POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Jag ser en barnsligt lycklig attityd: jag andas ny frisk luft

Åker du till Calista Luxury Resort i Belek utanför Antalya så åker du inte så mycket till Turkiet, du åker till ett turistreservat med pulvermaskincappucino.

Du sover, äter, poolar, dricker, solar, vallar barn och äter igen.

Och när du åker tillbaka hem igen så har du sett det du har sett där du har bott, förutom möjligen en skymt ut genom fönstret på väg till flygplatsen.

Vi tog oss i alla fall in till fotbollsarenan.

Det var en resa i sig, från en värld till en helt annan.

***

Det finns något där. Att ta på. Att tro på.

Jag har påpekat det förut och gör det gärna igen efter förlusten på Antalyaspors nya fina arena; när jag andas runt det här “nya landslaget” så drar jag in frisk luft.

Hur många hopplöst trötta träningsmatcher har vi inte sett de senaste tre-fyra åren?

Sådana som ingen knappt haft lust att ens spela, med spelare så trötta på att spela matcherna att de till slut varit trötta på sig själva.

Det finns en helt annan aura kring John Guidetti, Victor Nilsson Lindelöf, Ludwig Augustinsson eller valfritt alternativ som börjar på U och slutar på 21.

Kalla det shajning eller vad du vill.

Jag ser det nästan som en barnsligt lycklig attityd till att få lov att vara med och spela fotboll och jag inser att det inte är så förbannat enkelt för det här fotboll på rätt hög nivå.

Men hellre en bicycleta när chansen dyker upp i straffområdet än att täcka bollen och försöka hitta ett passningsalternativ.

Är ni med mig?

Här kommer vi, vi tycker det är kul det här, vi vill visa att vi älskar att spela för vårt land och ingenting behöver vara omöjligt.

Sen finns det en hel del att jobba på men det är i alla fall inte självförtroendet.

Det känns som en behaglig bris, som att vi har något att se fram emot.

***

Jag var lite för ung för Pelé.

Därför var Johan Cruyff den allra största när jag med stora ögon satte mig som 9-åring för att se så många matcher jag orkade se från VM 1974.

Han hade allt.

Cruyff kunde spela solo men ändå vara ett helt lag.

Fältherreblicken, speeden, touchen, rycket, vändningarna, skottet, disciplinen, auktoriteten, hjärnan.

Och varumärket förstås, Cruyff-finten (i all sin perfektion ca 3:18 in i den här youtube-filmen när Sverige mirakulöst fick 0-0 mot Holland i 74-VM https://www.youtube.com/watch?v=bQCqw2jpudk)

Han var Leo Messi långt innan Leo Messi existerade, han han var Barcelona av idag, han var Holland och Ajax av igår.

Han var den totala fotbollen.

Inte bara som spelare, utan även som tränare.

Johann Cruyff var en av den moderna fotbollens allra största och viktigaste.

Jag är glad att jag fick vara med och uppleva honom.

***

En lite oturlig aktion i en hastig spelvändning vid turkarnas 1-0, förvisso – men Victor Nilsson Lindelöf är tveklöst en mittback som vi måste bygga vidare på.

Han har klokheten, bolltryggheten, farten och han smälter liksom in.

***

Ska vi utgå från den här matchen, vilket möjligen är att göra det lite väl enkelt, så kom inte Erkan Zengin närmare en EM-trupp.

För plottrigt framåt och för bristfälligt bakåt.

Det kan inte ha varit den lättaste av debutmatcher på vänsterbacken för Ludwig Augustinsson, på många sätt: Zengin att hålla i handen när Arda Turan satte fart, det är inte trygghet som är det första ord du tänker på.

***

De här citaten säger en hel del om Johan Cruyff och vad han stod för.

***

Andreas Granqvist och Micke Lustig var strålande och tillsammans med Kim Källström får du nästan en känsla av att det är spelare som lyfter i den ungdomsliga entusiasmen som präglar det här landslaget.

Jag tyckte John Guidetti och Marcus Berg samarbetade förvånansvärt bra, Guidetti hade bättre “träff” på sina lägen men Berg fanns där och drog rätt ofta isär turkarna förträffligt.

Albin Ekdal har ännu en bit kvar efter skadan.

Erkan Zengin måste visa mycket mer framöver om inte hans plats i truppen är i fara, Jimmy Durmaz var onödigt slarvig och Sebastian Larsson hade förvisso en fantastisk frispark på Emir Kujovics panna men en bollbehndling som du nog kan ha när du inte ens får tillräckligt med speltid  i Sunderland.

Emil Forsberg är ett givet val på ena kanten.

Och Oscar Lewicki är en rollspelare som jag tror avlastar Källström bättre på mitten i nuläget eftersom landslags-Lewicki vet vad han är där för att göra. Eller framförallt INTE försöka göra.

Det är en bit kvar och vi ska först och främst ha en trupp att forma, startelvor tror jag till viss del (som alltid) kommer att byggas till viss del på hur motståndet ser ut.

Som det ser ut just nu talar både tiden, formen och spelartypen för att Rasmus Elm finns med i en sådan trupp.

***

Johan Cruyff var aldrig okontroversiell.

Tillochmed holländarna kunde se honom som arrogant.

Från och till var han omgärdad av konflikter och en och annan skicklig spelare kom ibland i vägen för Cruyffs hårdöra egenskaper, som exempelvis Michael Laudrup – när två spelgenier crashade under tiden i Barcelona (med Cruyff som tränare) under klassikern “this place aint big enough for the two of us”.

Eller när han satte hårt mot hårt i det holländska VM-laget 1974.

Cruyff var Puma, landslaget var Adidas.

Nr 14 vägrade spela i Adidas och hotade med bojkott.

Det hela slutade med att Cruyff spelade hela mästerkapet med två streck på sin matchtröja, istället för tre (googla och se) – vilket i sig är fantastiskt, men det var enda sättet att få med lagets kapten och stjärna.

***

Jag har sett en hel del landskamper och klubbmatcher i Turkiet, så den oerhörda stämningen kom inte som en överraskning för mig.

Men högtalarna!

Den ljudvolym de kunde skapa har jag aldrig varit med om.

När jag gjorde min efter-matchen-intervju med Erik Hamrén kändes det som om vi stod inne i högtalaren när den drog nån sorts turkisk schlager på högsta volym.

***

Det kändes bra att få träffa Jose Morais igen.

Nu helt återställd från den mindre hjärnblödning han drabbats av.

Idag är han tränare för Antalyaspor och satsar på en karriär bortom Jose Mourinho.

Alltid så ödmjuk, jag har gillat Jose sen den dagen vi träffades för första gången i Södertälje för väldigt längesen.

***

Förvisso lite för kallt för poolen, lite för svalt för en balkong som vetter mot havet här i semesterreservatet.

Men ändå som en svensk vår, jag såg ljuset och kände tappra strålar av stor gul sol.

Lite som det här fotbollslandslaget; något att se fram emot.

I tider som dessa, i en värld så karg och så fylld av hat, blod och grymhet så kan det vara befriande att få känna just så.

Även om det bara handlar om fotboll.

 

Patrick Ekwall

Därför borde inte landskampen spelas

Rakt in i landslagsgruvan, härifrån och hela vägen till EM-finalen på Stade de France den 10 juli.

Över allsvenskan, över sluttampen på Champions, över Leicester League och en hel del annat; sen flyget över till OS.

Det är bara att bita ihop.

***

Helst hade det bara fått lov att vara fotboll.

Men så enkelt är det inte alltid.

För varje dag som går så blir det allt tydligare att vi lever i en värld så sjuk, så sjuk, så våldtagen av mörka onda krafter

Fotbollen har gjorts (och görs) till en måltavla i det bestialiska spelet.

Därför är det inte underligt att jag just nu sitter på ett plan ned till Antalya via Istanbul och känner viss olust inför att bevaka en träningslandskamp i Turkiet.

Inte rädd. Inte heller otrygg. Men med en sugande känsla i magtrakten som inte känns helt bekväm.

Därför är det inte särskilt konstigt att valet av motståndare och spelplats är något som Svenska Fotbollsförbundet måste ställas till svars för, det är inte underligt att förbundskapten och spelare får frågor som inte handlar så mycket om fotboll men som ändå är relevanta.

Därför är det relevant att fråga sig om den här matchen skulle spelas överhuvudtaget, så som situationen ser ut i Turkiet, så som världen ser ut idag eller för bara några timmar sen i Bryssel.

Borde matchen spelas?

Nej, jag tycker inte det.

Bara det att det finns en liten risk är tillräckligt stor risk för att låta bli.

Nu är det som att be om det.

Ja, det är säkert riskfritt att åka till Antalya. Ja, Gais kan åka på träningsläger till Turkiet. Ja, vi skickar barn från olika svenska klubbar till en turnering i Izmir.

Ja, det kan hända vad som helst när som helst längs terrorns ondskefulla väg.

Men Turkiets fotbollslandslag är det stoltaste nationen har.

Det är en sockerbit. En trofé.

Det är klart som fan vi sätter ett svenskt fotbollslandslag – och alla andra i och runtomkring arenan – i en situation som innebär en risk, oavsett om alla vill hävda att det inte finns vare sig tydlig hotbild eller allting är säkert.

Vi har hamnat i ett läge där ett svenskt fotbollslandslag flygs in under enormt säkerhetspådrag, de får strikta order om att stanna på hotellet, de bepansras på väg till matchen och när den väl är igång hoppas vi att turkiska säkerhetsstyrkor gjort sitt runt och på arenan innan laget skeppas hem via sitt chartrade flyg i natten.

Vi ska inte ha det så.

Matchen borde aldrig spelas under de förutsättningarna.

Och det handlar inte om att ge vika för terrorismen, för där är vi redan när terrorn lyckats i sitt uppsåt att oroa, skrämma, panikslå.

Det handlar om sunt förnuft.

Men förmodligen handlar det också om pengar (surprise, surprise).

Turkiet har köpt över Sverige, vars förbund tacksamt tar emot varenda krona, för den här matchen på turkisk mark, där Turkiet haft svårt att få tillräckligt slagkraftigt motstånd.

Det är inte direkt som att ställa in en träningsmatch på Stadshagens IP.

Men min bestämda uppfattning är att det är ett smått obegripligt val av motstånd (matchen blev klar för inte särskilt länge sedan) sett till det politiska läget och att den senaste tidens händelser borde innebära att matchen antingen ställts in eller spelats någon annanstans.

***

Det är nog bara klokt att låta Zlatan Ibrahimovic vila från Turkiet-matchen, han har haft och har ett extremt tufft spelschema och han spelar ju i stort sett 90 minuter i (nästan) varje match.

Sen är jag övertygad om att ”läget” spelar in och att ha med sig Zlatan till den här matchen i Turkiet hade inte underlättat säkerhetsarbetet.

Och dessutom tror jag inte att Ibrahimovic sparats från en landskamp på Friends, åtminstone så hade det inte meddelats i så här god tid eftersom vi vet vem det är som säljer biljetter.

***

Oscar Hiljemark, Victor Nilsson Lindelöf och John Guidetti i den mixade zonen inför dagens träning och det kändes lite som en glimt av U21-EM.

På många sätt; så öppna, glada, vältaliga och ärligt oförstörda.

***

Erik Hamrén talar förstås om att testa och det vore underligt annars när han bara har de här två landskamperna innan EM-truppen ska presenteras.

Om jag hade testat?

Kanske en mix, som sett ut så här (med byten inom parantes):

Robin Olsen – Micke Lustig, Andreas Granqvist, Victor Nilsson Lindelöf (Erik Johansson), Ludvig Augustinsson – Emil Forsberg, Oscar Lewicki (Oscar Hiljemark), Albin Ekdal, Jimmy Durmaz, – Marcus Berg, John Guidetti (Emir Kujovic).

Detta alltså mot Turkiet, då Zlatan inte är med och Andreas Isaksson sannolikt borta efter magsjuka.

Lite test med Olsen, VNL, Augustinsson, Hiljemark och Kujovic.

Lite med rätt givna kort i EM-startelva av idag med Lustig, Granen, Forsberg och möjligen en av Lewicki/Ekdal.

Och på bänken en hel del spelare som Hamrén har bra koll på sen gammalt.

Känslan är annars är det är ganska öppet på ena mittbacksplatsen, vänsterbacken, centrala mittfältet (4-5 spelare), ena kantpositionen, platsen sidan om Zlatan och kanske även målvaktsplatsen, även om Isak aldrig har gjort bort sig i landslaget.

***

Det var underbart att höra Johannes Hopf story om att han gjort en landskamp – i badminton.

En halv, eftersom Sverige var så risigt i jämförelse med badmintonnationen Danmark att Köpenhamns stadslag fick agera motstånd.

Men framförallt gillade jag Hopfs fotbollssaga, för jag är en sucker för late bloomers och spelare som nått hela vägen utan att de tokvärvats som 7-åringar av någon storklubb och ingått i akademi där många tror att en Gothia Cup-vinst för 12-åringar är den enda vägen till framgång i fotbollslivet.

Hopf slutade i princip med fotboll, harvade sen runt lite i de absolut lägsta divisionerna i den skånska fotbollsmyllan innan Hammarby scoutade upp honom (strong scouting, minst sagt!) som nån sorts back up-alternativ.

Och nu är han en del av A-landslaget.

”Det är aldrig för sent”, som han själv sa.

Och vi ser det fortfarande, inte alltför sällan, även om Hopf är exceptionell.

Det finns flera olika sätt att nå toppen som fotbollsspelare och jag har egentligen ingenting emot någon (jag är helt emot värvningar av små barn för att skapa överlägsna lag dock) – men det finns ingen väg som är facit.

Det är just DET som många i fotbolls-Sverige måste lära sig.

Och att det faktiskt aldrig är för sent.

***

Helgen gav en fantastisk padelturnering, den första officiella och internationella i PDL center, Stockholm.

Jag och min argentinske vän German Schafer tog oss till kvartsfinal i B-klassen efter två riktigt tuffa matcher, men där blev det stopp mot Tomas Brolin (ja, just DEN Brolin – han bor i hallen) och hans dubbelpartner Robin Rutili.

Eller jag och jag. Det var mest German som tog oss vidare. Men jag fick mycket att göra, 90 procent av bollarna gick på mig.

Sen åkte tyvärr Robin på en skada efter vår match och fick lämna WO.

I A-klassen gick Olof Mellberg (ja, DEN Mellberg – han är en fantastisk padelspelare) till final i par med Jonas Björkman (ja, DEN Björkman).

De mötte en argentinare rankad runt 100-strecket i par med en skicklig finländare.

Mellberg/Björkman förlorade med 2-1 i set.

Hur Olof tog förlusten?

Som väntat.

Tackade sina motståndare, gick rakt av planen, tog sin racketväska och lämnade hallen omgående med en blick som vi sett förut…

***

Det är klart att Rasmus Elm är redo för spel i landslaget, det bevisade väl Kalmar-Malmö i cupens semifinal.

Är han frisk, klar och så pass stark som i den matchen, då tycker jag att han ska vara en del av landslaget.

Om han verkligen vill, ska sägas.

***

Malmö FF drog vinstlotten i form av hemmaplan i cupfinalen.

Och sett till inramning kanske det var en lottning som många ville ha, kanske tillochmed Häcken på något vis. Det lär bli fullsatt på Swedbank.

Däremot tror jag inte att MFF ser Häcken som en särskilt angenäm lott.

Dels har Peter Gerhardssons lag haft det ”lätt” mot MFF, det är en typ av motstånd som passar Häcken bra.

Dels har Häcken spelarmaterial som kan rubba precis vilket lag som helst på en riktigt bra dag.

Och dels Paulinho, som han sett ut under ”cupsäsongen”.

***

Viktor Prodell vinner den allsvenska skytteligan, så var det sagt.

Vem som vinner allsvenskan?

Det är ju så svårt att tippa eftersom de lag vi ser idag kan vara helt andra lag i augusti, när spelare kommit och gått.

Men Malmö FF bör såklart vara favoriter eftersom de har ett bankkonto som kan bygga nytt i sommar, om så krävs.

IFK Göteborg, IFK Norrköping, Häcken, AIK och Elfsborg tror jag är närmaste utmanare men det här är ju tips som vem som helst kan räkna ut.

Jag ser i alla fall inget ”nytt Norrköping”.

Jönköping och Östersund åker rimligtvis ut, även om Falkenberg känns som årets Åtvidaberg (en dag tar det slut-syndromet).

Fiaskovarning? Helsingborg, extremt snåriga resurser i klubb som satt sig i klistret

Sensationsvarning? Örebro

***

…och jag vet inte, men landslagsspelare i fotboll är förstås också människor.

Jag, Långe Lundh, Tarlandao och Sundberg fick en genomgång av TV4:s säkerhetsavdelning inför avresan till Turkiet och även om de förmedlar läget och situationen som att ”det finns ingenting som tyder på att något kan hända” så ilar det ändå en liten olustkänsla i magen inför det här uppdraget (som jag själv valt att åka på, jag kunde ha tackat nej, det ska sägas).

Detsamma med mina anhöriga, vare sig Hannah eller Wilma, 16 år, ville att jag skulle åka.

Det är klart att förbundskaptener och fotbollsstjärnor eller deras omgivning upplever det likadant, lite mer eller lite mindre, oavsett om de säger någonting annat utåt.

Matchen är olustig. På många sätt.

Den borde inte spelas.

Så jävla sjuk är världen just nu.

Patrick Ekwall

När Cupen äntligen blivit het: gnäll, gnäll, gnäll

I min nya tid som kulturell recensent tog jag ett snack med Olle Jönsson (han från Lasse Stefanz) när vi råkades under ett tågbyte i Hässleholm.

“Hallå buse!”

Det är så Olle gärna “presenterar” sig, högt och tydligt.

Han undrade hur det var med Olsson, visade en bild på de två utanför Jones i New York och just som jag skulle ta ett snack om Lutoslawski så drog han en “Dagens Garv”.

Den var fruktansvärt dålig,  helt i klass med de allra sämsta “Dagens Garv”, och sen somnade han (lika högt och tydligt, ska sägas…)

***

Ola Toivonen och Micke Antonsson, de stod alltså närmast i tur att stekas från Erik Hamréns lojalitetsprogram och det kom inte som någon sensation.

Åtminstone inte Toivonen.

Antonsson var, trots allt, startspelare så sent som i play off-mötet med Danmark. Och nu är han inte med i truppen alls.

Men det är som det är, ibland måste en förbundskapten dra en gräns som skiljer rutin, tjänstgöring och (till och med) individuell kvalitet med ungdomlig entusiasm, framtid och mod.

Victor Nilsson Lindelöf är för mig helt given i en svensk trupp och jag kan känna att han kanske tillochmed ska ges chansen att spelas in som ett ordinarie alternativ sidan om Andreas Granqvist.

Jag tycker att VNL har “det”, han visade det i U21-EM, han har vita det i Benfica och det finns ingen anledning att tro att han INTE kan visa det i ett A-landslag.

Och en sak som jag helt glömt att beröra är att Victor är oerhört målfarlig på fasta situationer, många av de mittbackar som Hamrén tvingats använda genom de senaste åren har varit helt iskalla i offensiven.

***

Det är trist att media att läsa om poliser som missköter sig i sin yrkesroll och det är förstås bra att utreda huruvida övergrepp på fotbollsmatcher undsluppit utredning av dunkla skäl.

Bra.

Sen tror – och hoppas jag – att de allra flesta poliser i tjänst löser komplexa situationer så som de är utbildade att lösa dessa. Även om jag inser att det 1) är oerhört svårhanterligt ibland och 2) finns människor som begår grova tjänstefel i alla yrkesgrupper.

Vi har all rätt att ställa mycket höga krav på en myndighet som polisen. Och på de instanser som har till uppgift att på ett korrekt sätt syna poliser som anmälts för (exempelvis) övervåld.

Visar det sig att det finns en anledning att ens ana att någon eller några  gjort sitt yttersta för att dölja eller skydda poliser som begått brott i tjänsten så är det inte bara allvarligt. Det är för jävligt.

Det allra mest sorgliga är förstås att det krävs den här typen av polisiär bevakning på alldeles för många fotbollsmatcher.

Varför är det så? Vad är skälet? Hur kunde det bli så? Vems fel är det?

Jag tror inte att det är polisens.

(Eller medias)

***

Johannes Hopf lämnade allsvenskan med ryktet av att vara en av seriens minst säkra kort på sin position.

Jag måste säga att jag själv var tveksam till om han ens skulle platsa i Hammarby.

Nu är han landslagsman.

Så snabbt kan det gå..

Det kan säga en del om det klassiska “så fort du flyttar från allsvenskan kommer du ett steg närmare landslaget” men också att “det alltid finns en möjlighet så länge du utvecklas och blir bättre”.

Jag förstår om Erik Hamrén vill testa Hopf när möjligheten finns, men det är den enda uttagning jag känner är lite udda i den här truppen. Inte för att Hopf inte är värd en chans efter en bra säsong i Ankara.

Patrik Carlgren är redan en del av framtiden, har hunnit bevisa det några gånger och är det något vi behöver testa inför ett mästerskap så är det väl INTE en tredjemålvakt?

***

Rätt många gnäller om januariturnéns betydelse och alla har fel.

Det har visat sig gång på gång, så även i den senaste A-landslagstruppen.

Emil Salomonsson hade aldrig fått en plats nu om det inte hade varit för vad han visade på turnén i Abu Dhabi, på match och träningar.

Även om säkert många känt att han borde ha fått det, så aldrig.

Han har förmodligen inte ens varit nära förut.

Istället var Anton Tinnerholm det givna valet från allsvenskan på högerbacksplatsen, men Salomonsson bevisade tydligt för den svenska lagledningen på senaste januariturnén att han var bekvämare och bättre i rollen när det var landslagsläger.

Ja, det spelar stor roll vad du uträttar i klubblaget och så skadet förstås också vara men de där samlingarna och matcherna i januari är absolut en väg in i A-landslaget för allsvenska spelare.

Tyck vad du vill om det, men så är det.

***

 

När vi äntligen fått bra fart på Svenska Cupen: gnäll, gnäll, gnäll.

Nu kommer det folk på matcherna, det är TV-sändningarna, det är drag och intresse.

Då är det fel på när lottningen görs ellr hur den görs, på att det inte alltid går att lösa arenafrågorna snabbt och smidigt, på vem man ska möta och när man ska möta dom.

Det senaste – som vi får se som ett tecken i tiden – är att Hammarbys spelare “helst vill spela på konstgräs”.

Det är givet att det optimala vore att inga melodifestivaler, bandyfinaler existerade under samma period i den stad som får lag som går vidare. Eller att nån lirare på SvT placerade lottningen i ett sportprogram på kvällen istället för kl 06:50 för att piffa upp ett saggigt morgonprogram.

Alltid finns det något som kunde varit bättre.

Men detta jävla gnäll.

Vill vi ha tillbaka träningsmatcher på grus istället? Cupsamlingar i Gävle? Ointressanta matcher sommartid som ingen brydde sig och drog 900 åskådare när klubbarna kom med B-lagen och samtidigt basunerade ut att “vi satsar på cupen”?

Bit ihop. Se det positiva.

***

20 minuter innan handbollsmatchen Sverige-Rumänuen i Kristianstad kom rumänernas förbundskapten, Tomas Ryde, förbi vår studio och snackade lite skit.

Bara i handbollen.

För övrigt en fröjd att få jobba med Tomas Axnér och de övriga i handbollsgänget igen.

***

“Vet du vilken fågel som bara har en blygdläpp?”

Frågade alltså Olle Jönsson.

“Nä, ingen aning”

“En halv grillad kyckling…hahahahhöhöhö”

En Dagens Garv blir aldrig sämre än så.

 

Patrick Ekwall

Steks du av Hamrén idag - då blir det nog inget EM

Mot Kristianstad.

I handbollens tecken, såklart.

Sverige möter Rumänien i damernas genrep till OS-kvalet och jag programleder sändningen i TV12.

Faktum är att det kan vara första gången jag är programledare för en handbollslandskamp…mycket handboll har det blivit genom åren, men jag har alltid haft en annan roll.

Jag ska inte göra en Perlskog här, för jag har trivts ypperligt i den roll jag haft, men det ska bli kul med något “nytt”, nu när man fyllt 50.

***

Missar därmed att vara på plats på dagens oerhört intressanta presskonferens med Erik Hamrén.

Den som ger oss årets första “riktiga” landslagstrupp, vilket inte “bara” är en trupp till två träningslandskamper (Turkiet och Tjeckien), det är en trupp som på alla sätt kan indikera ganska mycket inför sommarens EM.

Om du inte har skadebekymmer och INTE är med i den här truppen, då tror jag möjligheterna är extremt små att ta en plats i sommarens EM-trupp.

Och det mest intressanta handlar inte så mycket om vem som kommer med, utan vem som INTE gör det.

I klarspråk: vem eller vilka spelare kommer Erik Hamrén att steka?

Kommer någon av de trotjänare/hamrénfavoriter som mest använts som  trupputfyllnad de senaste åren att plockas bort?

Får Ola Toivonen, Sebastian Larsson och Pontus Wernbloom hänga på ett varv till?

Hur gör han med försvarspositionerna?

Victor Nilsson Lindelöf seglar absolut upp som en väldigt stark kandidat till en startplats. Har du tagit en ordinarie plats i Benfica har du tagit det i ett lag av europeisk toppklass, inte någonstans i Holland.

Victor kan dessutom spela högerback (under U21-EM var han bara det) och jag vet att Hamrén gillar honom.

I mina ögon helt given i en trupp.

Ser vi till mittbackar är Andreas Granqvist förbundskaptenens förstaval, han har varit småskadad men är redo igen. Jag tror att Filip Helander, med kontinuerlig speltid i Verona, är med.  Och Erik Johansson, som nu är frisk och får spela i ny klubb. Micke Antonsson? Kvar eller ut för gott?

Och jag anar att Joseph Baffo kan vara en skräll på väg in i den här truppen. Han är  också en Erik H-favvo efter U21-EM och har – efter att ha varit helt sidsteppad i Halmstads BK – gjort en strålande debutsäsong i Eintracht Braunschweig, Zweite Bundesliga. Även Baffo kan ju med fördel spela på en ytterback.

Alexander Milosevic, som nu får spela i alla fall efter flytten till Hannover? Ja, kanske. För inte särskilt längesen startade Milosevic en EM-kvalmatch.

Får Jonas Olsson fler chanser av Hamrén? Är Pontus Jansson helt borta på grund av för lite speltid? Pelle Nilsson såklart rätt långt ned på listan i nuläget.

Det kommer inte finnas plats för hur många mittbackar som helst, inte ens i den här truppen, och det är möjligt att Erik Hamrén gärna vill prioritera sådana som även spelat en del ytterback.

För just på ytterbackspositionerna ser det inte helt ljust ut just nu.

Jag har tre givna i min bok: Micke Lustig, Ludwig Augustinsson och Oscar Wendt.

Vi vet att Hamrén inte är helt förtjust med det Wendt gjort i landslaget, vilket kan vara förståeligt för det har varit klart svajigt, men det det är ju inte så att alla spelare i Hamréns grundtrupp ständigt gjort supermatcher de senaste två åren.

Wendt har ju gång på gång visat i Bundesliga att det finns någonting där som landslaget måste kunna försöka dra nytta av.

Dock är Wendt skadad just nu och det är oklart om han är spelklar till landskamperna.

Högerback? Bakom Lustig har egentligen ingen imponerat i landslagsspelet i det kval vi har bakom oss och jag anser absolut att Victor Nilsson Lindelöf måste testas på den positionen.

***

På mittfältet finns idag två helt givna EM-spelare, en är Kim Källström som gått väldigt bra i Schweiz och som är den enda centrala mittfältare med klass (om inte Rasmus Elm kommer tillbaka) som har den kreativitet som behövs, även om det går långsammare och långsammare för varje år som går.

Den andra är Emil Forsberg, idag en av Hamréns allra mest givna startspelare.

Vem kompletterar Källström på mitten och vem tar den andra kanten?

Vi har fem starka Håkan Mild-alternativ: Oscar Lewicki, Albin Ekdal, Pontus Wernbloom, Oscar Hiljemark och Gustav Svensson. Det lär inte finnas plats för alla.

Lewicki känns klar. Möjligen också Ekdal, som dock haft skada och vars landslagskurva pekat något nedåt. Får Wernbloom (som spelar match efter match i CSKA) hänga på en sväng till, även om han ansetts vara mil (med några få undantag, som inte varit någon succé) från en Hamrénsk startelva under flera år? Ska han vara med för att han varit med förut eller ska han vara med för att han ska göra skillnad?

Oscar Hiljemark springer benen av sig i Palermo och gör det helt OK, han är dessutom rätt mycket framtiden. Finns det en plats kvar till honom?

Gustav Svensson sålde sannolikt sin plats när han flyttade till Kina.

Och Rasmus Elm, som förbundskaptenen hintat lite om? Kommer han tillbaka till den nivå vi så gärna vill? Vill han ens själv?

Det blir inte lätt för Erik Hamrén att göra sina val där.

Mina nya alternativ på kanterna – sådana som absolut bör ges en chans – är Sam Larsson, Robin Quaison och kanske Kristoffer Olsson.

Hinner Alexander Farnerud komma tillbaka från skada? Är Alexander Fransson ett alternativ om han får spela fullt ut i Basel eller Victor Claesson om han gör en kanonsäsong i Elfsborg…det finns absolut kvalitet att kräma ur all de tre.

Jimmy Durmaz har bevisat att han är klar, kan dessutom användas med fördel i ett 4-3-3.

Sebastian Larsson med begränsad speltid i Sunderland: se Wernbloom. Håller Erkan Zengin när det blir på riktigt i ett slutspel? Abbe Khalili fick noll förtroende när han var med i truppen under hösten, vad innebär det nu?

***

Zlatan Ibrahimovic, John Guidetti, Marcus Berg, där har vi tre forwards som jag ser som givna i en EM-trupp.

Jag tänka mig att Hamrén väljer att ta ut enbart fyra stycken, lite beroende på vilka typer av mittfältare som väljs och vad det finn för alternativ att tillgå på anfallspositonerna.

Normalt ska inte Ola Toivonen vara aktuell, sett till hur det sett ut i landslaget och ser ut i klubblaget, det skulle möjligen vara i brist på tillräckligt bra konkurrens eller att han hamnar i en vansinnig form helt plötsligt.

Här är mina alternativ: Isaac Kiese-Thelin (om han blir skadefri), Emir Kujovic, Mikael Ishak, Alexander Gerndt och Gustav Engvall.

**

Målvaktspositionen är förstås också lite delikat, sett till att givna ettan Andreas Isaksson fått spela så lite i klubblaget. Nu har han dock stått i de senaste två ligamatcherna.

Isak är ändå med, han har aldrig gjort bort sig i landslaget och har den rutin vi kan behöva på den positionen.

Jag är övertygad om att Robin Olsen är tvåa och att Patrik Carlgren och Karl Johan Johnsson kämpar om den tredje platsen när Kristoffer Nordfeldt sitter och räknar Premier League-cashen på Swanseas bänk.

***

Jag kan tänka mig att Erik Hamrén tar ut en ganska omfattande trupp, det är två landskamper på kort tid (Turkiet i Antalya 24/3 och Tjeckien på Friends 29/3) och dels är många mitt uppe i ligaspel och dels är det här enda chansen till test innan truppen till EM tas ut.

Landskamperna i maj inför EM spelas med den EM-trupp som redan kommer att vara uttagen.

***

Studio på plats i Kristianstad Arena.

Då blir Bella Gulldén glad.

Patrick Ekwall

PSG är ett annat PSG (precis som det är med damlandslaget)

Tillbaka i matchen: padel (så mycket som möjligt), fotboll och drillning på gym No18.

Problemet är att jag inte längre är 23.

Eller att jag inte har förstått det.

Femsetare i fredags följdes upp med ett gäng futsalmatcher i turnering fram till en semifinal i lördags, ny padel i söndags, svårt gympass i tisdags, nytt idag.

Kunde knappt gå i helgen, sitter nu med en nackspärr och hankar mig fram.

Men det vore synd att klaga, jag är glad att jag ändå har kraft kvar att försöka och allting kan alltid vara värre.

***

Sveriges fotbollstjejer till OS, alltså, efter tre “1-0-matcher”, även om en blev 1-1.

Det var tillbaka till ruta ett som gav Pia Sundhages lag OS-platsen och eftersom det var Rio de Janeiro som var målet och inte “underhållande fotboll”, då är det bra nog.

När svenskorna åker till Brasilien har alla för längesen glömt hur det gick till och det är också shit the same.

Knappt tre passningar i rad, snedträffar, bollbehandling som om bollen vore strömförande, svagt närkampsspel och en fullständigt ofattbar bakåtpassning från en stackars holländska som blev räddningen…so what, det löste sig.

Och i ett OS-kval handlar det bara om att ta sig till OS. Sen får det gå hur till lite hur som helst. Bara det lyckas.

Men.

Mycket behöver bli rätt mycket bättre för att nå framgång i slutspelet.

Sverige behöver större trygghet på fler fötter än Caroline Seger, Sverige behöver kreativitet överallt, Sverige  behöver speed i kant- och djupledsspelet och lagets fixstjärna, Lotta Schelin, måste bli farligare än ett glas vatten i och runt motståndarnas straffområde.

Så det finns att jobba på, vilket jag tror att Sundhage är medveten om.

Men hellre göra det i ett OS, än inte alls.

***

Paris Saint German slog ut Chelsea och även om det var exakt vad de gjorde förra säsongen så är det ändå annorlunda.

PSG har en annan grund idag än vad de haft förut.

Med lite flyt så skulle det kunna räcka hela vägen, åtminstone till en final, även om Barcelona och Bayern fortfarande bör betraktas som favoriter i turneringen.

Real Madrid? Lite bättre än PSG i gruppspelet, men känns ändå så pass fladdrigt i omgångar att de skulle kunna gå på en mina mot de fem-sex bästa.

Och Zlatan Ibrahimovic…ja, vad finns det att säga?

Som jag påpekat förut, inte ens han själv kunde förutse att han vid 34-års ålder skulle vara bättre än någonsin.

Jag kan fortfarande inte peka på någon annan forward som bara blivit bättre och bättre efter det att han fyllt 30 år.

Och kan/kunde Totti hålla på hög europeisk nivå hela vägen upp till (nästan) 40, så borde det rimligtvis vara möjligt även för Ibrahimovic.

***

Var det inte väldigt bra att cupkvarten mellan AIK och Hammarby sköts fram några dagar så att matchen kunde spelas i Stockholm och inte 10-15 därifrån?

Var det inte rätt skönt att någon släppte på paragraferna så att matchen kunde gå någon dag senare i Stockholm, istället för i Norrköping eller Örebro, som var alternativen.

Jag måste säga att jag nog tycker det.

Men då får alltså SvFF skit 8av Hammarby) för att de inte kommunicerat enligt paragrafryttare och då är DET fel.

Måhända har tillvägagångssättet inneburit att alla inte varit inblandade eller fått veta vad de ville veta när de skulle veta det eller vad det nu handlar om.

Men är det något att tjafsa om?

08-derbyt kan spelas i Stockholm och inte någon annanstans.

Bra löst, hur det än gått till.

***

Zlatans passning 1-0.

Di Marias passning till Zlatan.

Det går inte att få en passning till mera “avgörande” än så.

Just “avgörande” pass är annars ett misshandlat ord, men på Stamford Bridge denna afton fanns det absolut fog för uttrycket.

***

Filmen från det danska SvFF, DBU, när Åge Hareide ringer upp debutanten Henrik Dalsgaard är fantastisk.

Tänk er den med svensk förbundskapten (välj själv vem ni vill sen 1996)…nej, det finns inte.

***

Jag ser hellre att en handbollsstjärna ändrar sitt “definitiva” beslut om att sluta i landslaget än en som inte vill vara med alls.

***

Den här filmen är ju ren och skär (men smart) reklam…men även den väldigt mycket underhållning.

Jag tycker lite synd om killen, förstår att han tappar all fattning när Zlatan dyker upp (vem hade inte det i det läget?), men han har såklart fått godkänna allting i efterhand.

***

Det tog några år, efter det att jag skrev om padel i den här bloggen första gången, men nu när sporten har kommit till Stockholm: EXPLOSION!

Det är så roligt att inte ens en nackspärr sätter stopp.

 

 

Patrick Ekwall

Sundhage och Co har anpassat sig efter resurserna

Nu när den europeiska fotbollens alla ligor är all over the place, när Premier League känns mer intressant och oviss ut på länge, när vi har starka svenska intressen i såväl Spanien (Guidetti), Frankrike (ja, gissa vem), Italien (främst Hiljemark) och Tyskland (Wendt när Ekdal haft skadeproblem i Bundesliga, Forsberg såklart som stjärna i Leipzig i Zweite).

Eller när jag luskar runt på nätet och följer hur det går för våra lirare i Danmark, i Holland, i Turkiet, i Grekland, i Ryssland, i Schweiz eller vad Alex Nilsson gör i sitt lag på Malta som inte längre är Ormi med Q.

Det är nu jag saknar Fotbollskanalen Europa som allra mest.

Jag blir dessutom rätt ofta påmind av många som gärna vill ha tillbaka programmet, men det är tyvärr en omöjlighet i TV4:s kanaler som det ser ut i nuläget.

Och även om jag vet att ingenting vara för evigt så känns det fortfarande lite sorgligt att vi inta kan summera den europeiska fotbollens på söndagskvällarna. Eller nätterna, om ni så vill.

***

1-0 mot Norge för Pia Sundhages landslag i OS-kvalets öppningsmatch var inte bara en smakstart sett till poäng och jakten på en åtråvärd OS-plats.

Det var också en match som visade att Sverige anpassat sitt sätt att spela efter de resurser som fins att tillgå.

Kompakt och tätt, strålande kollektivt återerövringspress över hela planen, smart inläggsspel för att utnyttja det norska försvarets absoluta svaghet i luftspelet.

Lisa Dahlkvist gick upp i skyn som en gång pappa Sven och bortsett från några traditionella kaosminuter på slutet när Sverige spelade på resultatet så hade Seger och Co det här under kontroll.

Lotta Schelin är inte vad hon en gång har varit, när hon helt på egen hand kunde göra den skillnad som krävdes men även hon hade anpassats in i den vinnande kloka taktiska formeln.

Jag gillade vänsterbacken Magdalena Ericsson, tillbaka efter skada, som är landets bästa och känsligaste vänsterfot. Väldigt få hade kunnat slå det inlägget så perfekt som Magdalena gjorde till segermålet.

Och jag gillade också Emilia Appelqvist, som gjorde det där viktiga Lewickijobbet lite i skymundan.

Nu sitter landslaget faktiskt i ett riktigt bra läge, även om Norge inte är vad Norge har varit och även om såväl Holland som Schweiz är bättre än vi vill tro eftersom vi ibland vill leva i en värld där vi fortfarande tror att Sverige är en supermaktfaktor.

Norge måste absolut gå för allt som krävs mot Holland för att rädda vad som räddas kan och Schweiz bör vara vingklippt efter smällen mot holländskrona.

En seger mot Schweiz och det är inte ens säkert att Sverige måste vinna slutmatchen mot Holland för att ta sig till Rio. Det kan gå ändå.

Jag ser holländskorna på sin hemmaplan som det största hotet och jag tror att de kan få tufft mot ett Norge som ställs inför vinna-eller-försvinna.

***

Det är förstås en sak att IFK Göteborg gått bort sig i Svenska Cupen.

Men att Halmstads BK skulle vara vidare till kvartsfinalspel INNAN sista gruppspelsmatchen var helt omöjligt att sia.

***

Leicester fick alltså bara oavgjort hemma mot West Bromwich – men var ändå en vinnare i den här veckans omgång.

Det är den typen av säsong i Premier League och jag gillar det väldigt mycket.

***

Zlatan Ibrahimovic, ett unikum på alla sätt och när vi alla har trott att det skulle börja svikta i takt med åldern, som med forwards på den yttersta nivån, då blir han alltså bättre istället.

I det avseendet är han unik.

Jag kan inte komma på någon annan forward på världsklassnivå som faktiskt blir bättre ju äldre de blivit efter det att de fyllt 30 år.

Var han hamnar nästa säsong?

Om jag får gissa…jag tror inte att han flyttar hur som helst till vad som helst.

Inte minst eftersom han sitter i ett läge med två söner som är så pass gamla att du inte bryter upp hur som helst.

Det är inte bara så enkelt som att han bara flyttar till den råbarkade dimman i Manchester för att han så gärna vill dit (om han nu vill det), eftersom situationen är en helt annan med det familjeliv han lever i och jag tror han tänker på det.

Alla som har barn i den åldern förstår ju det, alla vet ju att du inte bara bryter upp hur som helst, byter skola, byter språk, byter socialt liv.

Det gäller ju även för stormrika fotbollsproffs.

Jag tror inte att Zlatan Ibrahimovic enbart funderar på sitt eget bästa i ett val av en framtid.

Och därför är min känsla att det finns en del tänkbara alternativ som aldrig kommer att bli aktuella.

***

Jag var på medborgarskapsdopingen runt Abeba Aregawi redan 2013 och i dagens Getingen skriver jag om hur fridrottsförbundets dåvarande ansvariga måste se sig spegeln – de vara alla för kåta på att glida omkring i glansen av ett VM-guld ackompanjerat av den svenska nationalsången.

Läs krönikan HÄR.

För övrigt konstaterar vi att i svallvågorna efter Aregawis dopoingavslöjande så sätter Bladets friidrottsexpert, M Wennerholm, ett prydligt svenskt rekord i grenen Vända Kappan Efter Vinden.

Han var en av de som gärna kritiserade oss som ifrågasatte soppan kring Aregawi, men nu när hon inte längre är en guldkalv att svansa kring så menar (helt ogenerat) han att han var “kritisk redan från början”.

Det är en quickstep som slår alla rekord.

***

För övrigt heter Alex Nilssons nya lag Tarxien Rainbows och han har gjort mål i de senaste två ligamatcherna.

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå