POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Helt plötsligt står man där, mitt i VM

Klockan tickar nedåt och när jag nu sitter på ännu ett flyg mot ännu en destination på ännu en resa så är det bara få dagar kvar till jag och foto-Johan lyfter mot fem veckors VM-tjänst i Brasilien.

Inte “i Rio”, som så många gärna säger här hemma.

Där ska förvisso TV4 och SvT ha sin fasta studio men VM spelas på rätt många ställen som inte är Copacabana i ett land där vissa inrikesresor med flyg kan ta fem timmar och det är inte för att flygplanen är särskilt långsamma; det är ett möktigt land.

Och det är så typiskt med hur det alltid blir inför resor till mästerskap, du tror att du har allting så oerhört planerat in i sista detalj med allt som ska göras och helt plötsligt är det dags för avresa och det käns som om du inte har hunnit med hälften.

Eftersom jag har en inplanerad Frankrike-resa och TV-lagsmatch utanför Gävle i bagaget innan söndag så slog det mig att inatt var den sista natten på sex veckor som jag sov i min egen säng.

Det är ju inga konstigheter med det, det är inte särskilt synd m mig på något vis, det är mest som om dagarna i maj och juni bara flyger förbi när det känns som om det kan ta en evighet att ta sig från den fjärde till den sjunde februari.

***

I svallvågorna av den landslagssamling vi just har upplevt konstaterar jag att sjukdomsinsikten hos den svenska landslagsledningen inte riktigt är vad jag hade hoppats.

Jag har nu hört så många förklaringar (och delvis ursäkter) att jag undrar om det är någon som driver med oss.

Antingen så vill inte Erik Hamrén säga sanningar om spelare och deras insatser…och det kan vara förståeligt, få tränare gör det rakt ut…eller så vill han inte se vad jag ser: det är inte bra just nu, det är tillochmed ganska dåligt och det är – skitsamma underlaget, skitsamma motståndet, skitsamma systemet, skitsamma vad som en gång har varit – en ganska djup och tung landslagssvacka vi har bakom oss.

Nej, det var inte “bra” mot Danmark i andra halvlek. Nej, det var inte “bra” mot Belgien.

Det var hyggligt till och från, så långt kan jag sträcka mig.

Men fantasilöst, uddlöst och ibland direkt taffligt.

Och det är inte att “leta upp sådant som är negativt”, för det är ju väldigt sant.

Att vi hade en period på en kvart med bra, snabbt och en-touch-passningsspel runt mittplan under första halvleken mot Belgien på Friends skyler inte över någonting.

Vi mötte ett Danmark som kom trea i sin kvalgrupp, där de bland annat fick stryk av Armenien på hemmaplan med 4-0. Vi mötte ett Belgien som gick på halvfart och som endast blixtrade till när någon svensk spelare gick lite för hårt in i ett par närkamper på ben som inte vill missa VM.

Vi förlorade bägge matcherna, vi gjorde inte ett enda mål och de svenska målchanserna kan jag räkna på ena handens fingrar.

Hela den här “testa nytt system”-grejen känns igen från en tid då Lasse Lagerbäck började inse att hans lag vacklade och Sverige spelade 3-5-2 i några kvalmatcher, sen var det kört att nå Sydafrika-VM.

Som om det var systemet det var fel på.

Som om det ÄR systemet det är fel på.

Det är klart att Erik Hamrén och spelarna i laget säger (Isaksson sa EXAKT så) att de “bästa spelarna är här”. Vad nnat ska de säga? Hamrén har tagit ut truppen och spelarna är sig själv närmast.

Ja, många av dom har varit bäst.

Men när de under en längre period inte längre är “bra”, då har vi inte en aning om de verkligen är “bäst” och för att veta om det finns andra som är minst lika bra så fungerar det inte att lita till vad som har varit. Utan vad vi står med här och nu.

Insatserna från Erkan Zengin och Jimmy Durmaz är väl ett exempel på att vi måste ge “andra” spelare ärliga möjligheter att få visa vad de kan. Och är de – i sådana fall – så väldigt mycket sämre än alternativen?

Att ge framtidshopp som Oscar Hiljemark och Mattias Johansson 20 minuters inhopp i den där träningsmatchbyteskarusellen är inte att “testa” spelare i min bok. Det är att inte ge en riktig chans.

En träningsmatch kvar, bara några dagar innan kvalet börjar, i september och i den finns det knappast utrymme att testa särskilt vilt. De möjligheterna fanns nu.

Sen väntar Österrike borta, Ryssland hemma och Montenegro borta,

Otäckt.

***

Missade 94-dokumentären.

Men måste förstås se.

Alla måste se den.

1994 är för evigt en del av svensk historia, inte bara fotbollens.

***

Elfsborg-Malmö FF var en riktigt fin match.

Så synd att den skulle hamna i skymundan av landskampen mot Belgien, för på något vis går alltid ett A-landslagföre allting annat.

Hur SEF och SvFFkunde enas om den här lösningen, med landskamp samma dag som allsvenskt spel, är fortfarande en gåta.

Ja, landslag och klubblag är inte same same om man ska se det strikt men i förlängningen är det ju ändå det eftersom ett landslag består av spelare från klubbar.

Att en fotbollens organisation i Sverige medvetet är med och förhindrar svenska spelare att kunna vara uttagningsbara kan jag inte förstå.

Och, ja, det var körigt med speldagarna. men, nej, det hade inte varit omöjligt att lösa.

***

På ett flygplan med Peppe Eng, Henrik Harlaut, William Spetz och TV4-doktorn är en resa du inte skojar bort.

***

Gräset hemma växer så starkt och fort och högt och brett och stabilt att jag snart får studiebesök av Friends.

***

Taxichauffören i La Rochelle trodde Zlatan Ibrahimovic kom från en annan värld.

***

Att Mikko Albornoz tar en plats i Chiles VM-trupp är en otrolig prestation, vi talar trots allt om ett landslag som mycket väl kan avancera bortom en kvartsfinal.

Även om Chile inte har sina starkaste kort på ytterbaksposterna så är det i väldigt hård konkurrens med spelare som finns utspridda över stor del av världen.

Det kan också ses som ett väldigt gott betyg åt den ständigt så förlöjligade allsvenskan och möjligen ett tecken mot Erik Hamrén att kvalitén i hos allsvenska ibland är minst lika bra som på andra håll.

Exempelvis ser jag Elfsborgs Johan Larsson som en minst lika bra ytterback som Albornoz.

Sen var det inte alls så att Hamrén klantade bort Albornoz. Mikko togs ut till en januariturné i vintras men valde då istället att spela in sig via Chiles “januariturné”.

Skälen han angav för att välja Chile istället för Sverige var väldigt tydliga.

Ni vet alla varför.

***

TV-laget drar till Bergsby i Gävleborg på lördag för att möta Norrham Hamrångebygden.

Vi kommer hyggligt rustade med såvål Jesper Blomqvist och Andreas Andersson.

Men också med skyttekungar som Hasse Berggren, Billy Lansdowne, Hans Eskilsson och Kaj Eskelinen.

Skönt då att Robban Prytz, Olle Sarri och Eddy Bengtsson finns med, för lite stabilitet bakåt.

***

Alla möten jag hade “planerat” , alla enklae projekt jag skulle lösa, allt gräs som skulle klippas.

Nu hinner jag ingenting och sen är jag inte hemma förrän den 14 juli.

 

Publicerad 2014-06-05 kl 23:13
Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå