BILDEXTRA: En fin dag i favelan

På väg till Belo Horizonte stannade vi till i favelan Barriero do Vasco där vi följde svenske tränaren Micke och ett gäng sköna kids. Det var ett par timmar som utstrålade glädje, men också en del sorg på sitt sätt. De liv som många av de här barnen tvingats leva är inget jag önskar någon och vi fick alla tårfyllda ögon när en av killarna berättade om sitt livsöde. Snart ser inslaget i en TV-kanal nära dig, hoppas jag.

En av mina favoriter på träningen, en skön målvakt i ett par slitna knästrumpor och alldeles för stora och slitna gamla handskar, som hade all tänkbar talang. Totalt orädd på betongunderlaget, kastade sig som en panter på allt.

Tarlandao imponerade på killarna med sin kamera och fick förstås hjälpa till. Stor succé.

Jag köpte läsk och kakor till boysen som de slukade med glädje. Det kändes bra att få sprida glädje, om så med lite, om så bara för stunden. De var alla väldigt tacksamma. Törstiga. Och hungriga.

Vi hade med oss vår chaffis, Felipe Ferreira dos Anjos, till favelan såklart. Han har bra koll på Rio de Janeiro, Dessutom fungerar han som säkerhetshjälp om något skulle hända.  Inte för att jag tror att han skulle ingripa i någon form eftersom han är snäll som ett lamm och lite halvskraj för otäckheter. Men hela han – inte minst hans labbar – skrämmer åtminstone bort en och annan.

Jag gillar den här bilden, tagen på Mane Garrincha-stadion i Brasilia. Nu ser jag fram emot åttondelen mot Chile här i Belo Horizonte…

…sen bär det ut på vägarna och upp i berget igen. Vi biter ihop, vi också.