De Beväpnade Styrkornas Stadion.
Lite coolt ändå i en värld där det mesta är Swedbanks, Tele2:s, Friends, Etihads, Emirates eller Falcon Alkoholfri Arena.
Och en upplevelse i sig.
Vi fick besked om att vara på plats absolut tidigast kl 18,lokal tid, inför matchen som skulle börja kl 19:45.
Oklart varför, men det lät inte om om det var läge att vara där tidigare och lika oklart vad som hade väntat om vi anlänt 17:55.
Arkebusering? Fängelsehåla? Vatten och bröd?
Arenan i sig var en läktare på ena långsidan, en luggsliten solblekt röd löparban , en gräsmatta, en minaret med vackert grönfärgade lampor på ena kortsidan och en hårt trafikerad motorväg på den andra.
Jag såg inga beväpnade styrkor, jag såg inte ens en uniform men jag hörde de militärfärgade helikoptrar som ständigt tog fart över den svarta Abu Dhabi-himlen.
Arrangörerna hade kopplat en laptop till två sådana där feta högtalare som man hade till stereo i vardagsrummet på 80-talet och därifrån pytsade man ut Fifa-hymn och nationalsånger.
Ett 30-tal svenska fans, det allsvenska tränargänget och förre Ajax-spelaren Stefan Pettersoon i sällskap med riktigt svår snubbe i dunkel agentlook, inklusive skönt svaj på oljig Fonzie-frilla.
Det kom några ester i lustiga blå-svart-vita hattar.
Vi i mediapacket satt på vita trädgårdsstolar i plast och fick ett wifi med “maradona” som lösenord.
Bakom oss i inglasat luftkonditionerat rum satt Lasse Richt och Co i feta skinnfåtöljer och fruktfat som hade kunnat försörja en normalstor svensk ort i norra Sverige.
Det kom ett böneutrop från minareten lagom till avspark, men ljudet täcktes av ytterligare en helikopter på låg höjd och sen började matchen.
Januariturnén är som den är och det är speciella förutsättningar på alla plan.
***
Hur fan ska man bedöma matchen mot Estland?
Är det värt att betygsätta spelare?
Tio byten, varav sex i paus och sen så mycket ändringar efterhand att spelarna ibland hade svårt att veta vem som spelade på vilken position.
Är det ens en match på riktigt? Eller är det ett träningspass med motstånd?
Ja. Och nej.
En landskamp är en landskamp är en landskamp och även om spelarna legat på en strand i Thailand under tre veckor och kondition/timing/bollbehandling inte är helt i fas så är det ju heltidsarbetande fotbollsspelare vi har att göra med här.
De blir inte nybörjare över en natt.
Sen inser jag att det finns andra parametrar och att det är olika från spelare till spelare, position till position.
Men det ska alltid vara så att man kan ställa krav på en professionell fotbollsspelare som deltar i en landskamp.
Jag tyckte Gustav Svensson, Alexander Fransson (efterhand), Sebastian Holmén och Marcus Rohdén höjde sig över mängden.
I övrigt hade många sina ups and downs, några fler downs än ups och en del hann knappt vara en del av matchen för än de hade spelat klart.
Men det är inget nytt på en januariturné, ibland ser det ut ungefär så här.
***
Alla lider såklart med Kerim Mrabti.
I det läget som han befann sig, med en intressant allsvensk säsong framför sig, med U21- och möjligen OS-spel i potten, så är det såklart ett oerhört tufft öde.
Förhoppningsvis är han snart tillbaka, han är en frisk fläkt på och utanför planen.
***
Magnus Pehrssons Estland var ett lag som hade fem spelare i startelvan som normalt spelar kvalfotboll för landslaget och i det senaste EM-kvalet gick de ändå hyggligt.
Så i jämförelse var det ändå ett ganska bra januarimotstånd, bättre än många andra som man ställts mot genom åren i januari.
Däremot tror jag inte att alla ester hade klarat Sveriges jakt på fettprocent, men det behöver inte alltid vara det som avgör på fotbollsplanen.
***
Jag har full förståelse för att Kerim Mrabti inte har lust att prata med media efter att ha drabbats av en allvarlig skada med allt vad det innebär för hans närmaste framtid.
Alla bör förstå det.
Sen är det en annan sak hur landslagsledningen lyckas dribbla in sig i hanteringen av Mrabti-situationen…jag ska inte trötta ut er med det, för det kan te ointressant för gemene man…men i kategorin att lyckas förvandla en intressant mediahändelse till ett onödigt irritationsmoment, där spelar fotbollens landslag i en klass för sig.
Mrabti SMUGGLADES ut i en personbil efter matchen igår, nedtryckt i baksätet av en ledare.
Det är som det är med det. vi var fem svenska reportrar och tre fotografer på plats och det stod inte direkt ett hav av världsmedia på plats utanför Armed Forces Stadium.
När en svensk fotograf tog en bild av bilen med Mrabti ställde sig en vuxen svensk ledare i vägen, som om det var Barrack Obama som skulle skjutsas hem i hemlighet.
SMUGGLAS ut, nedböjd och täckt i baksätet på en bil…är inte det att göra det liiiite större än vad det är?
Och idag på morgonen kom vill till en mediaträff där förbundet hänvisade utsänd media (och indirekt våra läsare/lyssare/tittare) till förbundets egna hemsida, för där fanns såväl nyheter som citat med Mrabti och läkare.
Än en gång, jag förstår Mrabti. Men är det inte en skyldighet att kommunikationsavdelningen på Sveriges största idrottsförbund låter lagets läkare svara på medias frågor när en av landslagets spelare drabbats av en allvarlig skada i en landskamp?
Och nej, det behöver vi inte göra någon större affär av och jag lägger ned här och nu, jag är mest förundrad över hur landslaget lyckas i konsten att strula till det.
Det är starkt.
***
Jag hoppas att Erik Hamrén väljer att satsa på ett “riktigt” lag mot Finland så att vi får en mera rejäl landskamp att ta tag i.
Träningarna framöver lär avgöra spelarnas status, men det borde finnas elva spelare som är redo för match för jag slipper gärna byteskarusellen.
Jag tror nog att Holmén/Bergström får fortsätta som mittbackar, givet med Gustav Svensson som central gestalt. Kan tänka mig Kujovici par med Engvall, även om Ishak var giftigast mot Estland (och Ishak/Kujovic blir lite same same?).
Jag gillar Viktor Claesson men det är uppenbart att han (och Rohdén) är bättre centralt, problemet är att Claessons bästa roll, den som offensiv centralt mittfältare, inte riktigt ryms i det traditionella 4-4-2.
Emil Salomonsson fick mest vara mittfältare efter Mrabtis skada och jag tycker det vore givet att ge honom en högerbacksplats när Anton Tinnerholm helt klart såg ut att famla efter form.
Och Nicklas Bärkroth var pigg/initiativrik, han såg inte ut att ha problem med vare sig timing eller kondis.
Jag kan också tänka mig att Hamrén vill se Patrik Carlgren i mål, inte så mycket för att Karl Johan Johnsson var förvånansvärt osäker i en del situationer, utan snarare för att Carlgren bör ses i de här sammanhangen.
***
Denni Avdic till AIK var såklart en affär som Andreas Alm mycket väl behövde knyta ihop när Henok Goitom valt att flytta någon annanstans.
Och självklart känns det bittert för Elfsborg i sammanhanget.
Men jag tror att alla vet spelreglerna och i slutändan väljer spelaren själv när olika kontrakt läggs på bordet och i det sammanhanget är alla klubbar sig själv närmast, de gör vad de kan för att knyta spelare (som de vill ha) till sig. Ibland vinner man, ibland inte.
Det som säkert blivit infekterat i den här affären är att Elfsborg ställt upp för Avdic och låtit honom träna med klubben i två månader, tillochmed fått fystränaren att lägga upp ett program för Denni.
Det i sig behöver heller inte betyda att Denni Avdic per automatik skulle ha valt Elfsborg, för när business comes to business i den världen, så tar ingen hänsyn till att någon varit snäll.
Men betänk om situationen varit omvänd…hur “enkelt” hade det varit för Avdic att välja bort AIK för en konkurrent om han hade “snylttränat” med klubben i två månader och fått all tillgänglig hjälp av?
***
Ekwall vs Lundh is back, så här långt med Kujovic, Mrabti, Claesson och Engvall som gäster.
Fler på gång.
***
Armed Forces Stadium hade inga beväpnade styrkor på plats.
Det är möjligt att de eskorterade bilen med Kerim Mrabti i skydd mot omvärldens mediabevakning den korta vägen till hotellet.
Men det är sådant du aldrig riktigt får veta.
För sådant är hemligt.