Jag har förstås köpt en lövblås.
Det var något som jag verkligen trodde att jag skulle klara att undvika, men det sprack alltså till slut.
Nu är det inte vilken lövblås som helst utan en lövblås som också är en lövsug. Samt lövkvarn.
Den kan alltså inte bara blåsa iväg löv (och runt, upp och överallt, har jag noterat), den kan också suga in löven och låta de raka vägen in i en inbyggd kvarn som krossar löven till jäkligt mycket mindre löv för att sen förpassas till en uppsamlingspåse som hänger på själva blås-, sug- och kvarnapparaten.
Jag går omkring på min lilla tomt som en modern Ghostbuster, jagar löv, blåser löv, suger löv, krossar löv och jag vet inte riktigt hur det blev så här.
***
Två segrar mot Liechtenstein och Moldavien är vad det är och blev vad det blev.
Erik Hamréns landslag hade en liten matchboll mot Ryssland (borta) och Österrike (hemma), men drog den rätt långt utanför.
Vi vet ungefär var vi har det här svenska landslaget och det innebär att ett play off känns som en 50/50-historia, oavsett vem som står för motståndet.
Med det sagt, nu står Sverige där Sverige står och det vore rätt onödigt att älta det som har varit.
Nu får vi se till möjligheterna som ändå finns kvar (som exempelvis Holland inte har) och tro på att Sverige hittar ett flow, en liten topp och kan dra nytta av egenskaper som trots allt sticker ut från och till.
Jag vill ha Sverige i EM-slutspel nästa år, jag kan ha åsikter om hur jag tycker att det här landslaget byggts på senare tid och ur jag känner att ett eventuellt EM-lag ska formas…men det är fan så mycket roligare med Sverige i mästerskap än Sverige utanför mästerskap.
Alla vi som hängde med redan på 80-talet brukar tycka så. För att vi vet hur det kan vara.
***
John Guidetti-rop hos en hel svensk klack.
John Guidetti-låten på högvolym när Sverige värmer upp.
John Guidetti som hetaste villebråd i mixade zonen och John Guidetti som rubrikernas och krönikörernas gunstling efter det smått sömniga mötet med Moldavien.
Det är tveklöst att rätt många ville ha något friskt, något annorlunda, en liten piff-i-all-krydda i anrättningen.
Guidetti har inget som direkt är i närheten av Zlatan Ibrahimovics högsta nivå som spelare men – som jag skrivit så många gånger tidigare – han har något som gör att han ger avtryck.
Och han behöver inte alltid göra mycket.
Nu visade han prov på härlig spelglädje, som det förstås kan anstå vem som helst som får starta sin första tävlingsmatch i A-landslaget, och det var något som smittade av sig.
Han VILLE spela, VILLE visa, VILLE glädja, VILLE göra mål.
Nu blev det en del “nära” i all den energi som kablades ut, sen försvann även han i den trötta och intetsägande lunken som matchen förvandlades till.
Hade det varit…tja, låt oss säga, Marcus Berg…som gjort samma typ av match så hade vi kanske tyckt att det varit lite för dåligt att missa så många målchanser.
Nu tyckte vi att det var rätt bra för att det var nytt, något uppfriskande.
Och det kan vara värt något det också i ett lag och en trupp som lite för ofta går på tomgång.
Tyckte ni att det såg ut som om Ola Toivonen tyckte det var skitkul att få göra ett inhopp i 2:a halvlek, såg det ut som om han verkligen VILLE vara med?
Jag förstår honom. Matchen var körd. EM-platsen var borta. Sverige hade växlat ned. Moldaverna var nöjda med att få stryk med 2-0. Toivonen har varit med lite för länge för att gå igång på ett sådant inhopp.
Men jag tycker det är för ofta som vi ser brist på spelglädje i det här landslaget nuförtiden. Jag vill att det ska andas optimism, glöd och energi hos spelarna.
Och så fort John Guidetti ville via upp just det så blev det också en form av en ljusglimt som vi mådde bra av.
Så jäkla fantastiskt bra var det nog inte. Men det kändes bra och det kan vara nog så viktigt.
***
Fifty-fifty, som sagt.
Det kommer bli en jäkla pärs vem vi än får möta.
Och när vi talar om “drömmotståndare” så ska vi vara så pass ödmjuka att konstatera att vårt eget lag inte har vunnit en match mot jämbördigt (eller bättre) landslag på över två år. Jag räknar inte Montenegro som jämnbördigt, de är klart sämre.
Ska vi ta spelare för spelare så är det hyggligt jämnt skägg i alla lagen, men jag tycker nog att såväl Norge som Irland ser svagare ut på pappret.
Men vi vet vad irländarnas krigare kan lyfta sig till och jag tyckte de var oerhört taktiskt disciplinerade när de kom till Friends och spelade 0-0 senast.
Och Norge är på gång uppåt. De gjorde ett riktigt skitkval fram till 0-0 hemma mot Azerbajdzjan i juni, men sen har de gjort starka resultat både hemma och borta.
Normalt ska vi var starkare schacklandet över två matcher, men norrmännen har självförtroende nu och det kan inte underskattas.
Danmark? Jag är inte lika skraj för danskarna som så många andra och framförallt har Danmark haft en ganska nedåtgående trend. De har gjort noll på de tre senaste kvalmatcherna mot Armenien, Albanien, Portugal) och var minst lika utspelade av Frankrike i en träningsmatch senast där danskarna fick göra ett straffmål på övertid när lagen gjort 700 byten.
Danskarna har förstås Christian Eriksen, Sverige har ingen mittfältare i hans klass men det är fortfarande Agget längst bak och det är fortfarande Bendtner på topp.
Det är inte direkt något som du skrämmer barn med.
Slovenien kan möjligen vara bästa alternativet, jag tror att deras spelstil kan passa detta Sverige bäst och de har svajiga resultat. Bland annat stryk av Estland med 1-0 men besegrade Schweiz.
Slovakerna har förvisso en solid rund på spelare från främst Serie A, men det är inga stora bärande stjärnor. Och ett av målen mot San Marino senast gjordes av Nejc Pecnik, som normalt spelar i japanska JEF United.
Min känsla är att Slovenien är ett lag som vi skulle kunna hantera och montera ned taktiskt. Oavgjort borta och knapp seger hemma.
***
Vad känner Abbe Khalili när han nu är med i truppen för fjärde matchen och när Erik Hamrén vill vila varningstyngda spelare (inklusive Pontus Wernbloom och Albin Ekdal) så plockar han ut Kim Källström och sätter in – Gustav Svensson.
Jag har inga problem med att Svensson fick speltid, men han kom ju in i all hast, mer eller mindre direkt från X2000 för att täcka upp i värsta fall.
Khalili fick veta sin plats.
Han är förvisso uttagen om yttermittfältare men spelar centralt i turkiska ligan i omgång efter omgång och är bäst i den positionen.
Nu fanns chansen att få lite speltid, nu när tunga pjäser skulle vilas och det stod 2-0 hemma mot Moldavien i en match som var helt körd på alla håll.
Men nej, nej, nej…då trycker vi in en spelare som flögs in när Oscar Hiljemark och Robin Quaison inte kom loss och som sannolikt inte räknas in i en framtid.
Jag kan inte förstå det.
Varför inte ge Khalili den halvtimmen istället? Om vi nu ska tänka framåt.
***
Sveriges U21 fortsätter att glädja och göra det omöjliga.
Matchen mot Spanien på Teneriffa så inledningsvis ut som matcherna med Portugal i EM; totalt utspelade, du tror på 0-5 i slutändan och är på väg att ge upp eftersom allting ser omöjligt ut.
Det vände. Igen.
Jag gillade Tankovic, Olsson, Engvall, helt orädda och respektlösa.
Jag ser en framtida Mellberg i Nilsson Lindelöf eller om det nu är Lindelöf Nilsson.
Det känns fortfarande bra inför framtiden.
Och det här är killar som snabbare än du tror är med i ett A-landslag.
***
Padelpremiär i Frihamnen imorgon. Ser fram emot det mycket.
***
Det var Matias Concha som lurade mig att köpa lövblåsare och jag kunde såklart inte hålla mig från värstingblåsaren, den svåraste av dom alla.
Han vill även att jag ska köpa en robotgräsklippare.
Men någonstans måste jag dra en gräns.