POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Icke skyldiga; ni är fria att gå vidare (ungefär så)

När du tror att du har upplevt det allra mesta på en fotbollsmatch så serveras du alltså Brasilien-Chile en junidag i Belo Horizonte.

Jag satt på sektion 408, rad I, plats 27.

Till höger om mig två chilenska kollegor, framför mig ett gäng brassefans som rest från Recife och på min vänstra sida en radioreferent från Radio Globo.

Det var förstås en föreställning i sig; Hopp och Förtvivlan i regi av två tränare, 22 spelare, en engelsman, en ribba, en stolpe och Julio Cesar.

Jag ska inte drista mig till en kamp på liv och död, för det var en fotbollsmatch, men vi är där och nafsar.

För vad hade i ett överhettat land om politikerkorrupta VM haft tre veckor kvar – utan Brasilien?

Vad hade hänt med VM? Med spelarna? Med 200 miljoner människor?

Det omöjliga, det ofattbara var på god väg att bli verklighet och när chilenarna, fansen från Recife och (inte minst) radioreferenten från Globo var på väg att inse de, då var det som att befinna i en surrealistisk film där ingenting var på riktigt förrän den sekund som Jaras straff tog i insidan av stolpen.

För sisådär 200 miljoner var det som stå inför en dödsdom, vänta på juryns obevekliga beslut, andas in, vika ned huvudet, blunda och få beskedet efter en rättegång som utspelat sig till en mardröm:

NOT guilty, ni är fria, ni kan gå vidare.

Den lättnaden.

***

Guds Son konstaterade det på Twitter, Chile spelade hela matchen med en trebackslinje där spelarna representerar Nottingham Forest, Cardiff City och Osasuna.

Men med en klok tränare, smart upplägg, mod och ett stort dunkande hjärta – då kan du komma ganska långt.

Ett ribbskott från kvartsfinal, till exempel.

***

Straffarna var ju vad de var och sannolikt som de kan bli med det oket på dina axlar inför allas ögon efter 120 gastkramande minuter.

(Det var bara Aranguiz straff som stack ut något som väldigt bra och det var väldig lik en straff jag sett fråb väldigt nära håll utanför Gävle för inte särskilt längesen…inga jämförelser i övrigt…)

Brasilien har tränat straffar en hel del uppe i Granja Comary men ingen träning i världen går att jämföra med det som är verklighet. Jag tror liksom inte att Willian slår så många träningar klart utanför stolpen på en träning.

Och jag hävdar bestämt att straffar inte är tur, det är bara skicklighet, såväl från skytt som målvakt.

***

Chames!

***

Det förvånar mig inte alls om “min man” i brasselägret, mediachefen Rodrigo Paiva, tagit en fight med Pinilla i spelargången under halvtidspausen.

Inte på något enda vis.

***

Men hur bra är Brasilien egentligen just nu?

Du kan alltid vara förberedd på att ett lag som vill gå hela vägen inte är hundraprocentigt i varje match.

Men fyra matcher har gått och det vi har sett så här långt är ju inte särskilt imponerande. Inte på något vis.

Om vi bortser från en glödande eld och passion som bär fram spelarna i nån sorts Vilda Västern-fotboll i början på matcherna, det brukar vara i en kvart, och om vi bortser från Neymars enmansshow – har Brasilien överhuvudtaget ett eget ordnat offensivt spel?

Jag utgår såklart från att Felipe Scolari har en spelidé, men jag har svårt att tro att den är som Brages med långa bollar på en Bengt.

Och försvarsspelet är så juniorbetonat ibland att du inte tror att det är sant.

Jag vet ju att det finns en motståndare också men vi talar om det som ska vara världens bästa lag på ett hemma-VM inför en entusiastisk publik…då har det inte varit tillräckligt bra.

Brasilien ser skräckslaget ut när de hamnar under press (fysisk som mental), de har väldigt många spelare som helt tycks sakna självförtroende och jag tycker att de har en defensiv mittfältare för mycket för att skapa tillräcklig variation i sitt anfalllsspel, som inte bara kan handla om att ge bollen till Neymar och hoppas att han ska göra något.

I det sammanhanget ser Brasilien faktiskt ut som ett Zlatan-Sverige.

Vad som är jobbigast för Scolari är att han inte har så mycket att plocka upp ur sin påse.

En Willian och Ramires, såklart i en rockad på mittfältet.

En Maicon istället för Dani Alves, det bytet bör han ju göra – Dani Alves uppträder som en förvirrad herrelös hund på planen och det är ingen tillfällighet att alla moståndare så här långt valt att lägga trycket på Alves kant.

Och Jo istället för Fred.

Du läser ju själv.

Det är inte så att du studsar till direkt.

Kanske kan det vara så att det släpper för brassarna nu, när de tagit sig över en smärtgräns, för här finns förstås rätt mycket kvalitet som kan bättre, vilket vi sett förut.

Dessutom är min känsla att Brasilien kanske mår bra av att gå in till mötet med Colombia utan att vara skyhöga favoriter.

***

Uttalet på James Rodriguez är lite som i Småland, där en hel del på 40-50-talet döptes till amerikanska namn och där man uttalade Tyrone som “Tirone” och Wayne som “Vajne”.

***

Det är lite Ravelli-vibbar på Julio Cesar.

Utskälld och ifrågasatt inför VM, nu älskad av ett helt land.

***

Hur många fler frisparkar och gula kort hade vi sett i Brasilien-Chile om någon annan än Howard Webb dömt?

Skulle man gå efter de bägge förbundskaptenerna skulle det varit en eller ett i varenda närkamp.

Scolari och Jorge Sampaoli viftade med armar och händer värre än Sebastian Larsson så snart deras spelare tappade bollen i kamp med motståndare. Ibland gjorde de det samtidigt, lite som det kan vara när det är handboll då bägge lagen tycker att det är frikast till dom i samma situation.

Webb höll sin nivå, det går inte att ta ifrån honom. Även om jag kände att han gav vika lite väl lätt i sin uppgift att förminska fult spel. Och inte tvärtom.

***

Vad många faktiskt verkar ha glömt är att Colombia Fifa-rankades på 5:e plats i världen inför detta VM.

Nu är inte Fifas ranking alltid ett rättesnöre, men det säger ändå något.

***

Suarez straff?

Ja, det är för hårt.

Framförallt är jag lite tveksam till att en organisation som Fifa helt kan stänga av någon från ens yrkesuppdrag för något som är helt crazy på sitt sätt, men inte direkt bryter några ben på spelare.

Sen vet jag inte hur jag skulle döma, sett till vad som ändå fanns att gå efter.

Vet du hur du skulle döma?

Jag vet åtminstone hur jag hade reagerat som jurymedlem om den “åtalade” inkommit med ett försvarstal som inte innehöll ett uns av förlåtande ton utan att “jag föll med öppen mun på motståndarens axel”.

Då hade jag tänkt: tror den här killen att vi helt jävla dumma i huvudet?

Och jag tror att det också kan ha påverkat en jury, den totala nonchalansen inför sitt handlande.

Ett par saker till: Fifa är genomkorrupt och smått osmakligt i många avseenden, men vi måste väl ändå skilja på äpplen och päron…den här juryn har knappast särskilt mycket att göra med Blatters korrupta flörtande.

Dessutom kan Uruguays ledare/spelare skylla på allt och alla i hela världen, men den enda som var skyldig till att Suarez var avstängd i just åttondelsfinalen mot Colombia var Suarez själv.

***

Ni som vill mäta alla domslut i en kamera.

När hade vi tagit beslutet i samband med Hulks bortdömda mål?

Om en vecka? Hur hade beslutet set ut?

Det är omöjligt att via bilderna få ett klart besked om vad som var “rätt” eller “fel”.

Gary Lineker, som ju ändå är hyggligt respektabel i fotbollssammanhang, tyckte att Webb gjorde ett stort misstag. Rätt många andra tyckte totalt tvärtom.

***

Och just det, Brasilien Fifa-rankades 4:a inför VM.

***

Brassarnas sanslöst krångliga system vid beställningar på caféer och matställen är egentligen helt ofattbara.

Du ska alltid beställa vid en disk hos två personer, betala på ett annat hos två pers och sen hämta det du ska ha på ett tredje hos två andra.

Istället för att gör allt på ett ställe, hos en person.

Däremot har jag nu insett varför alla flygplatser har sina flesta mat- och dryckställe INNAN du går in genom säkerhetskontrollen.

Du behöver nämligen aldrig oroa dig för att det tar tid i själva security-checken: inga vätskor i påse, inga datorer ur väskan, inga skärp av – allt genom röntgen bara. Tjoff-tjoff. Blixtsnabbt.

Har du något som ser konstigt ut så ser dom det i röntgenmaskinen, säger dom.

Världsklass!

***

Jo, Brasilien andas idag.

Men det är nätt och jämnt.

Patrick Ekwall

BILDEXTRA: En fin dag i favelan

IMG_8095

På väg till Belo Horizonte stannade vi till i favelan Barriero do Vasco där vi följde svenske tränaren Micke och ett gäng sköna kids. Det var ett par timmar som utstrålade glädje, men också en del sorg på sitt sätt. De liv som många av de här barnen tvingats leva är inget jag önskar någon och vi fick alla tårfyllda ögon när en av killarna berättade om sitt livsöde. Snart ser inslaget i en TV-kanal nära dig, hoppas jag.

 

IMG_8157

En av mina favoriter på träningen, en skön målvakt i ett par slitna knästrumpor och alldeles för stora och slitna gamla handskar, som hade all tänkbar talang. Totalt orädd på betongunderlaget, kastade sig som en panter på allt.

IMG_8139

Tarlandao imponerade på killarna med sin kamera och fick förstås hjälpa till. Stor succé.

IMG_8146

 

Jag köpte läsk och kakor till boysen som de slukade med glädje. Det kändes bra att få sprida glädje, om så med lite, om så bara för stunden. De var alla väldigt tacksamma. Törstiga. Och hungriga.

 

IMG_8056 IMG_8124

 

Vi hade med oss vår chaffis, Felipe Ferreira dos Anjos, till favelan såklart. Han har bra koll på Rio de Janeiro, Dessutom fungerar han som säkerhetshjälp om något skulle hända.  Inte för att jag tror att han skulle ingripa i någon form eftersom han är snäll som ett lamm och lite halvskraj för otäckheter. Men hela han – inte minst hans labbar – skrämmer åtminstone bort en och annan.

 

IMG_7960

 

Jag gillar den här bilden, tagen på Mane Garrincha-stadion i Brasilia. Nu ser jag fram emot åttondelen mot Chile här i Belo Horizonte…

 

IMG_8088

 

…sen bär det ut på vägarna och upp i berget igen. Vi biter ihop, vi också.

Patrick Ekwall

När jag till slut fick fram en fråga: Fair Play?

Det är vägarna som gäller.

Vi i en skog på ett berg avverkar timmar efter timmar efter timmar på vägarna under våra dagliga etapper.

Det är inte helt riskfritt.

Brassarna släpper inte gärna på gaspedalen och bryr sig inte särskilt mycket om det är trånga knixiga bergsvägar eller små smala byar som ska passeras – för att tala klarspråk: folk kör som idioter.

Varannan skrotbil, för det är vad de flesta är, är en rullande livsfara bland hundar, kossor, barn, moppar, cyklar, åsnor och alla andra skrotbilar som gärna delar på vägarna i våra krokar.

Vi har sett fem-sex rätt feta olyckor bara runt Teresopolis och med dom väldigt jobbiga personskador eftersom gamla folkbubblor och slitna 60-talslastbilar inte direkt är det bästa skyddet när det smäller.

Den senaste, sent igår kväll på väg hem till Gökboet från Brasiliens läger, “drabbade” oss när någon galen lirare i hög fart kommit fel på en liten bro mitt i en by och vält bilen.

Över hela bron.

Den enda vägen till vårt hotell.

Och alla ni som en gång väntat på en brasiliansk bärgningsbil i en skog på ett berg, ni vet att det kan ta sin tid.

***

Nog för att det kan bli Sydamerikas VM, inte helt oväntat, så tar de förstås lite “död” på sig själva på den sida som Brasilien befinner sig.

Brasilien-Chile i ena åttondelen, Uruguay-Colombia i den andra . Vinnarna möter varandra i en kvart och fyra sydamerikanska lag blir ett per automatik.

Å andra sidan har vi garanterat sydamerikanskt i en av semifinalerna.

***

Ingen frågar sig längre “varför är Leo Messi misslyckad i landslaget”, vilket förvisso var något överdrivet.

Han bär sannerligen sitt Argentina.

***

Det var lite stort att få träffa Casagrande.

