För någonstans sätter sig det slag du får i nacken efter en sån väckning.
Jag avskyr morgonflighter men flygvärlden är uppbyggs så att det flygplan lyfter i ottan och sent på eftermiddagen. Men aldrig mitt på dagen.
Så känner du för att komma hem snabbt och smidigt så finns det inga alternativ, då är det bara att bita ihop.
Och acceptera en dag i mos.
***
Jag tar 1-1 mot Österrike på bortaplan varenda dag i veckan, året runt.
Och det spelar ingen roll hur det ser ut för det är det ändå ingen som minns eller bryr sig om när det ska räknas ihop poäng i slutändan, när det ska skickas iväg landslag till mästerskap.
Jag tar hellre en poäng i Wien med ett gäng krigare (2014) än inga poäng alls med ett lag som var fantastiskt (1997, Thern och Co).
Det viktigaste var inte HUR det såg ut i den här matchen, det var hur den slutade. Hellre ett resultat än poäng för det konstnärliga.
Någonstans känner jag att det var starkt av rätt många som varit med förut att se sig själv i en spegel och acceptera sin plats i näringskedjan, inse att det fick handla mer om att jobba hårt för att räddas vad som räddas kan än att lite naivt tro på såväl jultomten, skinande drömmar eller sin egen förmåga som Maradona.
Att gå tillbaka till ritbordet, ändra lite pilar och några siffror, för att ta skitjobbet och hämta hem en lagerbäcksk poäng tycker också på en mental styrka.
Poängen i Wien kanske inte behöver betyda ett skit i slutändan, men den kommer åtminstone betyda mer än noll.
***
Erkan Zengin var Erkan Zengin när Erkan Zengin är som allra bäst, ändå tror jag många höjde på ögonbrynen när de såg vad de såg.
Målet betydde så mycket för Erkans självförtroende att han kunde stannat upp mitt på planen och trollat fram kaniner ur öronen; allt var möjligt; såg ni när han bröstade hem bollen till en trängd Isaksson i andra halvlek?
Målet var en fantastisk prestation, liksom rökaren i ribban.
Ändå blev jag mest imponerad av hans lugn och att han var den enda svenska spelaren som tycktes oberörd av det österrikiska press-spelet, att han gled undan och höll i bollen som om ingen ens hade varit i närheten av honom.
Jag skrev om det i bloggen inför matchen, Erkan Zengin kan hålla i bollen och det kommer Sverige att behöva.
Som vi behövde!
I perioder under första halvlek studsade bollen tillbaka till det svenska straffområdet som om de blågula stod längst ned i ett flipperspel.
Zengin var och är inte bara en trollgubbe, med hjälp av sin förmåga att klistra fast bollen så avlastade han det svenska försvaret i så stor nödvändig utsträckning att det mycket väl kunde vara avgörande,.
För mig var Erkan Zengin en 4+.
Han och Andreas Granqvist.
***
Andreas Isaksson var också strålande när han behövde vara det.
Däremot är han fortfarande iskall på straffar,
Jag har aldrig sett en så stor målvakt se så liten ut när bollen går i mål.
“Har Isak någonsin gått åt rätt håll”, undrade någon direkt efter straffen igår.
Har han någonsin gått åt NÅGOT håll?
Han ser ut lite som Ronnie Hellström och Thomas Ravelli (fram till en viss dag och en enda räddning 1994) gjorde på straffar. Helt menlösa.
Isak tjuvar aldrig vinkel rakt fram, går sällan markant åt et håll och chansar otajmat ALLTID för tidigt.
Och han kastar sig NEDÅT, som om han funnit en peng.
Å andra sidan: så länge han tar resten får han gärna släppa in alla straffar.
***
U21-landslagets drama på Örjans vall var osannolikt.
Lugnt och säkert 3-1 på slutet mot Turkiet blev hastigt 3-3 – men när det nästan var över kom 4-3 till Sverige. Samtidigt som Grekland slog Polen. Och därmed play off för Sverige till det u21-EM som avgörs med endast åtta nationer.
Det finns absolut en framtid i svensk landslagsfotboll. Oscar Hiljemark är en sådan och han borde ha varit med i A-truppen senast, det känns givet.
Isaac Kiese-Thelin har fått en sensationell förvandling efter sin flytt till Malmö, Johan Guidett kan sannolikt vara ett kapital om han får vara frisk och matchas rätt i Celtic, Kristoffer Olsson (tre mål!) har spetsen redan nu och jag är mycket förtjust i såväl Isac Ssewankambo som Filip Helander (som inte hade sin bästa kväll mot turkarna, ska sägas).
Bland andra.
***
Portugal-Albanien 0-1 är så typiskt slarviga och okoncentrerade portugiser. Och till slut tar de sig ändå vidare. Efter kval.
***
Norsk journalist efter Norge-Italien 0-2: “17 man i ledarstaben, 0 målchanser”.
***
Det svåra blir kanske att hitta ett hemmaspel som måste vara mera effektivt och offensivt. På hemmaplan ska trepoängarna tas.
Nu närmast mot Ryssland.
Men fram tills den matchen i oktober så kan vi njuta av den poäng som Sverige grisade sig till i Wien: in och ut, smash and grab och sen hem igen.
***
På en fakirflygning hem från Wien dan efter en landskamp blir du heller inte äldre av att hamna i närheten av svensk fotbollssupporter vars andedräkt (och annat) är en del av tre-fyra dagars stenhårt krökande samt varma dagar i solen med en och samma landslagströja i konstmaterial närmast kroppen.
Men jag kunde ha stått på en gata och grävt ett hål rakt ned i marken också.
Man ska aldrig glömma det.