De ska vara stora, tunga, mjuka lite sirligt snidade, gärna med detaljer av guld. Och de ska finnas överallt.
I en hotellkorridor bara sådär helt apropå i ett hörn, på en fotbollsarena, här och där i köpcentrum, hemma hos folk såklart eller på banken.
Till skillnad från en framställd fåtöljgrupp någonstans i Europa så används fåtöljen. Folk sitter i dom. Dricker te eller kaffe, kökar dadlar, småsnackar, surfar på sin iPhone (av två eller tre, många har flera har jag noterat) eller bara sitter rakt upp och ned.
I sin mjuka, stora, sköna, sirliga fåtölj.
Det slår mig också att fåtäljerna och sofforna alltid är upp-puffade och väldigt fräscha, antingen sitter folk ganska lätt eller så håller någon koll på kuddarna.
I bilarna vet jag redan hur de gör.
Ingen annanstans i världen ser jag så många bilar där man medvetet valt att ha kvar nybils-plasten på sätena.
Fascinerande.
***
Trots att jag befinner mig i solen, vädret är sannerligen väldigt behagligt här i Doha, så gläds jag åt att se att kulan är i luften därhemma.
Just KULAN I LUFTEN var den självklara rubriken (76 grader, kursiverad) på den tiden jag rediegarde sportsidorna på Kvällsposten och elitlagen spelade sina första träningsmatcher på nån plogad grusplan någonstans, oftast med svartvit blixtad bild.
Nu är den ju i luften i stort sett hela tiden, men slutet-på-januari-matcherna i Sverige är ändå lite traditionellt “kulan-i-luften”.
Jag har spanat in resultat (som egentligen är helt ointressanta), laguppställningar, nyförvärv, uttalanden och allt sånt.
Ja, jag längtar till den inhemska fotbollen är igång igen på riktigt.
***
Jo, det är klart att The Maulers förlust var snöplig och det är klart att det var ett event som var pumpat upp till bristningsgränsen.
Det går absolut att få Lillen Eklund-Frank Bruno-vibbar.
Men att så många människor orkar leva med att le och skratta endast i skadeglädjens tecken…det är så tröstlöst, på något vis.
Man får tycka vad man vill om MMA eller om The Mauler…och så kommer det alltid att förbli, den debatten har existerat sen proffsboxningens vagga…men att ägna så mycket tid och kraft att bara skadeglatt peka finger åt en idrottsman som förlorat en match som ändå lockat 26.000 pers till ett evenemang vars huvudmatch var klockan 03:30 på natten, det är bara småaktigt.
***
Qatar har köpt hela sitt VM-lag i handboll.
Blir det likadant när vi ser fotbolls-VM om sju år?
***
Stämmer det verkligen att Kullaflyg (med helsingborgskt ü) har bytt namn till Flybra?
Helt ärligt!
Frågar mig, precis som Olsson, hur fan man uttalar Flybra?
Är det som på svenska, det vill säga fly bra?
Eller mera engelska “flygande bh”?
***
När Saudis kung dog, 90 år gammal, så blev det plötsligt tre dagar utan alkohol på vårt hotell.
Det ligger en irländsk pub på bottenvåningen.
Tänk dig en sådan som bara serverar äppeljuice.
***
Här hittar du en del av de intervjuer jag gjort med svenska VM-spelare.
Sköna, avslappnade karaktärer.
***
Ingemar Stenmark till Let’s Dance!
Och jag känner till fler svåra namn som ska vara med…
***
Vi ska verkligen tycka om Qatar som land och hur det byggs eller styrs, om slavkontrakt för inhyrda utländska arbetare eller om synen på (exempelvis) homosexualitet, som är förbjudet.
Bland mycket annat.
Vi ska ha åsikter om det moralisa i att köpa ihop ett landslag, som det qatariska här under handbolls-VM.
Men som VM-arrangörer är det toppklass, det kan inget ta ifrån Qatar.
Jag har varit på en jäkla massa handbollsmästerskap genom åren och inget har ens varit i närheten av det som bjuds här i form av arenor, service, möjligheter, mediaverksamhet och annat.
När ett och annat mästerskap i forna Balkan, i norra Norge, sunkig Köpenhamnshall, portugisisk landsbygd eller gympasal på Island bjudit påvra och enkla förhållanden så är Qatar top notch.
Ser jag bara till mediafaciliteter så är det i stort sett fotbolls-VM-klass.
Och, ja, jag tror att Qatar kan fixa ett fotbolls-VM för de ser till att ha alla tänkbara möjligheter som krävs. Om Doha är ett nybygge som bygger 18 våningar per dygn så kan du föreställa dig hur det ser ut om sju år.
Arenorna kommer att vara galet häftiga, hotellen sanslösa, tunnelbanan ny, vägarna utbyggda, köpcentrum i varje kvarter.
Det handlar väl mer om 1) hur landet köpt till sig mästerskapet 2) om det finns något genuint intresse i landet (tveksamt, 800 pers i snitt på egna ligamatcher) 3) om det är värt att offra så många liv för att bygga något som rika herrar (ja, bara män) främst vill flasha sitt land med och 4) vad ska ett väldigt litet land göra med sanslösa arenabyggen när allting är över (den vanliga frågan, men här talar vi alltså ett oerhört smalt land, inte Japan, Sydafrika, Sydkorea eller Brasilien).
***
Såg ni att “mina killar” i Förenade Arabemiraten tog sig vidare till semifinal i asiatiska mästerskapen?
De slog ut Japan och det är förstås en sjuk skräll.
Nu ställs de mot hemmanationen Australien.
För övrigt tycker jag att asiatiska är klart mer intressant att följa än afrikanska, den här gången.
Fotbollen är klart mer underhållande och väldigt mycket snabbare och mera modern.
Dessutom är det intressant att den här världsdelen ser nya nationer som närmar sig de bästa, som UAE och Irak.
Kina har blivit bättre, Iran likaså, Uzebkistan är inte helt borta. Och det finns fler.
Australien är favoriter i kraft av hemmaplan, Sydkorea sannolikt tuffaste konkurrenten just nu: Aussies-UAE i ena semin, koreaner-Irak i den andra.
***
En annan sak som jag älskar att notera är hur männen kan variera sina huvudbonader med olika tyger, färger och (inte minst) varianter på knytningar.
Samt att huvudduken alltid ligger kvar, snyggt, prydlig och helt orörlig.
Framförallt när de sitter snnyggt och elegant i stora, mjuka, snirkliga, nypuffade fåtöljer.
***