Men nu står jag där i en trädgård och hugger av en häck med hjälp av en helt vansinnigt divig mojäng som jag noga valt ut när jag sonderat terrängen på det lokala Bauhaus där jag (och det såg jag inteheller komma, kan jag säga) snart går som sonen i huset.
Det är en drygt två meter lång stång med en avhuggningsanordning längst ut.
Jag letar upp en lämplig grenjävel som jag tycker ska förkortas, för in de vassa bladen mellan och drar mojängens avhuggningsanordning mot mig och tjoff så är grenen av.
Trodde aldrig att et skulle gå så smidigt, men rätt tjocka grenar knäcks som ingenting.
Och jag älskar det, känner mig lite som en jägare med harpun som fäller livsfarliga djur.
Grannarna säger att det är “vårbruk”, att fixa med växter och sånt i sin trädgård. De flesta häromkring verkar bra på sånt och häromdagen hade min granne Gunnar dragit på sig sin gula overall och fixade lite med (det som jag tror är) rosenbuskar.
Jag vet ingenting om sådant men jag förstår så mycket som att du kortar av grenarna om en häck ska bli lägre.
Det är kul nog. Med en svår mojäng.
***
Malmö FF-Hammarby på Swedbank Stadion var en underhållande allsvensk fotbollsmatch, ännu en gång med en publiksiffra runt 20.000.
Den visade att Bajen är en tapper och inspirerad nykomling.
Den visade också att Malmö FF är klart bättre på de allra flesta sätt, även när de inte är så bra som de vill vara.
Som om det skulle vara en överraskning, regerande svenska mästarna spelade Champions League på Swedbank Stadion sent i höstas när Hammarby åkte runt i Stockholm och letade träningsplaner.
Nu visade MFF att de dels besitter en helt annan tyngd, dels att de har fler spelare av bättre kaliber på de flesta positionerna.
Jag ser gärna till det Hammarby har gjort väldigt bra så här långt i allsvenskan men här blev det lite för mycket att omfamna för Nanne Bergstrands lag.
Malmö FF hade full kontroll på allt utom på Kennedy Bakircioglu, men i den form som hans höger insida är just nu så kan han curla in ett skott från krorvkiosk-kön, om så behövs.
Hemmaförsvaret sattes sällan på prov ens i kontringsspelet och på det centrala mittfältet fick Johan Persson och Philip Haglund understöd av Erik Israelsson men fick ändå aldrig ro nog för att göra mycket annat än att försvara.
Malmö FF hade spelövertag, stolpe, ribba, missad (feldömd) straff. Hammarby hade Kennedy och hans högerfot.
Ingenting särskilt överraskande, för det sa skilja en del mellan de här bägge lagen.
Nu var Hammarby väldigt frejdigt återigen och Claes Hellgren-träningen gör att de orkar pressa tillbaka sina motståndare långt in i matchen, under en period en bit in i andra halvlek, nere i MFF:s vänstra hörn, pressade de bort Malmö med HELA laget. Det tyder på god moral och bra fysik.
Däremot tyckte jag inte att Nanne Bergstrands stora och lite överraskande förändring, Nahir Besara på bänken och Haglund från start, gav någon effekt. Snarare tvärtom.
Det skulle såklart stärka defensiven men efter en dryg halvtimme hade Malmö gjort två mål. Och bakåt sviktade Bajen betänkligt, Malmö fick snurr på de bakre leden och då syntes också brister.
Jämför gärna med AIK som kom till Malmö för två omgångar och spelade 0-0 med större rutin, tyngd och inte lika naivt. Det kräver en del rutin att åka till Malmö och hämta hem något.
Och, och, och – med den form Besara har just nu så ska han sannolikt inte hållas bort från enda allsvensk startelva.
Malmö?
Tja, Åge Hareides lag visar power. Bra, utan att vara bra.
Och med fler spelare som kan spela avgörande roller.
Den här gången lille-Lewicki (han får heta så, jag lirade fotboll mot hans pappa, den elegante Anders Lewicki) som smart spelade fram till 1-0 och iskallt lyfte in 2-1. Det är något stort på gång där, det är tydligt.
MFF vilar på en stabil grund och det är också därför som de relativt komfortabelt kan vinna sådana här matcher men de saknar flyt i spelet. Magnus Eikreim blixtrar till och har hög klass, men tar ibland lite för god tid på sig, tar en touch för mycket.
Tobias Sana får inte ut det han vill få ut på sin kant.
