Måndag, vid 11:30: flygresa Landvetter-Bromma
Måndag, strax efter lunch vid Globen: Utvecklingssamtal i Wilmas skola.
Måndag eftermiddag: På kontoret i Apple Bay
Måndag strax före kl 18: Handla i lokala ICA-butiken.
Måndag kväll: Packa väska för tisdagsmorgonens flygresa till Malmö från Bromma.
Tjoff-tjoff-tjoff…jag älskar den typen av effektivitet och full fart, ständigt på väg mot något nytt i kombination med “ett helt vanligt liv”.
***
Någon som visste exat hur den allsvenska guldstriden skulle sluta?
Jo, visst fanns det en och annan som hade bestämt sig när det återstod sju-åtta omgångar.
Nu är det två kvar och det går inte att förutse någonting, vilken den senaste omgången var ett väldigt tydligt tecken på.
Jag såg hela AIK:s match och stora delar av Norrköpings och Göteborgs.
Så här: var det något av de tre lagen som såg ut som ett guldlag, om än bara över en kort period, så var det Norrköping. Och de var de enda som förlorade.
Vi kan åtminstone konstatera att AIK-IFK Göteborg åtminstone lär bena ut en stor förlorare i guldracet. Eller kanske tillochmed två.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen i den matchen om vi sitter med ett oavgjort resultat som vi vet att INGET lag kommer bry sig ett dugg om. Lite som det blev i slutet på Halmstad-AIK.
Då kan allt hända.
Med Emir Kujovic – det kändes att Norrköping saknade den typen av spelare, dessutom straffläggare normalt – och med den offensiva svada som Janne Anderssons lag besitter så tror jag inte att ett avsågat Halmstad kan stå emot.
En sak i en höstmatch på Örjans Vall, en helt annan på Nya Parkens konstgräs mot ett lag som just nu är bäst i serien på att attackera effektivt.
Därför lär AIK och IFK Göteborg behöva tre poäng på Friends.
Jag skriver “lär” eftersom Malmö FF-Norrköping i allsvenskans sista omgång mycket väl kan sluta med att Malmö vinner.
Eller: normalt gör väl MFF det, mot bra motstånd på hemmaplan.
Men ingenting är normalt. Kommer Åge Hareides mannar att gå för det för att nå den där fjärdeplatsen, kommer de i slutet av den matchen en ha en möjlighet bli fyra om det nu är något som väcka liv i rutinerade malmöspelare?
Kommer MFF vila spelare inför viktiga Champions League-matcher?
IFK Göteborg har Kalmar kvar hemma i sista omgången, den bör de vinna. AIK ska till Örebro och möta ett lag i riktigt bra form, den är mindre självklar.
Och det finns alltså ingenting som säger att det är självklart att IFK Norrköping tar sex poäng på sina två återstående matcher.
Så?
Ja, då kanske oavgjort mellan AIK och IFK Göteborg är ett bättre resultat än de vill tro i slutändan.
Det enda vi vet är att vi inte vet.
***
Malmö igen. Champions League igen.
Och det är lite skillnad, jämfört med senast.
När Real Madrid var här så vändes hela staden upp och ned av “starstruckhet”, nu står det inga kids och skriker efter Sjachtar Donetsk spelarbuss eller hänger utanför deras hotell.
Åge Hareide ville gärna påpeka det på dagens presskonferens, att det hade blivit lite för mycket av att “möta Zlatan” och att “möta Ronaldo”, att det hade påverkat hans unga spelare i lite för hög utsträckning och han vågade inte ens ana hur det skulle bli den 25:e november när Ibrahimovic kommer hem till byn.
Han gav mediapacket ett liten känga och menade att svensk media stod med tungan i röven på Ronaldo…ja, han sa inte exakt så men det var såklart det han menade.
Medias fel, alltså. Den gamla klassikern.
Ja, det är möjligt att hysterin kring Zlatan i Paris och Ronaldo på svensk mark var och blev alltför stor, men jag har svårt att se att det är annat än naturligt i det fotbollsklimat vi lever i.
Men jag kan känna att det är Åge Hareides uppgift (och kanske skyldighet) att se till så att hans spelare inte påverkas av allt det som sker runtomkring dom.
Det är en del av hans jobb, nog så viktigt i den här typen av matcher.
För även om vi mediapacket har stått med Zlatan och Cristiano Ronaldo upp över öronen i våra rapporter från Malmö FF.s två Champions League-matcher, så är det fortfarande så att hans spelare inlett matcherna med väldigt bleka nosar och med vansinnigt (till stor del förståelig) överdriven respekt.
“Nivåskillnaden blir lagd astronomisk (i media), men så stor skillnad är det inte”, sa Åge idag.
Det är mycket möjligt.
Men så som det har sett ut i de här matcherna, när känslan är att PSG och Real gått för hundra, så har skillnaden varit astronomisk.
Om det sen är verkligheten eller för att Cristiano är medialt hyperfenomen, det får var och en bedöma.
(Och skulle svensk media ha tungan längre in i rektum på Ronaldo än media någon annanstans i världen? Är det så?)
***
Att fotbollens drägg…som är lite för många, hur du än försöker se på det…består av reptilhjärnor är ingen sensation för någon.
Men hur fan är man funtad om man får för sig att lyfta luren och ringa och hota Mohammed Ali Khans familjemedlemmar (eller Mohammed själv, för den delen)?
Vad består ens vardag av då?
Eller är det också något som flyter in under “jag har starka känslor för mitt lag så jag gör som jag vill för det är något som jag brukar kalla passion” och därför kan det betraktas av finsmakare som helt OK?
Det är ju bara idioti. Förutom att det förstås är väldigt olagligt, om det nu är något som någon vill brr sig om, lagar och sånt.
***
Det som väntar Malmö FF nu är förvisso inte en enda stjärna. Det är mycket bättre än så.
Sjachtar (ja, vi kör den stavningen idag, det finns trehundra varianter men jag utgår från att folk förstår vad som avses när ukrainska blir svenska) har förvisso förlorat stort mot PSG och Real, men jäklar vilket lag de har.
Skillnaden, jämfört med Malmö, är att Sjachtar trott på riktigt att de skulle ha en chans mot sina motståndare och gått för det. Naivt. Och förödande.
De var inte särskilt imponerande mot Rapid Wien i kvalet till CL men jag har nu sett delar av fredagens seriefinal mot Dynamo Kiev och det är inget du skojar bort.
Donetsk vann med 3-0 i en högklassig fotbollsmatch.
Fem brassar i startelvan och två och en halv på bänken (jag räknar kroat-Eduardo som en halv), Bernard och Marlos som FLÖG fram på kanterna, Alex Teixeira som vanligt blixtrande målskytt (71 mål nu på knappt fem säsonger i Sjachtar) och ett väldigt solitt försvar med Srna (Kroatien), Kucher/Rakitskiy (Ukrainas mittblock) och Ismaily (Brasilien).
Det kommer att bli mycket svårare än de allra flesta anar.
Men det kommer inte vara lika jäkligt som PSG och Real Madrid.
Det blir ett lite annorlunda upplägg för Malmö FF, där de måste våga tro på möjligheten, där de måste våga vårda bollen när de väl får den och de måste våga att gå för det. Utan att blotta sig bakåt, för det här är ett motstånd som inte behöver särskit mycket för att göra mål.
Markus Rosenberg var inne på det “vanliga”, men det som ändå är väldigt viktigt för Malmö FF i den här typen av matcher: stämningen, elektriciteten, hemmasupporten, lyftet – där har MFF skapat en egen “tro”, det är den som varit en avgörande faktor för att laget har lyckats med bedriften att ta sig till Champions två år i rad.
Den stämningen var något mindre het mot Real, det är möjligt att en del av publiken hellre intresserade sig för Ronaldos vader än om själva matchen…men det var nog mest en känsla hos alla att det var ett omöjligt uppdrag.
Nu är det bara nästan omöjligt. Och DET har Åge Hareides lyckats lösa förut.
***
Nomineringarna till Fotbollsgalan har kommit och jag är inte alls överraskad över valen. Om än inte enig.
Vi tar det i en annan blogg och då ska jag förklara varför det blir som det blir.
***
Så här: det var extremt mycket fler norska journlalistkollegor på plats dagen före Real, jämfört med idag.
***
Det är alltid någon annans fel. Alltid.
***
Det ska bli oerhört intressant att följa Simon Gustafsson framöver i Holland.
Känslan är att managern Giovanni van Bronckhorst gett Simon den perfekta starten i ligan, han smögs in i klubben, laget och i spelet.
Nu säger mina holländska rapportörer att Gustafsson har något speciellt, vilket vi ju är många som redan visste.
Det handlar bara om att få ut det på rätt nivå och om det sker så är det här en spelare med en vansinnigt intressant framtid.
För han har något speciellt som spelare, sådant som vi sällan ser.
***
Just det, Danmark.
Det var väl som upplagt för att det skulle bli så.
Det är 50/50, varken mer eller mindre.
Danskarna har haft stora problem med att göra mål men är å andra sidan ganska svåra att bryta upp.
Morten Olsen, förbundskaptenen, har fått rejält med skit under vägen och även om han har…i mycket tidigare stadium än Sverige…valt att bygga ett nytt lag så är det fortfarande så att Nicklas Bendtner är striker.
Mot det ställer vi vad vi har och, trots allt – Zlatan Ibrahimovic, med en form som är på väg uppåt.
Normalt höjer sig Christian Eriksen över ett svenskt medelsnitt och Pierre Höjbjerg är rätt mycket mera framtid än Kim Källström.
Men inget kommer bli normalt i den här play off-matchen och i U21-semin i somras så raderades Höjbjerg bort av Oscar Lewicki.
Det skulle inte förvåna mig ett ögonblick om inte det slutar med två gånger 0-0 och ett avgörande på straffsparkar.
***
Grattis, Robban Perlskog till nytt fint jobb på Viasat.
Snart är vi inte många kvar på Sporten, sen den där bilden togs med bar överkropp för drygt 20 år sen: jag och Jensa Tolgraven.
Resten på annat håll.
(Pekkari är chef för 12:an och Jihde var ju iväg länge på SvT och är nu mestadels på Nyhetsmorgon)
***
Men när vi drar till Lviv om någon vecka för returmöte mot Sjachtar hinner jag inte hem för några utvecklingssamtal på skolan eller inhandling på Ica.
Kanske med privatplan.
Men de lovorna har jag inte.