Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Enögdheten är blind och glömmer snabbt

Det där med gräset är som det är, men det är åtminstone alltid grönare söderöver.

Så även om det var sunkigt, plaskigt, slitet och blött på Swedbank Stadions matta så var det ändå den 26 november och när vi flög in över det som nu vill kallas “Malmö Airport”, men som alltså är Sturup, så låg det en stor varm smörgul sol över landskapet – som var grönt och som var så långt från ett vinterlandskap du kan komma.

Och är det någonting jag fortfarande kan sakna från en svunnen tid i skåneland så är det att våren alltid kommer tre veckor före och att vintern gärna dröjer, ibland så långt som till januari.

***

Ja, Juventus var klassen bättre än Malmö FF och någonting annat hade förstås varit en sensation.

Men precis som mot Atletico Madrid så visade MFF att det inte bara är att åka till Sverige och hämta enkla poäng. Du ska få jobba för det också.

Olympiakos, Atletico Madrid och Juventus har varit på besök på Swedbank Stadion den här hösten, det är lag och motstånd som allsvenska lag mest fått lov att bjuda in till uppvisningsmatcher sommartid de senaste tio åren.

Vi ska inte glömma det.

***

Det är klart att det var frispark för Erik Johansson när Juventus Morata valde allting annat än gå på eller mot bollen i duellen som gav 2-0.

Det är förståeligt att Malmös spelare och ledare reagerar kraftfullt i frustration över en situation i slutet på en match som  mynnar ut i ett mål som sänker laget definitivt. Jag kan köpa det.

Det är fullt förståeligt att en uppeldad, uppretad och (givetvis) partisk hemmapublik reagerar och verbalt ger uttryck för sin besvikelse. Jag köper det också.

Men om du sitter på en medialäktare och får betalt  för att återlämna en hyggligt objektiv bild till läsare, tittare, lyssnare – då måste du andas en sekund eller tre.

Det handlar alltid om att finna en viss nyans, även om du är lokalt förankrad.

Jag har genom åren läst de mest färgade texterna på småtidningar i Visby, Karlstad, Luleå, Växjö om det lokala hockey- eller innebandylaget. Kanske om någon division 3-fotboll.

För att inte tala om Svenska Fans-rapporter, men det är ju ganska tydligt i den sajtens namn huruvida deras rapporter från frivilliga skribenter är färgade eller inte.

Men man hoppas alltid lite mer och lite bättre från ett gammal hederligt husorgan som Sydsvenskan.

Den krönika som deras sportkrönikör, Max Wiman, lämnade efter sig från Swedbank Stadion efter matchen var den mest sorgligt enögda rapportering jag någonsin tagit del av från ett mediahus med aktning.

Att i en krönika om “visa respekt” först definiera en domare som dömt såväl Champions League som EM-final för en  “pajas” och sen (på slutet) sticka en kniv i Rikard Norlings rygg säger en del. Men tyvärr inte allt.

Tycka vad du vill om Pruenca, han har en väldigt nonchalant och provokativ stil som definitivt kan få känslor att svalla när det går emot, men hans felaktiga beslut vid 2-0 och hans varierande känsla för att läsa 50/50-dueller var inte avgörande för den här matchen.

Juventus var – inte alls oväntat, som sagt, kolla deras trupp och startelva  – en övermäktig motståndare. Det hade inte ett dugg med domarinsatsen att göra.

Och 1-1 eller 0-2 hade inte heller spelat någon roll för vad Malmö FF måste åstadkomma i Aten.

Sen är det ju så med enögdheten att den gärna glömmer snabbt.

Än en gång: jag förstår spelares omedelbara reaktioner, jag förstår en laddad och pumpad hemmapublik med himmelsblå halsdukar runt halsen.

Men vi kan kräva mer av de som får betalt att bevaka hyggligt objektivt än att de ska agera likt en hejaklacksledare i affekt.

I Malmös segermatch mot Olympiakos valde en rysk domare att fria för en solklar grekisk straff och istället varna Olympiakos-spelaren för filmning efter att han blivit neddragen av Anton Tinnerholm.

Det var i ett klart avgörande läge i den matchen.

Efteråt var Olympiakos-lägret i uppror och talade om en saftig skandal, vilket viftades bort här hemma lika lättvindigt som jag tror italiensk media låter Pruencas insats bli en bisats.

Max Wiman tyckte nog den domaren var kanon.

***

Åge Hareide har kört på med samma spelare i sin startelva under Champions League-spelet.

Det är möjligt att du kan ifrågasätta det, men då måste du också inse att han tager vad han haver.

När Malmö FF sitter i sådana här skarpa lägen så räcker inte riktigt spetsen på truppen,

Jag tittade ned i laguppställningen under början på halvlek för att se vad Hareide hade kunnat trolla fram för att bryta en trend eller göra någonting nytt.

Men han har inte riktigt de verktygen.

En Simon Thern som ännu inte är hundra efter skadebekymmer, en Pawel Cibicki som vägde som ett glas vatten mot Juves försvarsjättar, en Agon Mehmeti som fortfarande tycks famla, en mittfältsgrävling som unge Erdal Rakip eller en försvarsveteran som Matias Concha – det var ad Hareide hade att tillgå.

Habila och bra spelare men inga som vänder upp och ned på en match mot Juventus.

Nu måste Hareide förändra till mötet med Olympiakos i Aten och jag utgår från att Markus Halsti blir mittback och att Simon Thern tar en mittfältsplats när MFF måste vinna matchen.

***

Det var förstås bara arrogant, provokativt och lite korkat av domare Puenca att inte följa säkerhetspersonalens anmodan om att lämna planen direkt efter matchen.

Nu stod han istället kvar och vägrade ta order, vilket hetsade en redan uppretad hemmapublik.

***

Det var väldigt roligt att gå på pågalagsfotboll på Gamla IP: Malmö FF-Juventus U18 i Uefa Youth League.

Jag satt med Rydström och lekte amatöranalytiker.

Väldigt roligt att se söner till Bosse Svanberg/Sekreteraren (Mattias Svanberg) och Jonas Brorsson (Franz och Freddie) på planen.

För att inte tala om en väldigt aktiv världsmästare på Juves bänk, Fabio Grosso coachade.

Juventus primaveralag kom med hyggligt betalda ungdomsproffs från stora delar av Europa och Afrika, Malmö med hemvävt och med en betydligt lägre snittålder.

Därför var det starkt av Anders Palmérs lag att få 2-2 efter 0-2-underläge.

Men framförallt var det kul att sitta på en träbänk och se lite bra pågalagsfotboll eller att åtminstone få skriva ordet pågalagsfotboll, malmöitiska när det är som bäst.

***

Ska Malmö ha en liten chans så måste de, vilket säger sig självt, göra mål. På en hörna, en halvchans, en frispark,  en snedspark…vad som helst.

Det skulle få såväl Atletico som Juve i en helt annan obalans  i en svår bortamatch och det hade varit intressant att se hur en sådan situation hade utvecklats.

***

Den som tror att Allegri står lugnt och stilla vid sin bänk…tror fel.

Jäklar var uppröd han var på sina spelare ibland, visade det tydligt med gester och språkbruk.

***

Strax till vänster om pressläktaren sitter en man med full himmelsblå mundering som står för en del av underhållningen när han väldigt tydligt ger uttryck för sina åsikter på den allra bredaste malmöitiskan.

Man kan, utan att överdriva, hävda att att han hade väldigt bestämda åsikter om domaren.

Oklart om det är Max Wiman som fått en plats lite vid sidan av, borde ha kollat det.

***

Gruppspelet lever alltså för Malmö FF hela vägen in i det sista matchen och det var kanske ingen som vågade tro det inför gruppspelet.

Känslan är att MFF fick svårast tänkbara motstånd från alla seedningsgrupper, italienska ligamästarna, Champions League-finalisterna och ett CL-rutinerat Olympiakos som aldrig missar att ta poäng på hemmaplan, oavsett motstånd (men dock desto sämre på bortaplan).

Titta på många andra grupper, jag inbillar mig att MFF med sitt starka hemmaspel/stöd hade kunnat fixa en tredjeplats och Europa League.

Nu blir det extremt tufft.

Att vinna mot Olympiakos borta är minst lika svårt som att göra det i Turin.

Det som väntar är dessutom ett publikstöd som kan betraktas som helvetiskt, jag har varit där och Swedbanks Stadions mäktiga hemmastöd är en viskning i jämförelse.

***

För att då avsluta det här med domare.

I en fotbollens näringskedja finns Juventus HÄR UPPE och lilla CL-rookien Malmö FF HÄR NERE.

Då kan det ibland bli så att ett lag som Juve får sina dolda fördelar på planen i ett läge då det kan stå och väga om det är inkast hit eller dit, frispark här eller där.

Det är så det är.

Och det är så som Mjällby, Åtvidaberg och Häcken eller andra “mindre” lag kan känna när de kommer till Malmö för en allsvensk match.

***

Om gräset är grönare på den andra sidan är däremot väldigt lätt att svara på.

Det vet jag av egen erfarenhet.

Och svaret är nej.

Publicerad 2014-11-27 kl 11:15
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons