Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

GULDSOMMAREN hade aldrig gått utan spelare som förstod att bjuda på sig

Bye, bye julen it is.

Senast jag inte var hemma och firade i december var 1984.

Då var jag hemma hos Lill Babs syrra (ja, det är sant) i Melbourne, Sverige skulle spela Davis Cup-final mot Australien (Pernfors vs Pat Cash!), jag skulle bevaka den för Kvällsposten och alla blev vi hembjudna till Lill Babs syster som bodde i Australien.

Omständigheterna i övrigt är oklara, men i alla fall: det var senaste gången jag inte var i Sverige över julen.

Jag är sannerligen inte överförtjust i julkaoset, julhetsen, julmaten, julsångerna,  julnojan, julvädret, juleljusen, jul-upp-långt-över-öronen-så-att-du-mår-illa.

Jag kan inte påstå att jag avskyr det, det fungerar.

Men jag klarar mig väldigt gärna utan.

Dock har inte alla i familjen tyckt likadant och Wilma, 16 år, har varit lite som en gammal tant: jul ska firas hemma med alla i familjen.

Och vad gör du inte för dina barn.

Nu verkar Wilma växt ifrån det (även om hon fortfarande säger att “jul är mysigt”, så som vuxna brukar säga och hänger upp julstjärnor, plocka fram porslinstomtar och fan vet allt) och Tindra, 2 år, har inte fattat grejen än.

Så nu sitter vi på ett flygplan till värmen. Långt bort.

Inte bara för att undvika jul, decembermörker, vinterkläder och sånt.

Minst lika mycket för en välbehövligt semester.

***

Långe Lundh blev Årets Sportjournalist, som den här gången var en utmärkelse på riktigt och inte den där smått fjantiga varianten som plockades fram av ett journalistförbund i Stockholm och som krävde att du var medlem i deras journalistklubb…vilket gjorde att Mats Olsson fick Stora Journalistpriset men aldrig stockholmarnas eget pris.

Men nu var det en jury som verkade över hela landet och i slutändan fanns det nog inte många alternativ kvar.

Min vän och närmaste kollega är förstås mer än väl värd ett sådant pris.

Vi vet alla vad han gjort sen han gick genom dörrarna på TV4…lite med svansen mellan benen efter sitt omtalade (men inte SÅÅÅ jäkla överdrivet stort) misstag på Expressen…när han byggde upp Fotbollskanalen och sen blev en ansedd tyckare i rutan, innan han skapade sin populära intervjupodcast. Bland mycket annat.

Jag vet hur mycket han har jobbat för allt det där. Som en jävla galning, för att vara lite mera precis.

Talang krävs alltid. Liksom nyfikenhet och känsla för yrket.

Men du kommer inte långt, framförallt inte SÅ HÄR långt, utan en brinnande eld för vad du gör, inte utan ett driv och inte utan att offra rätt mycket för att jobba förbannat hårt.

Det handlar inte om att ha mod att ställa frågor, för det är tamejfan en del av jobbet, det handlar om att vara en skicklig yrkesman och att brinna för att nå så långt (och så bra som möjligt).

Lundh har inte slickat några chefer på något ställe, inte gått över några lik för egen vinning eller låtsats vara någon annan än sig själv…TV-branschen är fylld av den typen, men Olof Lundh är inte en av dom.

Han är mer än väl värd titel Årets Sportjournalist

Och han är en bra kompis. Trots att han är från Lund.

***

Som Olsson sa i senaste PÅDDEN (nr 136) som vi gör för Getingen: ska vuxna handbollsspelare som spelar för landslaget i ett mästerskap verkligen behöva en förbundskapten som står och skriker på dom och förklarar att det är allvar?

Ska man inte förstå det själv?

***

Malmö FF:s Champions League-äventyr slutade i ett ras och matchen på Santiago Bernabeu var på många sätt smått ovärdig.

Inte så mycket för att MFF blev utspelat, för det kan hända även de som är stora, starka och jävligt rika.

Det var mera sättet.

Du måste kunna ställa lie högre krav på spelare som har fotbollen som sitt heltidsjobb, på spelare som är (eller på gränsen till att vara det) landslagsmän för olika länder.

Du måste ställa högre krav på den eller de ansvariga som valde att kasta ut ett lag med en vänsterkant bestående av Tobias Sana, Yotun och i viss mån Carvalho eller en anfallsspelare (Djurdjic) som inte haft en ren träff på bollen sen september, som var halvskadad och inte längre skulle vara kvar efter nyår.

Möjligen säger det en del om att Åge Hareide omedvetet gett upp så snart han insåg att han skulle lämna men mest säger det nog en hel del om hur tunn Malmö FF:s trupp var.

Samt att  pengar inte betyder allt för att lyckas.

Malmö FF behövde köpa in ett helt nytt lag, hälften av köpen höll aldrig riktigt vad man trott och då blir det ju som det blir.

MFF har aldrig varit rikare, men Malmö FF var till slut sämre än de varit på ett par år.

Så kan det också gå.

Sen kan ingen ta ifrån Malmö att de tog svensk fotboll rakt in i Champions League två år i rad, i förlängningen var det en betydelsefull islossning för svensk fotboll. Eller att de faktiskt besegrade Sjakhtar Donetsk med mersmak på Swedbank Stadion, det är ett väldigt starkt lag med europeiska mått mätt.

Men MFF måste förstås bygga nytt igen, ny tränare och sannolikt två-tre spelare av hög klass för att kunna vinna ett mästerskap igen.

De har alla tänkbara resurser – men SÅ enkelt kommer det inte bli.

***

Sett till de spelare som fanns tillgängliga så hade jag gärna sett Falkenbergs Peter Crouch, 19-årige Gustaf Nilsson, i januariturnétruppen.

Han är väldigt spännande.

Men i övrigt finns det inte så mycket att anmärka på i Erik Hamréns trupp.

I slutändan var utbudet, sett till vilka spelare som finns tillgängliga att hänga på till Abu Dhabi, begränsat.

***

Jag och Foto-Oscar Dahl jobbade ihop en hel del intervjutimmar med åtta olika U21-stjärnor och med hjälp av härliga bilder från i somras (och väldigt många timmar i redigeringsgruvan för Dahl, all credd!) så gav det GULDSOMMAREN.

Jag tyckte det blev en skön stämning med rysningskänsla, fantastiska bilder och spelare som fortfarande bjöd på sig själva i intervjuerna vi gjorde för programmet.

Det kommer för alltid bli något speciellt med spelarna i det här laget, det kommer för alltid vara ett lag att minnas.

***

Belgien, Italien, Irland.

Det kunde varit jävligare. Det kunde varit “bättre”.

Man vet aldrig så mycket med lottningar till slutspel.

Belgarna känns något överskattade sett till ranking och Italien låter bättre än vad det är.

Dock är det två motståndare som dagens landslag borde ha svårt besegra. Däremot är Irland klart överkomligt och tar du tre poäng så tror jag att du är vidare som 3:a (alla grupptreor utom två går vidare).

Men, som sagt, du vet aldrig.

Det hinner hända så mycket på ett halvår och det händer saker även under ett mästerskap, som i slutändan blir avgörande.

Om Belgien redan är klart för åttondelsfinal efter två matcher, går de då för fullt mot Sverige i sista gruppspelsmatchen. Och så vidare.

Jag hoppas på ett nytt Sverige, med vad det nu innebär.

Ett landslag som bygger lite på den känsla som U21-landslaget odlade och som jag tyckte att vi såg mot Danmark i play off.

***

Januariturnéns tidigare start gör att det är full fart hela januari.

Först fotbollen i Abu Dhabi och direkt därpå handbolls-EM i polska Wroclaw.

Januari är ju vad det är, det också.

Och då är den här typen av väldigt roliga jobb lite som balsam för själen.

Sen har vi februari som flyger iväg och runt om hörnet (nästan) en allsvensk premiär.

Publicerad 2015-12-17 kl 06:45
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER