[tv4play id=”2682417″ size=”medium”]
för en vecka sen tog jag, Tarlandao och Pastor Paulinho vägen ned från berget, in i Rio de Janeiro, bakom Vasco da Gamas sönderslitna arena Sao Januario.
Där, strax bortom ena kortsidan, ligger Barriero do Vasco, en ganska stor och förhållandevis lugn favela.
Men med etxrem misär och fattigdom på sina håll.
På en liten inhägnad five-a-sideplan med betongunderlag och målstolpar gjorda av järnrör träffade vi svenske Micke, som är här för att göra en dokumentär om VM:s betydelse för favelorna, men också har ett förflutet som pojklagssspelare i IFK Göteborg.
Därför hjälper han ett lag i favelan med lite träning en del dagar i veckan.
Besöket var givande på alla sätt. men också tungt och gripande: det är svårt att ta in hur barn lider, av hunger, fattigdom, elände.
Tränaren, Carlao, berättade hur fotbollen räddar många undan den värsta misären och att de gör allt för att barnen ska få en liten chans att till ett drägligare liv.
Och Moises, 11-åringen, som bott på gatan med drogpåverkade föräldrar i nästan hela sitt liv, fick oss alla att börja gråta när han berättade om hur han släpats i smutsen, i misären och hur han nu kämpade för att via fotbollen ta sig vidare.
Tack ALLA för allt beröm vi fått för inslaget, från såväl Sverige som från Danmark (hela programmet gick i dansk TV2 med debattuppföljning där).
Många har hört av sig och vill hjälpa barnen i någon form (fotbollslskor, träningsskor, bollar, vad som helst som din klubb tröttnat på) och ni kan fortsätta göra det till ekwall@tv4.se så ska jag vidarebefodra en kontakt.
Moises, som sagt.
Min allra största fotbollshjälte, här och nu.
(Du ser inslaget ovan. Och ännu mer om vårt besök i favelan får du om du lyssnar på PÅDDEN nr 60)