Det var en ren tillfällighet om än en väldigt speciell upplevelse, bara det att kubanska barer finns i fina gamla polska städer.
Men om vi tar det från början.
Vi hade jobbat klart med handbollsrysaren Sverige-Slovenien i den magnifika kupolprakten Hundraårshallen och vi bestämde oss för att ta en sväng på stan.
Väl på torget stegade vi in på CASA DE LA MUSICA, det immande lite från fönstren, vi såg människor i rörelse i lokalen och hörde lite skön musik sippra ut i kontrast till ett gäng högljutt vräkiga ölhak.
Det fick bli CASA DE LA MUSICA.
En ganska lång bar, ett litet dansgolv bortom den, några enkla sittplatser längs ena väggen, en megacigarr hängandes i taket och bakom bartenders en fin trähylla i oändligt antal etage som nådde upp till taket med romflaskor.
Och så spelades det sirlig sambamusik.
Vi såg en äldre grånad man svänga höfterna med väldigt mycket yngre blond donna (som bar en svart body, minns ni dom…en body!), låt säga att hon var i 40-50-årsåldern, vi såg klassiskt polskt tjurnackade wroclawaner i t-shirts, korta hemma-klippt-frisyrer företrädesvis med Jim Carrey-lugg och bultande biceps under söndertatuerat skinn, vi såg kvinnor i stort åldersspann där alla ändå hade en sak gemensamt; minst 10 cm klackar på skor eller stövlar.
Ska jag vara väldigt snäll kan klientelet beskrivas som lite lätt kantstött.
Jag vet inte om det var en syn för gudar, men det var en intressant samling människor och det var alltså en kubansk bar i Wroclaw.
När Tarlandao gick för att slå en drill tog en sån där Belgien Blue-snubbe (de gillar sina nackar, polackerna) hans plats i baren, beställde in sex shots, två Havana Club med cola och två öl.
“Party tonight?“, sa jag.
“Yes, my friend”, sa han. “And very good dancing“.
Han gick i tre omgångar för att hämta sin dricka bort till det bord där han sett. Med EN ensam kvinna,
När vi väl gick en kvart senare körde han loss på dansgolvet med sin dam, kvar på bordet stod ETT glas med en halvdrucken öl.
***
Min söndagskrönika om en landslagskapten som aldrig tvekar för att stå upp för mänskliga rättigheter.
Läs den HÄR.
***
AIK och Malmö FF gör alltså klart att de inte släpper några spelare till OS i sommar, så som läget är just nu.
AIK:s sportchef Björn Wesström och Malmös VD Nicklas Carlnén vill vara tydliga på den punkten.
Elfsborg och Djurgården, däremot, säger att de inte aktivt verkar för att stoppa en spelare från att uppleva ett olympiskt spel.
Så här: klubbarna äger sina spelare/anställda och har det finns inga krav på att de ska släppa spelar till en landslagsturnering som (i nuläget) spelas på icke Fifa-datum.
Samtidigt spelar allsvenska lag ligamatcher och möjligen kval till europeiska cuper.
Så, jag har förståelse för klubbar som tar beslut som anses gynna klubben.
Men 1) jag vet inte vad är för poäng med att ta ett beslut i frågan nu, innan spelare är uttagna och innan någon vet hur det aktuella läget ser ut. Mest osmart eftersom du kan riskera få spelare i disharmoni, de som siktat på OS men vet att den tänkbara livshöjdpunkten på säsongen är borttagen.
Och 2) det går ju att se OS-spel som något väldigt bra för spelaren och i förlängningen klubben.
Det kan ge spelaren en boost som gör honom till en bättre tillgång, före såväl som efter OS.
Dessutom: en lyckad insats inför världens ögon kan såklart kraftigt öka marknadspriset på spelaren och när det gäller pengar in för väldigt viktiga spelare så är det sällan ointressant att se honom försvinna för klubbarna.
OS-succé för Sveriges fotbollslag i Rio de Janeiro tror jag har ett mervärde för hela fotbollssverige.
Jag tycker åtminstone att en del svenska klubbar ska tänka ett steg längre i frågan, även om vi vet att de alltid är sig själva närmast.
Stefan Andreasson och Bosse Andersson, Elfsborg och Djurgården, tänker inte stoppa spelares blir aktuella för OS.
Jag tror de funderat i banor som handlar om att de vill ha nöjda och motiverade spelare i sitt lag, att det är viktigare i längden än att de missar ett par allsvenska matcher.
Eller så kan det handla om att Stefan och Super-Bo bägge har gedigna allsvenska karriärer bakom sig och vet hur spelare tänker?
***
Zinedine Zidane-effekten.
***
Så jäkla kul för det här unga handbollslaget att de fick vinna första matchen.
***
Wayne Rooney är sannerligen tillbaka i matchen.
***
Ett tecken på att ganska mycket kan hända på ett halvår inför ett EM är rubriker och texter som beskriver John Guidettis senaste två veckor.
För inte särskilt längesen satt han fast på en bänk i Vigo och vi undrade hur det skulle går för honom i Spanien, om hans EM-plats var i fara och hur Erik Hamrén skulle göra med så få forwards i form.
Ett par mål i ett cupmöte med division 3-lag och två fullträffar mot Levante…det behövs inte mycket fler mål, speltid (och antal dagar) för vi ser allting mycket ljusare igen.
Som sagt, det kan hända så väldigt mycket på kort tid som kan vända upp och ned på förutsättningarna (och rubrikerna). Både bra och dåligt.
***
Det var Tarlandao som kom på det, för jag kan inget om sådana filmer.
Look-a-liken Lukas Nilsson och Legolas i Sagan om ringen är fantastisk,
Se bilderna på Instagramkonto (@patrickekwall)
***
Det ska överhuvudtaget bli intressant att se vilken trupp som Håkan Ericsson får ihop till OS.
Hur tänker de utländska klubbar som kan ha några aktuella spelare?
De flesta har inget ligaspel igång under den här tiden i augusti, men det är inte säkert att de är sugna på att släppa spelare ändå.
Men det kan vara samma utgångspunkt här, även om det rör sig om spelare som redan etablerat sig i europeiska proffsklubbar: hur “bra” spelare får du om du spräcker deras dröm om att få spela i ett OS i Brasilien? Och hur mycket sämre blir ditt lag om du saknar en spelare i ett par veckor?
***
Älskar att jobba med hndbollen; ledarna, spelarna, matcherna, miljön, stämningen.
***
Wroclawianerna (älskar att skriva wroclawianerna) gillar sin musik, det ska sägas.
Den krigshärjade (Röda Armén bombade sönder stora delar i slutet av 2:a världskriget) staden har ett gett världen ett par världsberöma dirigenter och överallt i innerstaden går jag förbi olika jazzklubbar om lockar med livemusik och skyltar som erbjuder extra bra priser på vodka, whisky och shots.
Krökandet känns kanske inte som en överraskning.
Men det här med CASA DE LA MUSICA, Kuba och salsa, det hade jag inte riktigt väntat mig.
Wroclawianerna är dock inte som alla andra.
De är speciella, de är wroclawianer.