POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Han hette Gerrard och mindes en svensk spelare

Trevlig helg, god fortsättning.

Det fick bli en sväng till Florida med familjen och en enkel veckas välbehövlig semester, den första RIKTIGA ledigheten under hela 2014.

Känslan av att det är och var behövligt var väldigt tydlig.

Det har varit ett långt händelserikt år, ett år med blandade känslor, ett år med väldigt mycket att stå i så vilan är välkommen.

***

Två allsvenska guld på raken och en säsong rakt in i Champions League har förstås också ett pris.

Hur många beståndsdelar av den Malmö FF-elva som startade stort sett varje Champions-match kommer ha kvar när det ska kvalas igen i sommar?

Jag gissar på max fyra eller fem spelare.

Jag är övertygad om att Robin Olsen försvinner och har svårt att se att Filip Helander stannar länge till, fortsätter sen Isaac Kiese-Thelin sin utvecklingskurva under våren så är det rimligtvis en forwardstyp som det finns intresse för utomlands. Emil Forsberg och Markus Halsti i stort sett redan borträknade, om jag förstått allting rätt. Magnus Eriksson, Ricardinho och Lille-Thern redan hundraprocentigt borta.

Jag är inte alls säker på att Erik Johansson blir kvar, han har långa stunder varit bättre än Helander under 2014.

Vad finns då kvar?

Ja, Rosenberg förstås och Adu. Och Malmö FF kan förstås räkna in Guillermo Molins som ett “nyförvärv”, åtminstone sett till hur höstens europaspel sett ut.

För Malmö FF handlar det om att bygga nytt och hur mycket pengar det än har ramlat in på Daniel Anderssons skrivbord så handlar det om att ha – förutom fingertoppskänsla och strategisk skicklighet – lite tur när nya spelare ska in.

Annat var det på 80-90-talet när dåtidens allsvenska giganter, Malmö och IFK Göteborg, blev av med kanske två bra spelare efter en riktigt lyckad säsong men kunde bygga vidare på den grund som redan fanns.

***

Svenska kungar skjuter gärna älg.

Det är sen gammalt.

***

Taxikillen som körde oss från hotellet en bit upp Collins Avenue till ett köpcentra bortom flygplatsen var väldigt nöjd med en lång och fin 60-dollarskörning.

Därför var han – till skillnad från de flesta andra gulataxichaufförerna – såväl nöjd med sina kunder, glad och tillmötesgående.

Samt pratglad.

Han hette Gerrard, precis som Steven, men Joseph i förnamn och var från Haiti.

Eftersom han älskade fotboll var han rätt nöjd med det efternamn som hans föräldrar bar när de flyttade hit för 45 år sen, även om det var franskt uttal på Haiti-Gerrard.

Jag sa att jag minns Haiti från VM i Västtyskland 1974 eftersom det är det VM jag kan som bäst utan och innan och Haiti var med (liksom Zaire).

“Vilket land är du från”, undrade han.

Jag sa “Sweden” Gerrard sa “I always remember on player from Sweden because soccer is my passion”.

“Vem då”, undrade jag även om du alltid vet vem de svarar nuförtiden.

“Sjoberg!”, sa Gerrard.

Skojar du med mig, tänkte jag.

“Menar du Thomas Sjöberg? Han var inte ens med 1974, däremot 1978”.

“Yes, yes, great player. But I only remember him from Chicago when I followed the Amerian League during those years. Great player. Superb striker.”

Inget ont om Thomas Sjöberg, alls inte. Men det är inte varje dag du springer på någon från Haiti som vill prata svensk fotboll och INTE Ibrahimovic, utan Thomas Sjöberg”.

Jag skulle med lätthet vilja hävda att det är en jävla skräll.

“Vad gör Sjoberg idag”, undrade Joseph.

“Han jobbar i Malmö FF, den svenska klubb han hade framgångar i. Han är tränare. Många kallar honom Santa Claus för att han har långt vitt skägg.”

Han var mycket nöjd med det svaret, Joseph Gerrard, nöjd med att jag överhuvudtaget visste.

“Great player, Sjoberg”, som han sa.

***

Hur går det i pågalagshockeyn?

Inte en rad om det här i Floridatidningarna.

***

Tänk att jänkarna har en datingsajt för bönder som heter “farmersonly.com” och reklamfilmen som gjorts för samma sajt är i klass med något Ekeby Möbelaffär gjorde för TV-Skåne 1993.

Som om ett barn satt ihop den.

Och vad är det med bönder och bönder som söker någon, kan de inte bara göra som helt vanligt folk?

Måste bönder dejta bönder eller sådana som vill bli bönder, kan de inte bara bli ihop med människor som de förälskar sig i? Oavsett om de sitter i kassan på Ica eller jobbar som bilmekaniker?

***

Visst känns det uppenbart att Johan Dahlin hem till Malmö FF nu när Robin Olsen är europeiskt villebråd?

***

AIK:s värvning av före detta nigeriansk landslagsman känns lite som en fotbollens Donald Brashear.

Cool grej, värt några rubriker men hur bra är det egentligen?

***

AEK Aten storsatsar, det fick vi klart för oss när vi var där för några veckor sen.

De degraderades till tredjedivisionen, gick upp i andra direkt och är nu på god väg till högsta ligan.

Med en hel del pengar i grunden via ny president.

Det är starkt av Jakob Johansson att få ett kontrakt med det laget för det är inte vilket division 2-lag som helst.

***

De, som jag normalt anser vara vettiga människor, som på Facebook och andra medier skriver att människor som kommer hit från andra länder måste sköta sig och inte vara kriminella för annars ska de åka ut…jag förstår vad ni vill mena.

Ingen vill gärna ha kriminella människor i ett bra samhälle.

Men hur ska vi göra med alla som har haft turen att födas i Sverige och som ställer till med jävelskap och begår kriminella handlingar?

Vad vill ni att vi ska göra med dom? Vart ska dessa idioter skickas?

Till Färöarna? Grönland?

Eller är det mera OK att vara kriminell i Sverige för att du är född i Sverige?

***

Vad är det med jänkar och kreditkort?

Samtidigt som du i Moldavien kan stoppa in ditt kort i en mobil kortläsare och betala genom att slå din kod så är det rena stenåldern fortfarande i USA.

I många fall drar du fortfarande kortet med den där remsan och i en affär gjorde kassörskan ett sånt där avtryck på papper. Och alltid ska du signera istället för att slå kod, oftast med en plastpenna på nån sorts skärm och det blir inte ens i närheten av din namnteckning eftersom det är omöjligt.

Dessutom:

I ett land som ÄR Coca Cola så finns det förvånansvärt få restauranger som serverar drycken som du ska, det vill säga på glasflaska.

Istället får du colan via sån där pistol med egenhändig blandning och fullt med is som smakar diskvatten.

***

Annars gillar jag att USA kör på med sin arenaidrott när som helst, skitsamma vilken dag.

Därför blir det NHL för mig på Nyårsafton kl 18: Florida Panthers-New York Rangers.

***

Snart väntar 2015 som vi tror och hoppas på.

Då är det möjligt att den här bloggen kör vidare, i sådana fall med ett 10-årsjubileum.

Besked om detta får du innan klockorna klämtar.

Klockorna för det nya året, inte det för upploppet…den klockan ringer vi inte i ännu. även om vi kommer allt närmare.

Patrick Ekwall

Är Dressmanns kvalitet vad Zlatan vill stå för?

Det är ju så när man börjar om att du måste förbereda dig på att göra saker som du trodde att du aldrig skulle behöva göra igen.

Som att ta dig an Lucia-grejen på dagis.

Det är oklart hur jag hade hade fått uppdraget att köra dagislämningen denna morgon (men jag anar varför) och först sent dagen innan fick jag beskedet: föräldrar ska sitta i en ring och sjunga.

Jag gör det mesta för mina barn och jag kan förstås sitta i ring med andra föräldrar på ett dagis och försöka sjunga. Men helst inte. Eller, inte gärna.

Fråga mig inte varför, men det går inte helt enkelt.

Och det mår vara för barnens skull, men Tindra är 15 månader, hon skiter i luciatåg och skulle snarare få men för livet att höra mig sjunga.

När jag nämnde detta på söndagskvällen för Fotbollskanalen Europa-vännerna blev jag smått moraliskt hudflängd av någon, medan en annan (inga namn, men han är lång) talade om att han i samma situation hade osäkrat ett vapen.

Så vi är olika. Och jag är inte ensam.

Jag stålsatte mig och bestämde mig för att bita ihop. Sätta mig i ring med andra föräldrar och försöka sjunga “tipp-tapp” och dom där.

Nu hade Tindra, 15 månader, dock ingen lust att gå upp så väldigt tidigt denna morgon. så vi missade just det momentet.

Vi kom lagom till en fikastund.

Tindra, 15 månader, såg sig omkring och undrade varför alla satt där med konstigt glitter i håret, tog en klunk saft, gick iväg till ett annat rum och lekte med några bollar.

Pappas tjej.

***

Aten var ett tag sen och det mest har både sagts och skrivits.

Malmö FF mäktade inte riktigt med hela vägen och i slutändan var de lite för svaga på bortaplan: elva insläppta på tre matcher och då tog Juventus (2-0) det ändå lite lugnt.

Förvisso var MFF nära att få Olympiakos i gungning efter två fina kontringsmål, men det hann aldrig vara riktigt spännande mer än i någon minut.

Åge Hareide hade inte riktigt bredden i sin trupp för att spela ut någonting nytt som kunde vara avgörande, han hade heller inte riktigt spets på den topp som bestod av elva, tolv, tretton spelare.

Med det sagt, Malmö FF gjorde inte bort sig på något vis i Champions League.

I jämförelse med några av de andra lägre rankade lagen så tycker jag att MFF klarade sig minst lika bra, om inte bättre. Inte minst sett till hur gruppen såg ut.

Det är där vi ska lägga jämförelsen.

Hur långt efter är allsvenska mästarlaget Champions League-lag som Bate Borisov, Ludogorets, Galatasaray, Apoel, Maribor och Zenit? Inte alls långt, i år tillochmed bättre än de flesta av dom.

Och det är en bra bit på vägen i allsvenskans försök att komma närmare.

***

Först Vitamin Well och nu – Dressmann.

Dressmann!

Måste cashen verkligen in till varje pris eller vad är det Zlatan Ibrahimovic ser i att förknippas med dessa varumärken?

När det gällde skobytet påpekade han själv att “den som betalar bäst” får kontraktet och visst…Zlatan är en affärsman som alla andra och mycket vill alltid ha mer.

Och vill Ibrahimovic ha (vem vill inte det, helt ärligt) ännu fler hundratals miljoner i sin plånbok så ska han inte skämmas för att han kan tjäna just de pengarna.

Men man vill ju tro att han redan sitter rätt säkert i båten och kan välja lite, hellre något att trovärdigt stå för (som Volvo) eller den kvalitetsskrivna boken än sockrat vatten och kläder som han aldrig någonsin skulle komma på tanken att gå in och köpa själv.

Sen må det vara lite elitistiskt av mig att klanka ned på Dressmann och det får jag leva med. Deras affärsidé och deras företagssaga är värd all heder.

Men konfektionen är undermålig, det andas inte Zlatan Ibrahimovic direkt.

Tillochmed Henrik Lundqvists mjällschampo känns mer trovärdigt i sammanhanget.

***

Nackdelen med att göra starka matcher i Europa är förstås att spelarna blir allt mer attraktiva på marknaden och klubben riskerar att köpas sönder.

Ett Moment 22 som alla skandinaviska klubbar får leva med.

Nu har Malmö FF redan tappat tre namn, där Magnus Eriksson svider mest.

Det skulle inte alls förvåna om Filip Helander, Robin Olsen, Kiese-Thelin, Emil Forsberg, Erik Johansson är andra som kan vara iväg någon annanstans när allsvenskan drar igång i vår.

***

Två starka kort åker redan i åttondelen:

PSG eller Chelsea, Man City eller Barcelona.

***

PÅDDEN matar på – vi närmar oss 100.

***

Kentaro, vilken soppa.

***

Alexander Kacaniklic återkallas till Fulham från sin utlåning i FC Köpenhamn.

Då får vi hoppas att han får speltid då, annars känns det som om Kacaniklic snart måste hitta en trygg punkt i en klubb som vill ha honom, spela honom och inte låna ut honom.

***

“Deras företagskultur och vinnarmentalitet matchar mig perfekt”, ska Zlatan ha sagt, enligt ett pressmeddelande om sitt nya engagemang med Dressmann.

Vem hittar på sådana där citat som läggs i mun på olika idrottsstjärnor?

***

Långe Lundh ska vara DJ på lördag. I Kalmar. Inrest. Inhyrd.

Det är nya tider.

***

För övrigt var det kul att träffa Emir Bajrami igen.

Som han har kämpat i det tysta med jävulska ryggproblem.

Och nu kan han, sakta men säkert, vara på väg tillbaka.

***

Du ska vara lagom täppt i näsan för att uttala Guingamp helt perfekt.

***

Denna “vinter” har mörkret sannerligen belägrat Hufvudstaden (inte bara på regeringsnivå) och det är lite som att ständigt leva i en julsång…”midnatt råder, tyst det är i husen, tyyyyyst i husen, alla sover, släckta äro ljusen”…men helst inte i en ring med föräldrar på dagis.

Patrick Ekwall

Därför tycker jag det är fel att ta ut Elmander i januaritruppen

Aten i december är ett annat Aten.

Det är lite som Sverige i april och därför kunde det också tokregna hela förmiddagen, vara klart ruggigt med tjockare tröja eller dunjacka på för att sen spricka upp och bli 15-graderssol med solklart kavajläge framåt eftermiddagen.

Däremot växer apelsinerna stora, klotrunda och vackert gula på träden som pryder gatorna längs Pireus hamngator och blir till en rätt förvirrad miljöbild som innefattar bling-blingiga juldekorationer, kvarterets tomtegubbar med dragspel och småkillar som kickar boll i kortbrallor bakom kyrkan.

***

Åge Hareide kommer inte till en europeisk presskonferens utan att ha med sig citat som möjligen kan rubba en och annan tänkare i motståndarlaget.

Den här gången var han noga med att påpeka att Olympiakos är ett väldigt starkt hemmalag, men att de “alltid” förlorar en av tre hemmamatcher i Champions Leagues gruppspel.

***

Jag och Sundberg ramlade in i närmaste allt-iallao-handel runt hörnet och blev blåsta på vars ett paraply av  “medium-quality”, som försäljaren snällt uttryckte det, för 14 euro styck…det var liksom ett bra läge för paraplyförsäljning just då; köp eller drunkna.

Försäljaren berättade att han sett en väldigt bra svensk film kvällen därpå.

“Really good”, sa han.

Av Roy Andersson.

Oklart med översättningen, men jag tror han menade “En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”.

“Very deep”, sa jag.

“Very deep”, sa paraplyförsäljaren

Det var den första grek sen jag landat som fått veta att jag var svensk och inte nämnt ett svenskt namn som tillhört en fotbollsspelare.

Annars handlar det mest om Berg – alla gillar Berg här – och Zlatan, förstås.

Zlatan är det nya Volvo, Björn Borg och ABBA, det som du alltid nämnde när du skulle säga något känt som var svenskt förut.

***

Åge Hareide erkände utan omsvep att han besitter en altför tunn bredd på sin trupp för europeiskt spel på den här nivån.

Han har haft en del flyt som kunnat använda sig av i stort sett samma elva hela tiden i Champions League.

Nu är Erik Johansson utvisad och han tvingas ändra.

Klart är att MFF inte har resurser att spela 5-3-2 nu, som de gjort mot såväl Juve som Atletico borta.

Lika självklart är att Markus Halsti blir mittback tillsammans med Filip Helander.

Hur gör han sen?

Känslan är att det finns två gångbara alternativ. Eller tre.

Jag tror att Magnus Eriksson flyttas in som central mittfältare. Då blir det högst sannolikt Simon Kroon eller Simon Thern på kanten. Eller möjligen Thern i mitten och Eriksson kvar på en kant.

Det är inga defensiva vapen direkt och allting lär handla om att Malmö FF måste hålla emot grekernas framstormande attackfotboll.

Men Hareide har inte riktigt de defensiva verktygen i sin låda, om han inte överraskar med nån rockad som är omöjlig att förutse.

***

Erik Hamrén presenterade sin januaritrupp  och den ser väldigt intressant ut, sett till den internationella rutin som framförallt Malmö FF:s  spelare fått så ser det ut som en starkare och mer intressant januaritrupp än på mycket länge.

Du kan alltid – alltid! – diskutera enskilda spelare och det handlar nästan uteslutande om tycke eller smak.

Jag hade gärna sett Viktor Claesson och Carlos Strandberg i truppen, men det går förstås att köpa argument som säger att Jakob Johansson och Mikael Ishak är med istället.

Däremot köper jag inte argumentet att Johan Elmander ska hänga med som nån sorts lagpappa.

Jag känner att den rollen har blivit klart överdriven på januariturnéerna, jag känner att om en trupp innehåller åtta spelare som spelat Champions League-matcher mot Juve, Atletico och Olympiakos så behövs det ingen att hålla i handen i möten med ett finskt ligalandslag och Indonesien eller vad  det nu blir (en match ännu ej klar).

