Dagen har ägnats åt en resa till det rikaste grannlandet för att gästa ett skönt TV-program som heter “Foppall” med Jamel Rake som programledare och gamle AIK-aren Berndt Hulsker som ständigt bihang.
Min inställning var att verkligen försöka låta bli att nämna schack. Men det sprack.
Av den enkla anledningen att programledaren själv valde att ta upp tråden, norrmännen har bra koll på svensk TV och svenska journalister.
Och Hulsker var så pass mycket med i matchen att han pratade om såväl Långe Lundh, Fjäll och (en liten skräll) lille Kviborg.
***
Inte bara den fantastiska försäljningen inför AIK-Hammarby i Svenska Cupen, det känns redan nu att vi har ett allsvenskt år som har alla förutsättningar att bli extraordinärt.
Låt oss bara hoppas att vi slipper jävelskap.
Kan man redan nu få ställa en from förhoppning om att det ska få handla om fotboll?
***
En sak borde vi alla ha lärt oss sedan länge, vi kan aldrig räkna ut Zlatan Ibrahimovic.
Hånad, sågad, kritiserad och uppenbarligen ur form – men när det väl gällde mot Lyon var han som bäst igen. Så som han kan vara när han är som mest trängd mot en vägg, när han är som mest uppretad.
Framspelningen till Edinson Cavani i inledningen av första halvlek var i absolut världsklass.
Och alla kan vi hävda att Cavani spelar på fel position i fel system – men det har ju inte riktigt med saken att göra när du står i ett friläge med en målvakt.
Annars är jag inte helt säker på att Zlatans kropp är helt hundra efter de sneaste skadebekymmerna och vägen tillbaka efter hälproblemen har varit ganska tuff. Med Ibrahimovics mått mätt.
Han har inte varit på samma nivå som de tidigare två PSG-säongerna och det är sannolikt ett skäl till att laget inte varit lika överlägset. Han har int gjort lika lika många mål, han har inte varit lika snabb eller lika stark, den absoluta skarphet i ALLA situationer som vi såg före skadeproblemen har inte kommit tillbaka.
Å ena sidan.
Å den andra är Paris Saint Germain fortfarande kvar i alla tävlingar de ställt upp. Final i Ligacupen, toppstrid i ligan, kvar i cupen och åttondelsfinal i Champions League.
Om några veckor kan det se annorlunda ut, men det vet vi.
Lika lite som vi vet var Zlatan Ibrahimovic står om en månad.
Om jag känner honom rätt så vore det idiotsikt att räkna ut honom…även om varje dag är en dag närmare den dag då Zlatan Ibrahimovic inte längre är en av världens mest fruktade fotbollsspelare.
***
Kollade förstås av med Rake och Hulsker om Malmö FF:s värvade norrmän som det är svårt att ha hundra procent koll på.
De var övertygade om att Magnus Wolff Eikrem var en supervärvning för vilket allsvenskt lag som helst. Inte lika övertygade om Bo Inge Berget.
***
Carlos Strandberg!
Jag tror att det kan bli så oerhört bra.
***
Tar vi en titt ut i fotbolls-Europa så är det ändå väldigt spännande att det rör på sig på sina håll för svenska spelare.
I Frankrike får Ola Toivonen (Rennes), Isaac Kiese-Thelin (Bordeaux) och Niklas Hult (Nice) stort förtroende, i Tyskland blev Pierre Bengtsson (Mainz) återigen uttagen i Veckans Elva , i Schweiz var Alexander Gerndt tillbaka efter sin skada, i Italien gjorde 19-årige Melker Hallberg ligadebut från start för Udinese (imponerande) och Robin Quaison (Palermo) har redan fått sin debut och sina första mål, Alexander Farnerud (Torino) är absolut en landslagskandidat efter det jag sett av honom, Pontus Jansson (Torino) får bra credd när han spelare, Abbe Khalili (Mersin) gjorde mål i Turkiet och får mycket speltid, Jimmy Durmaz (Olympiakos) ser ut att få speltid efter tränarbytet, i England känns Modou Barrow allt oftare som ett givet Premier League-namn.
Och i Holland känns det förstås kul med framgångar för San Larsson, Simon Thern och Simon Tibbling.
Känslan är att fler och fler svenska spelare får mer och mer förtroende ute i Europa och det känns snart viktigare än någonting annat, vi har haft några år nu med alldeles för många spelare som inte riktigt fått fäste och mest kastats in och ut eller hit och dit.
***
En söndagsfylla direkt efter en match i Globen och några sömntabletter på det.
Tre Kronor kan fortfarande skapa rubriker.
***
Jag gillar att såväl Ligue1 och La Liga ser ut att få trekejsarslag om ligatiteln. Hellre det än att redan “veta” att det blir Bayern, Juventus och Chelsea som vinner diverse ligor.
***
…och jag undrar vad som egentligen krävs för att du ska nekas att stiga på ett plan till Moskva?
En hel del va?
***
Ingen skugga ska falla på såväl Tibbling som Thern, men jag frågar ändå:
Att de två nu går in och dominerar i holländska ligan, handlar det om att allsvenskan inte gav spelarna tillräckligt credd eller söäger det något om den holländska ligan?
***
Vi talade om Martin Ödegaard i senaste Fergie Time.
Det finns förstås inget facit när det gäller det valet han gjort.
Sanningen är att han är så extremt talangfull i så ung ålder att det rimligtvis blir bra oavsett var han är.
Personligen är jag lite skeptisk att pappa Ödegaard ska vara både lite agent och lite tränare (anställd nu av Real Madrids organisation)…jag har alltid menat att föräldrar ska vara just föräldrar och bra sådana som stöttar sina barn.
Men det blir aldrig bra när de ska jobba med/åt/för barnen. Det sätter bara nån sorts onaturlig press.
Jag tycker också att han kunde ha stannat i Strlmsgodset något år till, det är idag ett bättre lag än Castilla (Reals B-lag) som spelar i den spanska trededivisionen (som är uppdelad på fyra regionala serier).
Om man vill hårddra det så har Norge nu en landslagsman i ett division 3-lag i Spanien.
Även om jag förstår att han säkert kan få bättre förutsättningar sett till träning och erfarenhet i Real Madrids händer, men att kontinuerligt fpår spela i Norge högsta liga hade inte varit totalt felaktigt.
Och money talks, glöm inte det. Även för en 16-åring och hans pappa.
Det enda vi alla kan konstatera (vis av erfarenhet) är att vi inte vet: Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic blev världsstjärnor torts att de inte spelat allsvensk fotboll förrän de var i 20-årsåldern. Leo Messi blev det sen han värvats som barn till Barcelona.
Däremellan finns det såklart mängder av exempel på lovande spelare som misslyckats hur de än gjort.
***
Norrmännen ville dock prata väldigt mera Zlatan än schack. Och en hel del Guidetti.
På det viset var det lite som att vara med i vilket svenskt fotbollsprogram som helst.