Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Så olika ser vi på Robben, jag tyckte han var fantastisk

Det är alltid en grej, det här med hotellen.

Minns fyra år sen i Sydafrika med nyöppnade The Aviator, spökhuset med kattdjur ute på landet någonstans och självklart Långe Lundhs fynd “The African Footprint”, insålt som ett 4-stjärnigt boutiquehotell, där jag fick bo i annexet som visade sig vara hemma hos grannen i ett iskallt litet kyffe.

Och här: Gökboet, ett minne för livet.

Eller Carlton Hotell i Brasilia där allting gick i flera nyanser av chokladbrunt, du hade panel vid sängen som kunde styra sådana moderniteter som lampa och radio, servispersonalen och deras kläder (väst, smoking, vit skjorta, fluga) samt ålder var av sådan art att du fick peta lite lätt på dom för att vara helt säker på att det inte var en vaxdocka.

Det unika med Carlton Hotell var att det förmodligen var den enda byggnad som fanns när de började bygga staden på 50-talet.

I Fortaleza avslutade vi med fem dagar på Hotell Diogo (inte DIEGO, det skulle brassarna aldrig godkänna i sitt galna argentinahat) och det sades ha tre stjärnor, oklart vem som delat ut dessa men han/hon kan inte ha varit helt nykter.

Eftersom jag vant mig vid det mesta genom åren, glömmer aldrig renoveringsobjektet Bon Alpina i Igls utanför Innsbruck under EM 2008, så försöker jag stålsätta mig så gott det går.

Därför har jag bara gjort en enda “Perlskog” under hela resan.

En Perlskog, som det heter i sportjournalistsammanhang skulle förstås vara hans bror, men det är också likställt med att byta hotellrum.

Upp och vänd, snabb inblick, sen direkt ned till receptionen och be att få ett nytt.

Jag gjorde det när vi efter nattligt kaos hamnat en timme utanför Fortaleza för att där få vet att det bokade hotellet av typen Sunwing ute vid en strand i ödemarken var överbokat, det fanns ingen plats för oss, men de kunde hjälpa oss med 5-stjärnigt inne i stan.

Om Hotel Seara var five stars, då har Scandichotellet ute vid vägen i Örnsköldsvik sex.

Jag tog ett byte på uppstuds där när malätet gammalt rum hade lite för stark odör av mögel för min smak.

Kan möjligen låta lite stökigt, men det är en viktig del av kampen om och med hotellen på mästerskap…och är det något Perlskog lärt mig så är det att det alltid går att få ett bättre rum.

***

Costa Rica, vilka krigare.

Och tänk att de var en benparad i förlängningen från att skjuta sig till den mest sensationella semifinalplatsen i VM-historien.

***

I pojklaget i BK Olympic brukade vi byta ut målvakten när det hände att det gick till straffar i nån cup.

Då ställde vi Asim Nuhanovic mellan stolparna eftersom han hade växt lite före oss småpågar, var 1.90 och skrämde livet på skyttarna.

Så i det sammanhanget var Robert “Gummi” Jönsson före Louis van Gaal.

Men ändå.

I ett sånt här sammanhang.

Det är ju inte bara det att han funderat på bytet av Cillesen mot Krul.

Han riskerar en hel del med att spara ett byte i en match som går över 120 minuter.

Men med Louis van Gaal är allt möjligt och när det lyckas talar vi om geniaitet. Tvärtom så betraktas han som galen.

Det som däremot slog mig var bilden på Hollands bänk där flera ledare satt djupt nedborrade i iPads, som om de läste av matchens statistik och hittade möjligheter där.

Ingen aning, men det såg “modernt” ut.

Sen är fotboll tack och lov mer än så.

Du kan läsa av Costa Ricas straffskyttar bäst du vill, du kan aldrig säkert veta att Celso Borges byter från högt upp i vänstra hörnet till lågt i det högra.

Och vilka smarta drag du än hittar så är det alltid upp till spelaren att stå för ett utförande och holländarna tryckte verkligen dit sina fyra straffar som om de var hur iskalla som helst.

***

De allra flesta galna, mest tempofyllda och underhållande matcherna har spelats kvällstid när värmen lagt sig.

I Qatar kommer temperaturen överstiga allt de vi känt av här, oavsett när de spelar.

***

Nu kan det förstås mycket väl bli Leo Messis VM.

Argentina känns lite lägg lagom “tråkiga” och stabila, har du då en Messi så har du en kombination som kan räcka långt.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlar om en månad med Brasiien.

Och om att allting inte alltid så som vi tror att det ska vara.

Läs HÄR.

***

Tarlandao har talang.

***

Det kan förstås lika gärna bli Arjen Robbens VM.

Folk på Twitter såg förstås bara en förstärkning och har liksom bestämt sig för att leta filmande i varje situation.

Jag har skrivit om Robbens filmeri för några dagar sen här, i den här matchen tyckte jag inte alls att han sprang och sökte upp straffar/frisparkar.

Däremot blev han tungt kapad rätt ofta och bara för att man flyger iväg efter en kapning så behöver inte det vara en filmning. Åtminstone inte sett till vilken fart Robben har.

Och framförallt var han fantastiskt bra, kanske är han VM:s mest formstarka utespelare.

Det var som var lite intressant när jag följde matchen via brasiliansk TV och Twitter var hur olika “vi” ser på fotboll eller på Robben.

När Twitter-Sverige svämmade över om att Robben är en filmare så nämndes det inte alls av brassekommentator och expert, däremot tokhyllade honom och var väldigt kritiska mot hur hårt han tacklades.

Här är klassas fult spel som mycket värre än en filming/förstärkning än det gör hos de som har Wolverhmapton-Millwall som rättesnöre.

Jag säger inte att något är rätt eller fel, däremot att det är annorlunda. Och intressant på sitt sätt.

Jag tycker Arjen Robben ska sluta att aktivt SÖKA straffar i syfte att bara göra det och inte något annat, men jag tyckte absolut inte att han gjorde det mot Costa Rica.

Och jag tyckte att han var outstanding på planen, outslitlig och ständigt ett hot.

Vill man inte se det så vill man bara söka efter fel.

***

Pastor Paulinhos skor alltså, det blir aldrig mera fotbollsproffs-skor än så.

Lovar återkomma med bildkavalkad.

***

Tim Krul hetsade och trashtalkade inför straffarna.

Lite roligt är det ändå.

Läs mer om det här.

***

Jag gillar ju allsvenskan och gör vad jag kan för att följa den på distans.

Mest intressant så här långt är väl Helsingborgs ras mot IFK Göteborg. Det går aldrig att jämföra så, men det var ändå IFK Göteborg som spelade 0-0 hemma mot ett gäng från Luxemburg i Europa League-kvalet någon dag innan.

Uppenbart är att allting inte riktigt är vad det borde vara i HIF, på alla tänkbara plan och det är inte direkt så att de samlat ihop så många poäng att det kan glida igenom resten av allsvenskan utan att riskera åka ut.

Sen kan det förstås vara ett sånt där klassiskt “vi-ska-kvala-till-Champions”-tecken att ettan Malmö FF baar får en pinne mot tvärjumbon Brommapojkarna.

***

På plats i Belo Horizonte kördes vi till Hotell Normandy.

Väldigt uppenbart att det öppnade inte långt efter landstigningen 1944 och ville ha ett namn som var lite fräscht (om än med -y istället för -ie).

Precis som på alla anda brassehotell gäller den åldersstigna metoden att fylla i papper med namn, adress, telefonnummer, längd, vikt, passnummer, skonummer, mammas födelsenamn, favoritmat och yrke.

Jag har alltid undrat vad de gör med alla lappar och varför det är viktigt att veta om man är murare eller fotograf?

Skitsamma.

När den proceduren skulle genomföras på Hotel Normandy så upptäckte jag att det var två papper på varandra och däremellan – ett klassiskt sånt där blått kalkerblad!

Det är då man vet vilken typ av hotell man hamnat på.

Det är också då det är läge att göra en Mega-Perlskog: be att få byta rum, INNAN du ens sett det du fått.

Fan vet om det hade hjälpt på Normandy, men det är dumt att chansa.

 

 

Publicerad 2014-07-07 kl 01:21
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER