Du får aldrig ett bättre rum om du inte ger det chansen att göra ett byte och om det lärde mig Perlskog allt.
Jag har aldrig bott på ett hotell där han inte bytt rum eller bytt hotell (den klassiska Zagreb-storyn, som Hellgren säkert ge er någon dag).
Perlskog är den enda jag känner som faktiskt bytt rum innan han ens sett det rum han fått nyckeln till vid incheckningen.
Och om ni någon gång undrar varför Lundh inte gärna pröjsar en taxiresa till hotellet utan gärna rusar först rakt in genom hotellets dörrar, så handlar det inte om snålhet utan om att kunna förhandla till sig bästa rummet.
Vårt Fawlty Towers på Plage de Monsieur Hulot är ett familjehotell som sett sina bästa dagar, men ändå är placerat mitt på beachen.
Med en sida som vätter mot havet, en mot en sunkig bakgård.
Då inser du att det är skillnad.
Jag fick först 211, litet och ruffigt mot en vägg.
Bad om byte lite snällt och efter några dagar blev det rum 302, lite större och fräschare men mot parkeringsplatsen.
Dock: gav inte upp.
Och, simsalabim, efter 70 mil i bil från Toulouse överlämnades nyckeln till rum 302, mot ett smäktande brus av hav.
Det handlar om att aldrig ge upp.
***
Väljer du att spela så taktiskt defensivt/försiktigt/riskminimerat/motståndsanpassat så riskerar du förstås alltid att åka på ett mål i nacken ju längre matchen lider och då är du körd.
Det är en risk du tar när du har en offensiv som är impotent.
Ja, det blir ett konstigt och lurigt läge eftersom många…även i min bransch…hade känt sig klart nöjda med 0-0 och en poäng.
Men det handlar om resultat och i ärlighetens namn var Sverige aldrig riktigt i närheten av att kunna vinna mot Italien.
Det är svårt att göra det när lagets enda riktiga farlighet är ett inlägg från Martin Olsson som slutar med att det når en offsidestående Zlatan Ibrahimovic.
Ett inlägg.
Hur bra vi än spelade mot supersmart Italien så hade vi alltså ett inlägg.
Det håller såklart inte på den här nivån.
***
Bittert för Island, som kunde satt sig i ett drömläge.
Nu blir avslutningsmatcherna i deras grupp vansinnigt spännande, tänk att Ronaldos Portugal ligger illa till och faktiskt kan åka ut.
***
Hoppet lever alltid och chansen finns fortfarande den här gången, det gjorde den inte i Ukraina för fyra år sen.
Och i gruppspelets tredje omgång brukar det alltid spraka loss med “konstiga” resultat.
Men även en obotlig optimist inser att det kommer krävas mer än vi sett på många år av Erik Hamréns landslag.
Sverige gjorde ett mediokert kvalspel och även om många spelare/ledare vill få de tappra playoff-segrarna över Danmark till att alla kritiker/supportrar haft fel så har det alldeles för ofta varit som det har varit förhållandevis svagt.
Och inte tillräckligt bra.
Svenska spelare må tycka att det är för få positiva vibbar i svensk media efter matcherna i EM, men jag tycker att kritiken varit klart konkret och i många fall beskrivit verkligheten.
Har ett lag en poäng av sex efter två matcher (därav en mot Irland) så har de en poäng.
Har ett lag skjutit noll skott på mål under 180 minuter så har de skjutit NOLL på mål och inte tolv.
Är ett bra inlägg från Martin Olsson vår enda riktigt fina möjlighet (som alltså slutade med offside) i en match så är det som det är.
Då är det tamejfan rätt svårt att se det positivt även om man gärna vill.
Sverige måste överträffa sig själv mot Belgien, det var väldigt vlängesen sist, och om det är bra läge för det så är det nu.
Jag tror att det kan bli övermäktigt.
Men det är möjligt. Och inget är kört ännu.
DET är positivt.
***
Jag kan inte låta bli att fortsätta hylla Victor Nilsson Lindelöf som fortsätter att vara hur stabil som helst, nu dessutom på ovan position (bara spelat högerback i u21, inte i klubblaget).
Han är också en av få som vågar spela på markerad spelare, som gärna hittar snabba one-touch- och väggspelslösningar och som vill se andra möjligheter än en passning till närmaste man.
***
Mysteriet är såklart Emil Forsberg.
Han var Sveriges förhoppning om ett andra hot.
Men han har ägnat 180 minuter till att passa bollen fem meter i sidled eller bakåt.
Han tittar inte mot motståndarnas mål, springer nästan och gömmer sig ibland och får inget flyt i sitt eget spel.
Det beror dels på att han verkar tagen av stundens allvar, men delvis också på att motståndarna såklart läst av hans styrkor och arbetat med att stänga ned honom.
***
Zlatan har så här långt i år inte gjort ett enda mål i landslaget.
***
Jag tyckte Andreas Isaksson såg oerhört säker ut, han höll fast en del riktigt kluriga studsande inlägg men jag tycker att hans leveransspel fortfarande går lite för långsamt, jag vill ha snabbare utkast så att vi får fart i anfallen och slipper vänta på luftpastejer som det ska stångas på.
Jag kunde njuta av att försvarsspelet var prickfritt i gemensamma rörelser, tajming och markeringsspelet.
Jag gillade att Albin Ekdal, så länge han orkade, tog bollen framåt och aldrig var rädd för att löpa loss lite från bekväm position och vilja ha bollen.
Jag uppskattade att John Guidetti försökte sätta eld på sig själv, publiken, laget och allt annat genom att jävlas lite med italienarna, gestikulera mot läktarna och spruta energi.
Annars var det den minst underhållande EM-match som Europa skådat sen Sverige-Turkiet i Eindhoven 2000 och det säger inte lite.
***
Tarlandao segrade i quiz som jag gjort på bilresan hem i natten. Tajt mot Rivierans Guldgosse.
Sundberg klar trea, men kämpade väl.
***
För min del får gärna de svenska spelarna bli lite uppretade, om det är på sig själva, oss i mediapacket eller det nyckfulla sommarvädret längs Atlantkusten i Bretagne – det spelar ingen roll.
Bara de blir förbannade på något. Och visar det.
Känslan är att det är då som Sverige gör sina bästa resultat.
Det har varit för mycket harmoni så här långt.
***
Jag är nöjd nu.
Men Perlskog hade inte gett upp, det finns några rum med terrass också och var det något Perlskog också kunde på våra jobbresor, så var det att hitta lite sol att lapa på en balkong.