Jag gillar ju Fortaleza.
Det är varmt, det är strandnäsa, det är semestersofta människor, det är lite easygoing.
Men det är också världens största Kiviks Marknad.
Nere vid strandpromenaden på Beira Mar, som ÄR downtown och där du hittar de flesta hotell som restauranger, pågår en dygnet-runt-försäljnign som inte bara är VM-relaterat i form av fotbollströjor (med nr 10): det är ALLT.
Och du kommer inte undan.
Inte ett steg utan att någon vill pracka på dig dricka, handdukar, badskor, kepsar, virkade kjolar, kapsylöppnare, underliga grejer du stoppar i min som gör ljud, självlysande prylar, utflykter, tavlor, frukt, lustiga leksaksdjur, badrumsmattor (!), flaggor och fan vet vad.
Samt en enorm modellbåt.
Jag och Disco satt på restaurang igår och attackerades av Fortalezas knallar varannan minut, vi viftade bort lite vant men det gick inte att helt ignoerar killen vars uppgift alltså var att sälja modellbåtar; stora som hus, minst 20 kg och till ett pris av 1350 reais (sisådär fyratusen bananer).
Alltså, vem fan köper en enorm modellbåt på uppstuds under en middag på en halvdassig uteservering i Fortaleza?
Hur många båtar säljer han?
***
Tyskland, såklart.
Det är ju inget annat än imponerande av maskinen att ta sig till ytterligare en VM-semi.
***
Brasilien har på något vis tråcklat sig fram och är framme i en semifinal utan att egentligen ha gjort en enda bra match, om man nu kan säga så om de spelat fem och ännu inte förlorat.
Eller så är det förmodligen så att vi kräver lite mer av just Brasilien. I ett VM på hemmplan.
Senast räddades de av en ribba, en stolpe och av en målvakt, den här gången räddades de av två försvarsspelare på två fasta situationer.
Allt det där ingår ju liksom i spelet, så det är ju inte det. Men rätt många – inte minst en hel nation, 200 miljoner pers i gula tröjor – tycker att Brasilien ska vinna på ett helt annat sätt.
Men Jogo Bonito, my ass.
Det ser fan inte klokt ut ibland och det är INTE vackert.
Brasilien eldas upp av miljön, pumpar iväg sitt lag som eldsprutande drake och skrämmer livet av motståndet. Det gav dom 1-0 på Chile, det gav dom 1-0 här.
Men ibland uppträder Scolaris lag som något som är i Gothia Cup för första gången.
Hur ett hemmalag i 2-0-ledning kan få sådan panik med 20 minuter kvar är smått ofattbart, helt plötsligt började brassarna sparka iväg bollar i panik och uppträde galet förvirrat på egen planhalva.
Felipao Scolari kastade in folk direkt från bänken – trots att tre andra värmt upp i en halvtimme – och Brasilien förvandlade återigen en match de haft tydligt i sin ägo till kalabalik.
Än en gång avslutades matchen med en hemmapublik som mest stod och gapade när slutsignalen gick, tagna av stunden, mera lättade än väldigt glada.
ja, Brasilien är i semifinal och detta VM fortsätter att dansa fram.
Men inte fan är det samba.
***
Jag missar förstås inte att förbundskaptener Hamrén och Sundhage ställt upp på en bild med ett gäng unga sverigedemokrater under den där roséveckan på Gotland.
Personligen har jag lite svårt för att bli särskilt upprörd och jag vet inte riktigt vad man har för issues om man på allvar kräver förbundskaptenernas avgång efter vad som har hänt.
Ja, de kunde självklart ha varit lite mer uppmärksamma på vem som frågar men det är inte alltid så enkelt som man tror, alltid. Det händer även att jag i samband med fotbollsmatcher (eller krogbesök, då vågar folk fråga oftare) får frågor från människor som vill ta bilder.
På krogen säger jag kategoriskt nej eftersom det liksom är på krogen och man är där med sina polare, då får man förstås veta att man är en jävla diva och idiot.
Annars ställer jag alltid upp och jag är övertygad om att det inte alltid är människor som varit het rumsrena som man plåtats med, jag kollar inte direkt loggor på tröjor eller frågar vem dom är. man försöker var snäll och ställer upp på en bild för det är vad det är; just exakt en bild.
Kag kan tänka mig att Erik Hamrén får tiotusen gånger fler förfrågningar än vad jag får om bilder och jag jämför inte min egen persons status/betydelse med en förbundskapten – jag säger bara att det är lätt hänt att det blir som det blev.
Hade marxistkommunisten Sundhage vetat vem som ville ha bilden och i vilket sammanhang den skulle användas, så hade hon ju aldrig ställt upp på den.
Vad jag däremot inte kan förstå är varför det ska vara så förbannat svårt att bara säga att det blev fel, att det var ett misstag och att det var en bild som man gärna inte hade varit med på.
Det är hur enkelt som helst.
Istället för att veckla in sig i en massa resonemang om hit eller dit, upp eller ned och fram eller tillbaka – som bara förvärrar saken.
Bilden var ingen stor grej, folk tappar det fullständigt när de vill göra det till något som ska innebära en avgång eller ett ställningstagande för rasism och annan galenskap.
Men hur svårt är det att säga att det var ett misstag och att det blev fel?
***
Visst, filmningar är ett problem och det måste åtgärdas.
Men en av domarens främsta uppgifter är att skydda spelarna mot att utsättas för brutalt spel, som ibland kan vara en fara för deras hälsa.
Där är jag rädd för att den Howard Webb-nivå som man satt på utdelning av kort drar ned fotbollen till en bakgata som hörjade på 80-tslet och tidigare, när stora stjärnor systematiskt stoppades med våld.
Igår bestämde sig Brasilien för att James Roriguez skulle stoppas. De gjorde det och de fick göra det.
Ett givet kort inledningsvis på Fernandinho efter upprepade förseelser hade kunnat bli smått avgörande för matchen.
Jag förstår om James blev tokig när han orsakade sin första frispark, en bit in i andra, och fick gult direkt. Det rimmade väldigt illa i ett motto som handlar om att skydda fotbollens artister.
Och med något hårdare nivå inledningsvis så kanske det inte hade varit värt att sätta ett knä i ryggen – rätt fult och medvetet – på Neymar i andra halvlek.
***
Bästa stämningen på brassarnas matcher, helt klart i Fortaleza.
Det BRANN ett tag i förta halvlek-
***
David Luiz kör ju det där bredsidesskottet som Afono Alves alltid använde sig av.
Märkligt. Smått omöjligt att utföra.
Men träffar du rätt är det otagbart.
***
Det är trist för VM, men det är mest synd om Neymar.
Och om tröjförsäljarna.
***
Nu vilar vi upp oss en dag i Fortaleza, sen drar vi till Belo Horizonte.
Kanske åker vi dit med ett modellflyg i bagaget.
Eller en badrumsmatta med Maxwell som motiv.