Någostans har jag hört att det heter just exakt så och att det skulle vara något speciellt med det, men jag vet inte…jag och Wilma har åkt iväg på semestrar väldigt mycket förut och jag har lite svårt att se det “speciella” i att man åker iväg med sina barn på semester.
Det måste ju ändå vara det mest naturliga i hela världen.
En Frisör som heter Hannah och Tindra, 7 månader, stannar hemma den här gången eftersom Bangkok och Shanghai inte skulle ge ett spädbarn särskilt mycket. Eller spädbarnets föräldrar.
Det här är dessutom min och Wilmas resa, planerad sen lång tid tillbaka.
Wilma läser mandarin (språket, inte frukten) i skolan och jag lovade att vi skulle ta en sväng till Kina om hon kämpade på med ett svårt språk…det är inte så lätt att kolla läxorna, om vi säger så.
Efter lite visumkrångel så blir det först en kortis med poolstek i Bangkok och sen bär det iväg till Kinas största stad.
Jag och Wilma, tänka sig.
När vi reste ihop förut, bara hon och jag, var det mest Cypern och Bamseklubben.
Nu känns det mest som att det är hon som kommer att ta hand om mig.
Tiderna förändras, glädjande nog.
***
Pelle Olsson har fått den start i allsvenskan som jag tror han hade önskat, sett till vad som har skett på planen.
Nu är Halmstad och Mjällby vad det är, två av allsvenskans svagaste kort så här i inledningen men vinsterna ska tas också och inte ens de allra mest luttrade difare kan minnas när det blev seger senast på Strandvallen.
***
Långe Lundh är hetare än någonsin. Överallt.
***
I senast PÅDDEN, som är nr 48 (vi har kört 48 veckor i sträck utan uppehåll) funderar jag och Olsson en hel del kring Zlatan och hans uthållighet i jakt på en Champions League-plats.
Olsson pratar sig varm för en collefinal i basket. Jag för Örebro SK.
Ocb bland en hel del annat är det förstås väldigt viktigt att fördjupa sig i frågan om huruvida vi ska byxorna hängandes nere vid knävecket, så som de i skägg och liten mössa brukar ha.
***
Inte för att jag lagt ned min själ i hockeyns slutspel – jag är mer en kvalseriekille – men det är förstås fascinerande på sitt sätt att Färjestad nästan alltid reser sig och når framgång.
***
Ingen kan överhvudtaget säga någonting annat än att journalistiken blir lidande när TV4 plockar bort 140 av 165 journalister på lokala stationer för att vinstmaximera.
Att påstå någonting annat – exempelvis motsatsen – är bara respektlöst. Och oförskämt.
Världen är som den är och alla vet vad det handlar om, men det är synd att TV4 inte längre vill vara en plattform som en gång kallades kommersiell public service.
***
Mitt uppe i ett intensivt planeringsarbete för intervjuprogram inför fotbolls-VM.
Jämför jag med arbetet att hooka upp VM-spelare i ishockey jämfört VM-spelare i fotboll så är det som att jämföra möjligheten att komma i kontakt med en kommunalpolitiker i Grums och Barack Obama.
Och Anders Timell?
Krögare, radioman, grillexpert i TV och intervjureporter bland gladiatorer.
Ändå är han i nästan alltid i Florida eller Thailand eller Verbier eller någon annanstans och spelar golf och åker skidor.
Hur många timmar på ett dygn sover han? Två?
***
Nu vill jag att Atletico Madrid vinner hela skiten.
De har gjort sig förtjänta av det.
***
Valmir Berisha spelade i Halmstads BK:s U19-lag, han ansågs inte vara bättre och hallänningarna såg bättre potential i fyra-fem andra forwrads.
I Roma har han fått spela U21-fotboll och nu blivit uttagen till att få vara en del i en trupp till Serie A-match.
Tycka vad de vill i Halmstad om Berisha, som alltså vann skytteligan i senaste U17-VM, men någonstans känns det ändå som en felscouting utan dess like.
***
Rickard Norling har inte fått någon drömstart i Norge.
Efter tre omgångar så parkerar Brann i botten.
En pinne har det blivit och de har dessutom haft väldigt skralt motstånd, en nykomling och två tilltänkta bottenlag.
***
Jag hoppas också att Steffo “Bo Stefan” Törnquist tar hem hela skiten.
***
25.000 åskådare (minst) på Hammarbys hemmapremiär mot Degerfors är mäkta imponerande.
Väldigt få allsvenska lag är i närheten av de premiärsiffrorna i modern tid.
***
Inget Fotbollskanalen Europa för mig denna söndag.
Jag planerar att sitta på balkongen som tillhör vårt rum på Hotel Lebua Tower och softa ned.
Balkongen ligger på 54:e våningen och vi har fått skriva på särskilda säkerhetsdokument för att få lov att gå ut på den.
Barn under 14 år fick överhuvudtaget inte bevista denna balkong.
Men det är inget problem längre.
Tänka sig, Wilma, 14 år är snart 15.
Jag hänger inte med längre.