Nu när den europeiska fotbollens alla ligor är all over the place, när Premier League känns mer intressant och oviss ut på länge, när vi har starka svenska intressen i såväl Spanien (Guidetti), Frankrike (ja, gissa vem), Italien (främst Hiljemark) och Tyskland (Wendt när Ekdal haft skadeproblem i Bundesliga, Forsberg såklart som stjärna i Leipzig i Zweite).
Eller när jag luskar runt på nätet och följer hur det går för våra lirare i Danmark, i Holland, i Turkiet, i Grekland, i Ryssland, i Schweiz eller vad Alex Nilsson gör i sitt lag på Malta som inte längre är Ormi med Q.
Det är nu jag saknar Fotbollskanalen Europa som allra mest.
Jag blir dessutom rätt ofta påmind av många som gärna vill ha tillbaka programmet, men det är tyvärr en omöjlighet i TV4:s kanaler som det ser ut i nuläget.
Och även om jag vet att ingenting vara för evigt så känns det fortfarande lite sorgligt att vi inta kan summera den europeiska fotbollens på söndagskvällarna. Eller nätterna, om ni så vill.
***
1-0 mot Norge för Pia Sundhages landslag i OS-kvalets öppningsmatch var inte bara en smakstart sett till poäng och jakten på en åtråvärd OS-plats.
Det var också en match som visade att Sverige anpassat sitt sätt att spela efter de resurser som fins att tillgå.
Kompakt och tätt, strålande kollektivt återerövringspress över hela planen, smart inläggsspel för att utnyttja det norska försvarets absoluta svaghet i luftspelet.
Lisa Dahlkvist gick upp i skyn som en gång pappa Sven och bortsett från några traditionella kaosminuter på slutet när Sverige spelade på resultatet så hade Seger och Co det här under kontroll.
Lotta Schelin är inte vad hon en gång har varit, när hon helt på egen hand kunde göra den skillnad som krävdes men även hon hade anpassats in i den vinnande kloka taktiska formeln.
Jag gillade vänsterbacken Magdalena Ericsson, tillbaka efter skada, som är landets bästa och känsligaste vänsterfot. Väldigt få hade kunnat slå det inlägget så perfekt som Magdalena gjorde till segermålet.
Och jag gillade också Emilia Appelqvist, som gjorde det där viktiga Lewickijobbet lite i skymundan.
Nu sitter landslaget faktiskt i ett riktigt bra läge, även om Norge inte är vad Norge har varit och även om såväl Holland som Schweiz är bättre än vi vill tro eftersom vi ibland vill leva i en värld där vi fortfarande tror att Sverige är en supermaktfaktor.
Norge måste absolut gå för allt som krävs mot Holland för att rädda vad som räddas kan och Schweiz bör vara vingklippt efter smällen mot holländskrona.
En seger mot Schweiz och det är inte ens säkert att Sverige måste vinna slutmatchen mot Holland för att ta sig till Rio. Det kan gå ändå.
Jag ser holländskorna på sin hemmaplan som det största hotet och jag tror att de kan få tufft mot ett Norge som ställs inför vinna-eller-försvinna.
***
Det är förstås en sak att IFK Göteborg gått bort sig i Svenska Cupen.
Men att Halmstads BK skulle vara vidare till kvartsfinalspel INNAN sista gruppspelsmatchen var helt omöjligt att sia.
***
Leicester fick alltså bara oavgjort hemma mot West Bromwich – men var ändå en vinnare i den här veckans omgång.
Det är den typen av säsong i Premier League och jag gillar det väldigt mycket.
***
Zlatan Ibrahimovic, ett unikum på alla sätt och när vi alla har trott att det skulle börja svikta i takt med åldern, som med forwards på den yttersta nivån, då blir han alltså bättre istället.
I det avseendet är han unik.
Jag kan inte komma på någon annan forward på världsklassnivå som faktiskt blir bättre ju äldre de blivit efter det att de fyllt 30 år.
Var han hamnar nästa säsong?
Om jag får gissa…jag tror inte att han flyttar hur som helst till vad som helst.
Inte minst eftersom han sitter i ett läge med två söner som är så pass gamla att du inte bryter upp hur som helst.
Det är inte bara så enkelt som att han bara flyttar till den råbarkade dimman i Manchester för att han så gärna vill dit (om han nu vill det), eftersom situationen är en helt annan med det familjeliv han lever i och jag tror han tänker på det.
Alla som har barn i den åldern förstår ju det, alla vet ju att du inte bara bryter upp hur som helst, byter skola, byter språk, byter socialt liv.
Det gäller ju även för stormrika fotbollsproffs.
Jag tror inte att Zlatan Ibrahimovic enbart funderar på sitt eget bästa i ett val av en framtid.
Och därför är min känsla att det finns en del tänkbara alternativ som aldrig kommer att bli aktuella.
***
Jag var på medborgarskapsdopingen runt Abeba Aregawi redan 2013 och i dagens Getingen skriver jag om hur fridrottsförbundets dåvarande ansvariga måste se sig spegeln – de vara alla för kåta på att glida omkring i glansen av ett VM-guld ackompanjerat av den svenska nationalsången.
Läs krönikan HÄR.
För övrigt konstaterar vi att i svallvågorna efter Aregawis dopoingavslöjande så sätter Bladets friidrottsexpert, M Wennerholm, ett prydligt svenskt rekord i grenen Vända Kappan Efter Vinden.
Han var en av de som gärna kritiserade oss som ifrågasatte soppan kring Aregawi, men nu när hon inte längre är en guldkalv att svansa kring så menar (helt ogenerat) han att han var “kritisk redan från början”.
Det är en quickstep som slår alla rekord.
***
För övrigt heter Alex Nilssons nya lag Tarxien Rainbows och han har gjort mål i de senaste två ligamatcherna.