När det var fullständigt överhettat, smått galet och svettigt att ta dig till brassarnas matcher i Sao Paulo och Fortaleza så var det lite som att promenera till Mjällby-Brommpaojkarna en ljummen försommardag.
Bortsett från att vi var 69.000.
Bortsett från att den sex- och sjufiliga vägen till arenan kändes något bredare än den landsväg som slingrar sig fram till Strandvallen.
Men det var lugnt, stilla, sansat, korrekt och nästan lite dämpat.
Som att det var så oerhört tydligt att Brasilia är landets Mekka för välvårdat styre och kontorsämbeten, ordning och reda.
Det var heller inte riktigt samma dunkande och febrila stämning som vi upplevt tidigare.
…och framförallt BORTSETT från arenan.
Mané Garrincha eller Garrincha Mané…jag blir aldrig riktigt klok på vad som är fram eller bak på brassenamnen…var en oerhört mäktig upplevelse.
Storartad i sitt slag, en arkitektur helt i linje med den futuristiska huvudstaden med en pelare runt en ytterfasad likt ett Colloseum och en vackert rundad form med smakfullt branta läktare.
Talar vi MÄKTIGA arenor i världen så är den topp 5 på min lista, även om jag alltid glömmer,
Där finns nog även VM-arenan i Oita (Japan), nya Wembley, Santiago Bernabeu och möjligen jämt skägg med den i Durban (Sydafrika) och Allianz Arena.
Och det blev såklart en match att minnas på alla sätt vis när Neymar jr definitivt bevisade för en hel värld att han är framtidens namn på allas läppar den dagen stjärnglansen kring Messi, Zlatan, Ronaldo har börjat lysa lysa lite svagare än idag.
***
Flyget tillbaka till Rio gick givetvis mitt över hela Italien-Uruguay så jag missade dramatiken.
Men landade till sociala medier överösta med Suarez nya bitskandal.
Som kollega Lühr twittrade: “Suarez behöver ingen avstängning, han behöver hjälp”.
Egentligen är det för sorgligt.
Att folk på en fotbollsplan i en fotbollsmatch beter sig genom att sparka ned andra eller ramla ihop som små barn för att de fått ett finger i magen, det är en sak.
Men att upprepade gånger inför världens alla TV-kameror bita en motståndare, väldigt väl medveten om vad det innebär inför rätt många kameror – ja, då har man problem utöver det vanliga.
Tänk dig själv en människa som springer omkring och biter andra när de blir arga eller upprörda ute i samhället. Det hade kommit någon i vit rock och förklarat att du får följa med här.
Det är ju sannerligen en sorglig historia det här, en gudabenådad fotbollsspelare som tappar det så här skamfullt.
***
Jonas Eriksson var så pass utmärkt som man kan kräva.
Vill du tro att en domare INTE gör ett enda litet misstag eller, för den delen, annorlunda bedömning än du själv, i en match – då tror du på jultomten också.
Jag tyckte han hade bra flyt, jag tyckte han tog tag i det som behövdes ta tag i och han köpte inte en del teatraliska försök att få frispark.
Möjligt att jag tyckte han var väl snäll mot Dani Alves när han tappade bollen till en motståndare i farligt läge och fick en gamska billig frispark. Men jag satt på rad Y uppe i himlen någonstans utan TV-akärm, så den kanske var korrekt?
***
Och nu har vi sannolikt sett Scolaris byte i detta VM?
För inte kommer väl Paulinho tillbaka efter ännu en bedrövlig insats? Inte efter Fernandinhos inhopp.
***
Alltså inte en gång, inte två gånger – TRE gånger.
***
En man med sin son på Mane Garrincha/Garrincha Mane, raden framför mig där vi satt på det som är “observer seats” för TV-människor, upptäckte att jag inte ställde mig upp och tokjublade vid Brasiliens första mål.
Sen kunde han inte släppa mig.
Han undrade förstås vad jag var för iskall idiot, jag tror han utgick från att jag inte kom från Kamerun.
När 2-1 kom vrålade han mot mig “ställ dig upp och skrik, din hösäck (oklart om just exakt hösäck, men nån sorts säck med trött innehåll)”.
Jag försökte förklara att jag inte var supporter, att jag jobbade åt en TV-kanal men han gav sig.
Och i hela andra halvlek satt han och stirrade på mig istället för matchen, häcklade mig något jävulskt när jag inte jublade.
Smått absurt, om än humor.
***
Det allra bästa med att vara på ett VM är förstås att vara på plats och få uppleva matcher live.
Sämst är att det oändliga resandet innebär att du missar en massa matcher.
Som jag alltid har sagt, ska du FÖLJA ett VM och se så mycket som möjligt, då ska du sitta framför TV:n.
***
Det som är intressant med att vara i en annan fotbollsvärld är att följa hur media rapporterar och hur det kan skilja sig från hur det är hemma.
Här är de, exempelvis, inte alls lika kåta på att syna VARENDA tänkbar domarmiss det går att komma åt.
Jag tror såklart att missar som “drabbar” Brasilien skulle ta eld, men om vi nu ser det generellt så känner jag att bevakningen av domares misstag ter sig alltmer absurd i svensk media.
I den allsvenska bevakningen, såväl som i den internationella.
I Brasilien har exempelvis den nyzeeländska domaren fått tillnärmelsevis så mycket stryk som han fick i Sverige, ej heller de som dömde bort två mexikanska mål och så vidare.
Sen vet vi också att i England och Italien och andra länder så hudflängs och jagas domare, det ligger lite i deras mediakynne och där vill vi inte hamna.
Jag känner att brassarna snarare koncentrerar sig på spelarnas misstag än domarnas.
Jag kan tycka att det är lite befriande, trots allt.
***
Istället blir det en hel del matcher via bilradio och det är en upplevelse i sig.
Det smattrar, om vi säger så.
Och jag har oftast inte en aning om vem som gör mål, av språkliga skäl, förrän kommentatorn blivit klar med sitt “goooooooooooooool” och avslutar med “de Coooooooolooooombia”.
Det mest absurda ‘är att de struntar helt i miljöljud (de kunde lika gärna sitta i ett kök på Lindängen i Malmö), de kör ljudeffekter som kan liknas vid syntar från slutet av 70-talet och att kommentatorerna själva kör reklaminslag lite då och då.
Som Sverige hade rasat och Dagge Malmquist mitt i ett anfall hade dragit i gång “Missa inte att Colgate har den finast mintsmaken. 2-pack för 12 kronor på Ica just nu”.
***
Tänk att det hann blossa upp en mindre debatt om Eriksson och Co missat en offside vid Freds mål, när någon klåpare till grafiker dragit offsidestrecket fel.
OM det nu hade varit offside så hade det varit hårfint och klart inom en gräns man får köpa.
Nu var det ju inte det och snarare en extremt bra bedömning, vilket det knappast vändes till.
***
Vi avslutade match – och jobbkvällen i Brasilia med att besöka en lokal grillsnubbe som hade en ambulerande servering med hjälp av väldigt liten skåpbil.
Han kunde erbjuda hot dog, sörja i gryta och grillspett samt öl.
Jag testade en tugga på spettet men var helt övertygad om att det var på katt (det sprang rätt många herrelösa kattskrällen i krokarna) men Tarlandao och Pastor Paulinho lät sig väl smaka.
De står upp idag.
Katt är milt för kistan, men jag tycker det är lite väl segt att tugga.
Sörjan i grytan gick det att vara utan.
***
Italien, England och Spanien…bara sett till mediamänniskor så försvinner det tusentals från VM.
Möjligen en hel del fans, även om jag tror att man bokar sin Brasilien-resa långt i förväg.
Men framförallt försvinner tre av Europas starkaste ligor, vilket förstås är intressant ur flera aspekter.
Om det sen går att klura ut vad det rör sig om är en annan sak. Rätt många av de mest aktade spelarna i de här ligorna är ju från andra länder.
Europas hopp får ställas till främst Holland, Frankrike och Tyskland.
***
Neymar tog sonen i helikopter upp på berget.
Vi tog den vanliga routen längs vägarna på ett par-tre timmar i lådbil snyggt rattad av Felipe Ferreira dos Anjos och snart känns det som om vi gjort fler bergsetapper än under ett normalt Tour de France.
Dock i bil, vilket jag är tacksam för.
***
Sen ska vi förstås inte glömma att det kan hetta till på Strandvallen, åtminstone om det tullats lite väl mycket på medhavd dryck.
Men det är inte lika branta läktare att ramla ned från.
Och det är sällan särskilt mycket vare sig Garrincha eller Neymar.