***

Tänk dig Karl-Erik Nilsson flyga in några miljoner cash för att Zlatan och Co krävt mer betalt.

***

Diskussionen om det överhettade klimatet som uppstår när en människa biter en annan människa på en fotbollsplan har uppstått igen.

Möjligen lite överraskande den här gången, kan jag tycka, eftersom det ändå är tredje gången som Luis Suarez tar till tänderna. På en fotbollsplan (jag vågar inte ana hur det är när han blir arg hemma).

Nej, en medveten handling i form av armbåge eller tackling i syfte att enbart skada tar förstås hårdare än ett litet bett. Men för det första är det ingen tävling om vad som egentligen gör mest ont och dessutom är det inte effekten av handlandet som gör att Suarez blir korsfäst över hela världen,

Det är förstås beteendet.

Om en spelare skulle få för sig att kissa på andra spelare så hade inte heller det varit lika illa som ett par dobbar över knät, men rätt många hade frågat vad fan det var frågan om. Framförallt om det skedde för tredje gången, På en fotbollsplan.

Sen är det förstås en delikat fråga fråga för Fifa hur de borde bedöma Suarez i avstängningsfrågan. Han borde rimligtvis ha bedömts i VM för detta enda “VM-bettet” och inte för hur hans bitande historia ser ut.

Eller lägger Fifa nu någon vikt vid hur många brutala attacker som Frankrikes Sakho stått för  sin karriär när hans armbåge mot Equador ska bedömas?

***

Efter en vecka utan lycka fick jag till slut fram en fråga på Brasiliens presskonferens.

Till Luiz Gustavo.

Frågan, som jag länge hoppats få besvarad, handlade om hur spelare ser på fair play. Om spelare på den här nivån överhuvudtaget bryr sig när de alla vill vinna till varje pris.

Nu är Luiz Gustavo en något Bundesligapräglad man och jag upplever honom som en “ärlig spelare”, men svaret var ändå intressant.

Eftertänksamt svarade han aäven om ALLA vill vinna till varje pris så vill han att de ska ha skett under formerna till Fair Play.

Jag är inte helt säker på att alla tänker likadant och det är klart att Luiz Gustavo inte skulle säga annat, även om han tänkte annorlunda.

***

På vägarna igen.

Nedför berget.

Mot åttondelsifinalen Brasilien-Chile, mot Belo Horizonte.

Vår chaufför, Felipe Ferreira dos Anjos, rattar oss stabilt som vanligt.

Jag längst fram, Tarlandao bakom mig och Pastor Paulinho bakom Felipe Ferreira dos Anjos.

Vi brukar prata om vattenmelon och sånt och vi brukar gnabba lite om vem är mest hungrig.

Felipe Ferreira dos Anjos säger inte så mycket och vilar sina enorma labbar på ratten.

Vi är som en enda stor familj som bor i en Fiat Duplo.

Patrick Ekwall

När en galen brasse inte kunde släppa mig på läktaren

Gå po match i Brasilia var något helt annat.

När det var fullständigt överhettat, smått galet och svettigt att ta dig till brassarnas matcher i Sao Paulo och Fortaleza så var det lite som att promenera till Mjällby-Brommpaojkarna en ljummen försommardag.

Bortsett från att vi var 69.000.

Bortsett från att den sex- och sjufiliga vägen till arenan kändes något bredare än den landsväg som slingrar sig fram till Strandvallen.

Men det var lugnt, stilla, sansat, korrekt och nästan lite dämpat.

Som att det var så oerhört tydligt att Brasilia är landets Mekka för välvårdat styre och kontorsämbeten, ordning och reda.

Det var heller inte riktigt samma dunkande och febrila stämning som vi upplevt tidigare.

…och framförallt BORTSETT från arenan.

Mané Garrincha eller Garrincha Mané…jag blir aldrig riktigt klok på vad som är fram eller bak på brassenamnen…var en oerhört mäktig upplevelse.

Storartad i sitt slag, en arkitektur helt i linje med den futuristiska huvudstaden med en pelare runt en ytterfasad likt ett Colloseum och en vackert rundad form med smakfullt branta läktare.

Talar vi MÄKTIGA arenor i världen så är den topp 5 på min lista, även om jag alltid glömmer,

Där finns nog även VM-arenan i Oita (Japan), nya Wembley, Santiago Bernabeu och möjligen jämt skägg med den i Durban (Sydafrika) och Allianz Arena.

Och det blev såklart en match att minnas på alla sätt vis när Neymar jr definitivt bevisade för en hel värld att han är framtidens namn på allas läppar den dagen stjärnglansen kring Messi, Zlatan, Ronaldo har börjat lysa lysa lite svagare än idag.

***

Flyget tillbaka till Rio gick givetvis mitt över hela Italien-Uruguay så jag missade dramatiken.

Men landade till sociala medier överösta med Suarez nya bitskandal.

Som kollega Lühr twittrade: “Suarez behöver ingen avstängning, han behöver hjälp”.

Egentligen är det för sorgligt.

Att folk på en fotbollsplan i en fotbollsmatch beter sig genom att sparka ned andra eller ramla ihop som små barn för att de fått ett finger i magen, det är en sak.

Men att upprepade gånger inför världens alla TV-kameror bita en motståndare, väldigt väl medveten om vad det innebär inför rätt många kameror –  ja, då har man problem utöver det vanliga.

Tänk dig själv en människa som springer omkring och biter andra när de blir arga eller upprörda ute i samhället. Det hade kommit någon i vit rock och förklarat att du får följa med här.

Det är ju sannerligen en sorglig historia det här, en gudabenådad fotbollsspelare som tappar det så här skamfullt.

***

Jonas Eriksson var så pass utmärkt som man kan kräva.

Vill du tro att en domare INTE gör ett enda litet misstag eller, för den delen, annorlunda bedömning än du själv, i en match – då tror du på jultomten också.

Jag tyckte han hade bra flyt, jag tyckte han tog tag i det som behövdes ta tag i och han köpte inte en del teatraliska försök att få frispark.

Möjligt att jag tyckte han var väl snäll mot Dani Alves när han tappade bollen till en motståndare i farligt läge och fick en gamska billig frispark. Men jag satt på rad Y uppe i himlen någonstans utan TV-akärm, så den kanske var korrekt?

***

Och nu har vi sannolikt sett Scolaris byte i detta VM?

För inte kommer väl Paulinho tillbaka efter ännu en bedrövlig insats? Inte efter Fernandinhos inhopp.

***

Alltså inte en gång, inte två gånger – TRE gånger.

***

En man med sin son på Mane Garrincha/Garrincha Mane, raden framför mig där vi satt på det som är “observer seats” för TV-människor, upptäckte att jag inte ställde mig upp och tokjublade vid Brasiliens första mål.

Sen kunde han inte släppa mig.

Han undrade förstås vad jag var för iskall idiot, jag tror han utgick från att jag inte kom från Kamerun.

När 2-1 kom vrålade han mot mig “ställ dig upp och skrik, din hösäck (oklart om just exakt hösäck, men nån sorts säck med trött innehåll)”.

Jag försökte förklara att jag inte var supporter, att jag jobbade åt en TV-kanal men han gav sig.

Och i hela andra halvlek satt han och stirrade på mig istället för matchen, häcklade mig något jävulskt när jag inte jublade.

Smått absurt, om än humor.

***

Det allra bästa med att vara på ett VM är förstås att vara på plats och få uppleva matcher live.

Sämst är att det oändliga resandet innebär att du missar en massa matcher.

Som jag alltid har sagt, ska du FÖLJA ett VM och se så mycket som möjligt, då ska du sitta framför TV:n.

***

Det som är intressant med att vara i en annan fotbollsvärld är att följa hur media rapporterar och hur det kan skilja sig från hur det är hemma.

Här är de, exempelvis, inte alls lika kåta på att syna VARENDA tänkbar domarmiss det går att komma åt.

Jag tror såklart att missar som “drabbar” Brasilien skulle ta eld, men om vi nu ser det generellt så känner jag att bevakningen av domares misstag ter sig alltmer absurd i svensk media.

I den allsvenska bevakningen, såväl som i den internationella.

I Brasilien har exempelvis den nyzeeländska domaren fått tillnärmelsevis så mycket stryk som han fick i Sverige, ej heller de som dömde bort två mexikanska mål och så vidare.

Sen vet vi också att i England och Italien och andra länder så hudflängs och jagas domare, det ligger lite i deras mediakynne och där vill vi inte hamna.

Jag känner att brassarna snarare koncentrerar sig på spelarnas misstag än domarnas.

Jag kan tycka att det är lite befriande, trots allt.

***

Istället blir det en hel del matcher via bilradio och det är en upplevelse i sig.

Det smattrar, om vi säger så.

Och jag har oftast inte en aning om vem som gör mål, av språkliga skäl, förrän kommentatorn blivit klar med sitt “goooooooooooooool” och avslutar med “de Coooooooolooooombia”.

Det mest absurda ‘är att de struntar helt i miljöljud (de kunde lika gärna sitta i ett kök på Lindängen i Malmö), de kör ljudeffekter som kan liknas vid syntar från slutet av 70-talet och att kommentatorerna själva kör reklaminslag lite då och då.

Som Sverige hade rasat och Dagge Malmquist mitt i ett anfall hade dragit i gång “Missa inte att Colgate har den finast mintsmaken. 2-pack för 12 kronor på Ica just nu”.

***

Tänk att det hann blossa upp en mindre debatt om Eriksson och Co missat en offside vid Freds mål, när någon klåpare till grafiker dragit offsidestrecket fel.

OM det nu hade varit offside så hade det varit hårfint och klart inom en gräns man får köpa.

Nu var det ju inte det och snarare en extremt bra bedömning, vilket det knappast vändes till.

***

Vi avslutade match – och jobbkvällen i Brasilia med att besöka en lokal grillsnubbe som hade en ambulerande servering med hjälp av väldigt liten skåpbil.

Han kunde erbjuda hot dog, sörja i gryta och grillspett samt öl.

Jag testade en tugga på spettet men var helt övertygad om att det var på katt (det sprang rätt många herrelösa kattskrällen i krokarna) men Tarlandao och Pastor Paulinho lät sig väl smaka.

De står upp idag.

Katt är milt för kistan, men jag tycker det är lite väl segt att tugga.

Sörjan i grytan gick det att vara utan.

***

Italien, England och Spanien…bara sett till mediamänniskor så försvinner det tusentals från VM.

Möjligen en hel del fans, även om jag tror att man bokar sin Brasilien-resa långt i förväg.

Men framförallt försvinner tre av Europas starkaste ligor, vilket förstås är intressant ur flera aspekter.

Om det sen går att klura ut vad det rör sig om är en annan sak. Rätt många av de mest aktade spelarna i de här ligorna är ju från andra länder.

Europas hopp får ställas till främst Holland, Frankrike och Tyskland.

***

Neymar tog sonen i helikopter upp på berget.

Vi tog den vanliga routen längs vägarna på ett par-tre timmar i lådbil snyggt rattad av Felipe Ferreira dos Anjos och snart känns det som om vi gjort fler bergsetapper än under ett normalt Tour de France.

Dock i bil, vilket jag är tacksam för.

***

Sen ska vi förstås inte glömma att det kan hetta till på Strandvallen, åtminstone om det tullats lite väl mycket på medhavd dryck.

Men det är inte lika branta läktare att ramla ned från.

Och det är sällan särskilt mycket vare sig Garrincha eller Neymar.

Patrick Ekwall

Inget mumbojumbo från Scolari

Jag är inte så mycket för tält.

Kan vara något som sitter i sen någon midsommarafton i Falsterbo i ungdomen och ett uppvaknande i kvalmigt, småfuktigt och sunkigt tremanna med torr mun och solen gassande mot orange duk i tveksamt material.

Så det är med tält som det är med maskerader och med parmiddagar, jag klarar mig gärna utan.

Men på mästerskap kommer du inte undan.

Fifa (eller Uefa) löser alla jättelika mediacenter med enorma vita tältarrangemang och för att piffa till det körde brassarna ut mån sorts eucalyptus-doft via ac:n som inte luktade något annat än starkt rengöringsmedel.

Idag, på det som i Fifa-världen bara benämns som “matchday minus 1”, blev det 12 timmar tält.

Jag, Pastor Paulinho och Tarlandao i stort vitt tält med arbetsplatser, TV-apparater, toaletter och restaurang.

Oundvikligt eftersom vi behövde invänta intervjuoffer, presskonferenser, träningar, behövde nätet, ville se delar av andra matcher och eftersom mediatältet i Brasilia ligger inbakat inne i arenans garage och du måste via snitslad bana gå upp och ned, fram och tillbaka för att komma dit. Eller därifrån.

***

Ska Portugal lyckas krångla sig vidare återigen, precis som de alltid gör till mästerskapen via play off.

Eller sänker Jogi Löw och Klinsmann portugiserna med en klassisk due-due?

***

Bara i ett VM – och i synnerhet under detta – kan du fastna för Algeriet-Sydkorea.

Fantastisk match (det också) och algerierna är ju riktigt bra stundtals.

***

Min söndagskrönika i Getingen handlar om att maskiner aldrig kan ersätta människan inom fotbollen.

Att kameror kan bevisa var bollar befinner sig men inte hur människor beter sig.

***

Annars undrar man ju om Fifa skakas om rejält nu när Jasmin Sudic förklarat hur det borde gå till?

***

Det går inte att ta ifrån Felipao (Scolari) att han är principfast. Så till den milda grad.

Och jag tycker det är iskallt att deklarera direkt att han spelar med “mitt lag” mot Kamerun, vilket är exakt den startelva han proklamerat och den som spelade mot Kroatien. Hade inte Hulk varit skadad mot Mexiko, då hade han kört samma elva där.

Inget mumbo-jumbo, inget fjantigt hemlighetsmakeri.

Bra där, Felipao.

Som alltid är underhållande på presskonferenserna.

För övrigt är alla brassar (nästan) otroligt måna om att berätta – långt och invecklat oftast – sin åsikt, sin version. Det är väldigt intressant att lyssna på.

***

Brasilia är ett märkligt atälle i all sin futurism.

Ett 70-tals-Dubai.

Det enda som stod här ute i ingenstans när det byggdes var Carlton Hotel, Där vi bor.

***

Belgien kan bli farliga nu när de krånglat sig vidare och gjort det alla krävt.

***

Glöm aldrig att snart har vi utslagsmatcher på gång och då spelar det oftast ingen som helst roll hur bra eller dålig du varit i gruppspelet.

Ibland kan det, tvärtom, vara så att en stark inledning kan dippa något i en åttondel och då finns det ingen återvämdo.

***

Tänk att Miko Albornoz kan få VM-debutera idag.

Vilken resa.

***

Det bli en fin måndag här i den brasilianska huvudstaden och det bästa är att vi kan promenera längs den spikraka och sjufiliga huvudgatan till arenan på tio minuter.

Brasilia är inte riktigt Sao Paulo eller Rio de Janeiro, det är något helt annat som är väldigt olikt resten av Brasilien.

***

Tält borde förbjudas. Och ballonger.

Samt maskerader (vilket jag tar upp mera grundligt  senaste Pådden), billiga linnekostymer i tveksam konfektion, ryggsäckar (speciellt i mixad zon) och parmiddagar.

Så, då fick jag det sagt det.

Känns skönt.

Patrick Ekwall

Klart Everton ville lira fotboll

Vår kungliga servitör ute i Gökboet, på ett berg i en skog, heter förstås Everton.

Jag trodde att det var ett artistnamn men Paulinho förklarar att Everton är ett vanligt brasilianskt namn.

Ungefär som att folk hemma heter Erik.

Nåväl, Everton jobbar kvällstid i vårt Gasthaus och vi har hunnit lär känna honom hyggligt väl eftersom vi oftast är de enda han serverar.

Jag hade noterat att Gökboet inte bara har en konstgjord sjö, ett nöjesfält, getter, sluttningskor, swimmingpool, ugglor, personal i schweiziska folkdräkter, fonduerestaurang och isbana – det finns även en sån där nätomsluten five-a-side-plan.

Så jag frågade Evertom, lite skoj lite på allvar, om det inte var läge att spela lite fotboll.

Effekten var lite som att fråga en svensk servitör om det finns en gaffel i huset.

Everton sa inte bara “ja självklart”, han gav oss en tid och ett gäng andra som skulle vara med. Vi bor mitt ute i ingenstans, men tio killar som vill vara med och lira lite fotboll var en fullständig självklarhet.

Lika självklart som det var att fråga om vi skulle lira lite.

Everton bara så “i morgon kl 17” och sen var det inte mer med det.

***

Vi hann se delar av Tyskland-Ghana på restaurang i Rio och delar på flygplatsen Santos Dumont.

Det var ju en sån underbart härlig VM-match som det känns som om bara Ghana kan bjuda på, när de är på det humöret.

För att inte tala om Tyskland.

Det kanske inte var något för finsmakande fotbollshipsters, för det var fram och det var tillbaka och det var trötta hjärnor och sega ben och det var smått galna sekenser och det var självklart den oslagbara Miroslav Klose.

Det var en VM-match när VM-underhållningen är som allra bäst.

***

Leo Messi, misslyckad i landslaget?

Så här långt är han ju landslaget.

***

På ett flygplan nu (surprise, surprise) mot Brasilia och brassarnas avslutande gruppspelsmöte med Kamerun.

Annars inleddes dagen uppe i berget där Dani Alves höll presskonferens och det var ytterligare en tillställning med en brasiliansk stjärna på podiet som var en imponerande föreställning i sig.

Dels för att Dani Alves satt och svarade på frågor i EN TIMME, det är mer tid än (exempelvis) Ola Toivonen gett svensk media under ett helt VM-kval innan han hetsas iväg till en träning av ledare.

Och dels för att den brasilianske världsstjärnan svarade intressant och etfertänksamt på varenda en fråga. Han svamlade inte iväg någonting och i långa smått invecklade utläggningar pratade han om kritik, känslor, fotboll, media, folket, rasism och under en femminutare mulade han sönder Alan Shearer för att den gamle målskytten sagt något dumt om Fred….vilket i och för sig Alan Shearer inte är ensam om.

Det var lite som att sitta och lyssna på en föreläsning och jag måste erkänna att det var intressant på många sätt. Många av brassarnas VM-spelare tar verkligen chansen att uttrycka sin mening, sina känslor och sin bestämda uppfattning när de väl får möjligheten.

***

Det är ingen hemlighet att jag via Twitter, bloggen och mejl fått frågor om vad jag egentligen gör här i Brasilien.

En hel del har (skämtsamt) undrat om jag egentligen är här och när Bladet kommenterade min insats igår blev jag betygsatt utefter att jag inte syntes i sändningarna.

Helt ärligt, nej det är inte så förbannat roligt om folk inte ser vad jag/vi gör här. Och det är glädjande att många hellre hade sett mer.

Men jag vet inte riktigt vad folk hade förväntat sig. I studion är det fullt och de gör det grymt bra, jag har för övrigt aldrig suttit i någon VM-studio så det är inget annorlunda.  Kommentator var jag en gång 1998 och det ska ni vara glada att ni slipper. Utöver det har TV4 valt att inte ha någon “sidostudio” (som jag haft med Rio-Olof förut) eller annan “bredare” roll.

Nu är jag Fyrans enda fotbollsreporter på plats med uppdraget att punktmarkera Brasilien tillsammans med fotograf Tarlandao och med hjälp av Paulinho Guara.

Och en inslagsreporter gör inslag som beställes av chefer hemifrån inom en tidsram som oftast är max två minuter.

Vi jobbar våra 8-10 timmar om dagen ute på brassarnas camp och vi sitter en hel del i bil (trekvart enkel väg till campen från Gökboket, tre timmar till flygplatsen i Rio) och i flygplan.

Det är inte konstigare än vad andra utsända (kommentatorer reser ännu mer) gör under en VM-mangling men det är givetvis så att andra har roller där de syns och hörs väldigt mycket mer.

Det är som det är med det.

Vi tre gör det som ingår i vårt uppdrag vi fått hemifrån och det blir givetvis väldigt mycket timmars jobb per sekund i rutan men det är inget ovanligt för en inslagsreporter.

Och jag hade varit helt utan ambitioner om jag inte hade önskat mer “airtime” eller en annan större roll men jag tillhör ett lag och spelar utefter de instruktioner som ges, det TV4-lag som får mer positiv credd nu än någonsin tidigare på ett VM…jag gör mitt sjätte VM som utsänd, så det har jag koll på.

Sen är det förstås trist att jobba rätt hårt och dagligen få veta att ingen jävel har sett vad vi gör, jag erkänner gärna det.

Men jag kunde stått i en gruva och borrat ett hål också. Och även om jag jobbar med mitt sjunde VM-slutspel och kanske ser det lite annorlunda så finns det förstås rätt många tusen andra som gärna hade bytt uppdrag med mig.

Det vore förmätet att klaga.

***

Idag rattade Felipe Ferreira dos Anjos rakt in på lyxig churrasceria för sen lunch.

Det var möjligen att ta i för en snabblunch före vår flight, men dels är han hungrig och dels är det vi som pröjsar hans käk…så han är inte helt född bakom en vagn.

Nu känns det som om jag inte behöver äta lunch på en vecka.

***

Det brasilianska mediadrevet är totalt uppeldat över att Felipao 1) inte tränar 2) tränar för dåligt och inte spelar 11 mot 11 lika mycket som de vill och 3) inte byter ut halva laget.

Jag hänger inte riktigt med.

Brassarna hade förvisso en underlig övning häromdagen där alla försvarsspelare skulle rensa inlägg på ett tillslag (det är sant), helst så långt och högt som möjligt men annars vet jag inte vad det ger att träna särskilt mycket och ofta mitt under brinnande VM med bara få dagar mellan macherna?

Och de borde väl ändå veta att Brasilien, framförallt inte Felipao (Scolari), sällan eller aldrig ändrar i sitt lag.

Vid VM-gulden 1994 och 2002 gjordes en ändring i startelvan som inte hade med skada/avstängning att göra. En enda.

Mazinho iställer för Rai -94. Kleberson istället för Juninho Paulista 2002.

Ingen kan ha räknat med att det blir fler ändringar den här gången.

***

David Luiz är en självklar ledare i det här laget, det bevisade han tydligt när han satt vid podiet härmdagen.

***

Vi hann aldrig med någon fotboll med Everton och hans polare, landslaget drog ut på tiden ute vid campen och vi var inte ens nära att hinna tillbaka.

Men en dag innan vi åker hem måste det bli av.

Finns bara tiden är själva fotbollen det minsta problemet.

Så är det här i Brasilien och så heter dom också Everton.

 

Patrick Ekwall

DAGENS VM-BILD: TV överallt, "fotboll" överallt

IMG_7689

 

Överallt, en TV.

Ett hål i väggen, en bensinmack, restaurang, affär, bibliotek, uteservering, tandläkare, hissar, möbelbutik, taxibilar….det är svårt att missa en enda sekund av fotbolls-VM om du bara har tid att stanna upp och titta.

Men när det inte är fotboll? När det inte är VM-studio, VM-snack, VM-tävlingar, VM-intervjuer, VM-rapporter….ingen behöver vara orolig, det är det hela tiden.

Så visst hajade jag till när en glass-servering körde en halvtimmes dokusåpa (de är osannolika populära här, det fick jag lära mig redan på Åke Wihlneys tid i programmet “Fönster mot TV-världen”) .

Men självklart var det såpan där Neymars flickvän, Bruna Marquezine, hade huvudrollen.

Allt handlar om fotboll och VM egentligen.

Patrick Ekwall

Englands fiasko är ingen sensation

IMG_7261 IMG_7297

 

Jag har en faiblesse för gamla fina folkavagnar, inte så mycket för bubblorna som för de klassiska folkabussarna.

De har blivit så inne hemma i Sverige att de är svåra att få tag i och om de är riktigt bra så är de svårt överprisade.

Här i Brasilien är folkabussen just exakt folkets buss, var fjärde brasse tycks ha en.

Eller en folksnurra, som vi som småpågar på Lindängen.

Det har förstås att göra med att modeller av folkorna fram till 2013 görs här, men det är ändå lite roligt att se dom överallt…det är som att åka tidsmaskin tillbaka till en ungdoms gator, någonstans på 70-talet.

***

Först Spanien.

Sen England.

Jag är inte så vansinnigt överraskad över att engelsmännen (förmodligen) åker ut redan i gruppen. Att förlora med uddamålet mot Italien och Uruguay är egentligen relativt normala resultat, England är inte så bra att de på något vis skulle räknas som storfavoriter i de här matcherna.

Annat med Spanien för där ramlade allting ihop som ett korthus efter 20 strålande minuter i första matchen mot Holland.

Att Spanien skulle vika ned så enkelt omgående var förstås smått sensationellt, vi talar ändå om en grupp spelare som väldigt enkelt tog sig genom ett kval och där flertalet spelade en final i Champions League för någon vecka sen.

***

Chile, Uruguay, Mexiko, Colombia, alla har ju haft gemensamt att tycks kunna springa genom berg för att vinna sina matcher.

Det finns innerlig brinnande vilja hos de här lagen som smittar av sig och som är väldigt tydlig.

***

Alla som kvalificerar sig är förstås värda att få vara med. Det råder det inget snack om.

Men till nästa mästerskap kan jag gärna tänka mig att slippa Grekland.

***

Fernando Musleras utspark som till slut hamnade hos Luis Suarez för 2-1, titta gärna på den alla svenska målvakter.

Ska ni överhuvudtaget lära er att skjuta ut bollen så lär er Muslera “sydamerikateknik”, släpp Ravellilyrorna…att dra bollen tidigt och högt på volley är snyggare, mera effektivt, precisare och klart målfarligare.

***

Det blev (och är) längsta VM-dagen.

Det blir lätt det när det är väckning kl 00:50.

Sen blir det inte lättare av att 03:30-flyget är en timma sent.

Vi drog rakt upp i berget (ny helgdag, ny dag utan trafik) och satt stand by på brassarnas camp från tidig morgon.

Inte lätt att hålla upp ögonen sådär ett dygn senare.

***

Det regn som idag sköljde över oss var en kombo av Borås- och Malmö-regn och om ni har upplevt båda så inser ni att det outhärdligt.

Det tog dessutom aldrig slut och ska fortsätta i dagarna.

Kontrasten rätt syår till Fortaleza med en väderlek som innebar att du var dyngsur av svett om du gick två meter utomhus.

I samma land förvisso.

Men tre timmars flygresa från Rio och det är ju lite som att flyga Stockholm-Barceona när jag tänker efter och det är ju en bit, åtminstone sett till temperatur.

***

Neymar Jr hade alltså låst in sig 24 timmar i en svit med sin donna på lediga dagen.

Klart som tusan att alla inte behövde träna särskilt intensivt idag.

***

Tack alla för hejarop och annat på Twitter.

Nej, jag är inte här som turist…jag reser runt som alltid och gör reportage, nu reser jag med brassarna.

Nej, jag är inte petad…från vad i sådana fall?

***

Ibrahimovic på plats och brassarna går bananas på alla tänkbara håll och kanter för att få en bild, ett snack, en aning.

***

Folkabussen, tänk att det var en “campingbil”.

En föregångare till dagens husbil.

Tiderna förändras alltid. Överallt. På alla sätt.

 

 

 

 

Utsparken Uruguay

 

Patrick Ekwall

Plötsligt kom det en VM-stjärna mitt i natten

IMG_7703 IMG_7701

 

Helt plötsligt, sisådär strax efter 03:30 på morgonen, så kom en brasiliansk VM-stjärna strosandes på flygplatsen i Fortaleza som en “helt vanlig man”.

Även om det var mitt i natten (flygplatsen i Fortaleza är som ett hotell, folk sover överallt i väntan på de få flyg som ska ta dom därifrån) så tog det förstås inte mer än tre sekunder innan Ramires var fullständigt omringad av människor som ville prata, skaka tass, ta selfies, ha autografer och två TV-bolag tryckte in honom i ett hörn för intervjuer.

Det kanske inte är så underligt att Scolari ger spelarna helt ledigt mitt under VM-turneringen, däremot att spelarna släpps helt fria i ett land som är monumentalt stort.

Nu förundrades och förargades ganska många  brassar på flygplatsen av att Ramires hade bokat sig på en tretimmrsflight till samlingen i Rio med väckning någon gång vid 01-tiden på natten – bara några dagar före match, under pågående mästerskap.

Och visst är det lite konstigt, det måste jag erkänna att jag tycker.

Men det är ju exakt sådant här som kommer att hyllas som “stort ledarskap” om Brasilien vinner och ren idioti om de inte gör det.

Patrick Ekwall

Brasiliens Honolulu

Min favoritstad så här långt i VM: Fortaleza.

Inte så genomstökigt som miljonkaosstäderna Rio de Janeiro och Sao Paolo, inte så  trasigt som den lilla bergsmetropolen Teresopolis.

Fortaleza är mera easy-going och lite som brassarnas Honolulu.

Vi var först bokade på ett hotell i ett vattenland på stranden men eftersom det visade sig vara fullbelagt när vi anlände efter jordens inrikesresa – trots vår bokning och jag orkar verkligen inte gå in på detaljer om hur sårbart mitt humör var just där och då, men lite som när Rio-Olof stormade ned för åtta trappor efter incheckning på ett råtthål i Valetta och skrek “this is a robbery” med fradga i mungiporna – så anvisades vi till ett annat hotell i downtown. En dryg timmes taxiresa åt andra hållet.

Men vid samma strandremsa. I Fortaleza bor du vid beachen lite oavsett var du bor…möjligen ett skäl till att beachvolleyproffsen älskar att utgå härifrån.

Och just närheten till vattnet har förstås en viss fördel.

Fortaleza ligger inte särskilt många mil från ekvatorn och luftfuktigheten på matchdagen var den som du känner om du en dag skulle befinna dig i en riskokare (vad du nu skulle där och göra, men du fattar).

Idag, dagen efter match, är det behaglig 28-gradig “svensk” sommarvärme.

Om det här “vinter” i Brasilien så kan jag leva med vinter året runt.

***

Ser Brasilien ut som ett lag som håller hela vägen fram till ett VM-guld.

Det är inte bara en och annan expert som ställer sig den frågan idag; det är en hel fotbollsnation.

0-0 mot Mexiko bevisade väl annars att så här långt är Brasiliens anfalllsspel detsamma som att Neymar gör något på egen hand med bollen.

Och även om Felipao (Scolari) leker Stålmannen så är det självklart så att han är orolig, se gärna på hans kroppsspråk vid bänken under matchen….det utstrålar inte direkt karma från en person som är nöjd med det han ser.

Jag tycker inte att Brasilien har något “eget spel” och det är möjligen att det är en för simpel förklaring för alla fotbollshipsters därute men Felipaos Brasilien spelar inte som ett lag.

De spelar lite för sig själva.

Vilket förstås fungerar om du har ett lag fyllt med individualister som är outstanding.

Det har inte Brasilien.

De har en väldigt stark defensiv cetrallinje med David Luiz, Thiago Silva, Paulinho och Luiz Gustavo.

Men det blir en defensiv mittfältare för mycket, om du frågar mig.

Laget kräver ytterligare offensiv konstruktivitet och ser du över vad som finns att tillgå så är det ju inte Tyskland direkt.

Det är Willian och Jo.

Samt den lille snabbe Bernard.

Mycket kan fortfarande hända, Mexiko var en intensiv, smart och väldigt värdig motståndare och det räcker att du tar dig igenom  Australien-Holland så vet du att det inte skrivs någon VM-historia i vare sig första eller andra omgången av ett gruppspel.

Däremot finns det rätt många miljoner brassar som börjar känna oro.

***

Holland har alltså gjort åtta mål på två matcher och ändå var de alltså illa ute mot The Socceroos.

Jag älskar verkligen detta VM.

Det känns som om fotbollsmiljön i det här landet smittar av sig på allt och alla.

***

Tim Cahills mål var ren njutning.

Men jag håller fortfarande van Persies dyknick mot Spanien som det häftigaste. Så här långt.

***

Alla hade talat om det otroliga brassetrycket på Castellao i Fortaleza, men det var istället de över 10.000 tillresta mexikanska fansen som vann kampen överlägset på läktarna.

Över 3.000 mexare hade kommit till stan via en kryssningsbåt och jag utgår från att de flesta ombord på den hade – så att säga – jobbat sig fram till gott humör.

Och det var lite som det kan vara på en landskamp hemma i Sverige.

Rätt många brassar var där på företagsplåtar och var lite mera modesta, alltmedan de som rest dit från Mexiko var på ett “annat humör”.

***

Pastor Paulinho gjorde sin första “mixade zon” och han imponerade.

Fred, Luiz Gustavo, Thiago Silva, Willian och några till stannade gärna till en stund för ett snack med den forna Atletico Mineiro-spelaren.

***

Tack för alla glada och omtänksamma tillrop hemifrån.

Ja, jag är här och vi jobbar på med att punktmarkera Brasilien.

***

Jag hade en intressant diskussion med stolsgranne (inte han på 3F) på flyget hit.

Vi talade om folkets frustration och att det är förståeligt att de slår tillbaka mot det korrupta samhället som så tydligt blottats i samband med VM.

Han berättade att Fortalezeas flygplats tilldelats hundratals miljoner för en renovering. Men inte ens en glasruta är utbytt på flygplatsen. Och pengarna är slut. Alla vet att de hamnat i olika fickor hos politiker, byggherrar och “ansvariga” hela vägen ned i en kedja som slutar ungefär där folket tar vid.

Fortaleza skulle också lösa trafiksituationen genom att bygga ut vägar och bredda en ringled. Den enda nya väg som finns är den som går från nya stadion och fem hundra meter ut till den gamla vanliga.

Därför är trafiksituationen som den är och för att underlätta att matchdagarna inte ramlar ihop inne i stan har regeringen bestämt att alla matchdagar är helgdagar, då alla affärer och kontor ska var stängda.

Det innebär att väldigt många människor i stan får en rätt dassig lön under VM. Och affärsidkarna, som min stolsgranne i däckbranschen, förlorar mycket pengar. Elva dagar kunde han ha öppet under VM. Mot det dubbla under en normal period.

Allt detta för att politiker och andra höjdare roffat åt sig massor av pengar som ramlat mellan stolarna i samband med VM.

Man förstår ju att folk blir förbannade.

***

Scolaris lag fick helt ledigt efter matchen för att göra vad de vill och för att på egen hand ta sig till träningsanläggningen senast kl 11:00, lokal tid, i morgon.

Därför kom de också ut till den mixade zonen i sina privata kläder och det var som en osannolik catwalk för så kallade fotbollsproffskläder med därtillhörande attiraljer.

En uppvisning i sig.

Dimanatringar, svåra sneakers, vansinniga klockor, guld, silver, ädelstenar i alla olika former i öronen och så alla de där modehusen som nyrika  brasilianska fotbollsproffs älskar att synas med: Gucci, Dolce, Prada, hela den svängen.

***

Once in Fortaleza är det väldigt svårt att komma härifrån. På alla sätt.

Vårt flyg tillbaka till Gökboet går kl 03:30, natten mellan brasiliansk onsdag-torsdag.

Den tiden är lite knivig, om du frågar mig.

Sover du före eller efter och när går du i sådana fall och läger dig.

Kl 18 för att gå upp vid midnatt?

Eller biter du ihop och håller dig vaken till halvfyra för att leva på de tre timmars sömn du hoppas få på resan?

Jag hoppa åtminstone att flyget går när det ska gå.

Förhoppningen är att killen på 3F är med och styr upp.

 

 

Patrick Ekwall

DAGENS VM-BILD: Vad menas med "liten" på toalett?

IMG_7302

 

Den här toaletten på flygplatsen i Sao Paolo är alltså för “people of small stature”.

Oklart om de menar typ Leo Messi eller om de syftar på någonting annat.

Patrick Ekwall

Rapport från ett mittensäte på rad 5

Ett mittensäte på rad 5 mellan två bastanta picanha-brassar, på en airbus i tre timmar från Rio de Janeiro till Fortaleza; en del av VM, på sitt sätt.

Efter boarding borrade vi alla ned oss i stolsrader som krävt konsistensfett över hela kroppen för att överhuvudtaget kunna röra sig.

Drygt en timme senare satt vi där vi satt, vi såväl som flygplanet.

Helt stilla, på plats och ställe, noll info.

Det började med att planets mexikanska fans började småvissla i kör, fortsatte med att 2-åring fick nog och började gallskrika och fick sitt crescendo när man av viss rondör i ett par vansinniga Ray Ban Pilote på rad 3F tappade det de luxe.

Utan förvarning ett högljutt “what the fuck is going on” och inte en snabbt och distinkt utan mera kraftfullt i stakato “Whaaaat Theee Fuuuuuck Is Gooooing Oooon” för att tydligt markera att han menade allvar.

TAM:s kabinpersonal var dock inte direkt mottaglig för någon form av protest uatn dök med flackande blick in mot cockpit.

Tio minuter senare var kalabaliken total.

Inget plan hade lyft. Ingen information hade utgått. Mexarna i visselkonsert. Babyn i upplösningstillstånd.

Och mannen på 3F på väg mot cockpit för att göra upp med piloten, alternativt flyga iväg planet själv (han hade åtminstone de rätta brillorna).

“Get this fucking plane up in the air”, var hans rekommendation.

Det slutade med plötslig full fart, ingen direkt säkerhetsgenomgång och ett lyft mot nordöstra Brasilien i ren panik.

Ingen aning om varför vi inte kom iväg förrän 70 minuter efter vi satt oss tillrätta och det finns en risk att vi suttit kvar på parkeringen fortfarande om det inte hade varit för han på 3F: dagens hjälte.

***

Det fick bli stora delar av Tyskland-Portugal på flygplatsens betonggolv framför terminalens enda TV, tillsammans med massor av andra passagerare i en enda stor VM-gemenskap (jag älskar VM-publiken).

1) Alla tycktes vara oerhört imponerade av Tyskland.

2) I särklass största jublet utbröt när Pepe visades ut.

***

Leo Messi var sportbilagornas omslagspojke i tidningarnas Rio-utgåvor.

Brassarna letar inte så mycket efter det som kan betraktas som sämre, de ser till det som är helt avgörande för matcherna.

Därför ifrågasatte brassarna Bosnien/Herzegovinas defensiva inriktning, de anser att BH harett riktigt starkt offensivt lag och ville se större mod och fler spelare i Argentinas straffområde.

Det är också en intressant synvinkel, när rätt många i Europa valde att hylla (rätteligen) BH för en heroisk insats för att de förlorade knappt, då såg brassarna att det fanns en möjlighet att besegra motståndet med större mod.

Svårt att säga vad man ska tycka om det. Men ändå intressant.

***

Paulinho är djupt religiös och det har jag inga problem med, alla gör sin val.

Själv är jag övertygad ateist men vi har ändå haft ett par målande samtal om kyrkor och tro.

Paulinho har ju varit i Sverige i 8-9 år, så han vet ju att vi svenskar rätt ofta är lite svalare i förhållandet till det Jesus och andra kyrkliga lirare.

Han har ett tufft uppdrag framför sig om han ska lyckas omvända mig och Tarlandao.

***

Rio-Olof hade aldrig, aldrig, aldrig fått plats i TAM:s maxade (minst två tre extra rader har tryckts in) stolsrader.

Möjligen om han fått luta knäskålarna i taket.

***

Är Pepe möjligen världens mest hatade spelare?

Det slår mig efter att ha hört jublet som bröt ut efter utvisningen på flygplatsen.

Jag vet få – om ens någon – spelare som upprör så.

Och jag kan ha förståelse för det.

Är du både bråkmakare, ärkegris och välkänd filmare i en samma form…då blir det inte särskilt lätt att skaffa nya vänner.

Den stora humorn i situationen med Thomas Müller är att Pepe blir förbannad för att HAN tyckte tysken var en filmare…då har man fan inte många speglar att titta i hemma.

Det är en sak att Müller spelar över för en hand i ansiktet, jag köper det.

Men Pepes reaktion är ju bara korkad och förstår inte bara för honom själv utan för hela laget.

Mångas reaktion på flygplatsen var att portugiserna borde skicka hem honom. Jag vet inte…alla har rätt att göra bort i stridens hetta och tycka vad man vill om Pepe, det var faktiskt första röda kortet i landslaget.

***

De kända skådespelarna är nu helt själva i Gökboet, när vi dragit till Fortaleza.

För sig själva har de då en fullt bemannad reception, en restaurang (Gasthaus) med buffet och personal, en bar med personal, en fiskesjö, ett gäng getter, får, höns, en pool, en poolbar och 16 stycken sluttningskor.

***

Om killen på 3F varit portugisisk förbundskapten, då hade Pepe fått det hett om öronen.

***

Jag är klart sugen på en Honduras-tröja, med det där coola H:t på bröstet.

***

En sak vi måste ha väldigt klart för oss är att det alltid tar ett litet tag innan ett VM-slutspel “sätter sig”.

Det är förstås ingen raketforskarteori, men det kan var bra att påminna sig om det det.

Nationerna som inleder med att övertyga är inte alltid de som håller längst och bäst i turneringen, se Tyskland i Sydafrika-VM.

***

Om Brasilien blir tvåa i sin grupp, vill man verkligen vinna Holland7Spanien-gruppen då?

***

Vi kan vär vara överens om att Tyskland hade lite bätttre ordning på Portugal/Cristiano Ronaldo än Sverige hade i play off-matchen? Utn att direkt överdriva.

***

Talade med Paulinho om vilken roll en Zlatan hade fått i ett brasilianskt landslag.

“Han hade varit kung i det här laget, förmodligen högst rankad av alla, högre än Neymar. Med honom i laget hade ingen kunnat stoppa Brasilien, tänk bara vilka ytor han had skapat för Neymar och många andra”.

***

När detta författas, med en timme kvar att flyga i kraftigt försenad flight, så har flygets kapten ännu inte yttrat ett enda ord. Vare sig om flygningen eller förseningen.

Ifrån mittensätet på rad 5, snart kvävd av picanha-brassarna från sidan och av bakåtlutad stol framför, ser jag Ray Ban-snubben på 3F…annars hade jag önskat att han greppat micken i cockpit och klargjort sin åsikt, som rätt många – inklusive de mest hängivna Pepe-fansen – håller med om just nu:

“Whaaaat the Fuuuuuuuuck is Gooooooing Ooooon!”.

Ibland är det en väldigt motiverad fråga.

Patrick Ekwall

Fotbollen har alltid förändrats med tiden, sakta men säkert

I Gökboet i en skog på ett berg är nu ordningen återställd.

Det bor visserligen ytterligare två personer på hotellet denna söndagskväll, men de ska checka ut i morgon.

Då är det bara jag, Paulinho, Tarlandao samt ett gäng gäss, får, sluttningskossor, getter och personal i schweiziska folkdräkter kvar.

Jag vet inte om det känns tryggt direkt, men det får ju finnas nån jäkla ordning på det här stället när man vill ha det lite lugnt och skönt i skuggan av VM- och trafikbruset därborta i Rio de Janeiro.

***

Fotbolls-VM är och förblir fantastiskt när fotbollen, spelets dramaturgi, nationerna, de färgglada fansen och spelarna är i fokus.

Vilka matcher vi fått, redan i den första omgången och då väntar vi fortfarande på lag som Tyskland, Portugal, Nigeria, Ghana och Belgien.

Det känns lite som om lagen smittats av den fotbollsmiljö de befinner sig i .

***

Om du som ser på TV undrar om jag är kvar här i Brasilien så är alltså svaret ja.

***

Debatten om mållinjesteknologins vara eller icke-vara förstår jag egentligen inte.

Jag är den första att försvara fotbollens rötter och att det för alltid kommer hända saker och ting i en fotbollsmatch som inte ska eller kan avgöras med tekniska hjälpmedel, för det är en del av charmen med sporten. (Och med all lagidrott egentligen).

Däremot får vi ju aldrig vara livrädda för förändringar som med hjälp av tidsrymdens utveckling blir smartare, enklare och bättre.

Om det nu går att avgöra om en boll har varit över mållinjen tio gånger snabbare än det tar att få en filmande spelare på fötter, då måste det vara positivt för sporten – jag är dessutom av den uppfattningen att sekvenser som handlar om en boll är i eller utanför mål borde kunna avges tid för att undersöka.

Frispark eller inte frispark, straff eller inte straff är en annan sak. Där och då får vi leva med bedömning och dessutom är ju inte tolv repriser från olika vinklar ett definitivt bevis på det ena eller det andra (som över eller inte över en linje); vi kan ibland se en repris på en tackling tusen gånger utan att avgöra om det är en regelrätt tackling eller en som inte är det.

Det vore ren idioti att inte utnyttja “målkameror” 2014 och det är bara ett bevis på att fotbollen förändras till det bättre med små medel, som den alltid har förändrats. Själv minns jag när det blev förbjudet för målvakt att ta bollen med händer efter tillbakaspel med fötter…det blev ett fruktansvärt liv på många som kände att “fotbollen skulle förstöras”.

När det blev tvärtom.

Sen gillar jag och kan högakta att David Fjäll har en åsikt som han vill stå för och brinner för, istället för att mjäkigt smyga undan i en debatt där alla nickar samstämmigt.

***

Efter en vecka med A Selecao är det mesta lite som förväntat.

Möjligen lite lugnare.

Den hysteri som vi gärna vill utmåla är ibland lite överdriven. TV-stationernas 24-timmarsbevakning sköts under ordnade former i uppgjorda fållor, nästan som om det vore bakom den där tyska kvalitetstejpen som Lasse Richt en gång specialbeställde från Leipzig.

Bäst är träningarna är väldigt givande med oerhört mycket mer matchlikt spel 11 mot 11 än i Sverige…och dessutom stenhårda tag, idag toktacklade David Luiz så att Bernard gick i däck. En ful attack som lätt kunde kostat en skada.

Men brassarna är vana.

“Elva mot elva, två dagar före match, är alltid ett litet krig. I alla fall i klubbarna. Då smäller det när alla kämpar om en plats. men här vet alla redan vilken startelva som Felipao har och ingen behöver visa någonting”, menar Paulinho.

Näst bäst är presskonferenserna där spelaren på podiet ges väldigt mycket tid och svarar utförligt och vänligt på alla frågor, även om simultantolken är totalt oduglig och endast översätter i stödord. Vanligtvis inte i någon ordning.

Trea på listan kommer nog mysfarbrorn Dada Marvilha som är polare med Paulinho och har spelat med hans pappa när de blev mästare i Atletico Mineiro.

Marvilha har gjort 900 mål i brasilianska ligan, varav 499 på nick. Han var med i VM-laget som blev världsmästare 1970.

Efter karriären fick han ekonomiska problem och bodde i en skrubb i en idrottshall i Mineiro, men en TV-kanal plockade upp honom och nu verkan han må prima.

Och han är stor här. Om det råder inget tvivel.

När spelarna svarar på hans frågor så inleder de nästan alltid med att “det är en ära att få prata med dig”.

Dada är brassecampens mysfarbror och svarar gärna på frågor från alla, de allra flesta med utgångspunkt från honom själv. Vad du än frågor honom om så handlar svarat om vad Dada själv har gjort en gång i tiden.

Dessutom handlar alla hans frågor till spelarna mer om honom själv än om någon annan.

Men alla köper det för alla älskar Dada och jag tycker det är en fin och vacker gest att han är så repekterad för att han var en otroligt bra spelare.

I Sverige hade han hånats och fått skit.

***

Frankrike kan absolut bli att räkna med efter den starten.

***

Leo Messi behöver inte vara outstanding i en hel match.

Det kan räcka med tio sekunder och tio meter, sen kan det vara klart.

***

Jag trodde inte bollen var inne.

Nu var den alltså det och då kan det ju bara vara bra att målet blev – mål.

***

Måndag drar vi till Fortaleza, en nätt liten inrikesresa på tre timmar.

Jag ser fram emot besöket i nordost.

***

Everton är vår servitör på hotellets Gasthaus.

“Såg du Schweiz vändning mot Ecuador“, undrade jag.

Han visste inte ens att Schweiz spelat, knappt ens att de var med i VM.

Och det behöver man ju inte alls veta, inte ens om du jobbar i en schweizisk liten alpby med trähus, kobjällror, gasthaus, osteria, importerade schwiziska kor i en skog på ett berg i Brasilien.

Det är ju hur jävla normalt som helst.

 

 

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Dagens VM-bild: Hulkmaränger

IMG_7526

Hela Granja Comary hade samlats för att vinka av A Selecao på väg till Fortaleza och matchen mot Mexiko.

De stod i timmar och väntade och den här killen passade på att klä upp sig i fluga och serverings-stass för att tjäna en hacka eller två.

Bra idé i värmen.

Glass? Läsk? Vatten? Frukt?

Nej, maränger.

Du fick sex stycken för cirka tio spänn.

Och för att få fart på försäljningen hade han färgat några maränger gröna och sålde dom som “Hulk-maränger”.

Alla sätt är bra utom de dåliga.

 

Patrick Ekwall

DAGENS BILD(er) - en bloggklassiker är tillbaka

 

 

Dagens Bild var ett kärt gammalt ämne i den här bloggen någon gång under dessa nio år.

Alla som skickade in en bild förärades med en penna, ni som minns.

Vi kör igång Dagens Bild igen under VM, dock i lite anan form: mina bilder från Brasilien.

(Men är du på plats i VM-landet och tar egna bilder så är du välkommen att mejla in till ekwall@tv4.se, utlovar gåva till alla som får bild publicerad här)

Vi rivstartar idag med fyra bilder:

IMG_7501

En favorit.

Fångad på bensinmack under Uruguay-Costa Rica i Teresopolis.

Lirarna som jobbar på macken hade lyft ut en skön gammal tjock-TV för att ha chansen att följa VM under den långa arbetstiden.

Men bäst är ändå att de stängt av en hel sida av bensinpumparna för att TV:n skulle få sin egen heliga plats.

***

IMG_7481

Vi besökte ett brasilianskt Ica i vår lilla bergsby för inhandling av frukt och vatten, dår brassarnas mediacenter bara erbjuder kaffe och fruktjuice (samt tvätt- och barberarservice).

Tack och lov med hjälp av Paulinho, eftersom engelskan är lika obefintlig som min och Tarlandaos portugisiska är bra; själva betalningsproceduren med kort var inte helt enkel att förstås.

I den traditionella kassan slogs allting in, sen fick vi en lapp med en summa och ett namn (kassörskans) – därefter fick vi ta oss till en lucka längre bort till en kille som var ansvarig för kortbetalningar och han bjöd på ett imponerande batteri av kortmaskiner  av olika märken.

Kändes lite som att han hade ett eget stall med kortmaskiner som han vårdade väl och ställde upp i en rak och rät linje. Alltid redo.

***

IMG_7477

Efter några dagar med ganska trist, regnigt och småkyligt brasilianskt vinterväder så lyste lördagsmorgonen uppe i berget sannerligen upp tillvaron. Här en vy från vårt Gasthaus i Gökboet. En fin dag. Som gjord för lite vila eller en träningsrunda…om det nu hade finnits tid för det.

***

IMG_7489

I Granja Comary körde Felipao (Scolari) ett intressant pass där alla avbytare fick spela elva mot elva mot Fluminenses U20-lag.

För att de skulle komma igång och få lite matchträning. Väldigt vanligt i Brasilien, menar Paulinho, att man i Brasilien tränar 11 vs 11…något han gjorde väldigt sällan under 8-9 år i Sverige.

Kan tyckas underligt, eftersom det är just elva mot elva som ger dig de mest realistiska matchsituationerna.

Nåja. Det var inga dåliga spelare som Fluminenses unga killar ställdes mot, typ: Jo, Ramirez, Dante, Maxwell, Bernard, Henrique, med flera, med flera, alla.

En av Fluminenses minst förskrämda killar var en skön lirare i par slitna gamla blå Adidas. Han körde bland annat en snurrfint med lite lyft. Det innebar sen at att Hernanes gick in och spelade rätt våldsamt hårt mot honom ett par gånger.

Smått jävligt, kan jag tycka med Paulinho menar att det är vardagen för brassarna…de är vana vid att de smäller…och kommer det en junior och “förnedrar” en landslagsman inför alla kameror då får han räkna med att det smäller, så är det bara.

För övrigt fick vi se en hel del straffar, nio stycken närmare bestämt.

Det var Scolari som dömde, då förstår ni varför.

I hans värld krävs det inte särskilt mycket för att en straff ska vara given.

 

 

 

Patrick Ekwall

Nu skådar vi kändisar i Gökboet

IMG_7456

* Där borta, rakt fram, ligger vårt Gasthaus

Tillbaka uppe i Bralperna, tillbaka i en skog på ett berg, tillbaka i Gökboet.

Det kändes lite som att komma hem.

Därför kändes det lite jobbigt att det under vår tid i Sao Paulo hade checkat in ANDRA MÄNNISKOR.

Det är ju vårt ställe det här!

Man förstår inte ens hur de som är här har hittat hit överhuvudtaget eftersom det ligger som det ligger…jag skulle kunna tänka mig att det här är ett place som Greta Garbo kunde ha dragit till för att komma bort från allt och alla.

Och Paulinho upptäckte självklart att det satt två väldigt kända och berömda brasilianska skådespelare i restaurangen ikväll.

Det här stället upphör aldrig att förvåna.

***

För fyra år sen vann Spanien VM, för tv år sen vann de EM och för två år sen var två spanska klubblag i final i Champions League, ett annat gick till kvarten.

Och även om det som har varit har varit och även om klubblagen till stor del innehåller betydelsefulla spelare (för att tala understatement) som INTE är spanska så är det ändå lite väl tidigt att dödförklara Spanien som fotbollsnation.

Däremot sitter del Bosque med en problematik som vi kan se på andra håll, de supermeriterade spelare han helst väljer fortfarande fallerar ibland. Lite väl ofta, till och med.

Då kan det lätt rinna iväg till 5-1 i holländsk favör när allting är på väg att rasa.

Jag är fortfarande övertygad om att Spanien kan komma tillbaka i detta VM, men OM de tar sig  förbi Chile i gruppspelet så blir det som 2:a sannolikt och då väntar lika sannolikt Brasilien (gruppetta) i en åttondel i Belo Horizonte.

***

Tänk att Chelsea sålde Robben en gång. Och köpte Torres.

***

Chile!

Det tempot, den viljan att ösa på, trycka och bara spela åt enda håll: framåt.

Ska bli intressant att följa Albornoz’ lag i den grupp som redan känns hyperintressant efter första omgångens resultat.

***

Alltså, vilket sagolikt nickmål av Robin van Persie.

Prestationen är fantastisk: timingen, touchen (inte för mycket inte för lite), kylan och fysiken (få kroppen att flyga rakt framåt mot en boll som kommer från sidan)

Ett klassiskt mål.

Kan redan nu vara med och slåss om VM:s snyggaste, lite beroende på vad vi får se.

Inte minst om vi skulle – som i simhopp – räkna in svårighetsgraden.

***

Paulinho älskar att kalla Foto-Johan för Tarlandao (Store Tarland) och då får han såklart heta det.

För alltid.

***

Det låg en rätt tung “dagen-efter” över Sao Paulo när vi tidigt i morse tog oss genom stan mot flygplatsen.

Inte ens trafiken var särskilt intensiv.

Helgdag utlyst och jodå, jag hörde hur hårt det festades natten lång.

Det verkade var ganska god stämning på sina ställen trots att det “rådde totalt kaos i staden Sao Paulo”.

***

PÅDDEN 57 är ute och jag berättar bland annat om livet i Gökboet direkt från rummet och försöker dessutom guida Olsson i en värld där plånbok, nycklar och mobil INTE ska ligga i kavajen eller i bröstfickan.

Och mycket annat.

Klicka här för att lyssna.

***

Är det något jag avskyr mer än mycket annat så är det journalistik som bygger på vad “Nisse i Hökarängen” eller andra pseudonymer vräker ut sig på olika Twitterkonton.

Det är så lågt.

***

Ja, jag förstår Martin Hansson när han vill att kritiken ska riktas främst mot de som filmar och inte enbart mot domarna.

Ni som hängt med i denna blogg vet att jag tycker likadant.

Men i fallet med japanen i Brasilien-Kroatien så tycker jag att det är en situation som en VM-domare ska kunna klara av att bedöma korrekt, speciellt där han står – det finns inte tillstymmelse till förseelese som skulle förhindra Fred på något vis, det är en situation där domaren på egen hans letar upp.

Det är en annan sak när en holländsk försvarare väldigt klumpigt kastar sig in i situationen med Costa. I det fallet förstår jag att en domare kan bli lurad om anfallaren faller över ett ben litr snyggt och någonstans får försvararen skyla sig själv för sitt klumpiga och riskfyllda agerande.

Sen har Hansson rätt: det är de filmande spelarna som är de största bovarna, det är de som gör allt för att lura allt och alla i syfte att skaffa sig och laget en straffspark.

Ja, det är ytterst lite kontakt på Freds vänstra axel. Men det är inget som stoppar honom överhuvudtaget och det får inte en man på 90 kg att flyga upp i luften och kasta sig handlöst skrikande på planen.

Det händer att spelare RÖR VID VARANDRA under en fotbollsmatch på elitnivå, saker och ting händer hela tiden i alla olika närkamper eftersom det är fotboll vi spelare – det betyder inte per automatik att allting är ett regelbrott.

Men domaren får alltså så skit när blir lurad.

Här har synen på fuskare verkligen ändrat sig genom åren. När Diego Maradona använde sig av Guds Hand i duell med Peter Shilton 1986 så fick Maradona skiten. Inte domaren. Rivaldo likaså 2002.

Ska vi överhuvudtaget får bort den delen av filmandet som bara har i avsikt att få spelare utvisade eller skaffa sig en enorm fördel i form av en straff så får vi antingen börja straffa hårt i efterhand…vilket kan bli svårt när den italienske domarbasen menar att det kanske var straff ändå…då undrar jag vad som skulle bestraffas eller inte.

Eller så börjar man på ledarnivå – det känns som jag skrivit detta tusen gånger – att bestämt påpeka att sånt här accepterar vi inte i vårt lag. Även om alla är sig själv närmast.

Nu säger istället Scolari att Fred inte filmar alls och att det är straff, tio gånger av tio repriser. Det innebär endast att du uppmuntrar fortsatt fuskande. Och, nej, det är inte “en del av spelet”, för då hade det inte varit tillåtet.

Jag tycker också att kroatiske förbundskaptenen Kovac träffar lite snett när han inte alls vill hänga Fred för filmningen eftersom han förstår att han försöker. Istället för att bestämt säga att det inte är OK  att springa (eller stå!) omkring och bara ramla omkull i syfte att lura sig till framgång. Och andras olycka.

Domare ska ha skit när de gör dåliga insatser, spelare likaså (tänk stackars Iker idag).

Men ska vi överhuvudtaget får bort den här typen av regelbrott, som upprör så många och som är på väg att dra ett löjets skimmer över sporten, då får vi ju skylla på de som filmar. Inte på någon annan.

***

IMG_7462

 

Ett kärt möte idag när Paulinho och Erik Hamrén möttes för första gången på evigheter.

Det var Hamrén som tränade Örgryte när Paulinho Guara och Afonso Alves kom dit (glömmer aldrig deras första match från start mot Djurgården en sommar på Stadion, stor uppvisning när Öis vann med 3-2).

Hamrén lärde Paulinho att äta gröt.

Ett råd han fortfarande följer.

***

I morgon måste jag ta mig närmare de mycket sällsynta sluttningskossor som går och betar på bergskanten rakt framför mitt fönster.

Olsson hävdar att de har två kortare ben så att de kan stå rakt upp och inte bara ramla ned.

En Garrinchko?

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

När Scolari säger att det är straff gör han sig själv till åtlöje

 

 

 

 

Vi ska inte för ett ögonblick glömma bort de tråkiga bilderna från kravaller på sina håll i Brasilien, även om de var väntade.

Vare sig de som dramatiskt skildrats på bild från Sao Paolo eller den klick som uppenbarligen fick sedvanlig bassning av brasiliansk polis framför ögonen på TV4:s och SvT:s studio.

Men det var inte – som någon skrev i Bladet “totalt kaos i staden Sao Paolo” – det var väldigt mycket annat, det var fest, glädje, sol och ett land som i rätt många fall fick något att glädja sig åt.

Åtminstone fram till nästa match.

När vi satt på en buss på väg från arenan upplevde jag dans, musik, fest och en jäkla massa spontanfotboll här och var. I gränder, i bostadsområden, i parker, på parkeringar och framför varenda litet hål i väggen (dom kan sina hål i väggen här), oavsett om det var hos däckförsäljaren, baren, frisören eller folkabussreperatören.

“Det är fest nu”, sa Paulinho till mig. “Men i morgon är det tillbaka till verkligheten igen”.

Låt dom få lov att vara glada och lyckliga, kan jag känna. Om än bara för en dag.

Det här landet behövde det här, detta VM  behövde den här festen, Neymar behövde målen, Scolari behövde segern.

Vi behövde kanske inte en svag japan med pipan i mun, men de som dansade och njöt i Sao Paolo-kvällen brydde sig inte så mycket om det.

***

Alla har talat om rånrisken här i Brasilien.

Få trodde väl att en  ensam japan skulle råna ett helt gäng kroater inför öppen ridå.

***

Nog märktes det att vi inte var i Tyskland på ett VM: säkerheten sisådär, en hel del lättja kring alla hårda regler och alla fick en plats – kändes det som  – om de så ville.

Men allting löste sig. Smidigt och med ett leende.

Då ska ni veta att det jobbades på arenan med att f klart allting långt in på natten till matchdagen.

***

Luka Modric var fantastisk och jag har ju alltid gillat Ivan Rakitic.

***

Nej, det var förstås ingen straff.

Nej, jag tyckte inte det var frispark mot Ivica Olic när kroaterna fick öppet mål till 2-2.

Och ja, jag känner att kroaterna borde haft en frispark strax innan 3-2.

Det värsta med straffen är att det inte går att hitta så mycket mer än en filmning eller absolut ingenting.

Jag har inga problem med domare som luras av skickliga manövrar av spelare i olika straffområden.

Men här fanns ingenting. Knapp kroppskontakt, kroatiska försvararens händer i luften och en harmlös situation.

Det är för dåligt att välja ett beslut som innebär en straffspark och jag har full förståelse för förbundskapten Kovac när h  an ifrågasätter domarinsatsen, det fann en hel del 50/50-situationer som gick till Brasiliens favör.

Värst är ändå att Felipe Scolari efteråt säger att “jag har set straffen tio gånger och det ÄR straff”.

Jag tycker att han gör sig lite till ett åtlöje inför fotbollsvärlden när han säger så.

Han vet att det inte var straff, han vet att Fred filmade.

Han skulle kunna säga att “jag såg inte hela situationen, det är svårt för domaren att bedöma…blablabla”. Nu hade han en bestämd åsikt som alla inser är nonsens.

Men Scolari har inga problem med fusk som gynnar hans egn,a, det har vi läst förut. 

***

IMG_7376

 

IMG_7370

Redan i början på 90-talet var jag på plats på Westfalensstadion och bevittnade den gula Dortmund-väggen.

Jag stod på innerplan och såg den berömda gula väggen i Berlin, den som exploderade när Fredrik Ljungberg nickade in det där målet mot Paraguay.

Men inga gula väggar i världen slår den jag fick uppleva här i Sao Paolo.

Det var ett gult inferno längs läktare som aldrig ville ta slut.

***

IMG_7348

Helt klart är att gamla hederliga Kvällan vet hur de ska prioritera en dag då det är VM-premiär.

***

IMG_7366

Uppenbart att killarna på peruansk TV inte har samma klädkod som vi har.

***

Alltid en fröjd att stråla samman med Hans Hultman och Göran Havik, som fortfarande gör ett stort jobb för media under Fifa:s paraply.

***

Nu väntar resa upp i Bralperna igen.

Gökboet väntar, runt om hörnet till brassarnas camp.

Och vi kan tycka vad vi vill om den kontrasten, om valet av Neymar som matchens lirare (var inte det Oscar i Brasilien?), om kroatisk målvaktsteknik, om Freds tack till Gud efter lyckad filmning eller om japaner, japaner, japaner.

VM är igång och det mesta handlar – trots allt – om fotboll.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

VM i tid, kö och väntan och (brassarna tror på) Neymars VM

IMG_7291IMG_7293

* På väg nedför Bralperna i ottan. 

Det vi visste innan, det fick vi bekräftat idag.

Det blir ett VM i kö också. I väntan. Och transporter som inte bara tar längre tid än du tror, de tar aldrig slut.

Felipe Ferreira dos Anjos hämtade upp oss uppe vid Gökboet i Bralperna vid 05-snåret, i ottan susade vi sen ner för berget till en utsikt bestående av slingrande dimbank och en tät grön växtlighet som under natten börjat torka efter gårdagens svåra regn – mot Rio i den lådbil som hyrbilsfirman benämnt  “Fiat Duplo”.

Bra fart i två timmar. Sen stopp. Totalt stopp.

Sisådär fyra timmar till flygplatsen.

I övrigt då, denna långa dag i VM-tjänst:

Försenade flyg, två timmar extra på flygplatsen.

En timmes flygresa med TAM, från Rio de Janeiro till Sao Paolo.

En dryg timme med taxi från flygplatsen till arenan i Sao Paolo.

En knappt timme i kö för att få betala sin buffet i mediacentrets restaurang där underbemannad personal tittade storögt på församlingen och såg att undra om det var något stort evenemang som var på gång i den här staden, i den här arenan, imorgon.

Om jag bjuder på den halvtimme som taxiresan tog från arenan till det motorvägshotell vi bokats på och på den halvtimme vi offrade för att få tag på en taxin utanför arenan, så blev det alltså nio timmar i tid som offrades till väntan och resor av olika slag .

IMG_7305

* Inte så kul att inleda ett VM med kaos på inrikesflygplatsen i Rio

***

Det är lite svårt att föreställa sig att Neymar bara är 22 år.

Åtminstone om du vet att det är han som förväntas bära Brasilien fram till ett VM-guld, en gudabenådad talang såklart men också en spelare som ännu inte slagit igenom helt i Europa och kommer från en premiärsäsong i Barcelona som måste betraktas som “sådär”, ibland rätt medioker.

Det är han som är Brasiliens hopp och det råder inget som helst tvivel om det, även om Neymar idag gjorde allt för att modest framställa sig själv som “en i mängden”…lite som att vi skulle tro Zlatan Ibrahimovic när han säger att “alla soelare är lika viktiga”.

Och det är ännu svårare att föreställa sig om du sitter i en proppfull presskonferenssal inför öppningsmatchen i det VM som Brasilien talar om som om det bara vore dom som skulle spela i det – och du ser denna unga man med ett enormt fotbollsland  på sia axlar sitta helt oberörd, sympatisk, avkopplad och gladlynt, men samtidigt väldigt eftertänksam och meningsfull i alla sina svar.

Det gick bra i Confed Cup och det har gått bra i Libertadores, men nu är det någonting helt annat.

Nu måste Neymar, 22 år, leda Brasilien till idel segrar annars så riskerar landet att fullständigt kollapsa.

Det är starkt att fixa det när man är 22, om han nu gör det.

Det är redan tillräckligt beundransvärt att se helt oberörd inför vad som väntar.

***

Om du har ett sinne för att “tappa det” väldigt lätt, om du lätt släpper alla gasreglage när du inte fått käk på flera timmar och sitter mitt i avgasinferno på fullproppade vägar…där är detta inte ett VM som är bra för din hälsa.

Genom åren har jag lärt mig att försöka behålla lugnet.

***

Än en gång imponerades jag stort av brassarna vid podiet.

Nu var det ändå dagen före match men såväl Neymar som förbundskapten Scolari tog sig tid att svara på alla frågor, var avslappnat underhållande och Scolari hade inga problem att svara på frågor om sin egen familjetragedi med en systerson som nyss gått bort i en trafikolycka.

Det enda som kändes lite jobbigt på presskonferensen var att en norsk journalist lyckades få tag i intervjumicken för att fråga Scolari om han saknade att möta Norge i det här mästerskapet.

Vi vet att Brasilien aldrig besegrat Norge i ett VM och jag vet att svenska kollegor gärna frågar om Zlatan ibland men va fan, norrbaggar – skärp er.

Vi står inför en VM-premiär mellan Brasilien-Kroatien, på podiet sitter Scolare och Neymar och det är väldigt laddat på alla sätt och vis inför detta VM. DÅ kanske inte hela jordklotet snurrar runt just Norge. Inte annars heller, för den delen.

Men vi kanske ska vara nöjda med att frågan inte hade en touch av schack.

***

IMG_7312

* Pierre Bengtsson

Helt plötsligt stod han bara där, på flygplatsen i Rio: landslagets och FCK:s vänsterback Pierre Bengtsson.

Han var på väg till Sao Paolo för att hälsa på sin brassekompis i Köpenhamn, Claudemir.

Men när vi drog så var Pierres plan redan tre timmar sent och ingen ny tid på tavlan, så han kanske sitter kvar där än?

***

…dessutom så vet ju alla inom fotbollen vem Zlatan är, väldigt få vet vad Norge är för något.

***

IMG_7318

* Hej och hå, än är inte allt klart men det är ju långt till match.

Den nya arenan i Sao Paolo är absolut helt ok, väldigt brant (som jag gillar, a la Mestalla) men tyvärr lite öppen i hörnen.

När vi var där igår hördes dessutom svetsaggregaten gå för fullt, det bars på byggmaterial, ouppsatta skyltar och det snickrades överallt.

“Vi är inte i Europa nu, vi är inte i USA, vi är i Brasilien och för dom så börjar matchen först imorgon och då ska det vara klart”, som Göran Havik, den svenske Fifa-veteranen, sa.

Vilket är sant.

Det är bara att ta ett djupt andetag och andas en stund.

Allting ska förhoppningsvis lösa sig.

***

Efter en sån här låååång dag vill man kanske inte glida in på ett motorvägshotell sidan om en favela, men det är som det är. det är alltid det.

***

Paulinho kör brasseproffsstuket; loafers och manbag.

Bilder inom kort.

***

IMG_7332

Jag älskar spontanfotbollen och den finns överallt här.

På vägen till hotellet hann jag upptäcka det här gänget sidan om motorvägen.

Ett dassigt gammalt rangligt mål med fiskenät, lite sken från en gatlampa och en boll.

Det räcker så.

***

Mtt i smeten när VM-drar igång, då får jag ta några dryga timmar i bilköer.

Sett till vilka mängder som fanns utanför arenan vid brasseträningen så kan jag knappt föreställa mig vilket trycka vi kan förvänta oss på arenan.

Om det sen blir protester utanför, det återstår att se men här kan du inte ta något för givet.

Därför har vi satt Paulinho som reseansvarig imorgon.

Han meddelar att det kan bli någon sorts tunnelbana till arenan, vilket kan vara enda alternativet.

Vi har planer på att åka från hotellet vid 11 och vara framme vid 12/12:30. Eller klockan 14. Eller 16:15. Eller på fredag.

 

Patrick Ekwall

När Brasilien blev Borås (eller om det var tvärtom?)

Dom sa att det kunde regna en del i Brasilien, nu när det är vinter.

Jo, tack.

Hade det inte varit så att vi bott på en sluttning på ett berg i en skog så hade vi kunnat paddla hem i en eka från brassarnas träningsanläggning i Granja Comary.

Nu utgår jag från att allt vatten som sköljde över oss från tidig morgon till sen kväll rann neråt, mot Rio de Janeiro.

Som om det nu bara var regn (eller snarare skyfall), det kom en dimma smygande….som först snirklade sig likt tjock och fin sockervadd runt bergstopparna och sen planade ut över hela campen och ett tag gjorde det omöjligt att navigera i vätan. Än mindre upptäcka några spelare.

Bara en boråsare hade fixat en sådan väderlek.

***

Vi är fortfarande helt själva uppe i Gökboet, jag, Paulinho och Foto-Johan.

Idag var vi iväg från tidig morgon till sen kväll men när Felipe Ferreira dos Anjos gled fram genom den schweiziska byns små sagovägar så satt det ändå en vakt i en liten kur och väntade på oss, nickade, lyfte sin walkie-talkie och sa till nästa gränspostering att “snart är dom här” och när vi framm vi honom nickade han, lufte på walkite-talkien för att meddela receptionen att “snart är dom hos er”.

Ën hel jävla dad, långt in på mörkrets timmar hade de suttit och väntat på oss i små, små lådor med litet fönster i hällande regn och nu när de gjort sitt jobb kunde de alltså äntligen få lov att komma hem eftersom vi är hotellets enda gäster.

När vi stegade in i receptionen sa receptionisterna glatt hej och lät restaurangen, som alltså då är ett Gasthaus, få veta att snart var vi nere hos dom på middag.

Ja, jag väntar fortfarande på att någon ska komma förbi för att meddela att allting bara är ett skämt. En dold kamera för ett filmprojekt om hur människor på riktigt tar sig an en miljö som är malplacé och inte riktigt på riktigt på något vis.

Men de enda jag ser – förutom Foto-Johan, Paulinho, serviören,  receptionisterna och vakterna i kuren är några lirare som tillhör hotellpersonalen och jobbar i joddlardräkter med hängslen och korta läderbrallor.

***

Brasiliens presskonferens bjöd på Ramires och Paulinhos favorit, Luiz Gustavo, och det var en imponerande tillställning där de bägge spelarna ägnade vardera 20 minuter åt att svara lugnt, vänligt och sakligt på alla frågor.

Och då var några av frågorna så invecklade och konstiga att Garth Crooks eller Farbror Banks frågeställningar framstått som korta och koncisa.

Men svarade gjorde de, enligt principen “det finns inga dumma frågor, bara tillräckligt bra svar”.

De slog mig att de ägnade mer tid åt media än vad en svensk spelare hinner göra in en mixad zon inför en träningslandskamp innan han hetsas till träningspasset.

***

Älskar att folkabussen äger gatorna här.

***

Annars är jag inte särskilt impad över Brasiliens Mediacenter, som sett till landslagets kraft över hela världen, är mediokert. För få arbetsplatser, till att börja med, en fullständigt usel tolk, ingen mat/dryck att köpa men däremot en barberare och en tjeje som tvättar dina kläder, om du så önskar.

Hellre ren och rakad än mätt och glad.

Jag kan köpa det, till viss del….

***

Nu lämnar vi Gökboet för två dygn i Sao Paolo och jag är lite orolig över vad personalen ska göra när vi inte är här?

Sitter de då i vaktkurerna och väntar tills vi dyker upp, någon gång på fredag?

***

Fortsätter det så här så köper vi en båt i helgen.

Patrick Ekwall

Aldrig har jag upplevt något liknande: Gökboet i Brasilien

15 timmar på flygplan, tre timmar i stadstrafik och till slut rakt upp i ett berg, rakt in i en skog, till höger i liten by, rakt fram förbi salladsodlingar, zick-zack genom ett sönderbevakat djungelområde och sen var vi där: Gökboet.

Det är egentligen en resort strax utanför Brasiliens VM-camp i Teresopolis, cirka tio mil lite norr om Rio de Janeiro, och det låter som ingenting – men vägen dit tar aldrig slut och får Kalmar att framstå som jordens mittpunkt.

Och det är ett hotell som slår alla tänkbara hotellupplevelser jag någonsin upplevt och de är inte få.

Hotel Le Canton är en tillflyktsplats för stressade Rio-bor som eftersöker tystnaden och lugnet.

Men det är mer än så, det är mer än ett undangömt boende i en dal.

Det är också ren dårskap.

Når vår chaffis, Felipe Ferreira dos Anjos, styrde in  vår hyrda lådbil (av Hertz benämnd “Fiat Duplo”) bakom argsinta gränsvakter såg vi ett nybyggt sagoslott, en nöjespark, en vandrande trumorkester, människor i lederhosen och små fint snickrade trähus i stil du bara sett i Alperna.

Det var som att spatsera rakt in i  Sound of Music.

Jag, Foto-Johan och Paulinho vet inte om vi ska tro det är sant eller inte.

Men det kommer mera.

Direkt efter det lilla sockersöta nöjesfältet i en djungel och strax efter trumorkestern i läderbyxor, hängslen och koskällor lotsas vi via tre-fyra vakter till själva hotellet: fem-sex små hus som ser ut lite som Stig Helmer fick bo i under Sällskapsresan i Alperna.

Jag har utsikt mot en bergssluttning där stora alpkossor betar, rakt framför ett modern poolomårde och en restaurang som såklart är ett “Gasthaus” och följer vi en vackert stenlagd promenadslinga över små fina Alice i Underlandet-broar så passerar vi en konstgjord fiskesjö, ett Snövit-hus med små levande getter som tittar ut genom fönster och en stor get som ligger högst upp i ett torn och blickar ut över ett stall med små kossor och en osteria – där man pastöriserar sin egen mjölk i moderna maskiner – som också är en bar inredd med allehanda ting som alla är målade i rött med det vita schweiziska korset.

Gökboet, med andra ord.

Vi är dessutom de enda gästerna på hela hotellet. Tre gäster, 30 personal, hälften av dom i schweiziska folkdräkter. Hjälp (ingen komma höra mig skrika hör).

Och när vi utsvultna skulle ta oss an dagens middag på restaurangen (ja, gasthauset), som då öppnade enbart för oss, så var jag först på plats med kypare som, likt i stort sett alla brassar, inte kunde ETT ENDA ORD engelska.

Via Google Translate beställde jag i alla fall en grillad “fringo” (kyckling) och en flaska vatten.

Han nickade och visade att han förstod och jag drog till med “multi obrigado” (tack så mycket).

“Danke”, svarade han.

Välkommen till Brasilien.

***

Neymar, bara Neymar. En hel nation vilar tungt på en ung mans axlar.

***

Paulinho kommer som nybliven mästare till sitt nya sommarjobb som min tolk/sidekick.

Han spelade säsongen som gick för sin moderklubb Democratico uppe Seis Lagoes och de vann sin distriksliga (som kan klassas som brasiliansk division 1, om jag förstod allt) efter finalvinst mot ett större lag med 2-1, 0-0 över två matcher.

Paulinho Guara kan fortfarande göra mål och är lite småsugen på en sväng till Sverige igen, även om han sitter med några fina brasilianska bud just nu.

***

Det blir inget Club Babian eller nya upptåg som VM-nomader för mig och Lundh.

Numera är Lundh en studioråtta och sitter fast med Backe och Anna i TV:s skrytstudio vid Copacabana, bor på ett och samma hotell i närheten och har packat upp sin väska som inte behöver packas ihop igen förrän om fem veckor: Rio-Olof!

Lite vemodigt, trots allt, vi har hängt ihop under ett gäng mästerskap nu.

***

Felipe Ferreira dos Anjos!

***

La Rochelle, Gävle, Bromma, Rio de Janeiro, Gökboet på fyra dagar är också en resa.

***

Och tänk att jag nu bor mitt bland Sluttningsfolket.

Som att bo på Bon Alpina igen. Fast i en skog på ett berg. I Brasilien.

***

En brasiliansk TV-kanal gick igenom arena för arena idag, hur de byggts, vad som hänt (eller inte hänt) och vad det kostat.

Det var skakande att sju personer tvingats sätta livet till i en no-excisiting säkerhet samt hur väldigt mycket mer än budget som arenorna kostat.

***

Alla bär fotbollströjor.

***

Tre mejl idag och en hel del artiklar om hur folk blivit rånade eller utsatta för rånförsök.

Det känns inte helt tryggt.

***

De odlar salladsblad på vägen hit och just de fälten ligger väldigt vackert i ljust grönt  och själva bladen i härligt raka linjer.

***

I morgon bitti står väl Heini Hemmi och gör omelette i frukostmatsalen.

Ingenting förvånar mig längre.

 

 

Patrick Ekwall

Helt plötsligt står man där, mitt i VM

Klockan tickar nedåt och när jag nu sitter på ännu ett flyg mot ännu en destination på ännu en resa så är det bara få dagar kvar till jag och foto-Johan lyfter mot fem veckors VM-tjänst i Brasilien.

Inte “i Rio”, som så många gärna säger här hemma.

Där ska förvisso TV4 och SvT ha sin fasta studio men VM spelas på rätt många ställen som inte är Copacabana i ett land där vissa inrikesresor med flyg kan ta fem timmar och det är inte för att flygplanen är särskilt långsamma; det är ett möktigt land.

Och det är så typiskt med hur det alltid blir inför resor till mästerskap, du tror att du har allting så oerhört planerat in i sista detalj med allt som ska göras och helt plötsligt är det dags för avresa och det käns som om du inte har hunnit med hälften.

Eftersom jag har en inplanerad Frankrike-resa och TV-lagsmatch utanför Gävle i bagaget innan söndag så slog det mig att inatt var den sista natten på sex veckor som jag sov i min egen säng.

Det är ju inga konstigheter med det, det är inte särskilt synd m mig på något vis, det är mest som om dagarna i maj och juni bara flyger förbi när det känns som om det kan ta en evighet att ta sig från den fjärde till den sjunde februari.

***

I svallvågorna av den landslagssamling vi just har upplevt konstaterar jag att sjukdomsinsikten hos den svenska landslagsledningen inte riktigt är vad jag hade hoppats.

Jag har nu hört så många förklaringar (och delvis ursäkter) att jag undrar om det är någon som driver med oss.

Antingen så vill inte Erik Hamrén säga sanningar om spelare och deras insatser…och det kan vara förståeligt, få tränare gör det rakt ut…eller så vill han inte se vad jag ser: det är inte bra just nu, det är tillochmed ganska dåligt och det är – skitsamma underlaget, skitsamma motståndet, skitsamma systemet, skitsamma vad som en gång har varit – en ganska djup och tung landslagssvacka vi har bakom oss.

Nej, det var inte “bra” mot Danmark i andra halvlek. Nej, det var inte “bra” mot Belgien.

Det var hyggligt till och från, så långt kan jag sträcka mig.

Men fantasilöst, uddlöst och ibland direkt taffligt.

Och det är inte att “leta upp sådant som är negativt”, för det är ju väldigt sant.

Att vi hade en period på en kvart med bra, snabbt och en-touch-passningsspel runt mittplan under första halvleken mot Belgien på Friends skyler inte över någonting.

Vi mötte ett Danmark som kom trea i sin kvalgrupp, där de bland annat fick stryk av Armenien på hemmaplan med 4-0. Vi mötte ett Belgien som gick på halvfart och som endast blixtrade till när någon svensk spelare gick lite för hårt in i ett par närkamper på ben som inte vill missa VM.

Vi förlorade bägge matcherna, vi gjorde inte ett enda mål och de svenska målchanserna kan jag räkna på ena handens fingrar.

Hela den här “testa nytt system”-grejen känns igen från en tid då Lasse Lagerbäck började inse att hans lag vacklade och Sverige spelade 3-5-2 i några kvalmatcher, sen var det kört att nå Sydafrika-VM.

Som om det var systemet det var fel på.

Som om det ÄR systemet det är fel på.

Det är klart att Erik Hamrén och spelarna i laget säger (Isaksson sa EXAKT så) att de “bästa spelarna är här”. Vad nnat ska de säga? Hamrén har tagit ut truppen och spelarna är sig själv närmast.

Ja, många av dom har varit bäst.

Men när de under en längre period inte längre är “bra”, då har vi inte en aning om de verkligen är “bäst” och för att veta om det finns andra som är minst lika bra så fungerar det inte att lita till vad som har varit. Utan vad vi står med här och nu.

Insatserna från Erkan Zengin och Jimmy Durmaz är väl ett exempel på att vi måste ge “andra” spelare ärliga möjligheter att få visa vad de kan. Och är de – i sådana fall – så väldigt mycket sämre än alternativen?

Att ge framtidshopp som Oscar Hiljemark och Mattias Johansson 20 minuters inhopp i den där träningsmatchbyteskarusellen är inte att “testa” spelare i min bok. Det är att inte ge en riktig chans.

En träningsmatch kvar, bara några dagar innan kvalet börjar, i september och i den finns det knappast utrymme att testa särskilt vilt. De möjligheterna fanns nu.

Sen väntar Österrike borta, Ryssland hemma och Montenegro borta,

Otäckt.

***

Missade 94-dokumentären.

Men måste förstås se.

Alla måste se den.

1994 är för evigt en del av svensk historia, inte bara fotbollens.

***

Elfsborg-Malmö FF var en riktigt fin match.

Så synd att den skulle hamna i skymundan av landskampen mot Belgien, för på något vis går alltid ett A-landslagföre allting annat.

Hur SEF och SvFFkunde enas om den här lösningen, med landskamp samma dag som allsvenskt spel, är fortfarande en gåta.

Ja, landslag och klubblag är inte same same om man ska se det strikt men i förlängningen är det ju ändå det eftersom ett landslag består av spelare från klubbar.

Att en fotbollens organisation i Sverige medvetet är med och förhindrar svenska spelare att kunna vara uttagningsbara kan jag inte förstå.

Och, ja, det var körigt med speldagarna. men, nej, det hade inte varit omöjligt att lösa.

***

På ett flygplan med Peppe Eng, Henrik Harlaut, William Spetz och TV4-doktorn är en resa du inte skojar bort.

***

Gräset hemma växer så starkt och fort och högt och brett och stabilt att jag snart får studiebesök av Friends.

***

Taxichauffören i La Rochelle trodde Zlatan Ibrahimovic kom från en annan värld.

***

Att Mikko Albornoz tar en plats i Chiles VM-trupp är en otrolig prestation, vi talar trots allt om ett landslag som mycket väl kan avancera bortom en kvartsfinal.

Även om Chile inte har sina starkaste kort på ytterbaksposterna så är det i väldigt hård konkurrens med spelare som finns utspridda över stor del av världen.

Det kan också ses som ett väldigt gott betyg åt den ständigt så förlöjligade allsvenskan och möjligen ett tecken mot Erik Hamrén att kvalitén i hos allsvenska ibland är minst lika bra som på andra håll.

Exempelvis ser jag Elfsborgs Johan Larsson som en minst lika bra ytterback som Albornoz.

Sen var det inte alls så att Hamrén klantade bort Albornoz. Mikko togs ut till en januariturné i vintras men valde då istället att spela in sig via Chiles “januariturné”.

Skälen han angav för att välja Chile istället för Sverige var väldigt tydliga.

Ni vet alla varför.

***

TV-laget drar till Bergsby i Gävleborg på lördag för att möta Norrham Hamrångebygden.

Vi kommer hyggligt rustade med såvål Jesper Blomqvist och Andreas Andersson.

Men också med skyttekungar som Hasse Berggren, Billy Lansdowne, Hans Eskilsson och Kaj Eskelinen.

Skönt då att Robban Prytz, Olle Sarri och Eddy Bengtsson finns med, för lite stabilitet bakåt.

***

Alla möten jag hade “planerat” , alla enklae projekt jag skulle lösa, allt gräs som skulle klippas.

Nu hinner jag ingenting och sen är jag inte hemma förrän den 14 juli.

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå