Över allsvenskan, över sluttampen på Champions, över Leicester League och en hel del annat; sen flyget över till OS.
Det är bara att bita ihop.
***
Helst hade det bara fått lov att vara fotboll.
Men så enkelt är det inte alltid.
För varje dag som går så blir det allt tydligare att vi lever i en värld så sjuk, så sjuk, så våldtagen av mörka onda krafter
Fotbollen har gjorts (och görs) till en måltavla i det bestialiska spelet.
Därför är det inte underligt att jag just nu sitter på ett plan ned till Antalya via Istanbul och känner viss olust inför att bevaka en träningslandskamp i Turkiet.
Inte rädd. Inte heller otrygg. Men med en sugande känsla i magtrakten som inte känns helt bekväm.
Därför är det inte särskilt konstigt att valet av motståndare och spelplats är något som Svenska Fotbollsförbundet måste ställas till svars för, det är inte underligt att förbundskapten och spelare får frågor som inte handlar så mycket om fotboll men som ändå är relevanta.
Därför är det relevant att fråga sig om den här matchen skulle spelas överhuvudtaget, så som situationen ser ut i Turkiet, så som världen ser ut idag eller för bara några timmar sen i Bryssel.
Borde matchen spelas?
Nej, jag tycker inte det.
Bara det att det finns en liten risk är tillräckligt stor risk för att låta bli.
Nu är det som att be om det.
Ja, det är säkert riskfritt att åka till Antalya. Ja, Gais kan åka på träningsläger till Turkiet. Ja, vi skickar barn från olika svenska klubbar till en turnering i Izmir.
Ja, det kan hända vad som helst när som helst längs terrorns ondskefulla väg.
Men Turkiets fotbollslandslag är det stoltaste nationen har.
Det är en sockerbit. En trofé.
Det är klart som fan vi sätter ett svenskt fotbollslandslag – och alla andra i och runtomkring arenan – i en situation som innebär en risk, oavsett om alla vill hävda att det inte finns vare sig tydlig hotbild eller allting är säkert.
Vi har hamnat i ett läge där ett svenskt fotbollslandslag flygs in under enormt säkerhetspådrag, de får strikta order om att stanna på hotellet, de bepansras på väg till matchen och när den väl är igång hoppas vi att turkiska säkerhetsstyrkor gjort sitt runt och på arenan innan laget skeppas hem via sitt chartrade flyg i natten.
Vi ska inte ha det så.
Matchen borde aldrig spelas under de förutsättningarna.
Och det handlar inte om att ge vika för terrorismen, för där är vi redan när terrorn lyckats i sitt uppsåt att oroa, skrämma, panikslå.
Det handlar om sunt förnuft.
Men förmodligen handlar det också om pengar (surprise, surprise).
Turkiet har köpt över Sverige, vars förbund tacksamt tar emot varenda krona, för den här matchen på turkisk mark, där Turkiet haft svårt att få tillräckligt slagkraftigt motstånd.
Det är inte direkt som att ställa in en träningsmatch på Stadshagens IP.
Men min bestämda uppfattning är att det är ett smått obegripligt val av motstånd (matchen blev klar för inte särskilt länge sedan) sett till det politiska läget och att den senaste tidens händelser borde innebära att matchen antingen ställts in eller spelats någon annanstans.
***
Det är nog bara klokt att låta Zlatan Ibrahimovic vila från Turkiet-matchen, han har haft och har ett extremt tufft spelschema och han spelar ju i stort sett 90 minuter i (nästan) varje match.
Sen är jag övertygad om att ”läget” spelar in och att ha med sig Zlatan till den här matchen i Turkiet hade inte underlättat säkerhetsarbetet.
Och dessutom tror jag inte att Ibrahimovic sparats från en landskamp på Friends, åtminstone så hade det inte meddelats i så här god tid eftersom vi vet vem det är som säljer biljetter.
***
Oscar Hiljemark, Victor Nilsson Lindelöf och John Guidetti i den mixade zonen inför dagens träning och det kändes lite som en glimt av U21-EM.
På många sätt; så öppna, glada, vältaliga och ärligt oförstörda.
***
Erik Hamrén talar förstås om att testa och det vore underligt annars när han bara har de här två landskamperna innan EM-truppen ska presenteras.
Om jag hade testat?
Kanske en mix, som sett ut så här (med byten inom parantes):
Robin Olsen – Micke Lustig, Andreas Granqvist, Victor Nilsson Lindelöf (Erik Johansson), Ludvig Augustinsson – Emil Forsberg, Oscar Lewicki (Oscar Hiljemark), Albin Ekdal, Jimmy Durmaz, – Marcus Berg, John Guidetti (Emir Kujovic).
Detta alltså mot Turkiet, då Zlatan inte är med och Andreas Isaksson sannolikt borta efter magsjuka.
Lite test med Olsen, VNL, Augustinsson, Hiljemark och Kujovic.
Lite med rätt givna kort i EM-startelva av idag med Lustig, Granen, Forsberg och möjligen en av Lewicki/Ekdal.
Och på bänken en hel del spelare som Hamrén har bra koll på sen gammalt.
Känslan är annars är det är ganska öppet på ena mittbacksplatsen, vänsterbacken, centrala mittfältet (4-5 spelare), ena kantpositionen, platsen sidan om Zlatan och kanske även målvaktsplatsen, även om Isak aldrig har gjort bort sig i landslaget.
***
Det var underbart att höra Johannes Hopf story om att han gjort en landskamp – i badminton.
En halv, eftersom Sverige var så risigt i jämförelse med badmintonnationen Danmark att Köpenhamns stadslag fick agera motstånd.
Men framförallt gillade jag Hopfs fotbollssaga, för jag är en sucker för late bloomers och spelare som nått hela vägen utan att de tokvärvats som 7-åringar av någon storklubb och ingått i akademi där många tror att en Gothia Cup-vinst för 12-åringar är den enda vägen till framgång i fotbollslivet.
Hopf slutade i princip med fotboll, harvade sen runt lite i de absolut lägsta divisionerna i den skånska fotbollsmyllan innan Hammarby scoutade upp honom (strong scouting, minst sagt!) som nån sorts back up-alternativ.
Och nu är han en del av A-landslaget.
”Det är aldrig för sent”, som han själv sa.
Och vi ser det fortfarande, inte alltför sällan, även om Hopf är exceptionell.
Det finns flera olika sätt att nå toppen som fotbollsspelare och jag har egentligen ingenting emot någon (jag är helt emot värvningar av små barn för att skapa överlägsna lag dock) – men det finns ingen väg som är facit.
Det är just DET som många i fotbolls-Sverige måste lära sig.
Och att det faktiskt aldrig är för sent.
***
Helgen gav en fantastisk padelturnering, den första officiella och internationella i PDL center, Stockholm.
Jag och min argentinske vän German Schafer tog oss till kvartsfinal i B-klassen efter två riktigt tuffa matcher, men där blev det stopp mot Tomas Brolin (ja, just DEN Brolin – han bor i hallen) och hans dubbelpartner Robin Rutili.
Eller jag och jag. Det var mest German som tog oss vidare. Men jag fick mycket att göra, 90 procent av bollarna gick på mig.
Sen åkte tyvärr Robin på en skada efter vår match och fick lämna WO.
I A-klassen gick Olof Mellberg (ja, DEN Mellberg – han är en fantastisk padelspelare) till final i par med Jonas Björkman (ja, DEN Björkman).
De mötte en argentinare rankad runt 100-strecket i par med en skicklig finländare.
Mellberg/Björkman förlorade med 2-1 i set.
Hur Olof tog förlusten?
Som väntat.
Tackade sina motståndare, gick rakt av planen, tog sin racketväska och lämnade hallen omgående med en blick som vi sett förut…
***
Det är klart att Rasmus Elm är redo för spel i landslaget, det bevisade väl Kalmar-Malmö i cupens semifinal.
Är han frisk, klar och så pass stark som i den matchen, då tycker jag att han ska vara en del av landslaget.
Om han verkligen vill, ska sägas.
***
Malmö FF drog vinstlotten i form av hemmaplan i cupfinalen.
Och sett till inramning kanske det var en lottning som många ville ha, kanske tillochmed Häcken på något vis. Det lär bli fullsatt på Swedbank.
Däremot tror jag inte att MFF ser Häcken som en särskilt angenäm lott.
Dels har Peter Gerhardssons lag haft det ”lätt” mot MFF, det är en typ av motstånd som passar Häcken bra.
Dels har Häcken spelarmaterial som kan rubba precis vilket lag som helst på en riktigt bra dag.
Och dels Paulinho, som han sett ut under ”cupsäsongen”.
***
Viktor Prodell vinner den allsvenska skytteligan, så var det sagt.
Vem som vinner allsvenskan?
Det är ju så svårt att tippa eftersom de lag vi ser idag kan vara helt andra lag i augusti, när spelare kommit och gått.
Men Malmö FF bör såklart vara favoriter eftersom de har ett bankkonto som kan bygga nytt i sommar, om så krävs.
IFK Göteborg, IFK Norrköping, Häcken, AIK och Elfsborg tror jag är närmaste utmanare men det här är ju tips som vem som helst kan räkna ut.
Jag ser i alla fall inget ”nytt Norrköping”.
Jönköping och Östersund åker rimligtvis ut, även om Falkenberg känns som årets Åtvidaberg (en dag tar det slut-syndromet).
Fiaskovarning? Helsingborg, extremt snåriga resurser i klubb som satt sig i klistret
Sensationsvarning? Örebro
***
…och jag vet inte, men landslagsspelare i fotboll är förstås också människor.
Jag, Långe Lundh, Tarlandao och Sundberg fick en genomgång av TV4:s säkerhetsavdelning inför avresan till Turkiet och även om de förmedlar läget och situationen som att ”det finns ingenting som tyder på att något kan hända” så ilar det ändå en liten olustkänsla i magen inför det här uppdraget (som jag själv valt att åka på, jag kunde ha tackat nej, det ska sägas).
Detsamma med mina anhöriga, vare sig Hannah eller Wilma, 16 år, ville att jag skulle åka.
Det är klart att förbundskaptener och fotbollsstjärnor eller deras omgivning upplever det likadant, lite mer eller lite mindre, oavsett om de säger någonting annat utåt.
Matchen är olustig. På många sätt.
Den borde inte spelas.
Så jävla sjuk är världen just nu.