15 timmar på flygplan, tre timmar i stadstrafik och till slut rakt upp i ett berg, rakt in i en skog, till höger i liten by, rakt fram förbi salladsodlingar, zick-zack genom ett sönderbevakat djungelområde och sen var vi där: Gökboet.
Det är egentligen en resort strax utanför Brasiliens VM-camp i Teresopolis, cirka tio mil lite norr om Rio de Janeiro, och det låter som ingenting – men vägen dit tar aldrig slut och får Kalmar att framstå som jordens mittpunkt.
Och det är ett hotell som slår alla tänkbara hotellupplevelser jag någonsin upplevt och de är inte få.
Hotel Le Canton är en tillflyktsplats för stressade Rio-bor som eftersöker tystnaden och lugnet.
Men det är mer än så, det är mer än ett undangömt boende i en dal.
Det är också ren dårskap.
Når vår chaffis, Felipe Ferreira dos Anjos, styrde in vår hyrda lådbil (av Hertz benämnd “Fiat Duplo”) bakom argsinta gränsvakter såg vi ett nybyggt sagoslott, en nöjespark, en vandrande trumorkester, människor i lederhosen och små fint snickrade trähus i stil du bara sett i Alperna.
Det var som att spatsera rakt in i Sound of Music.
Jag, Foto-Johan och Paulinho vet inte om vi ska tro det är sant eller inte.
Men det kommer mera.
Direkt efter det lilla sockersöta nöjesfältet i en djungel och strax efter trumorkestern i läderbyxor, hängslen och koskällor lotsas vi via tre-fyra vakter till själva hotellet: fem-sex små hus som ser ut lite som Stig Helmer fick bo i under Sällskapsresan i Alperna.
Jag har utsikt mot en bergssluttning där stora alpkossor betar, rakt framför ett modern poolomårde och en restaurang som såklart är ett “Gasthaus” och följer vi en vackert stenlagd promenadslinga över små fina Alice i Underlandet-broar så passerar vi en konstgjord fiskesjö, ett Snövit-hus med små levande getter som tittar ut genom fönster och en stor get som ligger högst upp i ett torn och blickar ut över ett stall med små kossor och en osteria – där man pastöriserar sin egen mjölk i moderna maskiner – som också är en bar inredd med allehanda ting som alla är målade i rött med det vita schweiziska korset.
Gökboet, med andra ord.
Vi är dessutom de enda gästerna på hela hotellet. Tre gäster, 30 personal, hälften av dom i schweiziska folkdräkter. Hjälp (ingen komma höra mig skrika hör).
Och när vi utsvultna skulle ta oss an dagens middag på restaurangen (ja, gasthauset), som då öppnade enbart för oss, så var jag först på plats med kypare som, likt i stort sett alla brassar, inte kunde ETT ENDA ORD engelska.
Via Google Translate beställde jag i alla fall en grillad “fringo” (kyckling) och en flaska vatten.
Han nickade och visade att han förstod och jag drog till med “multi obrigado” (tack så mycket).
“Danke”, svarade han.
Välkommen till Brasilien.
***
Neymar, bara Neymar. En hel nation vilar tungt på en ung mans axlar.
***
Paulinho kommer som nybliven mästare till sitt nya sommarjobb som min tolk/sidekick.
Han spelade säsongen som gick för sin moderklubb Democratico uppe Seis Lagoes och de vann sin distriksliga (som kan klassas som brasiliansk division 1, om jag förstod allt) efter finalvinst mot ett större lag med 2-1, 0-0 över två matcher.
Paulinho Guara kan fortfarande göra mål och är lite småsugen på en sväng till Sverige igen, även om han sitter med några fina brasilianska bud just nu.
***
Det blir inget Club Babian eller nya upptåg som VM-nomader för mig och Lundh.
Numera är Lundh en studioråtta och sitter fast med Backe och Anna i TV:s skrytstudio vid Copacabana, bor på ett och samma hotell i närheten och har packat upp sin väska som inte behöver packas ihop igen förrän om fem veckor: Rio-Olof!
Lite vemodigt, trots allt, vi har hängt ihop under ett gäng mästerskap nu.
***
Felipe Ferreira dos Anjos!
***
La Rochelle, Gävle, Bromma, Rio de Janeiro, Gökboet på fyra dagar är också en resa.
***
Och tänk att jag nu bor mitt bland Sluttningsfolket.
Som att bo på Bon Alpina igen. Fast i en skog på ett berg. I Brasilien.
***
En brasiliansk TV-kanal gick igenom arena för arena idag, hur de byggts, vad som hänt (eller inte hänt) och vad det kostat.
Det var skakande att sju personer tvingats sätta livet till i en no-excisiting säkerhet samt hur väldigt mycket mer än budget som arenorna kostat.
***
Alla bär fotbollströjor.
***
Tre mejl idag och en hel del artiklar om hur folk blivit rånade eller utsatta för rånförsök.
Det känns inte helt tryggt.
***
De odlar salladsblad på vägen hit och just de fälten ligger väldigt vackert i ljust grönt och själva bladen i härligt raka linjer.
***
I morgon bitti står väl Heini Hemmi och gör omelette i frukostmatsalen.
Ingenting förvånar mig längre.