Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

En dyster dag för svensk fotboll

Jag kör traditionellt med varma kläder.

Det vill säga att att jag bär dom när det är kallt.

Jag är lite för gammal för det där med yllemössa på inomhus eller året-runt och tycker att halsduk fungerar rätt tidigt in på hösten, men endast för att slippa frysa.

Den jobbiga frågan är snarare NÄR det är kallt nog, när man ska ta fram den där lådan i vilken man packade ned grejerna någon gång i maj eller om det var i april.

Är det kallt nog nu?

Fryser jag tillräckligt för att plocka fram varma mössor/halsdukar/vantar?

Oerhört viktiga frågor sånt här för du vill inte dra fram vintern för tidigt, det kan bli en mental backlash.

Å ena sidan vill du inte frysa, å den andra vill du inte förbereda en lång mörk vinter lite för tidigt.

***

Jaha, det blev 2-0 mot Liechtenstein och jag vet inte hur många sådana här matcher mot San marino-nissar, malteser, luxemburgare, färingar, azerbadzijan-lirare, kazaker och sånt som jag suttit och tyckt att allting sett exakt likadant ut.

Sverige har gjort vad som har krävts och rätt många har tyckt att det gick att kräva lite mer, oavsett om tre poäng alltid är tre poäng.

Så som det såg ut mot Liechtenstein, exakt så har det nästan alltid sett ut mot skitlagen.

Det går aldrig att överanalysera den typen av matcher, för de är aldrig fotbollsmatcher på riktigt.

Och även om alla ledare och spelare gärna vill tjata hål i huvudet på allt och alal om att det “inte finns några lätta matcher” så vet vi att det visst finns.

Liechtenstein har nu spelat 28 matcher på bortaplan i olika kval genom åren och förlorat alla. Utom en. Som blev 3-3 mot Luxemburg.

Klart det är en lätt match. Det handlar mer om hur svårt man vill göra det.

***

Det har annars varit en dyster dag för svensk fotboll.

Beskedet om Pontus Segerströms tragiska bortgång var tung och en sådan där påminnelse om hur skört och orättvist livet kan vara, som du aldrig kan ta in.

Även om jag inte alls kände Pontus Segerström så lider jag så starkt inombords med hans familj, alla hans vänner och lagkamrater.

Det gjorde ont att läsa den här texten där Per Jonsson, som jag känner väl privat, uttryckte sin sorg och bedrövelse.

Nu hoppas jag att allsvenskan och alla kollegor över klubbgränser unisont skänker en tanke åt Pontus Segerström och hans närmaste, precis så vackert som man gjorde när Ivan Turina dog, i den kommande omgången.

***

Sen kan vi förstås alltid diskutera spelare och laguppställningar i all oändlighet.

Vi kan konstatera att Erik Hamrén gjorde rätt som fortsatte att köra vidare på en stekhet Jimmy Durmaz och satsningen på Emil Forsberg från start.

Mot en parkerad Liechtenstein-buss hade jag hellre sett en annan spelare på högerbacksplatsen än Pierre Bengtsson eftersom Pierre uppenbarligen var och är begränsad i sin offensiv då han är extremt vänsterfotad. Eller just exakt så vänsterfotad som vänsterfötter ofta kan vara.

Där tappade vi ett tänkbart vapen eftersom Pierre ständigt behövde vända upp på vänstern och såklart hämmades av att komma runt eftersom han förstås var medveten om just det.

Jag hade hellre sett Sebastian Larsson där eller varför inte Mattias Johansson/Johan Larsson…om nu Micke Lustig inte var klar till spel för hundra procent efter sin skada.

Och jag lider med Johan Elmander.

Det varken är eller var hans “fel” att han blev uttagen i startelvan, men nu får han en massa skit för att han fanns med.

Det är väldigt tydligt att Elmander inte är i form; otajmad, utan fart, rätt ofta rätt fel in i det mesta…så som det kan se ut när spelare saknar tillräcklig matchträning, självförtroende och fysisk status.

Lika tydligt, tycker jag, att han aldrig har kommit till sin rätt mot lag som parkerar bussen. Snarare tvärtom.

Därför var det en konstig uttagning av Erik Hamrén, även om han motiverade med att han behövde tyngd och rutin…mot Liechtenstein hemma.

Inte så mycket för att det skulle handla om framtid eller inte, även om jag menar att det också spelar roll i sådana här matcher mot skitlag.

Utan för att han valde en spelare i avsaknad av form och det fanns bättre alternativ,

Branimir Hrgota borde fått möjligheten på nr 9-positionen mot det här motståndet istället för Johan Elmander eftersom Hrgota är bättre just nu.

Där fegade Erik och gick på gamla känslor, alla förbundskaptener faller alltid tillbaka på dom.

***

Jag såg Lasse Lagerbäcks Island manövrera ut Holland med 2-0 i Reykjavik med urkraft, pondus och blixtrande kontringsfotboll framför ett ramstarkt försvar.

Nu har Island 8-0 och nio poäng på tre matcher.

Men Island har ett väldigt homogent material just nu med Gylfi Sigurdson som den stora stjärnan och när de jobbar så här stenhårt för varandra så är de svårstoppade, Kanske bäst i Norden just nu.

Holland, däremot…vilket mörker.

VM-trean har inlett kvalet bedrövligt och hade egentligen ingenting att sätta emot.

Robin van Persie har varit iskall sen den där drömmålet i VM, Sneijder helt osynlig och Robben inte i närheten av den form vi såg i Brasilien.

***

Å andra sidan valde Hamrén INTE att gå på “gamla känslor” när han petade Sebastian Larsson, trotjänaren.

***

När alla nu rättmätigt hyllar Lars Lagerbäck för det han gör med Island så glömmer rätt många rätt lätt att de jublade när han lämnade jobbet som svensk förbundskapten (för sent, menade en hel del) och/eller var skadeglada när det gick käpprätt åt helvete med Nigeria i Sydafrika.

Då hette det att Erik Hamrén var helt rätt för Sverige för att Sverige behövde något nytt.

Och det är lite så det är och alltid har varit, förnyelse och förändring krävs och är nyttigt eller nödvändigt  ibland. Jag tror “ingen” (inte minst han själv) hade tyckt det var rätt ha kvar Lagerbäck i sex år till som svensk förbundskapten.

Men vi glömmer gärna. När det passar.

***

Men sämst av allt mot Liechtenstein var alla fasta situationer som Sverige hade.

Så många hörnor och frisparkar och det blev nästan aldrig farligt.

Till viss del beroende på att vi bara hade en riktigt stark huvudspelare på planen, Andreas Granqvist…men ändå: vi mötte Liechtenstein. Inte England.

***

Del av Zlatan-dokumentären var fantastisk.

Del 2 var sådär, möjligen för att man hade så höga förväntningar efter nr 1.

Självklart lika snyggt gjord och med en skön Sefik som röd tråd, jag gillade även snacket kring det galna målet mot England. Men lite mindre känslor än i första och kanske lite väl många röster som spretade, där den där GIH-kvinnan kändes väldigt malplacé.

***

Uefa styr EM-kvalet och då blir det som Uefa vill.

De skiter i känslor.

Tycker det att Sverige-Liechtenstein ska gå kl 20:45 en söndagskväll så blir det så, oavsett om SvFF försöker påpeka att svenska familjer gärna lägger sina barn vid 21-tiden.

(Eller att ingen är hemma från Friends förrän vid 01-tiden, oavsett vilket…men det argumentet användes sannolikt inte).

Likadant sista omgången i gruppspelet.

Då spelar Sverige en måndag mot Moldavien. Klockan 18:00.

***

Det kan bli en liten titt i den där lådan på tisdagsmorgonen ändå.

Man har ju upplevt en och annan sen höstmatch på Örjans Vall och det kan kräva sin svåra halsduk (och underställ).

Nu är jag på väg dit för U21-landslagets avgörande EM-kval mot Frankrike.

Frysa eller inte frysa, acceptera att mörkret och kylan är här eller låtsas att det blåser nån sorts mirakelmilda vindar från Nissan?

Svårt val.

***

Men det är också rätt jäkla oväsentligt en dag som denna när Pontus Segerströms tragiska bortgång påminner oss om hur jävla orättvist livet kan vara mot en familj, en fru och två små barn.

 

 

 

 

 

 

Publicerad 2014-10-13 kl 23:29
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER