Åtminstone de som gillar fotboll.
Alla taxichaufförer gör det i Madrid.
Som killen som körde oss från Vicente Calderon, han var klädd helt i vitt, hade ett svårt axelparti och tunga biceps. Han berättade han att han var boxare från Nigeria, ville till Europa och gick en framgångsrik men rätt smutsig (“en hel del gambling”) proffskarriär i forna Jugoslavien när kriget bröt ut.
Han drog hals öve huvud till Bukarest, träffad en rumänsk kvinna och sen 20 år tillbaka körde han taxi i Madrid.
“You never know in life“, som han sa.
Sen undrade han vad som hade hänt med “ert” lag.
“Hur kunde de släppa in fem mål i en halvlek, det gjorde inte ens Rayo Vallecano”, sa han.
Jag försökte förklara att Malmö är ett litet lag i sammanhanget, att Sverige inte haft ett lag i Champions League på 14 år och att de slog Olympiakos på hemmaplan i samma grupp.
“Fjorton år!?”
“Ja, det är annorlunda ekonomiska förutsättningar för fotbollslag i Sverige”.
“Och så har ni tränare som den där svensken Lagerback som var coach för Super Eagles. Han var inte bra för vår fotboll. Han dödade glädjen”.
När jag sa att det kanske var nigerianerna som inte riktigt kunde anpassa sig till Lagerbäck och att han nu hade väldigt stor framgång som förbundskapten för Island.
“My friend”, sa han. “Iceland is Iceland, Nigeria is Nigeria, it’s very different.”
“Som Atletico Madrid och Malmö FF”, sa jag.
“But if Malmö could beat Olympiakos, they are good. Better than Rayo”.
***
5-0.
Det är inget konstigt med det.
Roma kan förlora med 7-1 hemma mot Bayern, Bate Borisov kan få stryk av Shaktar i Vitryssland med 6-0 och Liverpool kan åka på 3-0 i nacken mot Real Madrid på 45 minuter.
Klart att Malmö FF kan förlora med 5-0 i Madrid mot ett lag som för ett halvår sen spelade final (FINAL!) i Champions League.
Någon gång skulle den stjärnsmällen komma, det kändes som skrivet någonstans.
För hur mycket ett lag som Malmö FF strider, springer, täpper till luckor, komprimerar, nickar bort, stretar emot och försöker hitta en och annan offensiv variant som kanske kan överraska så tar bensinen slut.
Hade Juventus gjort 1-0 tidigare i Turin och tvingat MFF att flytta fram sina positioner så hade det kunnat sluta lika illa, sett till resultatet.
Så jag är inte överraskad någonstans.
Malmö FF är ett sensationellt starkt hemmalag i europaspelet, de har i Malmö besegrat det lag som leder gruppen och som besegrat såväl Juve som Atletico Madrid,.
Borta är MFF väldigt mycket svagare.
De släppte in fyra mot Sparta Prag, de kunde mycket väl ha fått fyra-fem i baken i Salzburg, vi får inte glömma det.
***
Humor att Iberia på vår flight till Estocolmo kör ett band med säkerhetsinstruktioner på – danska. Ni vet hur icke-skåningar har med det språket; fattar nada.
Men för spanjorrna är det nåt språk där uppe som alla förstår.
***
Jimmy Durmaz, idag betraktad som en av landslagets nyckelspelare, fick inte spela en sekund i Olympiakos segermatch mot Juventus.
***
Malmö FF:s fans färgade Madrid himmelsblått under onsdagen, hela vägen från Plaza Major, Sol, Plaza del Santa Ana och promenadvägen bort till Vicente Calderon.
Och de sjöng oavbrutet längst uppe i sitt hörn på läktaren och långt efter matchen så att sången ekade över den mixade zonen där spanska kollegor imponerande gladdes åt engagemanget. Från supportrar vars lag just fått med 5-0 i arslet.
(Se min Instagram, @patrickekwall, med ett ljudklipp från den mixade zonen)
***
Det är ingen som helst tillfällighet att lagen ute i Europa förlägger väldigt mycket anfallskraft – inte minst i pressspelet – på Malmö FF.s vänsterkant.
Dels är Emil Forsberg inte helt bekväm i hemjobbet och har sannolikt också direktiv att lura lite i offensiven, när tillfälle ges.
Men framförallt handlar det om att Ricardinho inte klarar av att vara cynisk i defensiven.
Han kan inte se faran i att spela smått och plottrigt i sidled mot Atletico Madrid i Madrid eller Salzburg i Salzburg, just en sådant tanke om att försöka spela en tremetare väldigt nära sitt eget straffområde med full press mot sig gav Atletico 1-0.
Och han tillhör den brasilianska skolan som alldeles för ofta (se David Luiz) vill försvara genom att erövra bollen istället för att fördröja, pressa bort eller styra. Det innebär att han säljer sig och blir alldeles för lätt bortspelad.
Ricardinho är en fin vänsterback och har starka offensiva sidor, hans försvarsideologi fungerar rätt ofta väldigt bra mot allsvensk motstånd men han verkar sakna förmåga att läsa av hur han ska bedöma situationer på arenor som inte direkt är Örjans Vall.
***
Hotel Urban den här gången också i Madrid. Världsklass.
***
Uefa-höjdare kan springa runt och peka med hela handen, spika upp fina skyltar och påpeka vilka regler som gäller i nån sorts sekundschema.
Men att lösa ett fungerande nät i ett mediarum (som var en skrubb) på en arena som hyser ett lag som nyss varit i final i Champions League?
Nej, där går uppenbarligen gränsen.
***
Ger man Atletico Madrid tio hörnor plus, ja då går det till slut inte att stå emot ett mål i nacken.
***
Malmös oflyt, sett till MFF är väldigt starka hemma, är att de hamnat i en grupp med tre lag som alla ser ut att samla ihop minst sex-sju poäng.
Möjligheten för Åge Hareides lag att ta en tredjeplats hade nog varit om två lag gått ifrån och Malmö hade fått konkurrera med ett lag som också stod och skvalpade runt 4-5 poäng.
Ingenting är omöjligt, men nu ser det extremt svårt ut…om inte Olympiakos tar poäng mot Juventus i Turin, då åker italienarna till Malmö med kniven på strupen och med känslan av att Champions League kan vara på väg mot ett nytt Juvefiasko…vad sägs om dem utvecklingen?
***
Imorgon åker Wilma, 15 år, på skolresa till – Kina.
Tio dagar med de mandarinstuderande i plugget i Shanghai och Peking.
Det är nya tider.
När jag gick i nian på Hermodsdalsskolan fick vi cykla till en stuga utanför Veberöd (tror jag, oklart).
Minns att vår reservmilitanta klassföreståndare, Anders Hallonsten (ni hör ju på namnet!), tog bilen dock, körde framför och bad oss öka takten.
***
Åge Hareide är stor underhållning på de här europaresorna, inte minst som entertainer på presskonferenserna.
Det är uppenbart att han älskar att vara där han är (vilket är en god egenskap!).
Så i ett lag med starkt kollektiv så framstår alltmer Åge Hareide som den med allra störst star quality.
**
Idrotten åkte på en rejäl blåsning när regeringen inte kunde hålla vad de hade lovat och istället blev det ekonomiska anslaget mindre.
Nu sitter RF:s ordförande, Karin Mattson Weijber, på sin kammare och är ledsen, vilket kan vara förståeligt.
Däremot är det än mer underligt att hon INTE vill ha någon idrottsminister utan nöjer sig med en sjukvårdsminister som får leka lite med idrotten vid sidan av. Med argumentet: vad ska vi med en idrottsminister till?
Ja, kanske för att strida för idrotten i den politiska sfären och för idrottens plats i samhället
Idrotten är Sveriges största, mest levande och viktigaste folkrörelse.
Att den nytillträdda regeringen väldigt uppenbart försöker negligera verkligheten fick vi ytterligare ett bevis för nu.
***
Emil Forsberg och Robin Olsen fick bäst betyg av MFF-arna i Marca. En 6:a på 10-gradig skala.
***
Och chaffisen som tog oss ut till flygplatsen i morse vill mer än gärna prata fotboll när han insåg att vi var från Sverige.
En tunn taxiräv med grå skjorta som var alldeles för stor och en gammaldags stickad kofta som man kan tänka sig att hans mamma stickat en gång. För väldigt längesen.
Han tokhöll på Real och igår hade han hoppas att de där “suecos” skulle besegra Atletico, det hade gjort hans kväll.
“Jag såg Real-Liverpool och njöt när jag såg att det stod 0-0 i paus på Vicente Calderon. Sen vet jag inte vad som hände?”
“Det blev som det blev”, sa jag. “Malmö är ett litet lag i Champions League”.
“Jo”, svarade chauffören. “Men de är med i alla fall”.
Och det är ju sant, vilket också är en del av äventyret med ett svenskt lag i Champions.
Det kan bli stryk med 5-0, men det kan hända alla.
Men Sverige är med i matchen på nåt vis. Existerar. Finns.
Det pratas, det märks, det syns.
Inte bara i taxibilar i Madrid.