POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

En dag i fotbollens tecken som gjorde mig varmt om hjärtat

Jag skrev en gång för längesen att hade man inte så mycket, så hade man i alla fall BK Olympic.

BK Olympic är fotbollsklubben på Lindängen i södra Malmö där jag spelade fotboll, där jag fick lära mig vikten av att tillhöra ett lag, där jag gärna tillbringade tid i klubbokalen, där jag var spelare, tränare, speaker och ibland lite domare, där jag lärde mig så mycket om vad lag, sammanhållning och idrott har för betydelse och där jag träffade ledaren Christer Björkman som en dag hjälpte mig med en lärlingsplats på Kvällspostens sportredaktion.

Lindängen var (och är sannolikt fortfarande) i mångt och mycket en karg och kall oas långt bortom villaområden där det rätt ofta handlade om att äta eller ätas bland höghusen och där risken var rätt uppenbar att hamna lite vid sidan om rälsen.

Jag har mycket att tacka BK Olympic för och jag gör vad jag kan för att gottgöra när tillfälle ges.

Jag sponsrar klubben med små medel ibland, jag rådgör när så behövs och under söndagen fick jag tillfälle att vara prisutdelare när föreningen arrangerade Trianon Goal Cup, en imponerande turnering med massor av starka klubbar, och delade då även ut ett eget pris till finalspelets MvP.

Det är mitt enkla sätt att “betala tillbaka” till BK Olympic, men också till den av fotbollen som jag älskar; klubben bedriver ett omfattande ungdomsarbete i ett utsatt socialt område.

Det värmde i hjärtat att få vara en del av prisutdelningen och att få se mycket spelglädje.

En söndag så bra som den kan bli i fotbollens tecken, vid sidan av de allra största arenorna.

***

IFK Göteborgs 2015 har varit en succé så här långt, någonting annat finns inte att säga.

För även om spelet i sig inte varit något fyrverkeri och även om laget kändes klart underlägset i toppmötet med Malmö FF så har Blåvitt varit stabilt och väldigt svåra att besegra.

Det har gett guldvittring från början i årets allsvenska och det har gett ett cupguld, det går liksom inte att påstå att det är en tillfällighet.

All credd så långt till Mats Gren som spelat ett högt spel i lagbygget och till Jörgen Lennartsson som jobbat in en vinnande prägel.

Ingenting är klart någonstans och i sommar kan Lasse Vibe försvinna men cuptiteln har de redan i hamn, det är redan en titel mer än förra året.

***

Jag försökte ta en “bengaldebatt” så gott det gick över Twitter, när jag satt i en bil mellan Bordeaux och Paris under sex-sju timmar, men det är som att kasta sig rakt in i ett helvete och det går tio “du är en jävla idiot”-  och “du förtjänar inget gott i livet”-kommentarer på ett vettigt debattförsök.

Det är en sak att en fråga är infekterad, en annan att åtminstone försöka hålla hygglig ton och framföra sina åsikter med viss värdighet. Men om det här är majoriteten av bengalvännernas huvudsakliga retorik och inställning till omvärlden så har jag svårt att se att vi ska hitta en vettig lösning på problematiken.

I mångt och mycket handlar det förstås om respekt för varandra – men också att visa hänsyn, även om man har en annan åsikt.

Lite som att det är rökförbud på alla moderna arenor och på restauranger, vilket vi alla måste respektera eftersom det KAN skapa obehag för andra i omgivningen – även om det finns de som anser att det är en personlig rättighet att få njuta av en cigg eller en bättre pipa under en spännande matcher eller efter e n bra middag.

Vad jag tycker?

Det har jag redogjort förut: jag är för ett eldande som kan garantera alla på läktarna en säkerhet, före- och efter matcher. Men jag tror inte att det är den typen av eldande som de eldande vännerna vill ha, Inte ens nära.

Supporterföreningens Tony Ernst har påpekat (i Långe Lundhs podcast) att han vill ha ett eldande som till väldigt stor del påminner om den illegala. Jag tror att säkerhetsansvariga (brandskyddsmyndigheter, arrangörer, polis) är väldigt långt från den synen på att tillåta eldning i folkmassor. Hur säkert de som eldar gärna vill anse att det är.

Ska du ha eld på en konsert så krävs det förstås tillstånd och så blir det en ramp med sprutande eld längst fram på scenen som styrs av säkerhetspersonal. Om vi ska jämföra.

Personligen är jag sannolikt helt fel generation för att se det ljuvliga med färgglada eldar under en fotbollsmatch.

Jag tycker det är snyggt i samband med tifo FÖRE matcher och jag älskar matcher med stark ljudkuliss – men när det är match vill jag se matchen. Inte titta på eld och inte göra vågen. Men vi är säkert olika.

Bortsett från brandfaran ser jag också nackdelar i den rök som andra på läktarna känner obehag av, som IBLAND stör sikten för andra (även säkerhetspersonal) och någon gång har gjort TV-bilderna omöjliga att urskilja. Inte minst när det dras iväg väldigt många eldar på en gång.

Sen tycker jag alltid är trist att själva matchen måste användas som ett slagträ i konflikten.

För så blir det ju när matcher fördröjs eller bryts; spelare och publik (på arenan och de som pröjsat för TV-sändning)  får lida. Är konceptet att bryta/fördröja match så lyckat och ger det effekt?

Nej, inte direkt.

Vems fel är det?

De som bestämt att matcher ska fördröjas/brytas av olika anledningar.

Eller de som eldar och vet vad konsekvensen är?

Alla matcher bryts inte och ibland har det förstås med arena och vind att göra. De nyare lite mer inbjudna arenorna har sämre cirkulation. Jag såg Örebro-IFK Göteborg på Behrn Arena när en hel del eldar med tjock mörkblå rök tändes på bortaklackens plats – men då försvann röken snabbt bakåt och då fortlöpte spelet.

På andra ställen (Tele27Friends) går brandlarm per automatik och då går spelarna ut, samtidigt som publiken lugnt får sitta kvar (vilket känns lite corny, måste jag säga).

Men huvudfrågan är i slutändan om det finns en lösning som fungerar sett ur alla aspekter. Jag tror inte det.

Och då måste ju de som eldar visa så pass mycket hänsyn gentemot alla andra på läktarna, gentemot sin egen klubb och gentemot fotbollsmatcherna att de slutar elda. Oavsett vad man tycker.

Är det så att man som supporter till ett fotbollslag står och faller med huruvida man får elda på en fotbollsmatch eller inte…ja, då får man tyvärr stanna hemma.

Tycker man annorlunda så gör man, det är inget konstigt med olika åsikter, men ge mig gärna den lösning som fungerar för ALLA på ett allsvensk arrangemang i en handling som är förbjuden över hela Europa.

***

Mjällbys ras, herregud.

***

Min gamla lagkompis Rolle “Rugbyhuvudet” Olsson fanns på plats på Lindängen och det var kul att snacka lite skit med honom, han var en jävel på fotboll när vi var mycket yngre men det blev som det kan bli.

Han var en av de mest lovande spelare jag sett som aldrig blev något.

***

Älskar Olssons krönika om hockey-VM.

Och visst var det väl så att det svängiga Tre Kronor var det enda lag som kunde skärra Kanada i en match som gällde något?

***

Någonstans är det också lite fegt av de som betraktas som de “finare fotbollskrönikörerna” att inte ge sig in och ta lite bengaldebatt.

Och populism på sitt sätt.

Jag tror jag vet bättre.

***

Idag gillar man Jörgen Lennartsson i Borås, kan jag lova.

***

Steven Gerrard var värd alla hyllningar.

Men också ett bättre slut.

Herregud, hur lite stolthet finns det i nuvarande Liverpool-uppsättning?

***

Jaromir Jagr!

***

“Patrick Ekwalls MvP” var en Samsung mobiltelefon i BK Olympics cupturnering.

Den gick till Aske Berg Adelgaard, kanske inte “bäst” i turneringen men en skön liten fighter med härlig teknik i Odense BK (som förlorade finalen knappt mot Malmö FF).

Några timmar senare kontaktade hans pappa mig via Facebook, med följande sms:

“Aske sagde på turen hjem: Far du må få min iPhone – for den her mobil jeg har fået i dag er bare det bedste,- også bedre end alle de pokaler jeg har vundet!!!”

Jag kanske är blödig, men jag bli lite blöt i ögat av sådant.

Patrick Ekwall

Tänk om Janne får ordning på berg-och-dalbanan

Jag har köpt en rullebör.

Det ska ärligt sägas att jag aldrig riktigt skulle skriva just den meningen, men nu är jag där och antingen så får jag leva med att jag är slut som artist eller inte.

Det kom säg så långt i trädgårdsarbetet med jord, grenar, blad och annat fanskap att det inte längre fanns någon annan utväg än att åka till det Bahaus där jag redan lagt en förmögenhet för att införskaffa en rullebör.

Jag gick till slut på en svår.

Valde bort den traditionella gröna med trähandtag som fanns att köpa med däck som aldrig behöver pumps och med däck som har luft i sig (och alltså då kanske behöver pumpas, om jag förstod allting rätt).

Istället blev det en mera spejsad variant i gå hårdplats med två hjul, som enkelt går att ställa på högant och med en liten anordning längst fram där man kan lägga grejer.

Fan, vad det är för grejer man lägger på en rullebör (jag fattar ju att man lägger någonting i den), men det kanske är en iPad så att du kan se fotboll samtidigt som du jobbar.

Nu har jag i alla fall blivit med rullebör och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Det är åtminstone inte en “skottkärra”, så illa är det inte ännu.

***

Allsvenskan rullar på och vardagen smyger sig närmare.

Efter den inledande euforin på olika håll swischar det nu förbi enstaka matcher som du knappt märker av.

Inte minst i Helsingborg.

Jag vet inte riktigt vad helsingborgaren har att njuta av vad sidan av sitt allsvenska fotbollslag men det kanske är så att de helst stannar hemma.

HIF lider av ett riktigt jobbigt publiktapp och det är trend som varat länge nu.

Du kan säkert tycka vad du vill om själva laget, men så illa är det såklart inte och känslan är väl att hela stan är HIF-are i hjärtat – ändå är det runt 5-6.000 på en del matcher och då är vi snart nere och nosar på publiksiffror starka allsvenska lag hade på 80-talet.

Kanske är det Olympia, som delvis varit en byggarbetsplats, kanske är det en avsaknad av tillräckligt starka profiler i ett lag i en stad som blivit lite bortskämd genom åren.

Eller så är alla på Zgander och handlar kläder.

Oavsett vilket jobbar Helsingborgs IF en uppförsbacke och det är lite trist att se en så stark svensk fotbollsklubb  med så svaga publiksiffror i en tid då känslan är att rätt många andra lag bara ökar.

***

Örebro SK:s ras verkar inte ha något slut.

Hur länge kan, vill och orkar ÖSK vänta på att det ska vända?

***

Det går inte att låta bli att beundra Falkenbergs FF som vi väl alla trodde gick mot en säkert nedflyttning i år.

Men på hemmaplan kan de såra vem-som-helst och derbysegern mot Halmstads BK var förstås en väldigt tung triumf, dels sett till att det är en konkurrent i de nedre regionerna och dels mentalt.

Jag är inte helt säker på att FFF blir Hallands näst bästa lag i allsvenskan 2015.

***

På väg mot Bordeaux denna månad.

Jag har stämt träff med Isaac Kiese Thelin såklart och med mig har jag min gamle vapendragare från den tid då vi reste på allting mellan himmel och jord, Fotograf Lille-Tobbe.

Nu är han inte så jävla liten längre, han har fyllt 41…men en gång Lille-Tobbe, alltid Lille-Tobbe.

Vi gjorde vår första reportageresa till Österrike 1994, vi träffade Robert Burakovsky i Klagenfurt och var i en liten alpby med uterink där Fredrik Olausson lirade under NHL-lockouten.

Fredrik sjöng bland annat “jag skulle köpa mig en tyrolerhatt…” i inslaget.

Det var lite andra tider då, men det var ju rätt rolgt också.

Jag kommer inte be Isaac Kiese Thelin sjunga något den här gången, men jag tror det kan bli ett intressant snack till ett program som kommer när vi börjat närma oss EM-slutspelet för U21.

***

AIK har inte så pass topped trupp att de enkelt vinner matcher, ens på hemmaplan, i allsvenskan när Nabil Bahoui och Ofori saknas.

Henok Goitom visar oftar prov på ren och skär genialitet i straffområdet, jag tycker att han känns bättre nu än när han kom tillbaka till Sverige, men AIK är ett lag som kantrar över alldeles för ofta – det saknas lite här och där, det blir för ojämnt och sårbart.

Däremot klart imponerad av IFK Norrköping. Självklart med Kujovic som härförare på bortaplan, men även Alexander Fransson och Totte Nyman såg extremt starka ut.

Får Janne Andersson ordning på på berg-och-dalbanan så kan Peking absolut vara ett hot mot de fyra guldkandidaterna (AIK, Elfsborg, Malmö, Blåvitt).

***

Dagens l’Equipe tapetserar med fotboll. fotboll, fotboll, en hel del rugby, cykel, tennis, handboll, friidrott och så en liten, liten ruta inför Frankrike-Sverige i hockey-VM.

Till och med en text om squash fick större utrymme.

Olika är olika, vi har imte så mycket rugby i svenska tidningar. Eller squash.

***

Landade nyss på Le Boutique Hotel i Bordeaux.

Kiese Thelin tipsade.

Och han kan sina hotell, det ska sägas: rummet är i världsklass, svår miljö med sanslöst bra service vid ankomst.

Inte direkt i klass med det “boutiquehotell” som Långe Lundh en gång bokade i Johannesburg.

***

Jag har köpt syrener också. Som jag själv planterat

Alltså, vart är världen på väg?

Patrick Ekwall

Sällan sett ett Skånederby så ojämnt i standard

Venedig, in and out.

Det är också en måndag i ett yrkesliv som varieras med TV-jobb, expresskrönikerande, bloggeri och egen klädkollektion.

Du är inte så sanslöst stark i djupled när du går upp strax efter kl 05:00 när du kommit hem från Fotbollskanalen Europa-sändning vid 01-snåret, men ibland handar det om att bita ihop.

Nu ser jag fram emot mitt första besök i Venedig, även om det varken blir gondoler eller guidade turer; jag ska besöka en skofabrik utanför stah som förhoppningsvis kan hjälpa mig att tillverka svårt dressade sneakers.

Jag missar en väldigt intressant allsvensk måndag med 08-derby, vilket grämer mig lite, men livet är inte bara fotboll.

***

Allsvenskan börjar sätta sig, den brukar göra det efter sex-sju omgångar.

Vi kan konstatera att det här blir ett guldrace mellan de klubbar som vi alla trodde på i en kamp om förstaplatsen: Malmö FF, Elfsborg, IFK Göteborg, AIK – jag ser inga andra lag som realistiska vinnare om inte sommarens transferfönster helt vänder upp och ned på alla begrepp.

Vad händer om Malmö tappar Wolf Eikrem, Robin Olsen och Erik Johansson (samt Filip Helander, som väl redan räknas som “såld”)?

Hur ser Elfsborg ut om Viktor Claesson och Marcus Rohdén försvinner ut?

Vad har IFK Göteborg för slagstyrka om det rätta budet kommer på Lasse Vibe?

Och det är svårt att se hur AIK ska räcka hela vägen när Nabil Bahoui drar iväg.

***

Jag såg Malmö FF-Helsingborg igår och jag har svårt att påminna om ett Skånederby där skillnaderna mellan de bägge lagen varit så tydlig.

Vilket i sig inte är överraskande sett till förutsättningarna, men i den här typen av derbyn behöver inte alltid kvalitet vara helt avgörande.

Nu blev det istället en maktdemonstration av MFF där det kändes som om HIF aldrig var riktigt nära.

Henrik Larsson gör vad han kan med manskap han har och laget har varit disciplinerat med framgång när motståndet varit jämnbördigt. Men i mötena med IFK Göteborg och Malmö FF har det varit uppenbart att det inte räcker med taktisk perfektion, det är för tunt helt enkelt.

Jo, Robin Simovic var urstark när han vände bort Erik Johansson och petade bollen förbi Robin Olsen, vilket gav lite nerv i derbyt. Men Malmös överlägsenhet över lagdel för lagdel, spelare för spelare, var ändå så pass markant att det aldrig kändes som om hemmasegern var hotad.

Malmös norska nyförvärv, Magnus Eikrem och Jo Inge Berget, har så här långt varit så pass framgångsrika som Åge Hareide hade hoppas. Oscar Lewicki likaså.

Men det stora fyndet, så här långt, är peruanen Yotun som anpassat sig blixtsnabbt till svensk fotboll och är allsvenskans i särklass bästa offensiva vänsterback. Han är en Ricardinho upphöjt till två.

Nu var Adu Malmös bästa och viktigaste spelare (i skymundan av omskriva målskyttar är han ju den bästa värvning som Daniel Andersson gjort) och Pawel Cibicki fortsatte att visa strålande form.

I den här typen av matcher mot den här typen av motstånd blir Helsingborgs offensiv alldeles enahanda och rätt ofta så pass tempofattig att den inte blir vare sig hotfull eller sårbar.

Lalawele Atakora kan, det vet vi, Simovic har bra form och är urstark i straffområdet, Ajdarevic kändes klart obekväm i den roll han hade igår, Johan Mårtensson var oftast hjälplöst ensam mot Lewicki/Adu och när HIF blir tillbakapressat får inte ytterbackarna Emil Krafth och Jere Uronen utrymme nog att forcera framåt tillräckligt ofta.

Det är bra nog ibland, men mot topplag som Malmö FF och IFK Göteborg har det inte varit i närheten av att räcka (förvisso på bortaplan, det ska tilläggas).

***

Bara några få avsnitt kvar av Fotbollskanalen Europa, som vi gjort i hundratal genom åren. Alltid lika roligt. Och alltid väldigt inspirerande att veta att så många följer programmet trots ibland “omöjliga” sändningstider på söndagskvällar.

Efter den här säsongen har vi inte en aning om hur det blir med en fortsättning, är jag rädd, även om vi hoppas på det bästa.

Mycket handlar, som alltid, om TV-rättigheter och det är huggsexa på dessa inför nästa säsong. Eller snarare: det är huggsexa kring Premier League som är ute till försäljning och jag kan tänka mig att Viasat, TV4-gruppen (med CMore) och möjligen SBS/Discovery kommer göra allt som står i deras makt för att försöka säkra den rättigheten.

Även Serie A och La Liga är rättigheter som ska säljas, men det är rättigheter som inte är i närheten så attraktiva i TV-rättighetsvärlden som Premier League.

***

Djurgårdens förvandling efter derbyförlusten mot Hammarby är remarkabel.

***

Bamses Värld på Kolmården, rekommenderas.

***

Varumärket ishockey-VM står sig starkt, det kan ingen komma ifrån.

Starka tittarsiffror i ändlösa gruppspelsmatcher och allehanda medier tapetserade med material, om de som är med, de som kanske är med och de som inte kommer att vara med.

På många sätt är hockey-VM som Melodifestivalen…alla älskar att klaga och klanka ned, men ändå sitter de där och tittar ändå.

Jag är själv sådan.

Är det någon ishockey jag gärna ser så är det den från Tre Kronors matcher i VM.

Svårt att förklara varför, det sitter i ryggmärgen på nåt vis.

***

Gefle kommer nog inte leda allsvenskan fler gånger den här säsongen.

***

Det var väldigt trevligt att besöka Kopparvallen och Åtvidaberg-AIK för Getingens räkning.

Gemytligt. Klassiskt. Och allsvenskans enda ståplatspressläktare.

***

IFK Norrköping är lite som sin tränare, det finns inga mellanlägen.

Och jäklar vad Traustasson kan skjuta.

***

Lång dag på skofabrik, tidig flight imorgon; inga gondoler för min del.

Jag sitter på ett flygplatshotell, ska beställa upp käk på rummet och föröska fulstreama 08-derbyt.

Oklart om det är lite smått tragiskt eller inte, men jag ser fram emot det.

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå