Några få åskådare högt uppe på en sektion, lite TV-produktionsmänniskor här och där, tre svenska skribenter inhysta på en pressläktare tillsammans med Pelle Nyström och en bit ned mot innerplan satt jag, Långe Lundh, Kung Reine, Peter Wettergren, Rasta Danne och några till på röda madrasserade stolar.
Det var var vi och spelarna som var där.
Det är då du hör lirarna skrika på “hey, ref, its time to wake up” oct annat sådant som du aldrig hör annars, om du inte är på en division 4-match eller ser Florida Panthers-New York Rangers.
***
Du upplever förstås den här typen av matcher på olika sätt, om du ser den i en TV-ruta eller på plats och utan kuliss så blir det vad det blir.
Själv tyckte jag det small mer i närkamperna under de första tio minuterna än det gjorde någon enda gång mot Elfenbenskusten.
***
Oscar Lewicki och Marcus Rohdén var alltså de enda spelarna som fick 2×90 minuter på turnén.
Jag ska ärligt säga att jag inte såg att Elfsborgs-Rohdén var en av de som skulle få fullt förtroende från start till mål av Hamrén.
***
Någonstans tog den här förlusten ned januariturnén i moll och den meriterande vinsten mot Elfenbenskusten fick en effekt som dog ut omgående.
Men så kan det bli när det ska bytas runt och testas och den här gången mötte vi inte Bahrains U23-lag utan ett finskt lag med HJK-stomme och en annan rutinerad räv med en hel del internationell erfarenhet.
Och i ärlighetens namn var det Bröndby-målvakten Lukas Hradecky som lurade Sverige på minst en poäng, dels genom att plocka Mikael Ishaks straff, dels genom ett par vassa parader på frispelade svenskar.
De känns fortfarande som att Erik Hamrén reste hem med ett par bra besked: Erik Johansson, Robin Olsen, Isaac Kiese-Thelin, lille-Lewicki, Ludwig Augustinsson, Johan Mårtensson, Simon Gustafsson, Marcus Rohdén.
Några är med i en A-trupp mot Moldavien i mars, några är fina framtidsnamn och några kan säkert bli vara tänkbara alternativ om de fortsätter utvecklas i sina klubblag.
Det är fler prospekt än vad som vanligtvis formas under en januariturné.
***
Kung Reine!
***
Men hur ska förbundskaptenen göra med Johan Elmander?
Ja, det blir en knepig (och kanske lite känslosam) frågeställning för Hamrén att brottas med i mars.
Ska vi bara gå efter den form Johan visade i Abu Dhabi är han ganska långt från en plats i en svensk landslagstrupp.
Nu har Elmander två månader på sig att nå en helt annan fysisk status och på ett fåtal matcher i danska ligan visa någonting annat.
Det handlar ju inte bara om den väldigt tunga höst som Johan haft utan även hur det sett ut sen han lämnade Galatasaray. Det är extremt få ligamål (jag tror att det är två) över en lång period.
Dessutom tycker jag att Elmander är klart bättre som central forward och i landslaget är den platsen upptagen och just nu känns Isaac Kiese-Thelin som en självklar nr 2 på den positionen.
På kanterna finns det ganska många andra alternativ som känns naturligare.
Jag hade hoppats – ett svenskt landslag behöver alltid en Elmander i bra form, få gör så bra nytta – att Johan skulle vara tillbaka med full kraft och vara dominant under januarilägret. Nu såg vi ingen skillnad på honom och vilken nykomling som helst.
Hur funderar Erik Hamrén kring det? Är Johan Elmander alltid en man för en svensk landslagstrupp i en förhoppning om att han kommer tillbaka till gammal god form? Eller är vi snart vid ett sådant läge att prestationerna på planen – helt oavsett vad det beror på eller vad som ligger bakom – är det som till slut ska avgöra?
Jag hyser den största respekt för Johan Elmander och vad han har gjort för svensk landslagsfotboll, jag skulle kunna försvara hans prestationer och betydelse in i det sista men just nu är han inte landslagsmässig.
Och att han formmässigt (fysiskt) skulle ligga efter mer än någon annan på det här lägret köper jag inte riktigt, varför skulle han vara det?
Så här: är inte Johan Elmander tillbaka i en form som gör att han kan konkurrera om en plats i en startelva när det är dags för EM-kval i mars så kan inte Erik Hamrén ta ut honom för att det är en schysst och lojal kille (vilket han ju är på alla sätt) längre.
***
Såg ni lille nr 20 i Finland? Han som drog en frispark i ribban i början.
Han heter Forssell (inte släkt med Mikael), lirar på Åland och är – enligt Jere Uronen, som jag talade med före matchen – 1,50 hög.
Han såg ut som en lirare som någon hittat i ett division 5-lag och då menar jag mer till utseende och rörelsemönster än kvalitet, för han var ganska vass och startade ändå en landskamp.
Så liten och satt att knappt knäna syntes mellan strumpor och byxor, brallorna lite Gällivare, luggen på sniskan och sannolikt inte något årskort på gymmet.
En skön lirare.
***
Som sagt, det är väldigt uppenbart att Simon Gustafsson har någonting som är utöver det vanliga.
***
Jag gillade att Erk Hamrén röt till på träningen, egentligen som vilken fotbollstränare som helst.
Det visade prov på engagemang och en vilja att saker och ting ska bli bättre.
***
Ludwig Augustinsson slarvade en aning med en del inlägg men han har bevisat att där har vi en ny Erik Edman vad det lider.
***
Doha nu.
En stad som ska hysa ett fotbolls-VM om sju år, på tal om bisarrt.
Nu kan handbolls-VM börja.