POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Paris, Zlatan, New York, allsvenskan och en padelarmbåge

Såklart: en padelarmbåge.
Det kom som på beställning, så snart de öppnade en hall i Stockholm och det var läge att spela lika mycket som jag kunde spela under somrarna i Båstad.
På den tiden åkte jag på åkomman ett par gånger, men botades mirakulöst snabbt av en kinesisk kvinna som hade sin mottagning i ett tegelhus på huvudgatan borta vid Malen.
Hon tryckte in ett gäng nålar och lindade sen in armbåge med nån sorts dundersalva.
Två dagar senare kände jag inte ett smack.
Nu finns inte kinestantens mottagning längre – dessutom låg den ju i Båstad – och jag har testat andras nålar, ström, stretching, massage, voltarenkurer, gummibandsinlindning och allting annat som finns att tillgå.
Men så snart jag spelar känns det som om någon trycker knivar i armbågen, vissa dagar kan jag inte ens klämma tandkräm ur en typ.
Ändå fick det bli två seriematcher häromdan med min spelarpartner Jutbjörn Olsson (Jutbjörn!), körde klassiskt med Tiger Balsam och Rehband-armbågsskydd och det gick hjälpligt.
Men inte mer än så.
Nu ligger jag på nätterna och drömmer om stor feta kortisonsprutor.
***
Paris, in and out.
Fakirflyg till CdG, snabb taxiresa till ett tappert Novotel som är granne med St Denis, möte, match, sändning, en het dusch för att tina upp, söm, en dassig frukost, taxi till flyget och hemma igen ett dygn senare.
Ligacupfinalen i Frankrike är såklart vad den är (för några år sen visste vi inte ens att den existerade) men Zlatan är Zlatan och det är en rätt kul final att bevaka.
Hur man än vänder och vrider på det så kommer det ändå 70-80.000 åskådare, bra tryck på läktarna och spelare som tar det på allvar.
Fotbollen i Frankrike har ett grepp, som är rätt starkt.
Här hemma har vi ibland (eller ibland och ibland, nästan alltid) haft problem att få någon att bry sig om vår cupfinal.
Åtminstone så går det inte att spela den på neutral mark (som i Stockholm) för då kommer det inte en jävel…jag jobbade själv med mardrömsfinalen Helsingborgs IF-Gefle inför ett par tusen, en regnig novemberdag på Råsunda. Men det finns förstås rätt många andra exempel.
Nu lottar vi fram hemmaplansfavör i finalen.
Då är ligacupen den tredje största titeln i Frankrike, den “vanliga” cupen smäller högre, för att inte tala om ligan.
Men 70.000 pers, ca 20.000 resande från Lille och full fart.
Det är då man vet att fotbollen är stor.
***
Även om allsvenskan är svår att förstås sig på alla gånger så är det förstås överraskande att Jönköping Södra har tio poäng efter fem spelade omgångar.
Å andra sidan är oförutsögbarheten det som är en del av styrkan med allsvenskan, att aldrig riktigt veta hur NÅGON match ska sluta.
Men vi vet också att det ären lång väg att vandra och att det hinner hända så mycket på vägen mellan tidig vår, nytt fönster efter sommaren och en lång, ruffig höst.
Idag går det inte att se vare sig en säker guldkandidat eller väldigt tänkbara nedflyttningskandidater.
***
Jag och en Frisör som heter Hannah har hunnit med en 3-dagars till New York med hela programmet: rykten om häst och vagn-resa för 60 dollar i Central Park kanske inte är särskilt överdrivet, men jag vill kraftfullt betona att jag inte hade mycket med den resan att göra. Samt att jag är snäll.
Och Olsson tog oss dit vi skulle.
Ett sånt där Seinfeld-hak (The Gramercy) med amerikansk frukostmeny och där du knappt hinner sätta dig innan du har en isvatten och en blaskig kaffe framför dig.
Där äggen, omeletten, toasten, frukten, smöret, pannkakorna, sylten, baconskivorna alltid kommer som de kommer i en film.
Där stammisar sitt vid bardisken och läser sin tidning i Levis 501:or, lite för stor skjorta och sneakers från New Balance.
Där tanten runt hörnet tassar in med hjälp av en rullator, har nylagt hår, får hjälp av alla att hitta sin vanliga plats och kallar dig för “honey”.
Eller Great Jones Café, syltan som Olsson frekventerat sen någon gång på 80-talet och som inte är mycket mer för världen än en belamrad bardisk, några styltiga bord, en ynklig liten TV långt uppe i ena hörnet, en jukebox, ett kök i ett annat hörn bakom en hylla med flaskor, krimskrams, olika små tillstånd inramade bakom flottiga glas, en toalett bakom en taffligt ihopsnickrad tunn trädörr och en bartender som såklart hette Matt och spelade i ett band.
Vi beställde in tallrikar med creolekryddade små kräftor, jag tog två tallrikar ljuvliga wings och Olsson bad Matt hälla upp två hinkar med Cajun Martinis, en sorts kryddad fotogen.
Eftersom jag inte dricker öl så fick det bli ett glas rött och det var som rött vin ska vara i ett hål i väggen på en bakgata i New York; för jävligt.
Och människor log mot varandra, snicksnackade, mådde bra och Olsson satt som en en okränte kungen på bardiskhörnet, berättade att om det blir stökigt så ringer de till brandstationen sidan om och då kommer det in ett par muskliga brandmän med svärta i ansiktet, yxa i hölstret och säger “we dont want no trouble in our neighbourhoods” och så är det lugnt igen.
Som i en film, det var som att vara mitt i en film.
En sån man brukar gilla.
***
På tal om oförutsägbart, min söndagskrönika i Getingen handlar om Leicester City.
***
Jag var inte på 08-derbyt senast, jag går inte dit om jag inte ska jobba.
Jag kan uppskatta så mycket med fotboll som är vackert och i den uppskattningen ligger allt från att spela själv, hänga vid ett staket på nån division 5-match till VM-finaler, Champions League-matcher och fullpackade läktare med impulsiv levande stämning.
Men hatet, det alldeles för ofta vibrerar i luften i matcher mellan rivaliserande lag i allsvenskan…jag kan vara utan det.
Jag klarar mig gärna utan att slippa gå till en fotbollsarena för att höra folk skrika att man är en “hora”, “fitta” eller känna hot hagla runt ens rygg.
Jag kan vara utan en miljö där det vilar så sjukt mycket hat och där folk vill misshandla varandra, hota andra eller trycka i sig allt möjligt skit för att vara Tuffa Uffe.
För att de ska gå på fotboll. För att de ska se en match.
För att de håller på ett lag och tror att essensen i att hålla på ett lag är att hata, hota, knarka och misshandla.
Och, nej, det är ingen lite klick.
Det är väldigt många och fantastiska publiksiffror som beter sig normalt och lever för att stötta sitt lag eller för att ta del av en match men det är alldeles för många som är där av helt andra skäl, med helt förvridna hjärnor i ett manligt hav av grupptryck, för att vi ska tro att det är en “liten klick”.
Det är inte fotbollens död, för fotbollen är starkare än så och det är såklart så att fotbollsmatcher på alla nivåer klarar sig jäkligt bra utan min och andras närvaro.
Men det är sorgligt att man ska behöva känna så och jag tror inte jag är ensam om att göra det.
***
Var hamnar Zlatan Ibrahimovic nästa säsong?
Jag tror inte han vet det själv ens.
Hur många alternativ finns det om vi ska utgår från rimliga alternativ som 1) pengar/lön 2) klass på lag 3) stad
Är ens Manchester United ett alternativ då?
Vad finns kvar att välja på? Chelsea, Arsenal, Real Madrid, Bayern München eller (såklart) Paris SG. Inte särskilt mycket mer än så väl?
Jag tror inte italienarna har cashen som krävs, jag tror aldrig att han sätter sig själv och familjen i Ryssland, Kina eller Qatar.
Och USA är något år för tidigt.
***
Ingen kan säga något annat än att Victor Nilsson Lindelöf vecka efter vecka bevisar att han är en man för EM-truppen.
***
PSG-Lille på en bänk nere vid sidlinjen går in på Topp 5 av matcher som jag frusit mest på.
Våren i Paris my ass.
Det var en isande malmöitisk vind som susade in runt St Denis och det fanns inte ett underställ i världen som kunde stå emot den kylan.

Det gick att ta på kylan och uppenbarligen att se att jag frös…
***
Kortison!
Inga jäkla nålar, tryckpunkter, hokouspokus eller stretchingövningar.
Ge mig kortison.
Eller en kinesiska som en gång bott i Båstad.

Patrick Ekwall

Janne A? Uppenbart att SvFF sökt ett tydligt trendbrott

Janne Andersson, minsann.

Hur ska det sluta?

Ja, det har vi inte en jäkla aning om och det hade vi inte haft om vi så hade fått Roy Hodgson eller Pep Guardiola på posten.

Men det kommer nog inte att knusslas i någon form, det kommer inte att spelas några spel, för det ligger inte för Janne Andersson.

Och pennorna kommer ligga i räta linjer på det nya skrivbordet i SvFF:s lokaler runt om hörnet från Friends, Janne A är känd för att vara pedant ut i fingerspetsarna.

Men jag har ingen aning om han är eller blir en bra förbundskapten, för det är aldrig så lätt att veta.

Det är en helt ny roll som inte har så mycket med den traditionella tränarrollen att göra och där du som ledare ska hantera så mycket nytt; internationell fotboll, stora stjärnor, korta förberedelser, lagsammansättning från olika miljöer, rätt hårt medialt tryck under ett uppdrag som som sätts under lupp av snart tio miljoner andra förbundskaptener, där alla oftast har olika åsikter.

Ingen vet hur det slutar, allra minst Janne Andersson.

Jag tror du kan gå till vilken svensk förbundskapten som helst i modern tid och alla kommer intyga att det inte riktigt var eller blev som de hade förväntat sig.

Men om vi nu ser till de alternativ som på allvar var rimliga; det fanns inte direkt att hav att ösa ur.

Henrik Larsson, som var mitt förstaval, var tydlig med att han inte ville.

Jörgen Lennartsson har sannolikt också valt bort möjligheten.

Åge Hareide hann ta ett annat jobb, Hasse Backe likaså (jag tror han grämer sig över det idag).

Då tror jag att SvFF och Håkan Sjöstrand valt att gå på något nytt, något annorlunda, något vi inte haft på ett tag; DÅ är Janne  Andersson absolut kompatibel  med den kravprofil som eftersöktes.

Faktum är att förbundet gör ett rejält trendbrott.

En förbundskapten hämtad från den svenska tränarmyllan som INTE varit utomlands och som INTE vandrat vare sig i GIH:s eller SvFF:s långa korridorer.

Det har inte hänt sen Åby Ericssons tid och det kan ha varit skälet till att hans son Håkan föll bort…in med något nytt, något som inte stöpts i samma form.

Efter Åby kom Laban Arneson från U21-jobbet, Olle Nordin hämtades in från Vålerenga i Norge, Tommy Svensson från Tromsö (däremellan fem matcher med förbundsmannen Nisse Andersson), Tommy Söderberg kom från U21-landslaget och den hjälp av förbundsanställde kollegan Lasse Lagerbäck och Erik Hamrén flögs in från Rosenborg.

Att förbundet nu väljer någon direkt från allsvenskan för första gången någonsin…ja, i modern tid är det faktiskt så…är ett tecken på att ligan getts någon form av förtroende och att SvFF inte ängsligt krävt erfarenhet från andra länder eller trygghet i form av ryggdunkande kollegor i personalköket.

Janne Andersson har förvisso minimal erfarenhet från internationell fotboll på högsta nivå, men det var ju inte direkt så att hans företrädare var så oerhört meriterade som tränare/ledare.

Tommy Svensson, som tog oss till VM-brons, satt bortglömd i Tromsös mörker när han blev uppringd och fick jobbet 1991.

Det gick rätt bra ändå.

Sen finns det mängder av frågor kring Janne Andersson, som det hade funnits oavsett vem som valts.

Får han med sig Zlatan i ett ännu ett kval, hur hanterar individer som med pondus och intensitet gör lite mer väsen av sig än Totte Nyman?

Vad bygger han för team runt sig?

Kommer förbundets krav på en öppnare attityd gentemot mot media att förverkligas genom Janne?

Får han tid på sig att bygga en ny landslagsgeneration?

Vad har han att jobba med efter sommarens EM?

De två sistnämnda frågorna går inte att komma ifrån.

Janne Andersson får NOLL träningsmatcher på sig och på kort tid ska han skapa ett nytt lag till sin första match som förbundskapten.

Som är ett VM-kval den 6 september.

Mot Holland.

Så det enda vi vet är att vi inte inte riktigt vet hur det här ska sluta.

Mer än att det blir spännande.

Och att domarna inte komma billigt undan.

 

Patrick Ekwall

Aldrig har vi sett det vi såg av Östersund (men det är en lång serie)

Jaha, en tennisarmbåge.

Trots att jag aldrig spelar tennis.

Så det är väl snarare en padelarmbåge.

Smärtar som en spik rakt i muskeln så snart jag tar någon i hand eller håller hårt i ett paket äppeljuice.

Jag har såklart gjort det som alla säger att jag ska göra: voltarenkur, fixering av sned rygg, akupunktur, värmeskydd, stretching, massage.

Det kändes nästan ingenting när jag gled in direkt från en fotbollsmatch för att köra två seriematcher, men det var olidligt. Uselt spel och små pilar av smärta så snart jag slog till bollen.

Så vansinnigt irriterande.

***

Östersund; ja. jävlar.

Det är en sak att prata om att spela på ett visst sätt, en sak att säga att man ska visa mod och en sak att våga vara sig själva.

Men det är helt annan sak att utföra det. Som nykomling. För första gången någonsin i allsvenskan. På bortaplan. Inför över 30.000 åskådare i den stora staden.

Jag är – som alla andra – imponerad över hur Östersunds FK i första halvlek rullade bort Hammarby som om det vore en enda stor kvadraten med en touch där de vitgröna sprang och jagade.

Men mest impad är jag nog ändå över hur tränaren Graham Potter och hans spelare VÅGADE utför “sin fotboll” sett till förutsättningar och omständigheter.

Det är möjligt att jag genom åren…och det är några, är jag rädd…sett nykomlingar som i slutändan varit bättre än Östersund.

Men aldrig att jag sett en nykomling så utstuderat SPELAT ut sin motståndare i en premiär (och då rör det sig alltså främst om första halvlek).

Poängen, nykomlingscharmen, fighterandan, sensationen har vi sett förut, många gånger om.

Det som var unikt var snarare HUR överlägset den här nykomlingen var under den första halvleken.

Personligen är jag också förtjust i Östersunds tanke och förmåga att spela sig ur VARENDA situation, att på en touch hitta nya öppningar, nya vägar framåt.  Det är en spelidé som Potter jobbat in i flera år och som han valt spelare till.

Sen behöver det inte betyda att det ger framgång per automatik.

Idag står hela fotbolls-Sverige upp och applåderar Östersund.

Men de vann inte matchen, de har två poäng färre än Jönköping efter en omgång.

ÖFK har förstås väckt övriga i allsvenskan och de behöver bli något mer cyniska i sitt spel, de kommer vara sårbara för minsta lilla misstag i sitt risktagande mot riktigt bra lag och de är klart svaga på defensiva fasta.

Alla credd till Östersund idag, till Jönköping i lördags men jag säger också sakta in the backar när vi målar upp guld och gröna skogar.

Framgångar i de första omgångarna är förvisso bra, men allsvenskan är en låååång serie och nykomlingarna kommer ställas in för kraftprov framöver som till slut avgör hur det kommer att sluta.

En premiär har ingenting med den framtiden att göra.

***

Elfsborgs missade målchanser mot Häcken var också en uppvisning på sitt sätt.

***

Hammarbys och Nanne Bergstrands “utveckling av svensk fotboll” väntar vi dock fortfarande på.

För mig är det fortfarande en gåta att Bajen, som spelar allsvenskans i särklass snabbaste underlag, i så stor utsträckning valt att bygga laget på stora, närkampsstarka spelare som har helt andra styrkor än…ja, än rätt många har i Östersund, för att ta ett exempel.

Det är möjligt att Hammarby hoppas en del på det nya brassespåret, men det är förstås fortfarande en chansning.

Att tro och hoppas att Kennedy Bakircioglu ska göra det säsong efter säsong är att tro lite för mycket…och dessutom måste han ju spela om det ska vara möjligt.

***

Bytet av av stjärnförvärvet Denni Avdic i paus var brutalt på sitt sätt.

Inte så mycket för att det var fel, inte så mycket för att Carlos Strandberg var alternativet (DEN potentialen!) utan snarare för den signalen från Andreas Alm; du är AIK:s nyinköpta stjärna, du ska göra målen, du får chansen – men levererar du inte efter 45 minuter så åker du ut.

***

31 700 är förstås en sanslös publiksiffra på en allsvensk match och intresset ser ut att växa överallt.

***

Tobias Hyséns lilla extrahopp efter det att han passerat Falkenbergs målvakt i straffsituationen skojar du inte bort.

Det var nog den där “förstärkningen” som jag tycker att Lasse Nilsson talade så vist om i Fotbollsmåndag.

Även om jag tyckte det såg ut lite som när någon tvingas göra en fångad lax efter att ha förlorat i gris på fotbollsuppvärmningen.

***

När frågan om vi någonsin sett en bättre nykomling i allsvenskan dök upp, i samband med Östersunds match, så ville några på Twitter ange Djurgården 2001.

Jag säger inget om det, jag var imponerad av Östersunds sätt att spela i sin första match, det är i november vi vet vad som var “bra” eller “mindre bra”.

Så låt oss döma av premiärmatchen,  det är den som imponerar och så har vi aldrig sett en allsvensk nykomling förut, det kan jag lova.

Hur det gick för Djurgården i öppningsmatchen 2001?

0-1 mot Helsingborg.

Följdes upp av 0-4 mot Malmö.

***

I vissa fall har det nu blivit väldigt tydligt att Allan Kuhn gått i Erik Hamréns skola.

***

Det lustiga (om det när så lustigt) är alltså att tennisspelare oftare får golfarmbåge och att golfspelare får tennisarmbåge.

Vad padelspelare får är mera osäkert.

Men ont gör det och förbannad blir man; det enda som är skönt är att han något att skylla på.

 

Patrick Ekwall

Rosenberg hade rätt, fel och förmodligen fel när han ville rätt

Det fick bli en helg utan allsvensk premiärbevakning av olika mer eller mindre diffusa skäl och då finns det förstås annat att göra; familjen, Skansen, padel, klädföretag, besök av av Billy Boy och ett restautangbesök sent att glömma.

I ett försök att nå viss variation av Riche, Riche och Riche googlade en Frisör som heter Hannah på “barnvänlig restaurang Stockholm” och upp ploppade “Restaurang Räkan”, som bland annat erbjöd mat levererad på radiostyrd båt.

Jag hade (uppenbarligen) för dålig koll på “Räkan”, även om restaurang på Vasagatan borde vara varningstriangel nog.

Men.

Ändå:

Herrejävlarsgud.

Så skrattretande uselt.

Målfoto på vad som var värst.

Om det var den ogästvänligt starkt upplysta lokalen, den stela Pizzeria i Lessebo-med-bar-möbleringen, den lite lätt orutinerade personalen uppklädd i lyxrestauranguniformer, den sjukt överprisade menyn, den rullande klädstången för ytterkläder i hörnet på baren, det lite för torra brödet, den uppenbara turistsnaran, den lite för snabbt serverade varma maten med misstänkt mikrovågspling från kök eller den frysboxmakande Big Pack-vaniljglassen med en touch av frost från plastpaket som öppnades redan för ett halvår sen.

Det var nog en kombination.

Men även en sådan restaurangupplevelse är en restaurangupplevelse.

***

Det fick bli Malmö FF-IFK Norrköping i efterhand (kändes lite som att se på “TV” på 80-talet!) och det är möjligt att det en sån där match som så många brukar kalla en “typisk premiär”, men det var ändå uppenbart att regerande svenska mästarna inte kom till Malmö för att be om ursäkt för SM-guldet.

1-1 i paus var smickrande för MFF.

IFK Norrköping kunde mycket väl ha haft 2-0 och då vet jag inte om ett skakat hemmalag hade orkat resa sig.

Nu blev Anders Christiansens 1-1-mål en kvittering som blev till ett vinstmål.

Jo Inge Berget dunkade in den där straffen till 2-1 och inhoppande Erdal Rakip fixade 3-1 i Pekingforceringen på slutet.

Ändå handlade det mest om Markus Rosenberg. Som vanligt.

Det var Rosenberg som elegant spelade fram till första målet, det var han som fick straff i den där duellen med Andreas Johansson och det var han som tryckte ned Joel Enarsson i straffområdet.

Själv sa Rosenberg till Radiosporten att han hade haft flyt i bägge situationerna, jag tror han menade att ingen var straff.

Jag är nog inte helt enig.

Knuffen i ryggen på Enarsson kan ingen i hela världen trolla bort, om domare Stefan Johannesson såg den situationen är det ofattbart att han friar.

Rätt lätt att läsa kroppsspråket på Rosenberg direkt efter situationen…han drog iväg som en häxpipa…som om ingenting hade hänt, rutin på sitt sätt.

Straffen som Malmö fick?

Ja, även om Rosenberg själv inte tycker att är straffspark så är känslan att han har fel, hur konstigt det än låter.

För det första riskerar Andreas Johansson rätt mycket när han chansar hejvilt med den tacklingen och hela situationen blir förstås svårbedömd för blotta ögat.

Sen behöver Johansson inte träffa Rosenberg för att det nödvändigtvis ska blåsas frispark/straff. Nu tacklar han med rakt ben/sula samtidigt som Rosenberg hoppar undan för att inte bli träffad (nej, ingen filmning).

Straff eller inte straff, det är ingen lätt bedömning men i den situationen får den tacklande spelaren skylla sig själv.

***

Zlatan Ibrahimovic tog tillfället i akt att säga och uttrycka sig väldigt tydligt om att han är på väg någon annanstans till nästa säsong samt att det är många om budet.

Presskonferensen var en imponerande uppvisning på det viset och Zlatan har länge kunnat konsten att charma de som ser presskonferenserna och att effektivt förmedla sina ord så att de låter sig höras världen över.

Om det den var ett spel för galleriet, iscensatt av honom själv i samråd med agenten Mino Raiola?

Ingen aning?

Kanske, kanske inte.

Han kanske vill stanna i Paris, det är inte omöjligt, och ville sätta press på qatarierna?

Kanske, kanske inte.

Hur ska du kunna veta det med exakthet?

Jag tror inte att någon vet. Det vi vet är att det är ett spel och så är det förstås alltid med en spelare på den nivån med ett kontrakt som går ut. Men det är ingenting nytt. Och det medger han själv när han insinuerar att den som ger honom bästa budet (sett efter alla olika omständigheter) är den som får kontraktet.

Eller så lägger han av…vilket är minst troligt.

Men det han säger, det säger han ju och någonting annat är svårt att förmedla vidare.

***

Det fick bli Kalmar FF-Jönköping Södra live och jag hade viss förhoppning om att bli imponerad av Rasmus Elm, eftersom jag (precis som Erik Hamrén och många andra) vill se honom back in business i en EM-trupp.

Men det enda som imponerade var en nykomling som taktiskt monterade ned sina rutinerade allsvenska bröder i molekyler.

All credd till J-Södra som kontrade snabbt, effektivt och metodiskt när möjligheten dök upp, varenda Jönköpingskontring var farligare än Kalmars oändliga försök att bygga ett eget vinnande anfallskoncept.

Det kan inte ha kommit som en blixt från klar himmel att en allsvensk nederlagstippad nykomling som försökt fynda spelare på rea-hyllorna för sådant som naggats lite i kanten skulle agera som Jönköping gjorde på bortaplan i sin första allsvenska premiär på evigheter.

Men Kalmar kunde inte hantera situationen.

Vare sig Rasmus Elm eller någon annan.

Jag vet inte om KFF-spelarna chockades av att Peter Swärdh bytt ut den traditionella pösmunksträningsoverallen till kavaj med röd näsduk i bröstfickan, men det är möjligt att de såg det som en signal om att allt skulle gå av sig självt.

Men Kalmar är inte finkostym (Swärdh såg däremot representabel ut, det ska sägas), Kalmar är Kalmar och ska de vinna fotbollsmatcher i allsvenskan så kommer det att få jobba för det.

Det kommer inte att räcka med Rasmus Elm i laguppställningen, det kommer krävas mer än så….annars blir det ytterligare en låååååång säsong för Kalmar FF.

J-Södra?

Imponerande disciplin från första till sista minuten.

Det är uppenbart att tränaren Jimmy Thelin har insett vad som gäller för att at de poäng som krävs.

I längden är jag inte övertygad om att det fungerar, men det är möjligt att Jönköping kan bli “årets Falkenberg”.

I nästa omgång kan vi få ett delsvar på den frågan.

Då kommer Malmö FF till Stadsparksvallen.

***

Annars kändes inte den allsvenska premiären som “kulan i luften” eller “äntligen är det dags”.

Svenska Cupen-succén på försäsongen har till viss del tagit död på nyhetens behag.

Vilket förvisso inte är någon som ska betraktas som negativt.

Dock: inte samma feeling som det kunde vara förut, när vi redan hunnit se lagen i tävlingsnatcher.

***

Jag tyckte IFK Norrköping definitivt visade att de har ett lag som kommer att en fight om SM-guldet även i år.

Till väldigt stor del beroende på vad som händer i augusti, om laget köps sönder och/eller ar sig vidare ut i Europa.

Det är ju ganska ofta såg som allsvenskan avgörs. Inte i premiäromgången.

Förra året inledde Janne Anderssons lag med 1-1 hemma mot Örebro, som en jämförelse. Och “alla” trdde Malmö skulle promenera hem ligan efter 4-1 borta mot Sundsvall.

***

Besök på apoteket idag för inköp av Voltaren till illa tilltygad padelarmbåge.

Apotekstant: “Det finns gel också”, när jag ville ha tablett.

“Jag tycker inte att den fungerar så bra, har testat förut”

Du kanske belastar området du har ont i lite för mycket, du kanske ska tänka så

“Jo, tack. Jag vet. Det är en klassisk tennisarmbåge. Är svårt att göra så mycket åt när man spelar” (som då är padel, men det var inte läge att gå in på DEN diskussionen).

Men belastningen kan göras annorlunda

“Hur då”

Du ska kanske spela badminton istället

“Ehh…what? Varför då?”

Ja, racketen är väl lättare i badminton?

“Jag tar ett paket tabletter. Och tack för tipset”

Nästa gång ska jag rådfråga om min onda hälsena och jag är övertygad om att hon kommer att råda mig att gå med mindre tunga steg.

Eller möjligen ta den där jävla gelen.

***

Zlatan Ibrahimovic fortsätter att ösa på, även om vi inte såg så mycket av det i landskampen mot Tjeckien.

Bombfrisparken mot Nice skojar du inte bort och det verkar inte finnas något slut på killens målform.

Han var på gott humör när vi sågs inför landskampen, sen intervjun HÄR och mer om vad jag tyckte om att snacket blev så uppmärksammat HÄR

***

Carlos Strandberg ären sjukt spännande värvning av AIK, om än bara på lån under våren.

Jag har alltid gillat honom; speed, power, mod, målsinne.

Sen vet jag inte om det var så att AIK fick honom lite till skänks eftersom CSKA gärna lånar ut honom för utveckling eller om de kände att de behövde honom.

Skitsamma.

Avdic/Strandberg är en kombination som kan bli svårstoppad.

Men, än en gång, Carlos S är på lån och sitter med en förhållandevis fet rysk lön, jag tror CSKA gärna ser honom i Moskva till nästa säsong.

***

Det som helt glömdes bort efter Sveriges 1-1 mot Tjeckien var nog ändå: motståndet.

Tjeckerna har kanske inte de allra tyngsta namnen i sin trupp, men det är ett jäkligt fint fotbollslandslag som är ett av Europas mest organiserade och svåraste att möta.

Tjeckien vann sin grupp före tokhyllade Island, med Turkiet som trea och Holland långt, långt bakom en gruppseger.

Sen var det som det var med det svenska spelet från och till, det fanns detaljer som var bra, sådana som var sämre och sådana som vi kan haka upp oss på men som inte behöver betyda så mycket när det ska tas ut en trupp.

Jag är säker på att Victor Nilsson Lindelöf spelade in sig i en trupp, jag tror Erik Johansson ses som nr 1 sidan om Andreas Granqvist i mittförsvaret än så länge och jag kan tänka mig att Hamrén plockar in Micke Antonsson som fjärde rutinerad mittback eftersom Antonsson snällt kommer att acceptera en plats på en bänk.

Förtroendet för Alexander Milosevic kändes inte hundraprocentigt, han fick några få minuters speltid när VNL blev skadad. På två matcher.

Jag tror också att Erik Hamrén väljer att bara ta ut sju backar med Sebastian Larsson som högerbackskomplement (eller möjligen VNL som detsamma) bakom en given Mikael Lustig.

Det lutar absolut åt endast fyra forwards, fem är mera vanligt. Det beror mest på att vi inte har så mycket att välja.

Det kanske öppna en dörr åt Rasmus Elm eller en offensiv mittfältstyp som gör en sensationellt bra vår (typ Sam Larsson) i ligaspelet.

Vi har en konstruktiv central mittfältare just nu och jag är inte säker på att Kim Källström pallar tre 90-minutersmatcher på kort tid och vi skulle verkligen behöva ett komplement, en Elm i form. Eller är Oscar Hiljemark svaret på den frågan, även om han inte är någon Elm men å andra sidan är väldigt kompatibel sidan om Lewicki.

Det är truppen som är det intressanta.

Att redan diskutera startelvor blir inte seriöst. Vi är inte riktigt där ännu. Och det kommer – som alltid – bygga till viss del på dagsform, taktisk uppbyggnad och hur motståndet ser ut.

***

Zlatans reklamfilm för Vitamin Well var välgjord och bra, klart mycket tyngre budget än den taffliga skyltkampanjen som gjordes förut med samma dryck.

Däremot hänger jag inte med i budskapet…bortsett från någon dansk tabloid som skojat, vem har sagt eller skrivit att Ibrahimovic varit slut och uträknad?

Snarare har det väl varit extremt många som hyllat att han fortsätter att bli bättre och bättre?

***

Räkorna serverades på en radiostyrd båt, det är sant.

Och Tindra, 2 år, tyckte förstås det var jättekul.

 

 

 

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå