Ibland är det så stor skillnad att det inte ens är roligt

Jag vet att det “bara” blev 2-0, jag vet att Malmö FF hade en kort period i 2:a halvlek där de pressade sönder PSG, jag såg att det dök upp ett läge eller två men när MFF möter den här typen av motstånd på bortaplan så blir du nöjd om du får ihop tre passningar i rad och slipper en målchans i varannat anfall.

Det är för stor skillnad.

Och ingen är överraskad någonstans, du får ihop en hel MFF-trupp för samma pris som du får för PSG:s billigaste startspelare,

Alla vet förutsättningarna, det går inte att ställa några krav.

Men när jag satt där högt uppe under taket på Parc des Princes så slog det mig att det skiljer för mycket för att det ens ska bli “på riktigt”.

Malmö FF och deras resurser…hur skulle det vara möjligt att ens fundera på en seger mot qatarernas fotbollsflaggskepp i den franska huvudstaden+

Även om svaret var givet, så var det ändå obarmhärtigt att se PSG göra lite som de ville när de fick fart och när de VILLE sätta den farten.

Det är knappt så att det borde få lov att räknas men i fotbollens pennningvärld finns det sällan – eller aldrig – plats för allmosor.

Ja, all heder för att MFF fick någorlunda styrsel efter den inledningen.

Ja, starkt att åtminstone försöka göra något av situationen.

Och ännu mera ja, det blev bara 2-0.

Men vi såg det vi såg och även om regnet strilade ned ymnigt över den gamla renoverade betongklossen i centrala Paris utkanter så gick det tydligt att tyda skillnaden. I allt.

Då blir det inte ens möjligt att ens tro på vare sig blixtar och dunder, magiska under – nu är Malmö FF i Champions League och det är stort nog, men på bortaplan mot PSG och den typen av motstånd…vi vet hur det ska sluta och inte ens ett felaktigt bortdömt mål får dig att tro på en liten, liten chans.

Same same, but very different.

***

God stämning  i mixade zonen efter matchen, Zlatan på gott humör, liksom David Luiz och Greg van der Wiel.

Dessutom ett extra plus till renoveringen på Parc des Princes som utrustat med rejält bastanta golvgjutna skiljestaket.

Där ligger tillochmed Richts gamla tyska polistejp i lä.

***

Åge Hareide sa att Yotun mött Angel di Maria förut i sydamerikanska landskamper.

Möjligt, men då har peruanen nog glömt hur snabb di Maria är.

Försvarsspelet vid 1-0 var lite som att ge Usain Bolt ett försprång på 100-metersfinalen med tio-tolv meter.

Det blir svårt att hänga med då.

Nu fick inte Yotun tillräckligt med hjälp vare sig från passivt mittfält eller från den skickliga . men i positionsspelet desorienterade – Carvalho.

Men Markus Rosenberg har förstås rätt att de spelar ett för naivt försvarssspel och att Yotun blir som en back i P10 som tycker att försvarsspel är att på egen han ta bollen från motståndaren.

Det blir för mycket rysk roulette av det  och då blir det också åka av.

***

Men autografer och/eller selfes i mixade zonen är det spöstraff på.

I det sammanhanget är inte fransoserna inte lika stringenta.

***

Jag gillar at Malmö FF försökte göra något eget med bollen i 2:a halvlek och att de var modiga nog att stressa bort PSG ibland.

Det var ett försök, det gav inget i målprotokollet men det var NÅGONTING som hände.

Och känslan är att Malmöspelarna tog med sig det när de drog vidare till flyget hem inatt.

(Alla utom Rasmus Bengtsson, som inte fick till det i dopingkontollen…någon som vet om han pissat ännu?)

***

Tänk att den norsksvenska tolken som läste upp MFF:s laguppställlning på arenan inte hade ägnet en sekund åt hur namnen uttalas.

Och kallade Malmö FF för Malmö IF.

Då – om inte annat – så visste man att det skulle bli lite för tufft.

***

Men Malmö FF är någonting helt annat i Malmö.

Det vet vi och det visste vi innan den här matchen.

Hareides pojkar har ett ut som statyer mot svagare motstånd som Salzburg, Prag och i tjugo minuter mot Celtic – men alltid kommit tillbaka. Alltid på hemmaplan i den specifika atmosfären.

På Swedbank Stadion blir ibland det omöjliga möjligt.

Därför tror jag på fullaste allvar att Malmö FF kan ta en pinne mot PSG då, någon gång sent i november när Paris redan säkrat en plats i åttondelen.

För i Malmö är det skillnad. Så pass mycket att det åtminstone blir på riktigt.