Vi ska inte för ett ögonblick glömma bort de tråkiga bilderna från kravaller på sina håll i Brasilien, även om de var väntade.
Vare sig de som dramatiskt skildrats på bild från Sao Paolo eller den klick som uppenbarligen fick sedvanlig bassning av brasiliansk polis framför ögonen på TV4:s och SvT:s studio.
Men det var inte – som någon skrev i Bladet “totalt kaos i staden Sao Paolo” – det var väldigt mycket annat, det var fest, glädje, sol och ett land som i rätt många fall fick något att glädja sig åt.
Åtminstone fram till nästa match.
När vi satt på en buss på väg från arenan upplevde jag dans, musik, fest och en jäkla massa spontanfotboll här och var. I gränder, i bostadsområden, i parker, på parkeringar och framför varenda litet hål i väggen (dom kan sina hål i väggen här), oavsett om det var hos däckförsäljaren, baren, frisören eller folkabussreperatören.
“Det är fest nu”, sa Paulinho till mig. “Men i morgon är det tillbaka till verkligheten igen”.
Låt dom få lov att vara glada och lyckliga, kan jag känna. Om än bara för en dag.
Det här landet behövde det här, detta VM behövde den här festen, Neymar behövde målen, Scolari behövde segern.
Vi behövde kanske inte en svag japan med pipan i mun, men de som dansade och njöt i Sao Paolo-kvällen brydde sig inte så mycket om det.
***
Alla har talat om rånrisken här i Brasilien.
Få trodde väl att en ensam japan skulle råna ett helt gäng kroater inför öppen ridå.
***
Nog märktes det att vi inte var i Tyskland på ett VM: säkerheten sisådär, en hel del lättja kring alla hårda regler och alla fick en plats – kändes det som – om de så ville.
Men allting löste sig. Smidigt och med ett leende.
Då ska ni veta att det jobbades på arenan med att f klart allting långt in på natten till matchdagen.
***
Luka Modric var fantastisk och jag har ju alltid gillat Ivan Rakitic.
***
Nej, det var förstås ingen straff.
Nej, jag tyckte inte det var frispark mot Ivica Olic när kroaterna fick öppet mål till 2-2.
Och ja, jag känner att kroaterna borde haft en frispark strax innan 3-2.
Det värsta med straffen är att det inte går att hitta så mycket mer än en filmning eller absolut ingenting.
Jag har inga problem med domare som luras av skickliga manövrar av spelare i olika straffområden.
Men här fanns ingenting. Knapp kroppskontakt, kroatiska försvararens händer i luften och en harmlös situation.
Det är för dåligt att välja ett beslut som innebär en straffspark och jag har full förståelse för förbundskapten Kovac när h an ifrågasätter domarinsatsen, det fann en hel del 50/50-situationer som gick till Brasiliens favör.
Värst är ändå att Felipe Scolari efteråt säger att “jag har set straffen tio gånger och det ÄR straff”.
Jag tycker att han gör sig lite till ett åtlöje inför fotbollsvärlden när han säger så.
Han vet att det inte var straff, han vet att Fred filmade.
Han skulle kunna säga att “jag såg inte hela situationen, det är svårt för domaren att bedöma…blablabla”. Nu hade han en bestämd åsikt som alla inser är nonsens.
Men Scolari har inga problem med fusk som gynnar hans egn,a, det har vi läst förut.
***
Redan i början på 90-talet var jag på plats på Westfalensstadion och bevittnade den gula Dortmund-väggen.
Jag stod på innerplan och såg den berömda gula väggen i Berlin, den som exploderade när Fredrik Ljungberg nickade in det där målet mot Paraguay.
Men inga gula väggar i världen slår den jag fick uppleva här i Sao Paolo.
Det var ett gult inferno längs läktare som aldrig ville ta slut.
***
Helt klart är att gamla hederliga Kvällan vet hur de ska prioritera en dag då det är VM-premiär.
***
Uppenbart att killarna på peruansk TV inte har samma klädkod som vi har.
***
Alltid en fröjd att stråla samman med Hans Hultman och Göran Havik, som fortfarande gör ett stort jobb för media under Fifa:s paraply.
***
Nu väntar resa upp i Bralperna igen.
Gökboet väntar, runt om hörnet till brassarnas camp.
Och vi kan tycka vad vi vill om den kontrasten, om valet av Neymar som matchens lirare (var inte det Oscar i Brasilien?), om kroatisk målvaktsteknik, om Freds tack till Gud efter lyckad filmning eller om japaner, japaner, japaner.
VM är igång och det mesta handlar – trots allt – om fotboll.