Vi hann knappt hem till Plage de la Monsieur Hulot innan det var dags att packa den Vita Hingsten för ny matchresa.
Nu pressar vi asfalt mot Toulouse, en resa på sisådär sex-sju timmar.
Men det går.
Nattresan i ösregn från Paris var tung men jag (andreförare) och Tarlandao (försteförare) fick fart sista 30-40 milen när vi dunkade ut TV-lagets spellista, som är ett riktigt svårt blandband (C90) och inget du somnar till; den har allt och lite därtill.
Tredjeförare är Rivierans Guldgosse, han gjorde en bra sträcka till Paris och drar nu ett stort lass bakom ratten mot Toulouse…han överraskar med en spellista som har touch av Svensktoppen.
Mästerskapet, med tajt mellan matcherna och Sverige utplacerat i Frankrikes Kalmar (Världens Ände) är lite som det var 1998, ett 24-timmars Le Mans.
Ändå har vi sparat fjärdeförare Sundberg så här långt, han är ett osäkert kort och med en spellista från Uddevalla.
Vi vet inte om vi klarar det.
***
Så mycket snack om hur bra det gick mot Danmark i de där playoff-matcherna, hur framgångsreceptet handlat om att alla jobbade för varandra som en enhet och hur korkade vi i media hade varit som inte hade insett hur sanslöst bra det här landslaget varit. Egentligen.
Med det i åtanke var det ofattbart att se ett landslag så håglöst, handlingsförlamat och tafatt som under de första 50 minuterna mot Irland.
Jag skriver de första 50 minuterna och inte ”bara” i första halvlek eftersom Sverige kom ut till den andra som en hönsgård (och släppte in målet), när jag satt och förväntade mig ett gult lag som arga, hungriga tigrar.
Det var som om ingenting hängde ihop. Som om de hade spelat kubb under de två-tre veckors läger de varit ihop. Som om en träningsmatch mot ett sömnigt Wales på Friends skulle vara same same. Som om ingen riktigt hade förstått att EM-slutspelet faktiskt har börjat nu och det är något helt annat myspys framför grillen.
Det tog sig, när det inte längre var läge att springa och fundera utan bara köra på.
Och det blev 1-1, vi har lika många poäng som såväl Island och England. Vi har lika många poäng som Ryssland har efter två matcher. Vi är en poäng före Belgien.
DET är positivt.
Vi får se det så.
***
Jag har aldrig tidigare förut upplevt en svensk sommar som är som den här franska.
***
Det sämsta med att vara utsänd och jobba, jobba, sända, sända, köra bil, köra bil är att du hinner se mycket färre matcher än du ser när du är hemma.
***
Spännande och intressant att se vilken tillgång fransk TV har till sitt landslag under EM.
De är med laget på flygresor, på deras buss och sänder direkt inifrån lagets hotell. Bland annat.
Och det är ju inte direkt Grönlands landslag vi talar om. Eller något annat rätt långt mycket lägre på världsrankingen.
***
Ett lag är ett LAG, allting hänger ihop.
Men jag tycker det är uppenbart att det är på mittfältet Sverige oftast blir underlägsna sin motståndare.
Inte så mycket i defensiven den här gången, eftersom det mesta flög högt över mittfältet den här gången…och det kan inte ha kommit som en överraskning för någon att Irland spelar exakt så.
Däremot i speluppbyggnaden.
Det blir för långsamt, för förutsägbart, för enkelt.
Jag hade hoppats mer av Emil Forsberg, han såg ut att vara tagen av stundens allvar, eftersom han har förmågan att göra det oväntade, det irrationella.
Jag blev klart överraskad när Erik Hamrén efteråt menade att Emil var den enda spelaren i den första halvleken som slog sin motståndare, han hade hoppats på fler.
- Jag kan inte minnas att Forsberg på egen hand drog runt sin motståndare i första.
- Vilken annan av de spelartyper som vi hade på mittfältet hade Erik H förväntat sig skulle ”slå sin motståndare”?
***
All credd till Ester Kristiansson som fixat ett fantastiskt mediacenter i Pornichet.
***
Vis av erfarenhet: första omgången i gruppspel i mästerskap behöver inte antyda någonting överhuvudtaget.
***
Jag som trodde att det var jobbigt att vara ansvarig för TV-laget, då 14-15 spelare kan lämna återbud samma vecka av blandade anledningar…allt från bokad tvättstuga till att farmor gått och dött (för tredje gången).
Håkan Ericsson såg tärd ut på podiet och presenterade en bastrupp på 35 personer till OS.
Jag förstår honom.
36 spelare har ramlat bort för att klubbar sagt nej.
Trettiosex!
Och då talar vi ändå om spelare som i de flesta fall måste inneha en viss ålder.
Dels det stöket.
Dels ha kontakt med spelare som stoppas från ett fantastiskt äventyr.
Och nu sitter han med en bastrupp, som ska bli 18+4 den 15 juli, där han chansat med namn som KANSKE kan få en möjlighet att vara med om de byter klubb i sommar och KANSKE kan få till ett avtal som gör att de kan spela OS.
Personligen har jag svårt att förstå att visa, främst svenska, klubbar stroppar spelare från att vara med i OS.
Är det verkligen så att klubbarna står och faller med en eller två spelare under tre-fyra matcher i höst?
Och även om spelarna är professionella, hur mår de i sinnet när de stoppas från OS och måste åka till en match mot Falkenberg borta?
Dessutom är det så att alla klubbar älskar att sälja sina spelare dyrt när läget dyker upp och OS är ett utmärkt skyltfönster.
Att stoppa spelare känns extremt kortsiktigt, sen kan vi förstås skylla på allt från Fifa till SEF och SvFF men i slutändan har det nu handlat om att klubben ska ta beslutet.
Och vi kan hävda att ingen bryr sig om OS, men spelarna bryr sig, de vill gärna vara med.
När matcherna väl spelas och vi sitter framfor rutan så tror jag nog att de allra flesta vill att Sverige ska representeras av så bra lag som möjligt.
***
Jag tycker lite synd om Marcus Berg.
Så som han får springa på allt som är direkt omöjligt, som han får inleda i stort sett varje pressspel på egen hand, som han fick stångas med irländare på lycka till-bollar i luften.
Nej, han gjorde ingen toppmatch.
Men jag vet inte riktigt vad man kan kräva av honom när matchen såg ut som den gjorde.
***
Frankrike petar alltså Pogba.
Då har du en rätt bra trupp.
***
Påpekade för Håkan att jag är ackrediterad till OS och att jag kanske skulle ta fotbollskorna med mig.
Han undrade vilken position jag helst ville ha.
Jag har aldrig varit så nära en plats i en landslagstrupp.
Det gäller, å andra sidan, rätt många.
***
Jag älskar att säga att jag bor på Plage de la Monsieur Hulot.