Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Landslaget, Zlatan, Ingessons bok och ett snabbt tåg med gåsnäbb

Det var En Frisör som heter Hannah som kom med idén…eller idé och idé, det var nog snarare ett någon sorts krav: ta ledigt i några dagar, åk iväg.

Jag hade möjligen funderat lite i de banorna själv.

TV4, Expresson, Pådden, bloggen, klädkollektionen, TV-laget-apparaten – allting tillsammans, ständigt och jämnt, aldrig riktigt off, alltid väldigt på, sju dagar i veckan i år efter år.

Det kokar lätt över i grytan då.

Jag var i behov av att dra ut sladden i åtminstone ett par dagar.

Sagt och gjort: jag podcastade i tisdags, drog till Marbella i ottan morgonen därpå och har sen dess inte gjort ett dugg som kan betrajtas som “jobb” (mer än möjligen ett par mejl, det ska erkännas).

Förvisso har regnet öst ned över Solkusten, men det har varit lite skitsamma. Några dagar på en favorit, Hotell Puente Romano, lugnet i att bara vara ledig och två timmars padel varje dag har varit skönt; jag har läst ut två böcker, bara en så sak, tidigare har jag inte haft tid till två kapitel.

Ryckte sladden gjorde jag inte. Så enkelt är det inte, då hade jag blivit tokstressad av det och det brukar ta minst två veckors ledighet innan jag hamnat i ett sådant mood att jag kan rycka en sladd bort från verkligheten.

Men jag åtminstone dragit ut sladdjäveln lite långsamt, från och till.

Inte stänga av, men starta om.

Det brukar hjälpa mot det mesta och det var ett tag sen skärmen var släckt.

***

Jag och Peter Japan tog först en svår stek på Danny Wess’ favorithak, Los Banditos, nere i Puerto Banus och avslutade sen med Barcelona-Manchester City på ett av Linekers pubhak.

Tillochmed hyggligt ölstinna engelsmän var som förstummade av det Barcelona och Lionel Messi uträttade i den första halvleken.

En och annan skrek något om “fucking sloppy defense”, men även de mest enöga gav vika till slut.

När Leo Messi är sådär overkligt bra och snurrar omkring med boll och motståndare lite som han vill, då undrar du till slut vem det är som står med fjärrkontrollen; någon spelar Fifa.

Overkligt.

***

Alexander Farnerud kändes helt given i det landslag som Erik Hamrén presenterade igår.

Robin Quaison var däremot en överraskning.

Quaison är absolut en spännande spelare som gjort det förvånansvärt bra i Italien, men han har aldrig varit med i diskussionerna förut och han har fått begränsat med speltid.

Och självklart är det underligt att Johan Elmander, som har spelat väldigt lite i Bröndb sen januariturnén där han var klart underkänd, är uttagen igen.

Erik Hamrén kan inte klippa den navelsträngen, det är uppenbart.

Nu heter det att Johan är med för att stötta unga spelare och det är ju väldigt vackert, men dels är det inte så värst många orutinerade spelare med i truppen och dels är den ju fylld med spelare som har all tänkbar erfarenhet på landslagsnivå – vad är det Elmander kan göra med unga spelare, som alla de andra inte kan?

Och ska ett A-landslag verkligen bestå av spelare som plockas ut med de premisserna? Är inte Marcus Allbäck “players manager” med just en sådan funktion att hålla Quasion eller Tinnerholm i handen om det nu ska behövas?

Mest synd blir det ju om Johan Elmander, som är den godaste av fotbollsspelare som du kan ta del av. Nu får han skit för att han blir uttagen och det är inte direkt hans fel.

Ska vi bara gå på dagsform i den positionen som Elmander räknas till så hade jag lätt valt Alexander Gerndt före.

Ska vi blicka framåt så finns det en uppsjö spelare som borde gå före.

Men det är som det är med uttagningar, det finns nio miljoner förbundskaptener som vill göra sina val – men bara en som bestämmer.

****

Jag läste Klas Ingessons bok “Det är bara lite cancer”, skriven av Offsides Henrik Ystén (som numera heter dubbelnamn, vi pratar en del om just dubbelnamn i senaste Pådden), från sida nr 1 till det allra sista bladet utan att stänga igen boken.

Det är en fin liten bok. Som handlar om Klas och om fotboll. Men egentligen mest om livet.

Jag skrattade (det finns några ljuvliga berättelser om Anders Limpar, bland annat) och jag grät en skvätt.

Boken skakar om.

Det är en bok där alla läsare vet slutet innan de börjat läsa, det handlar om det ofrånkomliga: döden.

Du får absolut en “annan bild” av Klas Ingesson när han återger sin hårda kamp mot en motståndare som är omöjlig att besegra, där han ena dagen är Skogshuggaren gjord av stål och den andra lika skör som vem som helst.

Det är en sorglig bok med ett mörkr och dystert slut, men det är också ett ljust och fint minne av en man som vägrade ge upp.

Boken slutar med döden, men någonstans väcker den ändå liv på vägen dit.

***

Det vore synd att påstå att Zlatan Ibrahimovic har tur i lotteri.

***

Just i detta nu på ett fasansfullt snabbt tåg vars lok ser ut som näbben på en gås.

I full fart genom ett grådystert Spanien, från Malaga till Barcelona på drygt fem timmar.

300 km/h når den här anknäbben upp till och du sitter bekvämt i första klass och allt känns toppmodernt.

Men: ingen wifi.

Folk får säga vad de vill om SJ, jag åker rätt ofta Stockholm-Göteborg, oftast i tid och alltid med ett fungerande wifi ombord.

Har man ett av världens snabbaste och modernaste tåg så bör man ha ett wifi att erbjuda ombord 2015.

***

Det ska bli väldigt intressant att se hur Hamrén gör med målvaktsposten.

Efter sin ryggskada har Andreas Isaksson varit bänkad i turkiska ligan.

Det är väl sannolikt också därför som tre målvakter har plockat ut och min känsla är att förbundskaptenen riktat in sig lite på Robin Olsen för framtida brruk.

Sker det målvaktsbytet nu i vår?

***

Är det verkligen så förvånande att det blir sådan uppståndelse kring Zlatan Ibrahimovics verbala urspårning förra helgen?

Är det inte snarare ett tecken på 1) vilken superstar Ibrahimovic är i Frankrike, landets enda riktigt stora utländska fotbollsstjärna 2) vilken stark status fotbollen ändå har i Frankrike 3) att Frankrike har en Idrottsminister som är på riktigt och som är engagerad.

Och jag har varit med tillräckligt länge på alla nivåer för att förstå att spelare (inte minst Zlatan) kokar över efter dåliga matcher och säger saker som de inte borde säga. Sen köper jag inte alltid att det tyder på att du är en “vinnare”, som att man måste bete sig så för att vara en som vill vinna, för det finns många olika typer av människor och personligheter som blir vinnare.

Hade fransoserna rätt att bli förbannade så till den milda grad?

Hur man än försöker vända och vrida på det så är känslan att han tycker att Frankrike är skit, det går inte att komma ifrån. Jag kan komma på hundra andra andra rätt elaka saker/ord som svensken hade kunnat säga om domaren och om alla andra i hela världen som uppenbarligen var emot PSG – men han valde ändå att ge sig på LANDET Frankrike. Vad det nu hade med domarens svaga insats att göra? Klart att fransmännen känner att han inte direkt älskar deras land. Klart de reagerar. Hur hade vi svenskar reagerat om en utländsk superstjärna (som vi då inte har här av förklarliga skäl, men tänk tanken) sagt att “Sweden, this shit country”?

Självklart drar det iväg och når galna proportioner när citatet ska ut och vandra och kommenteras på regeringsnivå för vi kan alltid hävda att Frankrike har större problem än så att rota i.

Men här hemma i Sverige var det inte längesen vi hade en statsminister som kommenterade den fjantiga rövbombningen under EM 2012 och som kallade till nationell TV-sänd presskonferens när Djurgårdens tränare tvingades avgå.

***

Jag sprang på Jonas Wirmola också, det blev en middag på Puente Romanos utsökta italienare men vi hann också förbi Marbella Football Center för att se Kalmar FF mot norska mästarna Molde. Imponerande 1-1 för Kalmar i en riktigt tung batalj.

Rasmus Elm satt på en bänk och tittade på men sägs vara på väg tillbaka, sakta men säkert.

***

Det enda jag inte riktigt gillade i Ingessons bok var en känga åt Thomas Ravelli i samband med en jippomatch i Ödeshög. Den kändes mest onödig.

***

Modou Barrow i U21-landslagets trupp är förstås helt rätt.

Det ska bli intressant att se var Barrow står.

***

Jag är helt säker på att fransmännen tyckte att vi svenskar reagerade orimligt när Zlatan skämtade om den där cykeln till damlandslaget.

Vi reagerar olika på olika saker i olika länder. På gott och ont.

***

Däremot visar de film på tåget via TV-skärmar, som på flyget.

***

Att dra upp “för lite speltid” som ett steninristat argument för att ta bort spelare ur en landslagstrupp föll pladask redan under tiden då Söderberg/Lagerbäck var förbundskaptener.

De petade spelare av det skälet, men när Henrik Larsson lagt gipset fanns han med på planen även om han så gick på kryckor.

Det var förstås rätt och ingenting annat, för det handlar sällan om “tillräckligt med speltid”. Snarare om vilken spelare det är.

Som i fallet Elmander just nu, till exempel.

Muamer Tankovic var flavor of the month för ett år sedan och Hamrén villa ha med honom så pass mycket att han lät lagkapten Ibrahimovic övertala killen att välja Sverige före Bosnien/Hercegovina.

Då hade Tankovic fått spela en del, men inte så värst mycket, i Fulham.

Nu har han pendlat i speltid i AZ – men startat minst lika många matcher som till exempel Quaison, för att ta ett exempel om vi nu måste jämföra (jag är mest ute efter att “speltid” är relativt sett i förbundskapeners ögon).

Jag tror inte att Tankovic är vare sig bättre eller sämre nu än för ett år sen, eller jag tror nog att han är lite bättre med ytterligare ett års erfarenhet på en ung spelare.

Min högst personliga känsla är att Muamer Tankovic absolut borde vara en man ska kunna slåss om en plats i U21-lagets EM-trupp till sommaren.

Nu har han – enligt Tankovic – fått veta av Håkan Ericsson att han inte ingår i planerna för sommarens EM-slutspel. Jag tror att det är det som knäckt Tankovic allra mest, inte så mycket för att han placerats i det yngre U21-landslaget.

Är det inte lite konstigt att redan i mars räkna bort Tankovic för ett U21-landslag i sommar, en spelare som för ett år sen ansågs bra nog för att spela i A-landslaget?

Förnedrande?

Nej, det är förstås inte. Det är det aldrig att bli uttagen i ett svenskt landslag, oavsett nivå.

Men förståeligt att Tankovic blir förbannad och besviken.

Jag tror inte att det var det han hoppats på när Ibrahimovic ringde för ett år sen. Om vi säger så.

***

Nu väntar jobbet i Barcelona: vi ser El Clasico på plats, jag sitter och tittar på under TV12-sändningen och direkt efter matchen sänder vi Fotbollskanalen Europa på plats från innerplan.

Jag vet, det är ett hårt jobb, ett jäkla slit, men någon jävel måste göra det…

Publicerad 2015-03-21 kl 11:32
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER