Mycket värme, känslor och en hel del glädje och gemenskap som det liksom alltid blir när fotbollen kommer fram.
Det var väldigt värdigt, sorgligt men samtidigt vackert skimrande i ljus och jag gladdes åt att se Klas hustru Vickie och deras söner Martin och David skina upp för en stund när så många fanns på plats för att hedra Klas.
***
Fotbollsbevakningen har sannerligen förlängts denna höst/vinter och i detta nu är jag på väldigt god väg mot Aten.
Där får Malmö FF sin sista chans att rädda fortsatt europaspel, en seger mot Olympiakos innebär att MFF får fortsätta i Europa League efter jul.
Chansen finns och den ska inte räknas bort.
Men det kommer krävas rätt mycket…jag ska inte komma dragandes med vare sig mirakel eller under…men “rätt mycket” är också ett understatement.
Malmö slog förvisso Olympiakos hemma med 2-0.
Men de grekiska mästarna från Aten är en sak på bortaplan, en annan på hemmaplan.
Inte nog med det: det är samma sak med Malmö FF.
Ser vi till europaspelet så har Malmö varit väldigt svårslagna hemma och klart mediokra på bortaplan.
Olympiakos har en hemmapublik som kommer att bjuda på en kuliss som slår allting annat som de flesta av MFF.s spelare någonsin upplevt och grekerna spelar faktiskt för en plats i Champions Leagues åttondelsfinaler, en seger kan ge dom ett avancemang.
Jag vet att Olympiakos ibland tappar poäng på hemmaplan i ligaspelet, som nu i helgen, men de gör det oftast av lättja, laget är så överlägset i ligan numera att de vet att de vinner i slutändan ändå.
Som jag ser det så är det här en minst lika svårt bortamatch som mot Atletico och Juventus.
Och Malmö FF måste alltså vinna.
Ska vi vara helt realistiska så borde det inte vara möjligt men det finns en chans och ingenting är omöjligt. Bara mer eller mindre svårt.
***
Kommer Rasmus Elm någonsin tillbaka till fotbollen igen?
Det är klart att den jobbiga frågan måste ställas nu när hans mag/tarmproblem hållit honom helt borta under en så lång period.
Känslan som gnager är oroande och samtidigt som jag kan förstå att vare sig Rasmus eller andra i hans närhet vill vara offentliga med det här så finns det något bakom tystnaden som får en att tro att det är illa. Det kan såklart även vara så att ingen riktigt vet, inte ens Rasmus själv.
Men det vi får veta har knappast handlat om att Rasmus Elm är tillbaka om en månad, ett halvår, ett år.
Ingen har sagt att Rasmus Elm verkligen kommer tillbaka till fotbollsplanen igen. Det känns illa nog.
Det går inte att låta bli att lida med honom.
***
Henrik Larsson håller fortfarande oerhört hög klass som spelare. lätt att konstatera efter ett par matcher på Borås Arena.
Han undrade inför matchen mot TV-laget om jag hade benskydd på…men han kom aldrig riktigt i närheten. Eller om det var tvärtom.
***
Kan Malmö FF – utan Erik Johansson, glöm inte det – hålla undan den franstormande grekiska elden under en längre period…ja, då kan det öppnas möjligheter, grekerna kan börja känna oro, MFF kan få lite vittring.
Men det handlar om väldigt mycket som ska stämma på en och samma gång och MFF:s tyngre namn som Markus Rosenberg, Magnus Eriksson, Adu, Halsti eller Emil Forsberg måste kliva fram för att visa vägen.
***
Vi får inte glömma att Rasmus Elm, med all rätt, betraktades av de allra flesta som Sveriges nästa stora fotbollsstjärna. Jag var själv på hans riktig A-landslagsdebut, Österrike på bortaplan, när han gjorde mål på volley och vi var alla lyriska över en klart lysande framtid.
Det är lätt att glömma det för att man bara har ett par mindre lyckade insatser i landslaget på näthinnan. Lätt att glömma att han lett CSKA Moskva till ligaguld som central mittfältare och speldirigent.
Nu är han inte längre i närheten av att spela fotboll på toppnivå, än längre på landslagsnivå.
Här har Erik Hamrén faktiskt haft lite otur med spelare som vi alla trodde skulle glänsa vackert i landslagsspel idag.
Som Emir Bajrami, ständigt skadedrabbad sen han slog igenom under Hamréns första landslagstid. Som Marcus Berg, bortfryst under lång tid i Hamburg och även han skadedrabbad. Och nu alltså Rasmus Elm.
***
Rubriken på Bladets webb:
“Patrick Ekwall sänkte VM94-laget på slutet”
Den trodde man aldrig att man skulle få uppleva.
Det rörde sig om en straffsparksläggning i finalmatchen på Borås Arena, jag slog in den avgörande straffen bakom Thomas Ravelli, så det var inte större än så.
Men ändå.
Det är en rubrik att spara, det är ju det.
***
En av mina allra första bevakningsresor utomlands gick till Aten.
Det var något simmästerskap (EM eller VM, minns inte).
Vi bodde på det gamla Hilton, vill jag minnas, Expressens Hans Linné fanns med på resan och det handlade en hel del om Anders Holmertz och den dopade italienaren Lamberti.
Det var då det.
Det kommer alltid nya tider, ibland tvingas vi (mer eller mindre smärtsamt) konstatera det.