort.

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå