Jo, Anders Timell fyllde 50 och det mynnade ut i en riktigt svår sittning på Sturehof med 180-talet gäster, skaldjursplatå och vitt vin som flödade.
Det var en ynnest att få vara en del av det partajet.
Nu är jag inte den som är just den…fråga Långe Lundh, han älskar att påpeka hur usel jag är på att dricka…och det blev relativt tidigt hemgång, men jag studsade ju inte direkt upp ur sängen som en Nadia Comaneci i morse.
Men ibland får du bita ihop, det är inte svårare än så.
Även om , jag måste erkänna det, jag har jobbat inför landskamper som har varit sexigare än den här: en måndagsmatch kl 18:00 mot Moldavien som piskas upp med att en vinst KANSKE kan vara bra för en eventuell seedning.
***
Min söndagskrönika i Getingen handlar om mina våra nya sköna idrottshjältar: Heja Sverige!
***
Gustav Svensson var alltså på väg till 90-årskalas när han fick ett samtal från landslagsledningen.
90-årskalas!
“Det var inga problem. Hon (flickvännens mormor) lovade att fylla 100 också, och då kändes det lättare att vända bilen”
***
Sådana där matcher, som den i Vaduz…jag har sett dom förut. Rätt ofta.
Malta, San Marino, Färöarna, Azerbajdzjan, Lichtenstein.
Vi har åkt till Valletta och vunnit med 1-0 när en brevbärare (det sades så, kan ha varit elektriker( gjort självmål.
Vi var i San Marino och det stod 0-0 i paus.
Vi räddades av Zlatan i Torshavn och Anders Svensson gjorde sitt första “riktiga” landslagsmål i Baku, det blev matchens enda.
En gång gjorde vi 7-0 på Malta men det är sällan det blivit mycket mer än snack om att “tre poäng är det viktigaste”.
Vilket är svårt att argumentera mot.
Men jag vet inte.
Jag hade verkligen hoppats på en fotboll som andades flärd, harmoni och snabbt trippande fötter som forsade fram och gjorde fem, sex, sju mål på liechtensteinarna (som ryssar och österrikare gjorde).
Men det blev som det blev och även om Sverige skapade mängder med hyggliga chanser så åkte vi hem med känslan av att det här är vad det är.
Varken mer, varken mindre.
Ett 7-0 hade såklart inte gett fler poäng men kanske något annat; lite flow, större självförtroende…ja, det kan ge någonting extra, utan att du funderar på det.
Tre poäng är tre poäng, det är sant. Men det vore förstås fan annars, mot det här gänget.
Därför hade jag hoppats på lite mer.
***
När Palermo stoppade Robin Quaison från landslagsspel så valde Erik Hamrén alltså att inte plocka ut någon annan yttermittfältare.
Och när vi i mediapacke funderade över VEM han kunde valt så var det inte världens enklaste sak i världen att hitta en given ersättare på just den positionen.
Men de finns ju: Som Sam Larsson och Muamer Tankovic, till exempel, av de som är tillgängliga och inte drabbats av skador eller dålig form. Möjligen även Oscar Wendt, som tidigare spelat en hel del kantmittfältare i Bundesliga.
Branimir Hrgota, Alexander Kacaniklic och Nabil Bahoui har uppenbarligen helt fallit bort i nuläget
Jag hade hellre sett att Hamrén tog in NÅGON än att kallt konstatera att ingen annan riktigt håller måttet för att bli uttagen.
Nu har Erik H en trupp som består av två naturliga kantspelare på mittfältet: Erkan Zengin och Sebastian Larsson.
Abbe Khalili var visserligen ytter i U21-landslaget men spelar centralt i klubblaget och är som allra bäst i den positionen.
Jag hade valt Larsson och/eller Tankovic.
Det hade åtminstone sett “snyggare ut” än att aktivt välja – ingen.
***
Cypern i ett play off!
Om jag ska välja något, så gärna cyprioterna som nu kanske kan krångla sig dit.
Men det kommer att bli en rysare, oavsett vem som Sverige ställs mot.
För det är vad det är just nu, det går inte att blunda för.
***
Det är bara att kämpa.