Inte så genomstökigt som miljonkaosstäderna Rio de Janeiro och Sao Paolo, inte så trasigt som den lilla bergsmetropolen Teresopolis.
Fortaleza är mera easy-going och lite som brassarnas Honolulu.
Vi var först bokade på ett hotell i ett vattenland på stranden men eftersom det visade sig vara fullbelagt när vi anlände efter jordens inrikesresa – trots vår bokning och jag orkar verkligen inte gå in på detaljer om hur sårbart mitt humör var just där och då, men lite som när Rio-Olof stormade ned för åtta trappor efter incheckning på ett råtthål i Valetta och skrek “this is a robbery” med fradga i mungiporna – så anvisades vi till ett annat hotell i downtown. En dryg timmes taxiresa åt andra hållet.
Men vid samma strandremsa. I Fortaleza bor du vid beachen lite oavsett var du bor…möjligen ett skäl till att beachvolleyproffsen älskar att utgå härifrån.
Och just närheten till vattnet har förstås en viss fördel.
Fortaleza ligger inte särskilt många mil från ekvatorn och luftfuktigheten på matchdagen var den som du känner om du en dag skulle befinna dig i en riskokare (vad du nu skulle där och göra, men du fattar).
Idag, dagen efter match, är det behaglig 28-gradig “svensk” sommarvärme.
Om det här “vinter” i Brasilien så kan jag leva med vinter året runt.
***
Ser Brasilien ut som ett lag som håller hela vägen fram till ett VM-guld.
Det är inte bara en och annan expert som ställer sig den frågan idag; det är en hel fotbollsnation.
0-0 mot Mexiko bevisade väl annars att så här långt är Brasiliens anfalllsspel detsamma som att Neymar gör något på egen hand med bollen.
Och även om Felipao (Scolari) leker Stålmannen så är det självklart så att han är orolig, se gärna på hans kroppsspråk vid bänken under matchen….det utstrålar inte direkt karma från en person som är nöjd med det han ser.
Jag tycker inte att Brasilien har något “eget spel” och det är möjligen att det är en för simpel förklaring för alla fotbollshipsters därute men Felipaos Brasilien spelar inte som ett lag.
De spelar lite för sig själva.
Vilket förstås fungerar om du har ett lag fyllt med individualister som är outstanding.
Det har inte Brasilien.
De har en väldigt stark defensiv cetrallinje med David Luiz, Thiago Silva, Paulinho och Luiz Gustavo.
Men det blir en defensiv mittfältare för mycket, om du frågar mig.
Laget kräver ytterligare offensiv konstruktivitet och ser du över vad som finns att tillgå så är det ju inte Tyskland direkt.
Det är Willian och Jo.
Samt den lille snabbe Bernard.
Mycket kan fortfarande hända, Mexiko var en intensiv, smart och väldigt värdig motståndare och det räcker att du tar dig igenom Australien-Holland så vet du att det inte skrivs någon VM-historia i vare sig första eller andra omgången av ett gruppspel.
Däremot finns det rätt många miljoner brassar som börjar känna oro.
***
Holland har alltså gjort åtta mål på två matcher och ändå var de alltså illa ute mot The Socceroos.
Jag älskar verkligen detta VM.
Det känns som om fotbollsmiljön i det här landet smittar av sig på allt och alla.
***
Tim Cahills mål var ren njutning.
Men jag håller fortfarande van Persies dyknick mot Spanien som det häftigaste. Så här långt.
***
Alla hade talat om det otroliga brassetrycket på Castellao i Fortaleza, men det var istället de över 10.000 tillresta mexikanska fansen som vann kampen överlägset på läktarna.
Över 3.000 mexare hade kommit till stan via en kryssningsbåt och jag utgår från att de flesta ombord på den hade – så att säga – jobbat sig fram till gott humör.
Och det var lite som det kan vara på en landskamp hemma i Sverige.
Rätt många brassar var där på företagsplåtar och var lite mera modesta, alltmedan de som rest dit från Mexiko var på ett “annat humör”.
***
Pastor Paulinho gjorde sin första “mixade zon” och han imponerade.
Fred, Luiz Gustavo, Thiago Silva, Willian och några till stannade gärna till en stund för ett snack med den forna Atletico Mineiro-spelaren.
***
Tack för alla glada och omtänksamma tillrop hemifrån.
Ja, jag är här och vi jobbar på med att punktmarkera Brasilien.
***
Jag hade en intressant diskussion med stolsgranne (inte han på 3F) på flyget hit.
Vi talade om folkets frustration och att det är förståeligt att de slår tillbaka mot det korrupta samhället som så tydligt blottats i samband med VM.
Han berättade att Fortalezeas flygplats tilldelats hundratals miljoner för en renovering. Men inte ens en glasruta är utbytt på flygplatsen. Och pengarna är slut. Alla vet att de hamnat i olika fickor hos politiker, byggherrar och “ansvariga” hela vägen ned i en kedja som slutar ungefär där folket tar vid.
Fortaleza skulle också lösa trafiksituationen genom att bygga ut vägar och bredda en ringled. Den enda nya väg som finns är den som går från nya stadion och fem hundra meter ut till den gamla vanliga.
Därför är trafiksituationen som den är och för att underlätta att matchdagarna inte ramlar ihop inne i stan har regeringen bestämt att alla matchdagar är helgdagar, då alla affärer och kontor ska var stängda.
Det innebär att väldigt många människor i stan får en rätt dassig lön under VM. Och affärsidkarna, som min stolsgranne i däckbranschen, förlorar mycket pengar. Elva dagar kunde han ha öppet under VM. Mot det dubbla under en normal period.
Allt detta för att politiker och andra höjdare roffat åt sig massor av pengar som ramlat mellan stolarna i samband med VM.
Man förstår ju att folk blir förbannade.
***
Scolaris lag fick helt ledigt efter matchen för att göra vad de vill och för att på egen hand ta sig till träningsanläggningen senast kl 11:00, lokal tid, i morgon.
Därför kom de också ut till den mixade zonen i sina privata kläder och det var som en osannolik catwalk för så kallade fotbollsproffskläder med därtillhörande attiraljer.
En uppvisning i sig.
Dimanatringar, svåra sneakers, vansinniga klockor, guld, silver, ädelstenar i alla olika former i öronen och så alla de där modehusen som nyrika brasilianska fotbollsproffs älskar att synas med: Gucci, Dolce, Prada, hela den svängen.
***
Once in Fortaleza är det väldigt svårt att komma härifrån. På alla sätt.
Vårt flyg tillbaka till Gökboet går kl 03:30, natten mellan brasiliansk onsdag-torsdag.
Den tiden är lite knivig, om du frågar mig.
Sover du före eller efter och när går du i sådana fall och läger dig.
Kl 18 för att gå upp vid midnatt?
Eller biter du ihop och håller dig vaken till halvfyra för att leva på de tre timmars sömn du hoppas få på resan?
Jag hoppa åtminstone att flyget går när det ska gå.
Förhoppningen är att killen på 3F är med och styr upp.