Vi går helt enkelt inte ihop.
Jag har bott i hus i tre år, jag har haft fem olika klippare, jag har tre stycken hemma och det är en som fungerar: en handjagare.
Första klipparen inköptes när huset var helt nytt via Blocket av den människa i huset som kan Blocket. Den var oanvändbar efter två gånger.
Fick då en svår mattsvart Stiga, sitta-och-kör-klippare, i födelsedagspresent av en Frisör som heter Hannah och den fungerar lite som den vill och kräver bland annat att batteriet måste laddas med sådana där sladdar som är röda och svarta…sådant som mest är krångligt och som bara upptäcks när fanskapet inte startar.
Jag köpte en Ryobi, batteridriven, som gav upp av okänd anledning och jag hann köpa tre nya svindyra batterier och laddare innan jag insåg att det var fel på klipparen (och faktiskt även på laddaren).
Det fick bli en ny sån där Ryobi, jag tog första och bästa på mitt lokala Bauhaus (där jag nu lagt en miljon). Men det visade sig att de batterier jag köpt till den förra klipparen inte var som i reklamen (samma till alla grejer…jo, tjenare…in my ass!) utan det krävdes helt andra batterier, som jag då inte har utan måste införskaffa. Med annan laddare.
Därför fick det bli ett par timmar med halvhögt, småfuktigt gräs, med handjagaren i förmiddags. En stabil pjäs, pålitlig. Min enda vän i gräsklipparvärlden.
***
Det har blivit en allsvensk vecka.
Jag gjorde Djurgården-Malmö FF och Elfsborg-IFK Göteborg som krönikör för Getingen och det har varit väldigt roligt.
Jag har sett en hel del via CMore (som ägs av TV4, med vilka jag har ett omfattande avtal, men jag jobbar alltså inte med CMore och allsvensk fotboll vare sig nu eller någon gång tidigare och varför det är så får vi ta en annan gång, jag hade gärna gjort det) och idag blev det både Hammarby-AIK och Gefle-IFK Norrköping på menyn.
Och det slutade lite som jag skrev i min söndagskrönika: IFK Norrköping gör att vi ständigt står med näsan lång den här allsvenska säsongen.
***
Erik Israelsson mår efter omständigheterna bra.
Det var – som AIK:s tränare Andreas Alm så klokt poängterade direkt efter slutsignalen – det viktigaste som fanns att konstatera från Tele2 Arena den här dagen.
Bilderna från Israelssons olycka var så otäcka, så jobbiga, så läskiga att vilken normalt funtad människa som helst omgående sorterar ut begreppen och känner att det viktigaste som finns är allting annat än ett resultat eller ett lag.
Vill du inte ta in det och istället väljer att skandera att någon ska dö så har du andra problem och bör söka hjälp, företrädesvis av någon som bär vit rock.
Att det var tusentals (siffran tar jag från Simon Banks krönika) AIK-supportrar som valde att välja den ramsan i DEN situationen är förstås ofattbart sett till vad som hänt för inte så längesen och vilken empati som hela fotbollslandet valde att ge AIK i sorgen kring Ivan Turina tragiska bortgång.
***
IFK Norrköping spelar sannerligen skön fotboll.
Om det räcker hela vägen till ett SM-guld så står jag först i kön och applåderar, för det är skillnad på den fotboll Janne Anderssons lag spelar och den som vi ser från IFK Göteborg (inte minst), AIK eller – om du så vill – Malmö FF.
Norrping öser på, det är flärdfullt, snabbt och på flera sätt sevärt.
Dessutom fortsätter Emir Kujovic att vara allsvenskans bästa forward, för även om det är skillnad på spelartyp och spelartyp så är Kujovic BÅDE strålande target-och en extremt skarp målskytt.
Jag vet inte riktigt hur Erik Hamrén funderar efter fiaskosamlingen senast, men det kan absolut vara läge att fundera kring Kujovic när Isaac Kiese-Thelin har fortsatta problem att ta en plats i Bordeaux och Ola Toivonen knappast får möjlighet att vända upp och ned på Sunderland.
Landslaget är i ett läge där vi ställs mot motståndare som vi behöver göra mål på och där Hamrén måste gå på dagsform. Få gör mål som Kujovic just nu, få är i sådan form.
***
Jonas Eriksson har hamnat i centrum i två viktiga matcher i rad (eller Anders Svensson såg åtminstone till att förstärka just strålkastarljuset på Eriksson).
Jag tycker att Viktor Claesson skulle haft frispark i den där situationen mot Blåvitt, Jonas tog helt fel beslut där, men även om jag är den första att förstå att man subjektivt pekar på en sådan situation och blir förbannad (till en viss gräns) så fungerar det sällan att peka på ATT och OM i matcher.
Situationer lever sina egna liv.
Direkt efter frisparksituationen var det ytterligare två-tre moment som också kunde ha gått hit eller dit OM någonting annat hade hänt som inte hände.
Sen uppstod straffen och det är förståeligt att Eriksson tar den, med tanke på hur elfsborgsspelarna går in den närkampen mot Viktor Sköld.
Hade straffen uppstått om Claesson får frispark? Hur ska man veta det? Förmodligen inte. Hade något annat hänt? Ja, såklart. Men vad då? Det går aldrig att veta och det är ju det som är en stor del av fotbollen och en match, det händer saker hela tiden hit eller dit och vi vet aldrig vad situationer leder till. Det hade varit rätt trist annars.
Utvisningen på Kenny Pavey i 08-derbyt kan ingen i hela världen prata bort.
Jag håller inte med om att Mats Solheims De Jong-höga sula mot Noah Sonko Sundberg är same same, den är något mer svårbedömd eftersom man kan hävda i en förmildrande omständighet att Hammarbyspelaren inte hade koll på annat än bollen.
Men ser du bilderna så upptäcker du att Solheim faktiskt tittar rakt fram strax innan han drar upp benet och han måste ha sett att han hade spelare framför sig.
***
Malmö FF:s facit mot allsvenskans fyra bottenlag på bortaplan är fyra av tolv poäng.
Det säger förstås en hel, framförallt förklarar det varför MFF inte vinner årets allsvenska – hur rika de nu må vara.
Och även om det finns de som gärna vill hävda att Malmö FF är allsvenskans bästa lag så är det inte konstigare att det lag som har flest poäng när serien är färdigspelad är BÄST. Ingen annan.
***
Inte för att det spelar någon roll nu. Men ändå:
Varför tokrusade IFK Göteborgs John Alvbåge över halva planen direkt efter slutsignalen i Borås för att gå emellan en upprörd Anders Svensson och domaren Jonas Eriksson?
Det fann redan rätt många spelare “på plats” och jag vet inte om situationen blev så väldigt mycket lugnare efter Alvbåges rush.
Men varför? Vad var grejen?
***
Jag älskar den här allsvenska striden.
Men det finns mörka moln, det är lika bra att inse det, ungefär som det brukar vara när fotbollshösten närmar sig. Tyvärr.
Inte minst när stora klubbar inblandade i avgörande matcher.
Hur vi än vill minnas den helt avgörande guldmatchen IFK Göteborg-AIK 2009 på Gamla Ullevi så delades guldmedaljerna ut i skuggan av fullständig slagsmålskalabalik mellan supportrar och fans vs polis på och utanför arenan.
Det är ju exakt så det var, även om vi (framförallt de som jävlas) gärna vill glömma.
Jag anar oråd inför det som väntar, tendenserna har varit alldeles för tydliga.
Man kan undra varför ett gäng Malmö FF-anhängare i svarta kläder åker till Tele2 för mötet med Djurgården för att jävlas framför en läktare fylld med barn eller varför man har med sig en banderoll som säger “Stockholms blodbad, det bästa som har hänt”. Är det för att hålla på och hjälpa fram ett lag eller att söka något annat?
Man undrar ju var vi är på väg när tillochmed Elfsborg-anhängare i stor grupp ger sig på tre IFK Göteborg-fans som kommit fel och misshandlar dessa?
Du förundras över att människor kastar eld mot varandra över läktarsektioner och kommer undan med det.
Du ser TV-bilder på vuxna män i Café Bärs-kläder som står bakom en AIK-spelare som ska slänga ett inkast och beter sig som fullständigt galna av hat och jävelskap, gör gester, skriker “hora” och uppenbarligen kokar av hätsk avsky för att en fotbollsspelare tillhör ett motståndarlag och jag undrar hur deras arbetskamrater, föräldrar, barn (?), flickvänner smickras när de ser bilderna?
Vem tänker inte på att folk verkligen väljer medvetet att skrika “låt han dö” när en spelare ligger medvetslös på planen, får nacken fixerad av läkare i väntan på en ambulans?
Jag undrar varför jag för 25:e året i rad ska skriva om att folk slåss och hatar för att de håller på ett lag, så som skedde senast inför stockholmsderbyt då tre poliser tvingades till läkarvård.
De som inte undrar sådant säger att jag “inte förstår”.
I sådana fall så vill jag inte förstå.
Det har varit en fantastisk allsvensk säsong som med Hammarbys uppryckning från Superettan, storlagens guldjakt och IFK Norrköpings fördubbling gett oerhört fina publiksnitt.
Men tendenserna har varit lite väl tydliga på senare tid, på sina håll.
Låt inte jävelskapet förstöra ett riktigt bra allsvenskt år.
***
Ena dagen Halmstads BK, nästa dag Real Madrid.
***
På tal om landslag.
Ska vi gå på U21-hjältarna efter sommarens bragd så har Oscar Hiljemark kanske gått starkast, han behövde klubbytet från PSV till Palermo.
Däremot fortsatt ingen speltid för Alex Milosevic i det Besiktas som nu leder turkiska ligan efter att ha besegrat Fenerbahce i en tidig “seriefinal”.
Positivt för Simon Gustafsson att till slut få starta för Feyenoord, som slog Zwolle med 2-0…jag tror och hoppas på Gustafsson, en skön spelartyp.
Och en match mot Zwolle låter kanske inte så mycket för världen.
Men: 47.000 åskådare.
Det är annat än Häcken, hur du än vrider och vänder på det.
***
Spelmässigt var annars Hammarby-AIK lite som allsvenska matcher kunde se ut på 80-talet.
Alla frisparkar tog evigheter för att alla i närheten av mittlinjen skulle lyftas in i straffområdet på fyrtorn som skickats upp och varenda inkast som hade chansen att nå motståndarnas straffområde skulle dit – sen långkastaren sprungit 60 meter för att kasta och spelarna mobiliserat framåt.
Det var ingen kul att se då, inte så roligt nu heller (även om kulissen var fler än 4000 pers).
***
Jimmy Durmaz har inte varit bättre och starkare i Olympiakos sen den grekiska klubben strök honom från spel i Champions League.
***
Kenny Pavey om varför han höll sig inne i spelargången när det eldades som mest med färgglad rök inne på Tele2:
“Jag är astmatiker, att vara där ute just nu känns som att röka 40 cigg på en gång”
***
Och Alex Nilsson fortsätter att göra mål på Malta för Ormi med Q.
Ett i helgen i förlustmötet med Birkirkara.
Sådär, lite klassisk Fotbollskanalen Europa-info i skrivande form denna söndag.
***
Det är möjligt att hybridgräs är något jag ska satsa på istället.
Det är ju lite i ropet och Jörgen Lennartsson pratade om det efter matchen i Borås.
Men växer hybridgräs? Behöver du klippa det?
Vad kräver det, i sådana fall, för klippare?