Och Jo Inge Berget blir lätt lite enkelspårig.
Men det är det lilla. Mycket mer än så ska gå snett om Malmö FF ska förlora matcher i allsvenskan.
Och för Hammarby väntar nu det som förmodligen kan betraktas som en allsvensk vardag.
Efter hemmapremiär, Elfsborg borta, derbyfest och Malmö FF så står Åtvidaberg för motståndet i nästa match.
Det blir den typen av motstånd som ger Hammarby, för första gången i år, ett favoritskap. Det kommer, i sin tur, ge en helt annan typ av motstånd.
Det blir intressant att se hur Hammarby tar sig an den uppgiften, nu när allsvenskan “börjar på riktigt”.
***
“Jag vet inte vad vi sysslar med”, säger Örebros tränare Alexander Axén.
Ingen annan heller.
Hybris efter cupframgångarna?
Blev det lite för många som trodde att ÖSK skulle bli ett lag för toppstrid?
Jag såg Örebro mot IFK Göteborg på Behrn Arena och då kunde de absolut ha vunnit den matchen, så det finns förstås kvalitet.
Men ändå: vad händer?
***
Andraraka allsvenska segern för Henke som tränare för HIF och Helsingborg smyger med utan förlust i de fyra första omgångarna.
Och Lalawele Atakora visade att han fortfarande har förmåga nog att göra livet surt för allsvenska försvar.
***
BK Olympic-Limhamn/Bunkeflo 7-1 var ett resultat i en seriepremiär som jag gärna tog emot.
LB 17, som dom säger på Lindängen numera.
***
Jag är helt enig med Jens Fjellström i den så tröttsamma bengalfrågan.
Fine, om det gå att finna en modell som alla är nöjda med. Och som fungerar.
Men att trycka iväg så sjukt många eldar som i 08-derbyt och som på Swedbank Stadion ikväll har ju bara ett enda syfte och det är att medvetet få stopp på eller fördröja fotbollsmatchen som rätt många har betalt för att se, på plats och via TV.
Rökutvecklingen gör att TV-sändningen fuckas upp, att brandlarm går och att väldigt många på olika läktarsektioner under en period inte ser ett skit (och rätt många känner obehag av röken, inte att förglömma).
Jag har svårt att se just det som stämningsfullt. Jag hör mer än gärna sånger, ser gärna tifo före matcher och omfamnas av en kuliss. Men jag vill också se matchen. Jag vill inte att den bryts eller skjuts upp för att några eldar på arenan.
Är jag och Jens Fjellström ensam om den inställningen? Eller hur många av de 20.000 som betalt entre på Swedbank Stadion igår är av samma uppfattning? Det kan ju inte vara polisens, klubbarnas eller medias fel att matcher bryts för att folk och spelare inte kan se bollen?
Och stämningen, helt ärligt, blir ju bara sämre av att bryta eller fördröja matcher. Hur fint det än är med färgade tomtebloss en stund.
Jag är alls ingen expert på säkerhet men i samband med ligacupfinalen på Stade de France mellan Paris SG och Bastia tändes det bengaliska eldar fyra gånger i Bastias kurva där 35.000 korsikanska fans befann sig.
Vid varje tillfälle gick vakter och polis direkt dit, släckte elden och förde bort den eller de skyldiga. Omgående utan pardon.
Jag frågade en fransk kollega hur de kunde göra så, Bastiafansen sades vara rätt bryska, och han svarade att de som bråkade med/mot polisen visste att de riskerade väldigt höga straff.
Jag säger inte att vi ska det dit. Jag säger bara att den metoden var tydlig i Frankrike, inte heller där är bengaliska eldar tillåtna på fotbollsmatcher.
Men där är det nolltolerans mot “brottet”. Här hemma eldar de som vill elda och skiter i vilket.
***
Älskar att Joseph Baffo körde en La Liga-hålla-för-handen-när-jag-pratar-på-fotbollsplanen – när Halmstads BK mötte Gefle.
Du ser bilderna i senaste FK Europa på fotbollskanalen.se
***
Jag är dessutom lite halvstolt över det plommonträd som jag inhandlade och stoppade ned i jorden när vi flyttade in för tre år sen.
Det har växt sig väldigt högst och stabilt nu.
Nu slår det mig att jag är lite osäker på om det är plommon. Kan möjligen vara körsbär.
Men det visar sig framåt sommaren.
Det mesta gör ju det.