Och även om Anders Svensson och Tobias Hysén var någon sorts farsor på tidigare turnéer så platsade de absolut fortfarande och var högaktuella för A-landslaget.

Jag hyser den allra största respekt för Johan Elmander som människa och spelare, han har varit en av landslagets mest underskattade och mest nyttiga spelare under många år.

Men sen han lämnade Galatasaray för två år sen har han gjort två ligamål på 41 spelade ligamatcher.

Han gjorde ett för Norwich på 29 matcher, totalt 1488 minuter.

Han har gjort ett för Bröndby på tolv matcher i höst, totalt 785 minuter.

Han har haft en mörk tid privat och det har säkert spelat in i höst, jag har all förståelse för det.

Men det är två ligamål på två år för en forward som fyllt 33 år och det är uppenbart att Erik Hamrén ser en möjlig ljusning i horisonten, men de senaste åren har ingenting antytt något sådant. Tvärtom.

Till senaste landskampen fick tillochmed Johan själv påpeka för förbundskaptenen att han inte riktigt var i tillräcklig form.

Ska han då med som (enbart) pappa till ett gäng spelare som spelat väldigt många internationella klubblagsmatcher och där flera av dom tagit Sverige till ett U21-slutspel?

Nej, jag tycker spelare över 20 år måste lära sig att stå på egna ben. Och kan göra det.

Jag tror att Carlos Strandberg får större och bättre internationell rutin genom att vara med i truppen än att inte vara det.

Och då är frågan, ska vi använda januariturnén till att möjligen få ny fart på Johan Elmander? Är då, exempelvis, två mål på Finlands B-landslag kvitto nog? Är det här eller i klubblaget som Elmander ska ta sig tillbaka till gammal god form?

Eller ska vi slussa in en av landets mest lovande unga forwards för en framtid i ett A-landslag?

***

Det var kul att träffa Micke Nilsson, en fin gammal mediafavorit, som gick den långa vägen från Ovesholm till Åhus/Horna till Halmstad till Premier League och Panathinaikos. Och självklart över 60 landskamper.

Han lever det goda livet på Atens gräddhylla idag.

“Jag hjälper till med våra två barn såklart. Och ansvarar för en lägenhet som vi hyr ut. Men nu är den uthyrd på ett tvåårskontrakt, så det lär vara lugnt på ett tag”, som han sa.

Han kom avslappnat i jeansskjorta, Stan Smiths och långt hår med sånt där lull-lull bakom öronen som Långe Lundh hade för tio år sen.

***

Roy Andersson kunde förvisso ha varit fotbollsspelaren, han med låren, Patriks och Daniels pappa.

***

Alla intygar, som varit med om det: det kommer bli ett tryck på arenan här i Aten som väldigt få i Malmös lag (undantaget Rosenberg) upplevt förut.

***

Det här med tolkar.

Jag tror inte för ett ögonblick att ALLA svar på dagens presskonferens från spelare och tränare i Olympiakos avslutades med “vi ska göra vad vi kan för att vinna matchen”.

Men så blev det översatt.

***

Apelsinerna kanske växer med sådana där kryddnejlikor i skalet, nu i december.

Jag ska kolla av det närmare imorgon.

 

Patrick Ekwall

Förlängning pågår - och (nästan) omöjligt uppdrag väntar MFF

Det blev en fin kväll på Borås Arena när TV-laget fick vara en del av minnesturneringen för Klas Ingesson.

Mycket värme, känslor och en hel del glädje och gemenskap som det liksom alltid blir när fotbollen kommer fram.

Det var väldigt värdigt, sorgligt men samtidigt vackert skimrande i ljus och jag gladdes åt att se Klas hustru Vickie och deras söner Martin och David skina upp för en stund när så många fanns på plats för att hedra Klas.

***

Fotbollsbevakningen har sannerligen förlängts denna höst/vinter och i detta nu är jag på väldigt god väg mot Aten.

Där får Malmö FF sin sista chans att rädda fortsatt europaspel, en seger mot Olympiakos innebär att MFF får fortsätta i Europa League efter jul.

Chansen finns och den ska inte räknas bort.

Men det kommer krävas rätt mycket…jag ska inte komma dragandes med vare sig mirakel eller under…men “rätt mycket” är också ett understatement.

Malmö slog förvisso Olympiakos hemma med 2-0.

Men de grekiska mästarna från Aten är en sak på bortaplan, en annan på hemmaplan.

Inte nog med det: det är samma sak med Malmö FF.

Ser vi till europaspelet så har Malmö varit väldigt svårslagna hemma och klart mediokra på bortaplan.

Olympiakos har en hemmapublik som kommer att bjuda på en kuliss som slår allting annat som de flesta av MFF.s spelare någonsin upplevt och grekerna spelar faktiskt för en plats i Champions Leagues åttondelsfinaler, en seger kan ge dom ett avancemang.

Jag vet att Olympiakos ibland tappar poäng på hemmaplan i ligaspelet, som nu i helgen, men de gör det oftast av lättja, laget är så överlägset i ligan numera att de vet att de vinner i slutändan ändå.

Som jag ser det så är det här en minst lika svårt bortamatch som mot Atletico och Juventus.

Och Malmö FF måste alltså vinna.

Ska vi vara helt realistiska så borde det inte vara möjligt men det finns en chans och ingenting är omöjligt. Bara mer eller mindre svårt.

***

Kommer Rasmus Elm någonsin tillbaka till fotbollen igen?

Det är klart att den jobbiga frågan måste ställas nu när hans mag/tarmproblem hållit honom helt borta under en så lång period.

Känslan som gnager är oroande och samtidigt som jag kan förstå att vare sig Rasmus eller andra i hans närhet vill vara offentliga med det här så finns det något bakom tystnaden som får en att tro att det är illa. Det kan såklart även vara så att ingen riktigt vet, inte ens Rasmus själv.

Men det vi får veta har knappast handlat om att Rasmus Elm är tillbaka om en månad, ett halvår, ett år.

Ingen har sagt att Rasmus Elm verkligen kommer tillbaka till fotbollsplanen igen. Det känns illa nog.

Det går inte att låta bli att lida med honom.

***

Henrik Larsson håller fortfarande oerhört hög klass som spelare. lätt att konstatera efter ett par matcher på Borås Arena.

Han undrade inför matchen mot TV-laget om jag hade benskydd på…men han kom aldrig riktigt i närheten. Eller om det var tvärtom.

***

Kan Malmö FF – utan Erik Johansson, glöm inte det – hålla undan den franstormande grekiska elden under en längre period…ja, då kan det öppnas möjligheter, grekerna kan börja känna oro, MFF kan få lite vittring.

Men det handlar om väldigt mycket som ska stämma på en och samma gång och MFF:s tyngre namn som Markus Rosenberg, Magnus Eriksson, Adu, Halsti eller Emil Forsberg måste kliva fram för att visa vägen.

***

Vi får inte glömma att Rasmus Elm, med all rätt, betraktades av de allra flesta som Sveriges nästa stora fotbollsstjärna. Jag var själv på hans riktig A-landslagsdebut, Österrike på bortaplan, när han gjorde mål på volley och vi var alla lyriska över en klart lysande framtid.

Det är lätt att glömma det för att man bara har ett par mindre lyckade insatser i landslaget på näthinnan. Lätt att glömma att han lett CSKA Moskva till ligaguld som central mittfältare och speldirigent.

Nu är han inte längre i närheten av att spela fotboll på toppnivå, än längre på landslagsnivå.

Här har Erik Hamrén faktiskt haft lite otur med spelare som vi alla trodde skulle glänsa vackert i landslagsspel idag.

Som Emir Bajrami, ständigt skadedrabbad sen han slog igenom under Hamréns första landslagstid. Som Marcus Berg, bortfryst under lång tid i Hamburg och även han skadedrabbad. Och nu alltså Rasmus Elm.

***

Rubriken på Bladets webb:

“Patrick Ekwall sänkte VM94-laget på slutet”

Den trodde man aldrig att man skulle få uppleva.

Det rörde sig om en straffsparksläggning i finalmatchen på Borås Arena, jag slog in den avgörande straffen bakom Thomas Ravelli, så det var inte större än så.

Men ändå.

Det är en rubrik att spara, det är ju det.

***

En av mina allra första bevakningsresor utomlands gick till Aten.

Det var något simmästerskap (EM eller VM, minns inte).

Vi bodde på det gamla Hilton, vill jag minnas, Expressens Hans Linné fanns med på resan och det handlade en hel del om Anders Holmertz och den dopade italienaren Lamberti.

Det var då det.

Det kommer alltid nya tider, ibland tvingas vi (mer eller mindre smärtsamt) konstatera det.

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå