POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Sporten-nostalgi, truppen och MFF

Vi träffades i ett garage bakom ett järnvägsspår för 20 år sen; en brokig samling, alla på sitt eget lilla vis.

Vi skulle göra TV4:s dagliga sportsändningar (som drog igång 5 september) och det var inte bara unikt för TV4, det var helt nytt i TV-Sverige där det bar hade varit Sportnytt och ingenting annat i sjuhundra år.

De dagliga sportsändningarna lever fortfarande kvar i TV4-rutan och det känns rätt stort och fint bara det.

Ikväll ses vi igen, vi som var med: allt från Peo Olsson, Jihde, Björne Andersson till Peppe, Ringart, Mattan Pettersson, Pekkari och Lille-Tobbe, Lillen B och Hasse Holmqvist.

Och en hel del till.

Jag är ingen större vän av nostalgiträffar men den här ser jag verkligen fram emot eftersom den här samlingen människor var en stor del av ett nytt liv för egen del. Som sen har blivit vad det är idag.

***

Erik Hamréns landslagstrupp blev ändå lite som förväntat.

En mix, ett mischmasch av lite gammalt, lite ungt, lite blandat – du kan ha en miljon åsikter om olika namn hit eller dit men det går inte att säga att den här truppen är helt fel.

För då handlar det bara om tycke och smak.

Bank och Co var inne på det under presskonferensen, själv skrev jag om det i mitt senaste blogginlägg: finns det en strategi för en framtid eller handlar allting bara om det väldigt uppenbara, att vinna matcher?

Jag vet inte om Erik Hamrén visste vad han skulle svara på det.

Sverige ska vinna matcher och gå till slutspelet och den här truppen är den som Hamrén anser vara bäst. Jag är med på det. Det är hans jobb. han tar inte ut en trupp med spelare som han tror är sämre än någon annan.

Det jag kan vända mig emot är att så många i landslaget med säkerhet vill hävda att de som har varit med i hundra år är bättre än de som är helt nya eftersom de varit med i hundra år.

Jag känner att vi ibland inte vågar ställa oss den frågan på allvar.

Jag hade gärna sett Muamer Tankovic i den här truppen. Jag hade inte varit helt främmande för Carlos Strandberg. Och jag tycker det ser bräckligt ut med centrala mittfältare (även om Seb Larsson kan vara både central mitt och högerback och yttermittfältare, men bara på en plats samtidigt) så jag hade kanske tyckt att Oscar Hiljemark hade varit en bra balas i truppen.

Men det är tycke och smak.

Nu fick vi Emil Forsberg, Nabil Bahoui och Branimir Hrgota där den sistnämnde kändes helt given i en trupp och de andra två absolut inte var några sensationer. Det är tre intressanta namn, de har känts väldigt stabila under en period och inte bara varit killar som flaxat till och plötsligt blivit landslagsmän.

Finns det en enda uttagning som jag tycker är direkt felaktig i NULÄGET så är det Johan Elmander. Inte så mycket för att Elmander inte håller måttet, det gör han visst när han är tränad. Och inte heller så mycket för att Johan haft det oerhört tungt privat, där hans pappa plötsligt gick bort under sensommaren.

Utan för att Erik Hamrén under presskonferensen väldigt klart påpekade att Elmander inte är i bästa form (av förklarliga skäl) men att “Johan kan behövas i gruppen”.

Jag tycker inte att ett landslag ska innehålla spelare som är “bra för gruppen”. Det finns pappor nog i en trupp där de flesta är närmare 30 än 21.

Det är då det blir lite för mycket nostalgitänk och det är då en förbundskapten mycket lätt kan vara på väg ut i en förrädisk gyttja. Det är då jag hellre ser (exempelvis) en Carlos Strandberg, för en framtid och för att jag tycker det är värt att testa av – och jag är inte säker på att det blir “sämre” rent fotbollsmässigt.

Frågan är också om Johan Elmander varit med om Marcus Berg inte skadat sig eller om Mackan Rosenberg valt att säga “ja, tack”? Eller hade gruppen klarat sig bra då?

***

Visst, Red Bull Salzburg är i gungning.

Dels för att de trodde de var (mer eller mindre) klara för ett avancemang när de släppte in det där klantmålet, dels för att de har skade- och disciplinära bekymmer i sitt lag.

Men när ganska mycket svävat iväg – det blir lätt så  – i media- och supporterförhoppningar så får vi inte glömma att Salzburg i grunden är ett betydligt bättre och starkare lag än Malmö FF.

Matchen i Österrike kunde slutat 8-2. Borde kanske slutat 5-1.

Det blir lätt lite FC Thun-vibbar, där ALLA trodde att det var raka spåret och det gick käpprätt åt skogen.

Salzburg är förhandsfavoriter och har rätt många fler klass-spelare i sitt lag. Det är nog viktigt att veta. De går väldigt sällan mållösa från någon match överhuvudtaget, oavsett motstånd. (de slog Ajax i EL förra året. På bortaplan. med 3-0).

Det behöver däremot inte betyda någonting.

För Malmö FF har definitivt vittring och jag är övertygad om att Salzburg känner av det, pressen ligger tung på österrikarna som kan missa sin sjunde CL-chans. Vilket i sin tur kan innebära att Red Bull tröttnar och skickar hela gänget till laget i Leipzig.

Och Malmö FF har en fantastisk hemmapublik som kan konsten att bära fram sitt lag i sin gryta och MFF förlorar sällan sina europamatcher i Malmö (Zagreb, Rangers, Prag).

Det kan gå. Och för svensk fotbolls bästa så hoppas vi att det gör det.

Men det kommer inte bli lätt, inte på något vis.

***

Sportjournalister

 

Den här bilden togs då, i september 1994.

Laguppställningen

Ovan från vänster: Robert Perlskog (långt före hipstern!), jag (se knytnäven!), Peo Olsson, Jensa Tolgraven, Hasse pekkari.

Mellanraden: Artur Ringart (ryamattan!), Mats Pettersson, Peppe Eng.

Sittande: Björn Andersson, Peter Jihde (bägge i pösiga 502:or).

Peo Olsson jobbade i ett halvår, tror jag. Björne drog några år senare, Mattan, Peppe och Ringart är pensionärer men var 4:an trogna hela vägenoch Jihde var en sväng på SvT men är tlllbaka.

Och jäklar vad mycket kul som har hänt från den dagen den här galna bilden togs.

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Erik Hamréns dilemma

Det blev en del fotboll i helgen.

Först, på lördagen, en TV-lagsmatch i översvämningsdrabbade Kristinehamn på en fantastisk gräsmatta när vi invigde den nya idrottsplatsen.

Sen, på söndagskvällen, en djupdykning ned i den stockholmska ultimafotbollen och en match för FC Samp på en bollplan i Kista där det låg en tung doft av braja nere vid ena hörnflaggan.

Bägge har sin charm.

Spela fotboll i alla dess former har alltid det.

***

Du älskar på något vis att det är förbundets egna webbsida som gör en stor grej av att Sundhage och Asllani talat ut och nu är de godaste av vänner.

Men aldrig någonsin skulle göra en grej av att de varit oense eller ovänner.

***

Som vanligt i augusti. när väl ligorna har satt full fart, så undrar många om och när Fotbollskanalen Europa börjar.

Och det är förstås kul, att ett program är saknat.

Vi kör alltid igång när ALLA ligor satt fart och i helgen är det dags för Serie A.

Då även för FK Europa.

Av flera olika skäl (stavas V-A-L och då ärdet inte däggdjuret jag tänker på) så sänder vi hela programmet från en provisorisk studio på Parc des Princes i Paris.

Oklart vilken säsong det är i ordningen och hur många program jag har gjort men det här blir första gången (vad jag kan minnas) som vi kör från ett annat land.

***

Valmir Berisha skulle förstås aldrig ha gått till Roma.

Det var att tro lite för mycket på jultomten och det kändes överhuvudtaget som om det till slut blev lite för många kockar som skulle dansa kring den kalv som nyss vunnit skyttekungatiteln i U17-VM.

Jag hade gärna sett Berisha i allsvenskt spel under en eller ett par säsonger, rätt många av hans U17-kollegor gör den resan just nu och den känns lite mer underbyggd för en framtid, än en orimlig möjlighet att platsa i Roma på väldigt många år.

Sen får vi inte glömma att Halmstads BK inte ens tyckte att han skulle spela/utvecklas i deras U21-lag – där valde man spelare som knappt gjort en A-lagsmatch från start ännu och inte lär göra det framöver heller.

Då är det förstås lätt att vilja välja något annat.

Men kulturkrocken HBK:s U19-lag och AC Roma är lite väl stor. Minst sagt.

Nu Valmir Berisha tecknat avtal med Panathinaikos som förstås inte är kattskit men lite mera rimligt.

Sen vet man aldrig hur det går.

Nigerias U17-spelare, Kelechi, som var fantastisk under VM i UAE, spelade en hel del med Manchester City inför den här säsongen och är så pass bra att han kan spela A-lagsfotboll på rätt hög nivå redan idag.

***

Erik Hamrén står inför en uttagning som måste vara den mest intressanta på mycket länge.

Egentligen är jag mest intresserad av vem han INTE tar med än de han väljer plocka ut, när det nu väntar ett nytt EM-kval.

Hur tänker jag då?

Jo, har Erik Hamrén valt att medvetet föryngra/förnya/förändra – eller tänker han hanka sig fram med det “gamla vanliga”?

Är linjen tydligt och bestämd: nytt med tanke på en framtid, oavsett tidigare erfarenhet eller är den vi ger det gamla gardet en chans till för att “vi” anser att de är bäst eftersom de varit det förut och det kan kanske räcka igen? Eller åtminstone NÄSTAN räcka igen?

Det är förstås ett knivigt läge och jag tror att det kräver ett övergripande strategiskt beslut även om en förbundskapten alltid vill hävda att “bästa laget” ska tas ut.

Vilket förstås blir subjektivt.

Vi kan för evigt hävda att det som alltid varit bäst fortfarande är det, men jag vet inte om det verkligen är så eller om vi ska köra vidare på den linjen tills den dagen de lägger av.

Och vi kommer aldrig få veta om den nya generationen aldrig får en ärlig chans att motbevisa.

Sverige kan ta sig vidare till EM genom att komma trea (kvalspel) i den här gruppen. Jag tror att en ny generation klarar det minst lika bra som en äldre – och vi måste börja någonstans.

Idag är Erik Hamrén i ett läge då han kan välja att plocka ut – och nu tar jag ett exempel, mest för att det är tydligt och ingenting annat – Johan Elmander eller Markus Rosenberg (som nu många gärna vill ha med igen) istället för Carlos Strandberg eller Muamer Tankovic.

Det finns säkert de som hävdar att Elmander/Rosenberg i sina stunder fortfarande är “bättre” än Strandberg/Tankovic. Även om vi inte riktigt vet. Och framförallt: är dom det om sex månader, om ett år? Ska vi hanka oss fram på det som har varit och hoppas på det bästa eller ska vi göra det på något som kan vara framtiden och hoppas på minst lika bra?

Det är en svår men intressant fråga.

Jag vill åtminstone se förändring i någon form. Jag vill se ett mod att ta med LITE nytt och spännande och sen tro på det.

Inte som med Muamer Tankovic som ratades senast för att han inte fick spela i Fulham, istället för att tro på vad man sett och köra vidare på det. och inte på av en galen Fulham-tränare ville se.

Nu hamnar v i ett läge där den tidigare så givna Alex Kacaniklic är helt iskall i samma Fulham. Ska han ratas då?

Ser vi till de “äldre” har Kim Källström haft en strålande inledning i Ryssland med spel i 90 minuter i alla fem omgångar, man of the match  i derbyt mot CSKA. Kim kör ofta i en roll som defensiv mittfältare.

Uppenbarligen är Kim i form. Bättre än på länge. Ska han då plockas bort för att han varit med lite länge, bara för att han sett ut att hacka på mittfältet de senaste säsongerna?

Ingen aning. Det handlar mest om att bestämma sig. Och det valet är svårt.

Jag vill se Muamer Tankovic i truppen, jag vill ha med Branomir Hrgota (självklar!) och jag ser väldigt gärna Johan Larsson och Emil Forsberg i en trupp.

Och, ja, jag hade tyckt det hade varit oerhört spännande med Carlos Strandberg i den här miljön. Det finns så mycket urkraft och instinkt i den kroppen och känslan är att Strandberg inte bryr sig om (eller förstår) om det är Fredrik Liverstam eller Thiago Silva han möter.

Sverige möter Estland i en landskamp före den där otäcka matchen i Wien och jag utgår från att Erik Hamrén har funderingar på att testa någon eller något.

Jag hoppas mest på att det testet inte handlar om ett test av någon som redan har testats alldeles för många gånger.

***

Osäker på vad som är mest fantastiskt, att Hammarby kan locka över 30.000 till en match mot Ljungskile eller att Ljungskile återigen kan nå allsvenskan?

Extraordinärt, bägge två.

***

Erik Hamrén har det inte lätt, det ska erkännas.

Markus Bergs skada kom extremt olyckligt såklart, men mest oroar nog att mittbacksparet Nilsson/Antonsson gått så knackigt tillsammans i FCK under säsongsupptakten.

Det känns nog ändå som om Jonas Olsson, som stadigt spelar vecka ut och vecka in i Premier League, bör vara aktuell igen. Dessutom har Andreas Granqvist varit väldigt bra under en ganska lång period sen flytten till Krasnodar.

Och Filip Helander hade aldrig gjort bort sig, om vi nu ska tala en annan generation.

***

Hur länge till dröjer det innan Louis van Gaal tappar det fullständigt.

***

Jag har nu blivit utmanad (av Jonas Lundén) på en sån där “icebucketchallenge”, jag som redan tröttnat på skiten ute på sociala.

Men jag känner trycket och måste såklart göra det.

Ganska givet vem jag ska nominera.

***

Crespo Kamara kan absolut göra livet surt för alla lag i allsvenskan.

***

I andra halvlek fick jag en perfekt passning från Kviborg och kunde enkelt bredsida en 2-1-målet i vår söndagsmatch.

Den lille Kviborg (ja, Eurosportmannen) var i väldigt misstänkt offsideposition och det är möjligt att domaren andats lite för djupt neråt ena hörnflaggan.

Men ett mål är alltid ett mål och det inte ofta 49-åringar gör sådana i seriesystemet nuförtiden.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Läget just nu? Mirakel krävs inte längre

Augusti hamnar alltid lite på mellis.

Du vet aldrig om du är med i matchen, om det är halvsemester, om du ska öka med full speed eller ligger och småbromsa i kurvorna.

Det är först i september – lagom till landslagets kvalmatcher – som du börjar inse att sommaren pär förbi på riktigt och då är det rätt in i höstdimman.

Förr tyckte jag det var pest.

Nu är jag så pass gammal att jag kan se fram emot melankolin.

Däremot inte vintern, den är för evigt en årstid som inte har att göra en i en civilisation.

***

Så här: allsvenska lag i ett Champions League-kval kommer alltid att ställas inför smått omöjliga uppgifter när det börjar närma sig helt avgörande matcher.

Vi får leva med det och sen kan vi tjata hål i huvudet på varandra om att Roger Gustafsson gjorde sig och så med IFK Göteborg på 90-talet. det är helt nya tider sen väldigt länge, det är helt annorlunda förutsättningar i hela fotbollsvärlden och inget har talat för en liten liga som av ekonomiska skäl hamnar långt ned i näringskedjan.

När Salzburg kan köpa och behålla Soriano och ha en spelare som Alan på bänken, då får Malmö FF försöka fynda en Adu i Norge och en ytterback på Kopparvallen.

Därför kommer det alltid att kräva små mirakel för att ett allsvenskt lag ska ha en chans att nå hela vägen till Champions League.

Som att förlora en match med BARA 2-1 när resultaten mycket väl kunde ha varit 5-0. Eller 7-2.

Som att ett helt värdelöst och lite för långt inlägg helt plötsligt studsar via en målvakt och en försvarsspelare rakt framför fötterna på Emil Forsberg när alla Malmö-spelarna ändå är ganska nöjda med att förlora med 2-0.

Det är sådant som krävs för att möjligheten överhuvudtaget ska existera.

Jag såg red Bull Salzburg förra säsongen i Europa League och den super-attack-tog-press-fotboll som förre tränaren Roger Schmidt (nu i Leverkusen) byggt upp skakade om lag som har bra mycket större förutsättningar än såväl Elfsborg som Malmö FF.

Jag såg ganska bra lag som försökte spela sig ur den där pressen men misslyckades och blev uppätna.

Salzburg slog Ajax med 3-0 hemma. Och 3-0 – borta. Till exempel.

Detta lag och deras galna offensiv (det är lite humor att de spelar exakt så, likt Duracellkaniner, när de går under den sponsorn) kan göra precis vad som helst mot ganska många, både borta och hemma.

Men ingenting är längre omöjligt.

De kan egentligen bara spela på ett sätt och det har också blivit deras fall.

I Europa League-kvartsfinalen mot starka Basel hade de med sig 0-0 från Schweiz och ledde med 1-0 hemma, när schweizarna fick en man utvisad…då fortsatte Salzburg ändå att ösa på och helt plötsligt hade Basel vänt.

I första kvalomgången till Champions den här säsongen förlorade de faktiskt med 2-1 på bortaplan mot Karabach från Azerbadzijan, som förvisso är bättre än det låter. Men ändå.

Malmö spelar hemma inför sin starka publik och där är de ett helt annat lag, det såg vi mot Sparta Prag.

Läget nu: Ingenting är längre omöjligt och det kommer att krävas väldigt, väldigt mycket för att det ska gå vägen. Men det kommer inte längre att krävas ett mirakel och det är bra mycket bättre förutsättningar än på ganska länge,

***

Sarah Sjöström!

***

Det går inte att komma ifrån det faktum att det IBLAND är ganska bra att bygga ny arena och strunta i nostalgin,

Om araneafrågan sköts ordentligt, om den ligger strategiskt bra, om arenan fungerar och allddles oavsett om det är konstgräs eller inte.

Hammarby-Ljungskile redan utsålt. Över 30.000 pers.

Otroligt. Fantastiskt.

***

Många kämpade väl i Malmö FF och jag gillar den nye Adu, där har vi en spelare som kommer att göra mycket nytta i MFF framöver.

Sen var det rätt många i Malmö som fick sin livs karusellresa, en av dom var Anton Tinnerholm som inte hade det lätt när Salzburg öste på som värst ock Simon Kroon kanske inte är den bästa att hålla i handen som hjälp i defensiven.

Tinnerholm gav dock aldrig upp, jag vet spelare som hade behövts ledas ut efter att ha blivit så söndersprungen och på slutet så såg Tinnerholm ändå ut som om han hade överlevt. Med gott mod.

Väldigt mycket credd till målvakten Robin Olsen, som flera gånger faktiskt räddade sitt lag med otroliga räddningar. Vi ska inte glömma det: Olsen är en av Skandinaviens bästa parad-målvakter.

Men han har fortfarande små brister, rent speltaktsikt, som avslöjas mot sånt här motstånd.

Jag tycker muren står klart felplacerad vid Sorianos frispark. Förvisso flyttar sig Kiese Thelin när bollen kommer, men det påverkar inte SÅ mycket (efter att ha sett otaliga repriser).

Robin Olsen borde ha vetat (eller fått veta) att det är Soriano som tar de här frisparkarna med sin högerfot och då går det inte att lämna så öppet på den sidan om muren, där frisparken låg.

Sen kan Soriano trycka dit frisparkar ändå, han har den förmågan, men man får aldrig bjuda honom på större ytor än han behöver.

Dessutom kändes utkastet till Ricardinho, som föranledde frisparken, som ett felbeslut. Det utkastet var exakt vad Salzburg ville ha, taktiskt valde de att styra allt till Ricardinho och sen attackera honom likt hungriga rovfåglar med fyra-fem man eftersom de visste att Ricardinho kommer FÖRSÖKA göra något med bollen och inte skicka iväg den.

Men, som sagt,  det är småsaker.

Robin Olsen, som Malmö FF hittade i division 2, har alla förutsättningar att bli en målvakt redo för större uppgifter.

***

Däremot så vet man alltid att det kommer att finnas dom som gnäller över att det är småkyligt och att det “typiskt den svenska sommaren”, trots att det bara var någon vecka sen vi upplevde tropiska nätter.

Det är som det alltid är med väder och årstider, alltid är alltid som det brukar vara.

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Senast jag var på Parc des Princes; du minns vad du vill minnas

Senast jag var på Parc des Princes var 1998.

Det var på den tiden då jag var kommentator ibland och tillsammans med Hasse “Pennan” Holmqvist gjorde jag match om 3:e pris i VM som Kroatien vann.

Det känns som om det var 100 år sen och det var det ju också.

Lite skrämmande ändå att jag är helt tom och inte minns ett dugg om själva arenan, var den låg, hur allt såg ut, miljön på plats och så vidare.

Dels har det väl att göra med mitt usla minne men sannolikt också med hur “miljöskadad” jag hunnit bli, det har blivit en del arenor sen sommaren 1998.

***

Jag är så förbannat trött på bortförklaringen “små marginaler” och jag skriver om det i min söndagskrönika i Getingen.

Läs den HÄR.

***

Det allra värsta med Zlatans skada är väl egentligen att ingen riktigt visste vad det var.

Den typen av skador oroar altid.

Hur uppstod problemet? Hur behandlas skadan? När kan det plötsligt komma tillbaka igen?

***

Alla vet vad som väntar när den allsvenska hösten sätter sin sida till med matcher som alltid känns avgörande, med slitna trupper och krav på mental styrka och cynism.

Men Falkenberg har åtminstone bäddat ganska bra för sig så här långt och imponerar ganska mäktigt på hemmaplan.

***

Känslan med Louis van Gaal är alltid att det kan sluta precis hur som helst.

Nu har han självklart ett stort förtroendekapital att ta av och det har ju bara börjat men ändå.

Förlust på hemmaplan mot Swansea i en seriepremiär är förstås ett tecken på att United inte direkt har det lag som många gärna vill tro att de har.

Allting kan inte bara ha varit David Moyes fel.

Fortsätter det gå lite knackigt och van Gaal kör igång lite av sina sedvanliga utspel…det är DÅ det kan sluta exakt hur som helst.

***

Vi åkte till Paris med åtta personer i en TV4-stab, kommentator, programledare, expert, redaktör och teknisk personal.

Vi hade egen produktionsbuss, köpt studioplats vid sidlinjen, egen flashposition.

Vi körde en studio inför matchen på 30 minuter (på fotbollskanalen.se) och vi hade massor av tid efteråt för intervjuer.

Klart att det var och är en SATSNING för en ligamatch mellan Paris SG och Bastia.

Lika tydligt som att tittare och vi på plats blir otroligt besvikna när sändningen i TV12 börjar först 27 minuter in i matchen sedan en travsändning innan blivit en HALVTIMME sen.

Jag förstår principen att livesändningar inte ska brytas, om det är så program med tävlande djur eller vad du vill.

Jag förstår definitivt fotbollstittarna som blir fullständigt vansinniga när det utlovats en jättesatsning och så får de komma in i matchen när det står 1-0 och Zlatan redan utgått.

Och jag kan inte påstå att vi var som var på plats och hade laddat rätt hårt blev överlyckliga när vi en kvart innan sändningen fick veta att allt vi hade planerat, allt vi förberett, allt vi gått in för skulle bli en webb-TV-sändning.

Nu utgår jag från att ingen tror att TV4 skickar iväg en sån här satsning till Paris och på ren jävelskap låter det bli pannkaka.

Däremot tycker jag personligen att det är ett strategiskt haveri när man lägger en premiär av en storsatsning direkt efter ett liveprogram som uppenbarligen låg i extrem riskzon för att gå över tiden (inte två minuter, utan en hel halvtimme!).

Det borde ha varit bättre uppstyrt i någon sorts riskminimering, antingen förvarna travet om att gå på nätet på “övertid” eller hitta plats i en annan snarlik TV4-kanal.

Ibland måste man vara självkritisk nog att inse att man gjort en planeringsmiss och skjutit sig själv i foten.

Även om det enklaste som finns är att vara efterklok.

Det är alltid lika “olyckligt” när en TV-kanal “lurar” TV-tittarna på en konfekt som man lovat att bjuda flott på.

Men satsningen kommer fortsätta och förhoppningsvis slipper vi sådana här missöden framöver.

***

Örebro har nu gjort sex mål på Malmö FF och AIK, de känns absolut på gång.

På tal om att hösten alltid blir som den blir; det kommer blåsa snålt runt många hörn.

***

Brandaos skalle är bland det jävligaste jag sett i de här sammanhangen.

Tänk att han iskallt väntade ut Motta, knäckte näsbenet på honom och sen pep iväg som en feg råtta in i sitt omklädningsrum.

Motta må ha sagt vad han vill (“horungar”, enligt Bastia-lägret) men det sägs så mycket skit på en fotbollsplan och det får såklart finnas gränser för hur man ger igen.

***

Åslund tog mig och Perlskog till Restaurang l’Avenue och det var top class hela vägen.

***

Vi vet inte vad som händer med Malmö FF när de ska ut i Europa (minst Europa League), men finns det något annat lag som har kraften nog att vinna tillräckligt mycket för att komma ikapp MFF? Oavsett vilket?

***

Tänk att Salzburgs tränare heter Hütter i efternamn och att hans föräldrar ändå valde att ge honom namnet Adolf.

Hur tänkte de där?

***

Det är kul att följa svenskarna från U17-VM och på rätt många håll har det börjat röra på sig.

Som Gustaf Engvall nu.

***

Det ska påpekas att Brandao i Bastia inte så har mycket med Jönsson att göra. Vad jag vet.

***

Jag mindes inte ens att det var Holland som kroaterna slog i den där bronsmatchen på Parc des Princes.

Men jag minns att vi på kvällen gick förbi den längsta nattklubbskö jag någonsin sett, att AIK:s Stefan Söderberg ledde oss framåt i sin hatt och sa bestämt “quatre persons”  med fyra fingrar upp i luften och att dörrvakterna inte visste vad de skulle göra men trodde att Södeberg nog var nåt speciellt och släppte in oss direkt.

Man minns sånt man minns minnas. är jag rädd.

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

BILD-EXTRA: Bloggens halvsemester, en galen 6-dagars

Bloggen har haft en kortare ledighet och det kan den vara väl värd.

Jag tror att det är den första på nio år och då har det ändå bara varit en klassisk halvsemester.

Och för egen del har jag försökt slicka såren efter den traditionella 6-dagarsturnén som ju är osannolikt rolig på alla sätt, men som skördar sina offer. Fysiskt såväl som mentalt.

Det blev fem segrar och en oavgjord, den oavgjorda mot Degerfors unga “veteranlag” som kom med sköna profiler som Milenko Vukcevic, Jonny Rödlund, Daniel Tjernström, Sebastian Henriksson, Hulån Olsson, Mirza Durakovic, Dan Fröberg…bara Mål-Otto saknades.

Vi mjukstartar bloggen med en bildkavalkad från 6-dagars, tillika (fint gammalt ord) bloggens halvsemester:

Patrick Ekwall

När jag och Mellberg pratade om en karriär

Inför EM 2012 hade Olof Mellberg bestämt sig för att lägga av i landslaget.

Det känns som om han slutade där och då.

En säsong i FCK förändrade inte det och vi vet ju alla hur det har sett ut i ett svenskt landslag sen Mellberg försvann.

Han lämnade sin landslagskarriär genom att väldigt enkelt kliva av planen i Kiev. Utan krusiduller, inte särskilt intresserad av att ta farväl till de svenskar som fanns på läktarna.

När det var slut, så var det slut.

“Fotboll är ingen lek”, som han säger i Bladet idag.

Jag och Mellberg har “kamperat ihop” under hela hans landslagskarriär och inför EM sågs vi på Gotland och gjorde ett “Exklusivt Ekwall” (se ovan), där vi bland annat talade en del om en lång och spännande karriär.

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå