Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

Klas Ingesson, den största hjälten av alla

Ekwalls blogg 2014-10-29 15:01

Jag visste att det var nära.

I torsdags hade vi sms-kontakt och Klas Ingesson skrev att nu stod kampen mellan honom och cancern, jag förstod att det rörde sig om dagar, kanske timmar.

Ändå kom dödsbeskedet i morse som ett slag i ansiktet.

Det skakade om mig så kraftigt att jag hade stora svårigheter att genomföra den nyhetssändning vi gjorde på TV4 vid lunchtid, med sorgsna ledare, fans och spelare i Borås, med ledsna och bedrövade människor i Ödeshög; han på Torget, hon i kassan i affären.

Vi som alla kände att Klas Ingesson var en kompis eftersom Klas Ingesson aldrig gjorde skillnad på folk och folk.

Vi som tyckte att Klas Ingesson var den största och starkast gnistrande symbolen för mod, livsglädje och vilja.

Annons

Det är svårt att förstå att Klas slutade andas i morse.

Jag känner så oerhört för hans familj, fru och två barn, för hans nära vänner som Tomas Brolin, Lasse Eriksson, Anders Limpar och Kennet Andersson, för Stefan Andreasson och Bosse Johansson som han jobbat med så intensivt och nära de senaste åren.

Och jag känner lite för alla som överhuvudtaget hade med Klas Ingesson att göra eftersom jag vet att de mår dåligt och sörjer en dag som denna: Klas var mer mån om andra än om sig själv.

För egen del har Klas har hängt med i min TV4-karriär som en röd tråd.

I Fyrans absolut första dagliga sportsändning intervjuade jag honom på Island inför ett EM-kvalmöte (som han sen avgjorde på straff, matchens enda mål) och sen sågs vi i stort sett överallt som han befann sig i fotbollens värld, Sheffield, Bari, Bologna, Ödeshög, Elfsborg och landskamper överallt.

Annons

Som här, i Bari 1998, när han avslöjade för mig att hans landslagskarriär var avslutad (han hade fått rätt mycket skit som spelare under en period och var nu kung i Bari, många vill ha tillbaka honom i landslaget).

Jag och Lundh gjorde även ett Ekwall vs Lundh med Klas, som vi kände blev ett av de program som rörde om allra mest.

[youtubeplay id=”x70FlpgwaZI” size=”medium”]

Extramaterial:

Och vi kan lätt tala om hjältar i den här branschen.

Men jag har aldrig upplevt eller träffat en större hjälte än Klas Ingesson.

Så även en tung och sorglig dag som idag så är jag åtminstone glad att jag fick träffa och lära känna Klas Ingesson.

Må han vila i frid.

***

En söndagskrönika om Klas Ingesson inför säsongen.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Kan Roma förlora med 7-1 så kan MFF förlora med 5-0

Ekwalls blogg 2014-10-23 15:13

Det är alltid taxichaufförerna som kommer med de intressanta frågorna.

Åtminstone de som gillar fotboll.

Alla taxichaufförer gör det i Madrid.

Som killen som körde oss från Vicente Calderon, han var klädd helt i vitt, hade ett svårt axelparti och tunga biceps. Han berättade han att han var boxare från Nigeria, ville till Europa och gick en framgångsrik men rätt smutsig (“en hel del gambling”) proffskarriär i forna Jugoslavien när kriget bröt ut.

Han drog hals öve huvud till Bukarest, träffad en rumänsk kvinna och sen 20 år tillbaka körde han taxi i Madrid.

“You never know in life“, som han sa.

Sen undrade han vad som hade hänt med “ert” lag.

Annons

“Hur kunde de släppa in fem mål i en halvlek, det gjorde inte ens Rayo Vallecano”, sa han.

Jag försökte förklara att Malmö är ett litet lag i sammanhanget, att Sverige inte haft ett lag i Champions League på 14 år och att de slog Olympiakos på hemmaplan i samma grupp.

“Fjorton år!?

“Ja, det är annorlunda ekonomiska förutsättningar för fotbollslag i Sverige”.

“Och så har ni tränare som den där svensken Lagerback som var coach för Super Eagles. Han var inte bra för vår fotboll. Han dödade glädjen”.

När jag sa att det kanske var nigerianerna som inte riktigt kunde anpassa sig till Lagerbäck och att han nu hade väldigt stor framgång som förbundskapten för Island.

“My friend”, sa han. “Iceland is Iceland, Nigeria is Nigeria, it’s very different.”

Annons

“Som Atletico Madrid och Malmö FF”, sa jag.

“But if Malmö could beat Olympiakos, they are good. Better than Rayo”.

***

5-0.

Det är inget konstigt med det.

Roma kan förlora med 7-1 hemma mot Bayern, Bate Borisov kan få stryk av Shaktar i Vitryssland med 6-0 och Liverpool kan åka på 3-0 i nacken mot Real Madrid på 45 minuter.

Klart att Malmö FF kan förlora med 5-0 i Madrid mot ett lag som för ett halvår sen spelade final (FINAL!) i Champions League.

Någon gång skulle den stjärnsmällen komma, det kändes som skrivet någonstans.

För hur mycket ett lag som Malmö FF strider, springer, täpper till luckor, komprimerar, nickar bort, stretar emot och försöker hitta en och annan offensiv variant som kanske kan överraska så tar bensinen slut.

Hade Juventus gjort 1-0 tidigare i Turin och tvingat MFF att flytta fram sina positioner så hade det kunnat sluta lika illa, sett till resultatet.

Annons

Så jag är inte överraskad någonstans.

Malmö FF är ett sensationellt starkt hemmalag i europaspelet, de har i Malmö besegrat det lag som leder gruppen och som besegrat såväl Juve som Atletico Madrid,.

Borta är MFF väldigt mycket svagare.

De släppte in fyra mot Sparta Prag, de kunde mycket väl ha fått fyra-fem i baken i Salzburg, vi får inte glömma det.

***

Humor att Iberia på vår flight till Estocolmo kör ett band med säkerhetsinstruktioner på – danska. Ni vet hur icke-skåningar har med det språket; fattar nada.

Men för spanjorrna är det nåt språk där uppe som alla förstår.

***

Jimmy Durmaz, idag betraktad som en av landslagets nyckelspelare, fick inte spela en sekund i Olympiakos segermatch mot Juventus.

***

Malmö FF:s fans färgade Madrid himmelsblått under onsdagen, hela vägen från Plaza Major, Sol, Plaza del Santa Ana och promenadvägen bort till Vicente Calderon.

Annons

Och de sjöng oavbrutet längst uppe i sitt hörn på läktaren och långt efter matchen så att sången ekade över den mixade zonen där spanska kollegor imponerande gladdes åt engagemanget. Från supportrar vars lag just fått med 5-0 i arslet.

(Se min Instagram, @patrickekwall, med ett ljudklipp från den mixade zonen)

***

Det är ingen som helst tillfällighet att lagen ute i Europa förlägger väldigt mycket anfallskraft – inte minst i pressspelet – på Malmö FF.s vänsterkant.

Dels är Emil Forsberg inte helt bekväm i hemjobbet och har sannolikt också direktiv att lura lite i offensiven, när tillfälle ges.

Men framförallt handlar det om att Ricardinho inte klarar av att vara cynisk i defensiven.

Han kan inte se faran i att spela smått och plottrigt i sidled mot Atletico Madrid i Madrid eller Salzburg i Salzburg, just en sådant tanke om att försöka spela en tremetare väldigt nära sitt eget straffområde med full press mot sig gav Atletico 1-0.

Annons

Och han tillhör den brasilianska skolan som alldeles för ofta (se David Luiz) vill försvara genom att erövra bollen istället för att fördröja, pressa bort eller styra. Det innebär att han säljer sig och blir alldeles för lätt bortspelad.

Ricardinho är en fin vänsterback och har starka offensiva sidor, hans försvarsideologi fungerar rätt ofta väldigt bra mot allsvensk motstånd men han verkar sakna förmåga att läsa av hur han ska bedöma situationer på arenor som inte direkt är Örjans Vall.

***

Hotel Urban den här gången också i Madrid. Världsklass.

***

Uefa-höjdare kan springa runt och peka med hela handen, spika upp fina skyltar och påpeka vilka regler som gäller i nån sorts sekundschema.

Men att lösa ett fungerande nät i ett mediarum (som var en skrubb) på en arena som hyser ett lag som nyss varit i final i Champions League?

Annons

Nej, där går uppenbarligen gränsen.

***

Ger man Atletico Madrid tio hörnor plus, ja då går det till slut inte att stå emot ett mål i nacken.

***

Malmös oflyt, sett till MFF är väldigt starka hemma, är att de hamnat i en grupp med tre lag som alla ser ut att samla ihop minst sex-sju poäng.

Möjligheten för Åge Hareides lag att ta en tredjeplats hade nog varit om två lag gått ifrån och Malmö hade fått konkurrera med ett lag som också stod och skvalpade runt 4-5 poäng.

Ingenting är omöjligt, men nu ser det extremt svårt ut…om inte Olympiakos tar poäng mot Juventus i Turin, då åker italienarna till Malmö med kniven på strupen och med känslan av att Champions League kan vara på väg mot ett nytt Juvefiasko…vad sägs om dem utvecklingen?

***

Imorgon åker Wilma, 15 år, på skolresa till – Kina.

Tio dagar med de mandarinstuderande i plugget i Shanghai och Peking.

Annons

Det är nya tider.

När jag gick i nian på Hermodsdalsskolan fick vi cykla till en stuga utanför Veberöd (tror jag, oklart).

Minns att vår reservmilitanta klassföreståndare, Anders Hallonsten (ni hör ju på namnet!), tog bilen dock, körde framför och bad oss öka takten.

***

Åge Hareide är stor underhållning på de här europaresorna, inte minst som entertainer på presskonferenserna.

Det är uppenbart att han älskar att vara där han är (vilket är en god egenskap!).

Så i ett lag med starkt kollektiv så framstår alltmer Åge Hareide som den med allra störst star quality.

**

Idrotten åkte på en rejäl blåsning när regeringen inte kunde hålla vad de hade lovat och istället blev det ekonomiska anslaget mindre.

Nu sitter RF:s ordförande, Karin Mattson Weijber, på sin kammare och är ledsen, vilket kan vara förståeligt.

Annons

Däremot är det än mer underligt att hon INTE vill ha någon idrottsminister utan nöjer sig med en sjukvårdsminister som får leka lite med idrotten vid sidan av. Med argumentet: vad ska vi med en idrottsminister till?

Ja, kanske för att strida för idrotten i den politiska sfären och för idrottens plats i samhället

Idrotten är Sveriges största, mest levande och viktigaste folkrörelse.

Att den nytillträdda regeringen väldigt uppenbart försöker negligera verkligheten fick vi ytterligare ett bevis för nu.

***

Emil Forsberg och Robin Olsen fick bäst betyg av MFF-arna i Marca. En 6:a på 10-gradig skala.

***

Och chaffisen som tog oss ut till flygplatsen i morse vill mer än gärna prata fotboll när han insåg att vi var från Sverige.

En tunn taxiräv med grå skjorta som var alldeles för stor och en gammaldags stickad kofta som man kan tänka sig att hans mamma stickat en gång. För väldigt längesen.

Annons

Han tokhöll på Real och igår hade han hoppas att de där “suecos” skulle besegra Atletico, det hade gjort hans kväll.

“Jag såg Real-Liverpool och njöt när jag såg att det stod 0-0 i paus på Vicente Calderon. Sen vet jag inte vad som hände?”

“Det blev som det blev”, sa jag. “Malmö är ett litet lag i Champions League”.

“Jo”, svarade chauffören. “Men de är med i alla fall”.

Och det är ju sant, vilket också är en del av äventyret med ett svenskt lag i Champions.

Det kan bli stryk med 5-0, men det kan hända alla.

Men Sverige är med i matchen på nåt vis. Existerar. Finns.

Det pratas, det märks, det syns.

Inte bara i taxibilar i Madrid.

Patrick Ekwall

På plats i Madrids gränder. Igen.

Ekwalls blogg 2014-10-21 12:54

Jag var tillbaka i gränderna bakom Hotel Urban, på vägen mot Plaza del Santa Ana, där jag och kollegor Långe Lundh, Lühr och Olsson hade en oförglömlig sittning på liten argentinare.

Det var inför Spanien-Sverige 2007 (jävlar, tiden flyger iväg), det var rätt högt vatten, Lundh i sitt esse på absolut högsta växeln och jag skrattade så att jag grät.

Det var också en kväll som serveringspersonalen sent skulle glömma (utgår jag från) när de vänligt bad oss lämna lokalen någon timme efter stängningsdags, när bara ägaren stod kvar med nyckel i handen.

Själva landskampen är inte så mycket att minnas, Spanien spelade ut Sverige så till den milda grad. Vi kan prata om Holland-Sverige i Amsterdam under Hamrén, om vi vill. Men aldrig kan jag minnas att ett svenskt landslag varit så chanslöst som på Santiago Bernabeu en sen och iskall novemberkväll.

Annons

Det är svårt att föreställa sig kylan, när jag nu sitter och bloggar i oktobersol på ett café vid Plaza Santana, men det slår om snabbt i Madrid och det ligger väldigt högt.

Det var så kallt den gången att jag tvingades ta mig till ett Corte Ingles för att köpa ett par långkallingar.

Även det en oförglömlig händelse, när jag skulle försöka förklara långkalsong för spansk varuhuspersonal och till slut stod med sju-åtta vilt konverserande och frågande biträden.

Det löste sig till slut, jag var förbannat nöjd med nytt underställ i svinkylan (det var osannolikt kallt) när jag seglade in på Bernabeu och satte mg till rätta på pressläktarens stol som var – stekande het.

De körde infravärme på max och jag har aldrig svettats så jävligt under en halvlek på en pressläktare.

Det är mycket med Madrid, som jag minns.

Annons

***

Ta gärna en extra titt på Falkenbergs trupp och ni förstår att det krävs en hel del för att klara sig kvar i allsvenskan.

Om Henrik Larsson fixar det, då har han bevisat att han inte är en TRÄNARE som är vem-som-helst. För hur mycket vi än skriker om att gamla storspelare måste in i svensk fotboll så måste de ändå ha någonting att ge – som är värt att ha.

Och även om många elaka tungor ville ge Larsson skit för hans tid i Landskrona, där jag tyckte han gjorde det ganska bra med skräpmaterial, så har han uppenbarligen visat att han inte är en tränare som bara glider omkring.

Det krävs fan så mycket än så för att göra det han gjort så här långt med Falkenberg i allsvenskan.

***

Malmö FF flyger till Madrid för den svåraste uppgiften som klubben någonsin ställts inför i modern tid: Champions League-finalisten Atletico på Vicente Calderon.

Annons

I en helt normal fotbollsvärld så ska ett svenskt mästarlag inte ha skuggan av en chans.

Men det finns någonting med den här upplagan av Malmö FF som gör att du inte kan ta något för givet. Ett självförtroende, en kaxighet, en Hareide, en Rosenberg, en fighting spirit och en Kiese-Thelin.

Samt viss rutin på att parkera en stor fet himmelsblå buss.

Jag vet inte vad Atletico Madrid räds mest, om de nu räds någonting (sannolikt inte på hemmaplan) men jag tror inte att de uppskattar parkerade bussar.

Det ska bli intressant att se vad Malmö FF kan åstadkomma, om de tagit lärdom av det som de fick uppleva i Turin, och om kammen växt ytterligare i europaspelet.

Den känslan är god nog för svensk fotboll, kan jag tycka.

***

Ibland händer det att röster höjs om att trycka in forna svenska fotbollsstjärnor på någon sorts förbundsnivå, oftast i samband med A-landslaget.

Annons

Nu senast var det Fredrik Ljungberg.

Det råder inget tvivel om att förbundet agerat menlöst när de inte kunde kontakta Jonas Thern, efter Therns framgångsrika koncept som talangutvecklare.

Det kändes lite konstigt att Roland Nilsson nästan fick tryckas in som ungdomsförbundskapten istället för att man aktivt gick ut och gav honom jobbet.

Jag är övertygad om att det finns en hel del att göra här som svensk fotboll kan dra nytta av.

Men.

Det är ju inte så att före detta landslagsstjärnor inte finns i svensk fotboll. På A-landslagsnivå jobbar Marcus Allbäck väldigt tajt med Erik Hamrén. Lasse Eriksson är målvaktstränare och Rolle Nilsson, som sagt, förbundskapten på ungdomsnivå.

Mn det är ju knappast på landslagsnivå som svensk fotboll utvecklas och blir bättre.

Jag tror att det Jonas Thern gör och har gjort med unga svenska spelare betyder mer för landslaget i förlängningen, jag tror dessutom att han gör et jobb som kräver sitt engagemang och för att han brinner för att göra det han gör.

Annons

Jag tror att Henrik Larsson, Daniel Andersson, Martin Dahlin, Jörgen Pettersson, Stefan Rehn, Roger Ljung, Niclas Alexandersson och flera andra spelare med många landskamper aktivt arbetat för att – på ett eller annat sätt – vara en del av “svensk fotboll”.

För att de verkligen vill vara det.

Jag tror de gör mer nytta som agenter, sportchefer, talangutvecklare och tränare än som någon sorts bihang till en A-landslagstrupp med redan färdiga spelare.

Även om jag blir allt mer övertygad om att Henrik Larsson kommer at bli erbjuden jobbet som ny svensk förbundskapten när det väl är dags.

***

Borde man inte snart ifrågasätta hur Häcken, med de cashen och de förusättningarna på spelarsidan, inte plockat bättee placeringar än de gjort/gör de senaste två åren?

***

Spanjorerna och deras tidningar älskar sin nostalgi.

Annons

Därför kör AS en rätt stor ruta på att Atletico Madrid en gång tiidgare mött Malmö FF på hemmaplan i europaspel.

1966.

Med Bild och faktaruta som berättar om laguppställningar, målskyttar, publiksiffra och att domaren kom från Belgien.

Atletico vann med 3-1 den gången, sen Ingvar Svahn kvitterat mitt i den första halvleken.

***

Örebro SK är förstås inte bara Crespo Kamara, de har sannerligen fått fart på hela laget.

Vem hade inte glömt bort den synnerligen fotbollsbegåvade Marcus Pode?

***

Falkenberg, jovisst, men titta gärna på Halmstads BK:s trupp.

HBK är redan klart för allsvcenskt spel nästa säsong och även det måste ses som en smärre bragd, för här kan vi tala om att jobba med ytterst små resurser.

Jag förstår att IFK Göteborg rycker i Mikael Boman, de är anmärkningsvärt vad han lyckats göra de senaste två säsongerna i allsvenskan.

Annons

Han Boman tillhört ett lag i Stockholm så hade 08-media stått på tå och lyft honom till skyarna.

***

Oklart om att ett engagemang för ett spelbolag och tre månaders inhopp i den penningstinna indiska låtstasligan är att aktivt visa att man vill hjälpa svensk fotboll.

***

Simon Lundewall är även det en väldigt klok värvning, till Elfsborg från Gefle.

***

U137 var ändå en ubåt på riktigt.

Det här känns mer som James Bond.

Och jag är inte helt övertygad om att det är på riktigt.

***

Lasse Vibe!

***

Jag orkar verkligen inte ge mig in i bengaldebatten för det är som att kasta sig rakt in i en kokande gryta.

Undrar mest om den existerar i andra länder, där ju exakt samma regler (vanligtvis Uefas) gäller med några väldigt få undantag?

Tyck vad du vill om reglerna men nu är det som det är.

Då kan man såklart ta sig an problemet på olika sätt.

Annons

Men det absolut mest egoistiska är ju att aktivt begå ett regelbrott som drabbar någon annan. I det här fallet den klubb som du stöttar.

Är det rätt väg att gå för att få till stånd en kommunikation där klubbarna känner att de vill samarbeta i frågan?

Vi kan tycka vad vi vill om – exempelvis – parkeringsregler. Men om du vet att du ställer dig på fel ställe vid fel tidpunkt så blir det sannolikt böter.

Skillnaden är att en drabbar den som parkerat fel. Och inte hans allra närmaste vän.

Ja, jag tycker reglerna med avbrutna matcher gett bengalerna för stor plats och ja, jag hoppas att det går att hitta en lösning med säker bengalbränning på arenorna.

Någonstans på något vis måste det vara möjligt att hitta en lösning som alla känner sig nöjda med, klubbar, förbund och ALLA som väljer att lägga pengar för att gå på fotboll.

Annons

Även om det uppenbarligen går att avnjuta fin supporterkultur på fullsatta Bundesligamatcher utan bengaler.

Nu gav jag min ändå, jag får skylla mig själv.

***

Spionen som heter Ove.

***

Här i Madrid är det annars en het annan match som alla talar om.

Helgens El Clasico.

***

Det var bra mycket lugnare när jag, Tarlandao och Sundberg tog en stilla (dock argentinsk) middag i gränderna.

Även om Tarlandao avslutade med att ta en flöjt på middagen som sig bör.

Och långkalsongerna har jag lämnat kvar hemma.

Madrid erbjuder en oktobersol så varm, stark och välgörande som det anstår en spansk sol på hösten.

 

 

Patrick Ekwall

När glädjen i det här jobbet blir så mycket större

Ekwalls blogg 2014-10-17 00:47

Läkarna, som alltså bara är en enda läkare, har nu kollat allt.

Jag hostar, hostar, hostar och hostar men det finns inga fel (snarare tvärtom) på hjärta, lungor, bakterier, blodtryck, blod, öron, näsa, hals.

Ingen aning om jag hostar för att jag tycker det är roligt eller om det blivit nån mental grej, men egentligen borde jag inte hosta och ändå hostar jag.

Det är inte det besked du vill ha av “läkarna”: det är inget fel på dig förutom att du hostar men det är oklart varför du hostar.

***

Det ska väl ändå erkännas att jag åkte ned till Örjans Vall i Halmstad för den där U21-matchen mot Frankrike med inställningen att “det ska ju ändå göras”. Smått övertygad om att matchen var körd, inte bara för att det var 2-0 i fransk favör, utan också för att Frankrike hade ett superlag och Sverige hade alla tänkbara skadeproblem.

Annons

Just därför blev ju glädjen väldigt mycket större när det blev som det blev.

Överhuvudtaget en väldigt glädjefylld arbetsdag, där uppe i den gamla trähyddan som utgör TV-studio i ena hörnet på Örjans Vall.

Det är alltid en fröjd att se och uppleva det “omöjliga” bli möjligt, det är alltid rätt kul att knäppa överheten och fransk arrogans på nosen och det är oerhört givande att ta del av framtiden.

Precis som det var med U17-landslaget i VM förra året.

Om nu någon undrade hur framtiden ser ut för svensk fotboll…jag skulle påstå att den ändå ser väldigt ljus ut, med eller utan Zlatan Ibrahimovic.

***

Isaac KiEse-Thelin har förstås alla förutsättningar att bli något väldigt speciellt.

Jag vet att han var ojämn i Peking, men jag minns också honom från AIK-IFK Norrköping på Friends tidigt i våras då jag kände att – för att citera Tommy Söderberg – “wow!”

Annons

Att han varit strålande för Malmö FF i allsvenskan är en sak. Att spela så som han spelat mot väldigt starkt motstånd internationellt är någonting helt annat och det ju det som gör KiEse-Thelin till en rätt given landslagsman i Erik Hamréns nästa trupp. Sett till hur konkurrensen ser ut och om Malmös unga forward fortsätter så här.

Han fullkomligt åt upp franska mittbackar, en given i Ligue1, en annan i La Liga.

***

Fridolina Rolfö skickade Linköping vidare i Champions League och jag måste erkänna att jag hade lite för dålig koll på damallsvenskan för att ha upptäckt det tidigare – men: Fridolina är ju ett magiskt namn!

Fridolina!

***

Det är förstås väldigt trist för allsvenskan och Elfsborg att Klas Ingesson inte fortsätter som huvudtränare.

Samtidigt förstår jag Klas.

Han har annat att tänka på än jobbet som tränare.

Annons

Han har redan gjort mer än någon annan “normal” människa hade orkat att fixa.

Jag hoppas Klas Ingesson får en möjlighet att må så bra som han kan må. Så länge som möjligt. Det finns ingen annan människa i världen jag beundrar så mycket som Klas Ingesson.

***

Jag imponerades av många svenska spelare på Örjans Vall, som exempelvis Lille-Lewicki (jag är så gamma så jag minns Oscars pappa Anders, en magnifik talang) och Emil Krafth.

Men den stora överraskningen (för mig) Abdul Khalili. Där kan vi tala om ytterligare en spelare som på kort tid utvecklats kraftfullt.

Och dessutom vet vi att det finns väldigt många starka U21-kort som inte fanns med i Halmstad: Hrgota, Seb Holmén, Hiljemark, Tankovic, Mattias J, Helander och – om jag får säga det själv…Carlos Strandberg.

Med flera. Framtiden är ljus.

Annons

***

Man undrar ju vad fan som skulle ha kunnat hända på Gibraltar-Spanien?

***

Trots att Uefa arrangerade på Örjans Vall så fick i Örjansstugan servera mig en formidabel våffla.

***

Jag var på plats på Landskrona IP när Färöarna besegrade Österrike 1990 i Färöarnas första kvalmatch någonsin, de fick spela i Skåne eftersom de inte hade någon godkänd plan på den tiden.

På tal om dagar på jobbet som varit roliga för att det omöjliga hänt.

***

Ja, inte så mycket om resultatet i matchen Gibraltar-Spanien, även om man inte vet med spanjackerna numera.

Men på läktarna.

Eftersom Uefa bestämde att de bägge nationerna inte skulle lottas mot varandra, då det förelåg en konflikt – men däremot var det helt ok att släppa ut albaner och serber på samma plan, samma läktare, samma match i Belgrad.

***

Jag hör nu att “Patrick Ekwall-brassen” är på väg hem till Brasilien.

Annons

Men att han kanske kommer tillbaka snart igen.

***

Khalili är från Högaborg. Alltså, vad tusan gör med spelarna i den lilla klubben? Nån trollformel?

***

Nu måste jag…host, host…gå till sängs.

För att förhoppningsvis kurera den hosta som jag har men ändå inte har.

Eller ens kan ha.

Jag behöver inte hålla för munnen när jag hostar eftersom jag egentligen inte hostar.

Det bara låter så.

 

 

Patrick Ekwall

En dyster dag för svensk fotboll

Ekwalls blogg 2014-10-13 23:29

Jag kör traditionellt med varma kläder.

Det vill säga att att jag bär dom när det är kallt.

Jag är lite för gammal för det där med yllemössa på inomhus eller året-runt och tycker att halsduk fungerar rätt tidigt in på hösten, men endast för att slippa frysa.

Den jobbiga frågan är snarare NÄR det är kallt nog, när man ska ta fram den där lådan i vilken man packade ned grejerna någon gång i maj eller om det var i april.

Är det kallt nog nu?

Fryser jag tillräckligt för att plocka fram varma mössor/halsdukar/vantar?

Oerhört viktiga frågor sånt här för du vill inte dra fram vintern för tidigt, det kan bli en mental backlash.

Å ena sidan vill du inte frysa, å den andra vill du inte förbereda en lång mörk vinter lite för tidigt.

Annons

***

Jaha, det blev 2-0 mot Liechtenstein och jag vet inte hur många sådana här matcher mot San marino-nissar, malteser, luxemburgare, färingar, azerbadzijan-lirare, kazaker och sånt som jag suttit och tyckt att allting sett exakt likadant ut.

Sverige har gjort vad som har krävts och rätt många har tyckt att det gick att kräva lite mer, oavsett om tre poäng alltid är tre poäng.

Så som det såg ut mot Liechtenstein, exakt så har det nästan alltid sett ut mot skitlagen.

Det går aldrig att överanalysera den typen av matcher, för de är aldrig fotbollsmatcher på riktigt.

Och även om alla ledare och spelare gärna vill tjata hål i huvudet på allt och alal om att det “inte finns några lätta matcher” så vet vi att det visst finns.

Liechtenstein har nu spelat 28 matcher på bortaplan i olika kval genom åren och förlorat alla. Utom en. Som blev 3-3 mot Luxemburg.

Annons

Klart det är en lätt match. Det handlar mer om hur svårt man vill göra det.

***

Det har annars varit en dyster dag för svensk fotboll.

Beskedet om Pontus Segerströms tragiska bortgång var tung och en sådan där påminnelse om hur skört och orättvist livet kan vara, som du aldrig kan ta in.

Även om jag inte alls kände Pontus Segerström så lider jag så starkt inombords med hans familj, alla hans vänner och lagkamrater.

Det gjorde ont att läsa den här texten där Per Jonsson, som jag känner väl privat, uttryckte sin sorg och bedrövelse.

Nu hoppas jag att allsvenskan och alla kollegor över klubbgränser unisont skänker en tanke åt Pontus Segerström och hans närmaste, precis så vackert som man gjorde när Ivan Turina dog, i den kommande omgången.

***

Sen kan vi förstås alltid diskutera spelare och laguppställningar i all oändlighet.

Annons

Vi kan konstatera att Erik Hamrén gjorde rätt som fortsatte att köra vidare på en stekhet Jimmy Durmaz och satsningen på Emil Forsberg från start.

Mot en parkerad Liechtenstein-buss hade jag hellre sett en annan spelare på högerbacksplatsen än Pierre Bengtsson eftersom Pierre uppenbarligen var och är begränsad i sin offensiv då han är extremt vänsterfotad. Eller just exakt så vänsterfotad som vänsterfötter ofta kan vara.

Där tappade vi ett tänkbart vapen eftersom Pierre ständigt behövde vända upp på vänstern och såklart hämmades av att komma runt eftersom han förstås var medveten om just det.

Jag hade hellre sett Sebastian Larsson där eller varför inte Mattias Johansson/Johan Larsson…om nu Micke Lustig inte var klar till spel för hundra procent efter sin skada.

Och jag lider med Johan Elmander.

Annons

Det varken är eller var hans “fel” att han blev uttagen i startelvan, men nu får han en massa skit för att han fanns med.

Det är väldigt tydligt att Elmander inte är i form; otajmad, utan fart, rätt ofta rätt fel in i det mesta…så som det kan se ut när spelare saknar tillräcklig matchträning, självförtroende och fysisk status.

Lika tydligt, tycker jag, att han aldrig har kommit till sin rätt mot lag som parkerar bussen. Snarare tvärtom.

Därför var det en konstig uttagning av Erik Hamrén, även om han motiverade med att han behövde tyngd och rutin…mot Liechtenstein hemma.

Inte så mycket för att det skulle handla om framtid eller inte, även om jag menar att det också spelar roll i sådana här matcher mot skitlag.

Utan för att han valde en spelare i avsaknad av form och det fanns bättre alternativ,

Annons

Branimir Hrgota borde fått möjligheten på nr 9-positionen mot det här motståndet istället för Johan Elmander eftersom Hrgota är bättre just nu.

Där fegade Erik och gick på gamla känslor, alla förbundskaptener faller alltid tillbaka på dom.

***

Jag såg Lasse Lagerbäcks Island manövrera ut Holland med 2-0 i Reykjavik med urkraft, pondus och blixtrande kontringsfotboll framför ett ramstarkt försvar.

Nu har Island 8-0 och nio poäng på tre matcher.

Men Island har ett väldigt homogent material just nu med Gylfi Sigurdson som den stora stjärnan och när de jobbar så här stenhårt för varandra så är de svårstoppade, Kanske bäst i Norden just nu.

Holland, däremot…vilket mörker.

VM-trean har inlett kvalet bedrövligt och hade egentligen ingenting att sätta emot.

Robin van Persie har varit iskall sen den där drömmålet i VM, Sneijder helt osynlig och Robben inte i närheten av den form vi såg i Brasilien.

Annons

***

Å andra sidan valde Hamrén INTE att gå på “gamla känslor” när han petade Sebastian Larsson, trotjänaren.

***

När alla nu rättmätigt hyllar Lars Lagerbäck för det han gör med Island så glömmer rätt många rätt lätt att de jublade när han lämnade jobbet som svensk förbundskapten (för sent, menade en hel del) och/eller var skadeglada när det gick käpprätt åt helvete med Nigeria i Sydafrika.

Då hette det att Erik Hamrén var helt rätt för Sverige för att Sverige behövde något nytt.

Och det är lite så det är och alltid har varit, förnyelse och förändring krävs och är nyttigt eller nödvändigt  ibland. Jag tror “ingen” (inte minst han själv) hade tyckt det var rätt ha kvar Lagerbäck i sex år till som svensk förbundskapten.

Men vi glömmer gärna. När det passar.

***

Men sämst av allt mot Liechtenstein var alla fasta situationer som Sverige hade.

Annons

Så många hörnor och frisparkar och det blev nästan aldrig farligt.

Till viss del beroende på att vi bara hade en riktigt stark huvudspelare på planen, Andreas Granqvist…men ändå: vi mötte Liechtenstein. Inte England.

***

Del av Zlatan-dokumentären var fantastisk.

Del 2 var sådär, möjligen för att man hade så höga förväntningar efter nr 1.

Självklart lika snyggt gjord och med en skön Sefik som röd tråd, jag gillade även snacket kring det galna målet mot England. Men lite mindre känslor än i första och kanske lite väl många röster som spretade, där den där GIH-kvinnan kändes väldigt malplacé.

***

Uefa styr EM-kvalet och då blir det som Uefa vill.

De skiter i känslor.

Tycker det att Sverige-Liechtenstein ska gå kl 20:45 en söndagskväll så blir det så, oavsett om SvFF försöker påpeka att svenska familjer gärna lägger sina barn vid 21-tiden.

Annons

(Eller att ingen är hemma från Friends förrän vid 01-tiden, oavsett vilket…men det argumentet användes sannolikt inte).

Likadant sista omgången i gruppspelet.

Då spelar Sverige en måndag mot Moldavien. Klockan 18:00.

***

Det kan bli en liten titt i den där lådan på tisdagsmorgonen ändå.

Man har ju upplevt en och annan sen höstmatch på Örjans Vall och det kan kräva sin svåra halsduk (och underställ).

Nu är jag på väg dit för U21-landslagets avgörande EM-kval mot Frankrike.

Frysa eller inte frysa, acceptera att mörkret och kylan är här eller låtsas att det blåser nån sorts mirakelmilda vindar från Nissan?

Svårt val.

***

Men det är också rätt jäkla oväsentligt en dag som denna när Pontus Segerströms tragiska bortgång påminner oss om hur jävla orättvist livet kan vara mot en familj, en fru och två små barn.

Annons

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Vad kan vi kräva av det här landslaget?

Ekwalls blogg 2014-10-11 19:02

Inget är som gnabbet i mediapacket i samband med landslagsbevakningen.

Åtminstone när Långe Lundh är på det humöret och eldar igång.

Då gäller det att huka i korridorerna…jag, Långe Lühr gör vad vi kan för att stå emot och slå tillbaka men ungtuppar som Disco, Rasta-Danne, han på SvT som har en syrra som jobbar på radion, Sundberg och andra får sin beskärda del.

På så vis är pressrummet/pressläktaren lite som mediapackets omklädningsrum.

Det som alla säger att de saknar, den dagen de lagt av.

***

Så många kritiska röster efter 1-1 hemma mot Ryssland och jag vet inte, vad hade folk förväntat sig?

Vi har ett landslag som, vid sidan av januariturnén, vunnit en match av sex i år. Mot Estland.

Annons

Vi saknade vår enda världsstjärna i startelvan och vi kom med en startelva som på många olika sätt var ganska “ny”.

Om någon läst upp Sveriges startuppställning för mig i januari så hade jag inte direkt krävt vare sig superspel eller poäng mot Ryssland, en nation som tog sig till VM genom att vinna sin grupp mot Portugal.

Nu var Sverige en missad straff från tre poäng.

Vi måste se det utifrån de förutsättningar som varit. Och är.

Vi har ett landslag som inte fungerat eller varit särskilt framgångsrikt på senare tid och jag hade farhågor om noll poäng efter de två inledande matcherna i den här gruppen, Österrike borta och Ryssland hemma.

Nu har det åtminstone blivit två.

Sett till hur allting har sett ut på senare tid så är jag ändå nöjd med det.

***

Spelarna var väldigt självkritiska efteråt och det är givetvis ett gott tecken.

Annons

***

U21-landslaget saknade framförallt Oscar Hiljemark i den första kvalmatchen mot Frankrike men framförallt mönstrade Håkan Ericsson en alldeles för försiktig taktisk inställning till matchen; en klassiker.

I första halvlek anföll Sverige med John Guidetti och Kiese-Thelin (bägge var strålande, för övrigt) när alla andra stod på två raka led och tittade på i ett sånt där statiskt 4-4-2 som egentligen ingen spelar längre utanför Sveriges gränser.

Det blev bättre sen och 2-0 är ingen katastrof men vi vet alla vad ett bortamål betyder i sammanhanget.

Och du kan ju inte låta bli att undra vad Kristoffer Olsson kände när han fick veta att han skulle sitta på bänken – efter att ha gjort tre mål i den senaste matchen, mot Turkiet.

***

Jimmy Durmaz var ett lyckodrag som mittfältare istället för kantspringare mot Ryssland, framförallt har en förmåga att på egen hand transportera bollen i fart förbi sina motståndare, till skillnad från de vi brukar spela med på den positionen och jag tycker att den variationen/möjligheten blir ett extra vapen som vi inte haft tidigare.

Annons

Han drar också iväg i djupled på ett annat (kvickare) sätt än Källström, Larsson, Ekdal.

Däremot är han förstås sämre bakåt, men Jimmy Durmaz är knappast uttagen i en startelva för att främst förhindra motståndaren att göra mål.

***

Det här med varning för ALLA hands, som den danske domaren i U21-matchen verkade gå efter, är en väldigt underlig syn på fotboll.

Det är som att alla förseelser som ger frispark skulle innebära ett gult kort.

Bollen kan ta en hand och det kan vara frispark/straff, men det betyder inte att det är varning.

Har man inte känsla för det så kan man aldrig någonsin ha spelat fotboll förut.

***

Det finns de som gärna vill pissa på det svenska försvarsspelet kan förstås gnälla över ett pressspel som rätt ofta hackade och kom snett.

Men även om Andreas Granqvist hamnade snett i duellen, där han blev sådär ivrig som han kan bi ibland, som sen betydde 0-1 så var han och Antonsson tillsammans med övriga i försvarsarbetet så pass stabila att det inte gav Ryssland särskilt mycket att göra ett andra mål på.

Annons

Det måste vi vara nöjda med efter en period då det varit mest Vilda Västern där bak.

***

Tyvärr försvann Nabil Bahoui långa stunder och till viss del rörde det sig om att han hade defensiva uppgifter som var tyngre än vanligt men han kändes också väldigt nervös och sprang och gömde sig, lite väl ängslig. Kanske inte så konstigt i sin första stora landskamp.

Pierre Bengtsson skötte sig som han skulle i defensiven men jag vill ha en ytterback med “rätt” fot. Annars blir offensiven klart lidande där och nu hade Fabio Capello läst av (inte så svart dock) situationen och såg till att Bengtsson fick göra allt med högerfoten, förutom när han kom upp en gång och fick vända upp och slå inlägg med vänstern.

Så blev Capello också helt galen när han såg det.

Johan Elmander kom in och Hamrén ville ha lite tyngd på slutet, vilket säkert var rät tänkt. det var ett svårt läge med svenskt lag som trycktes tillbaka, men jag har aldrig sett Elmander så feltajmad i landslaget. Uppenbart inte i form och med lite för lite matchträning för spel i landslaget.

Annons

***

Liechtenstein har spelat 27 bortamatcher i kvalsammanhang genom alla år. Alla har förlorats. Utom en. Mot Luxemburg. den blev oavgjord.

Hemma är de lite värre att tas med.

Men på bortaplan är de inte allas samma grej.

Även om alla försöker tjata hål i huvudet på oss om att det “int finns några lätta matcher”.

***

Men Olsson är saknad i gnabbet, där han sitter bland kycklingvingar i New York.

Även om hans bok med mattebankare i gitarrfodral och smiskande hårborstar gett oss samtalsämne nog.

 

 

Patrick Ekwall

Tänk att Zlatan är den som öppnat sig mest av alla

Ekwalls blogg 2014-10-09 11:32

Det var ett tag sen Wilma, 15 år, gick på dagis (eller förskola, sorry all dagispersonal, eller jag menar pedagoger) och det är mycket man hinner glömma när tiden dansar iväg.

Men när jag strosade iväg med Tindra, 1 år, för min första dagislämning på tio år så var allting som jag mindes att det var.

Fastlåsningskroken på grinden, hjälpsam personal, snoriga kids och ett milt litet tokspel när jag skulle få rodning på ett par svårare Didriksonoverallbyxor och en ivrig baby samtidigt.

***

Det är landslagsvecka i stan och det känns avslaget på något vis.

Matchen mot Ryssland i kväll är så gott som utsåld, förvisso, och jag tror att det kan bli en rätt häftig fotbollsupplevelse som det nästan alltid blir när Friends har en lapp (och ett tak) på luckan.

Men inför-matchen-nerven finns inte.

Annons

Det skulle i sådana fall vara den där sedvanliga “kampen mot klockan”, en fin gammal rubriktradition som en gång infördes till varje landskamp som Fredrik Ljungberg skulle spela. Men även den kittlande spänningen avtog när förbundskapten Hamrén väldigt tydligt förklarade att Albin Ekdal inte kan spela och att det inte såg särksilt ljust ut för Zlatan.

Jag tror mest att det handlar om att ingenting ställs på sin spets i afton.

Sverige kan vinna den här matchen och det skulle vara väldigt viktiga tre poäng, men det är för tidigt att avgöra vad de egentligen betyder-

Sverige kan förlora och vi är fortfarande i allra högsta grad med om att ta en EM-plats – du kan sluta trea i gruppen och få direktkvala mot typ Finland – även om det sätter en väldigt stark press på Hamréns landslag inför avresan till Montenegro i november.

Annons

***

Att matchfixing är ett problem som existerat och växt sig ännu starkare är nu snart alla medvetna om.

Och Uppdrag Granskning hjälpte till i den upplysningsverksamheten igår.

Jag krönikerar om det i Getingen – se den texten HÄR

***

Vi kan alltid äta uttagningar i all oändlighet för det kommer finnas nio miljoner olika åsikter.

Personligen tycker jag att det är smått underligt att Micke Lustig är uttagen, trots att han inte anses klar för match efter sitt skadeuppehåll. Om jag förstod allting rätt på Hamrén så var Lustig med för att han var bra för gruppen.

Jag förstår vad han menar, Lustig har rutin och (till skillnad från många andra) tycker jag att han gjort väldigt många bra landskamper. Men i sådana fall behövs han på planen och kan han inte spela så får man väl vänta med uttagningen till det han han är hundraprocentigt redo?

Annons

Jag tycker inte att A-landslaget är en plats för “gruppverksamhet” där alla ska få baka bullar.

Eller är en icke-hundra Micke Lustig ett bättre alternativ i en landslagstrupp med småskavanker än Mattias Johansson och Oscar Wendt? Eller, för den delen, Johan Larsson?

***

Kanal5-dokumentären om Zlatan Ibrahimovic var väldigt sevärd och extremt snyggt producerad.

En hel del hade du redan fått veta om du läst boken, men det är alltid en helt annan sak att se och höra det gentom en TV-ruta. Effekten blir mera distinkt och ännu närmare.

Jag hade lite koll på pappa Sefik och hans bildsamling sen förut, han brukade åka till Hässleholm och välja bilder hos Bildbyrån. Men det var första gången vi fick se det med egna ögon och höra honom prata.

Det var kul och intressant att höra Olsson om Zlatan och flera av de internationella intervjuerna gav, trots allt, ett annat icke-svenskt perspektiv som kändes intressant även den här typen av dokument-intervjer är tillrättalagda.

Annons

Framförallt så utstrålade Zlatan ett behagligt lugn som alla inte alltid ser eller hör och han VILLE verkligen berätta, det är alltid en förutsättning för en god dokumentär.

Det slog mig också att den idrottspersonlighet i Sverige som alltid varit väldigt mån om integritet och att hålla media på avstånd, han är den som gett och visat mest av sig själv och delar av sitt privatliv via boken och de här två dokumentfilmerna.

***

I dessa dagar: undrar hur kul Jiloan Hamad tycker att fotbollslivet är när han ser Niklas Hult, Jimmy Durmaz, och Nabil Bahoui bli uttagna i landslaget och ser Malmö FF i Champions League samtidigt som han inte får plats i Hoffenheims trupp.

Då tror jag inte att pengar alltid är allt.

***

Man undrar ju varför Lliridon Leci ville ta ett snack med UG:s man ute på gatan?

Misstänkte han att något inte “stod rätt till”?

Annons

***

Det som möjligen är förändrat sen senast är att det är väldigt känsligt, det här med “dagis”.

Alla säger dagis men man ska helst säga förskola.

Vi säger ändå “dagis” till Tindra, 1 år, lite i smyg sådär och hoppas att det kommer att sluta bra ändå.

 

 

Patrick Ekwall

Ibland är förklaringen inte svårare än så: Malmö är bäst (punkt)

Ekwalls blogg 2014-10-06 13:23

Mycket nu.

Som vanligt i september/oktober, lite som det alltid är i april/maj.

Fotbollen exploderar, TV- och tidningsjobbet med det och är det inte hobbyprojekt (klädkollektion) så är det en jävulskt enveten hosta, pinnar i näsan eller stackars Tindra, 1 år, som brottas med dagisbaciller, lite resor hit och dit, kors och tvärs på det och det går inte direkt att få in vare sig halv- eller klämdagar, om vi säger så.

Eller ens en enda riktigt ledig dag. Någon gång.

Men det är självförvållat, förutom den där jävla hostan, onödigt att gnälla och det är bara att bita ihop; jag kunde stått i en gata och grävt ett hål också. Eller inte haft något jobb. Och varit bra mycket sjukare än en elak förkylning.

Annons

***

Bloggen gratulerar Malmö FF som från omgång 1 har bevisat att de är allsvenskans allra bästa lag.

MFF har det där självklara självförtroendet och flytet i sin framgångsvåg just nu att det känns väldigt mycket som när Djurgården hade sin stora period på 00-talet eller när IFK Göteborg var som bäst på 90-talet.

När alla andra allsvenska lag fortsatt lunkat på i en liga där alla topplag är “lika bra” och alla bottenlag “lika dåliga”  i Europas jämnaste liga så har Malmö FF under två år gasat förbi.

Det går säkert att förklara med “kagigheten”, som jag vet att många gärna vill göra, men jag vet inte…den kaxiga malmöitiska attityden har väl alltid funnits, det har inte per automatik inneburit att det alltid inneburit framgång.

Och det är möjligt att vi kan hitta förklaringar i allt från träningsupplägg till ungdomsakademin och vilken mat man har ätiti.

Annons

Men ibland behöver det inte vara svårare än att Malmö FF har varit bäst.

Bäst spelare, bäst lag, bäst tränare, bäst värvningar, bäst mest och bäst när det gäller.

Jag minns när Djurgården var som allra starkast med tunga pjäser som Isaksson, Elmander, Hysén, Källström med flera och det talades om spelsystem och träningsupplägg.

Alla skulle plötsligt jobba likadant, det skulle vara 4-3-3 och det skulle lyftas skrot. Men det var såklart inte så enkelt på något vis. I grunden handlade det om hur bra fotbollslag man hade och Djurgården hade det bästa.

Det är ingen tillfällighet att Malmö FF har den status de har 2014, nationellt som internationellt, för de är BRA och de är BÄST.

Konstigare än så behöver det inte vara.

***

Landslaget samlas idag och rubrikerna handlar som vanligt om “Zlatans kamp mot klockan”, de har hängt i sen Fredrik Ljungbergs dagar.

Annons

Nu vet jag inte hur mycket kamp det blir, helt ärligt.

Risken känns väldigt uppenbar att Zlatan Ibrahimovic inte kan spela mot Ryssland och Liechtenstein, på grund av sina krånglande hälsenor.

Nu tror jag han bestämmer själv och det är möjligt att det finns sprutor som kan göra tillfälligt underverk, men känslan är inte att Paris SG kommer att hoppa upp och jubla om Zlatan spelar en tuff match mot Ryssland efter att ha varit frånvarande i de senaste fyra PSG-matcherna.

Det är klart att PSG:s inställning har en viss betydelse betydelse för Zlatan när han ska ta sitt beslut, även om han känner sin egen kropp bättre än någon annan.

***

Malmö FF-Olympiakos var en väldigt upprymmande arenaupplevelse.

Det är alltid det när en HEL arena står förväntansfullt på tå och gärna lever ut sina glädjekänslor.

***

Annons

Hur kan man torska hemma mot Brommapojkarna i ett läge där det är hyggligt nödvändigt att vinna?

Mjällbys förlust är inte lätt att förklara, men det är möjligt att spelarna själva menar att det hade gått bättre om de fått byta tränare igen?
***

Det är  underligt att Oscar Wendt, som ändå spelar hyggligt regelbundet i ett av Bundesligas bättre lag, inte är med i A-landslagets trupp.

Han borde åtminstone var väldigt aktuell.

Men det är något med landslagets ledning och förhållande till ytterbackar, vilket ju såväl Wendy, Safari som Mattias Johansson fått erfara.

***

Det bästa som kunde hända Superettan var förstås att Ängelholms konkurs stoppades i sista stund.

Nu får vi ett drama värdigt en fotbollsserie och det ska bli väldigt spännande att följa det hela vägen in i höstmörkret.

Hammarby är förstås väldigt nära, det är känslan just nu.

Annons

Och jag tycker dessutom att Hammarby ska koncentrera sig på det som sker här och nu, när det handlar om att ta laget tillbaka till allsvenskan.

Vad om händer sen, det händer sen och jag har lite svårt att förstå varför Nanne Bergstrand ständigt vill nedvärdera sitt lags prestationer och spekulera om vad som händer med honom OM Hammarby når allsvenskan.

Målet för Nanne, för klubben och alla dess fans är väl rimligtvis att föra upp Hammarby i högsta serien och det gör man genom att ta fler poäng än fjorton andra lag. Om det sker med stil, kvalitet eller i ett annat tempo  tror jag rätt många av anhängarna skiter fullständigt i, så länge Hammarby tar sig ur Superettandvalan.

Sen kan man spekulera i vad som kanske kan komma att vara som mest intressant 2015.

***

Jag tycker inte alls att det är underligt att Erik Hamrén inte menar att John Guidetti aldrig var särskilt aktuell till den här senaste truppen.

Annons

Ingen kan ta ifrån Guidettis sjuka frispark mot Grekland i U21, men hur många fulla matcher på A-lagsnivå har han spelat de senaste två åren? Sju?

På sikt finns det all tänkbar anledning (inte bara rent fotbollsmässig) att tro och hoppas på Guidetti. Men låt killen få lite fler matcher i kroppen och möjligen lite tyngre kraft än två mål på St Mirren.

Det syntes i U21 mot Turkiet senast att han inte är hundraprocentig ännu, vilket inte är underligt och i går blev han utbytt efter 60 minuter när Celtic förlorade för första gången på 73 år mot Hamilton Academical på Parkhead.

Om Zlatan inte kan vara med anser jag att Malmö FF:s stjärnskott, Isaac Kiese-Thelin, borde få en rimlig chans i Erik Hamrens trupp.

Framförallt tycker jag att han varit tillräckligt bra, är i sitt livs form och han har bevisat det flera gånger om mot starkt internationellt motstånd (jag räknar inte St Mirren och Hamilton Academical som det), men också för att jag tror han skulle fungera utmärkt som nr 9 i ett 4-3-3.

Annons

***

Den allsvenska bottenstriden blir däremot ett drama utan dess like.

Såsom resultaten svänger just nu kan inget lag därnere känna sig helst säkert (förutom BP då, som ju redan är ute, helt säkert).

Även om Falkenberg-Mjällby i sista omgången känns som en väldigt avgörande match.

***

Ska Markus Rosenberg övertalas till landslaget om Zlatan försvinner?

Vi hade en hyggligt intensiv diskussion om det i senaste Fergie Time och jag kan förstå att det finns olika känslor och åsikter.

Jag är mer inne på 1X2.

Jag förstår om Rosenberg känner sig inbjuden med armbågen när Hamrén hör av sig dagen efter Marcus Berg åkt på sin nyckelbensskada – men det är förvisso lite så det fungerar i landslagsvärlden, den enes bröd, äta eller ätas, und so weiter.

Det är också förståeligt om Rosenberg känner att han gjort sitt i landslaget och hellre vill satsa på klubblaget och familjen, han åkte inte hem till allsvenskan med ambitionen att ta en plats i landslaget.

Annons

Sen förstår jag de som menar att Rosenberg fått sina chanser i landslaget genom åren men aldrig riktigt tagit vad som getts, jag minns åtskilliga träningar med en Rosenberg som sprungit omkring och gömt sig – det är dock dåtid, det är en helt annan Rosenberg vi ser idag.

Och viss förståelse har jag också för de som menar att han borde ställa upp nu när han får chansen igen.

Det är svårt att välja rätt tecken här, det räcker inte att gardera med “krysch” och det enda vi vet är att Markus Rosenberg gör som han vill och det är de som gäller.

***

Ryssland hemma, fullsatt på Friends.

Och Erik Hamréns landslag spelar om poäng här som kan komma att bli väldigt avgörande i slutändan.

***

Göteborg, nästa.

Mot Avalon.

Hur mycket du än har att göra så är det alltid en bra början på en vecka.

Annons

 

Patrick Ekwall

Arkiv

ANNONS
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto