På fotbollsmästerskap vet du att du behöver flacka runt som en nomad och till slut har du inte en aning i vilken stad du kan vara från dag till dag.
Däremot är det samma med resten; jobba mycket, vila lite, sova knappt.
Det är grymt kul här i Rio de Janeiro där jag jobbar för Getingen med OS-magasinet Studio Copacabana.
Jag, Malin Roos och fyra andra medarbetare snickrar ihop ett TV-program från en sagolik lägenhet på 9:e våningen längs Avenida Atlantica och det är lite som det kunde vara i början av min TV-karriär; det är någon form av gerilla-TV där vi skjuter från höften, där allt inte är nedbrutet i sekunder i ett körschema men där vi fått in en hel del sköna klassgäster och det har (framförallt) varit (och år) vansinnigt roligt.
***
Det gick som det gick för det svenska OS-landslaget i fotboll.
Jag tror att öppningsmatchen mot Colombia gav många falska förhoppningar, för sett till alla tänkbara variabler så skulle det inte vara möjligt för det här laget att lyckas.
Vi kan peka på väldigt många skäl, men i slutändan rörde det sig om att det var ett landslag ihopsatt av spelare vars klubbar kände att de gärna kunde avvara dom.
Det säger det mesta. Eller kanske allt.
Laget var inte tillräckligt starkt för att ha en möjlighet att hävda sig i konkurrensen.
Dessutom ställdes de mot nationer som traditionellt satsar väldigt hårt på OS-fotbollen.
Ett olympiskt spel har väldigt mycket större status i Nigeria än i Sverige och Europa.
***
Super-Sarah!
***
Klart spännande att följa det svenska transferfönstret där Häcken sannolikt lyckats vinscha in det tyngsta namnet, Alexander Farnerud.
***
Janne Andersson är förbundskapten i fotboll nu.
Inga matcher har spelats ännu, men han har börjat jobbet.
Som är mycket mer än det som sker på planen. Och har så alltid varit.
Vilket han snabbt fick erfara efter sitt Sommar-prat i P1.
Där talade Janne om att han gärna ville se att alla hans landslagsspelare sjöng nationalsången. Det var inte direkt svårt att tolka det som om att han krävde att alla skulle sjunga.
Ingen jättefråga egentligen. Åt varken det ena eller det andra hållet. Men nu är Janne förbundskapten i fotboll, inte som vilken tränare som helst i en skyddad verkstad i Norrköping eller Halmstad,
Så det brann förstås till.
Eftersom det kan uppfattas som en känslig fråga och där man indirekt vill hävda att spelare som inte vill sjunga inte spelar i landslaget med stolthet.
Vilket jag tror att såväl Henrik Larsson, Stefan Schwarz och Zlatan Ibrahimovic alltid gjort. Om de sjungit eller inte sjungit.
Det blev fel.
Och jag tycker det var lite klumpigt av Janne att ta upp frågan eftersom den självklart är känslig.
Jag älskar att se landslag så tungt enade och sjunga sin nationalsång med full kraft. Men alla är olika. Och svenskar är av annat kynne än brassar, hur vi än än vill att det ibland ska vara tvärtom.
Jag tror inte att Erik Hamréns EM-landslag i somras hade varit mycket mer enat om de gått ihop och sagt att de ska sjunga tillsammans. Det var splittrat redan som det var.
Men Janne Andersson har en annan poäng, vilket vi inte ska glömma här. Han vet att vi kommer behöva ett landsLAG igen för att ha en chans att lyckas framöver och det innebär att det behöver göras tillsammans och inte med hjälp av en spelare.
I det fallet är det förstås korrekt att jobba med lagkänsla och att ena individer till framgång som Håkan Ericson gjorde med U21-landslaget.
Men om spelare sjunger nationalsång eller inte tillsammans har inte så mycket med det att göra, det är inte scouter på en strand med en lägerled och en gitarr som Janne A ska leda till framgång.
(Dessutom har nu Andersson gjort en pudel och via SvFF:s hemsida förklarat att det “blev fel” och att ingen ska tvingas sjunga. Känns stort att han erkänner ett misstag. När Lagerbäck avgick så menade han att han gjort ett enda fel under alla sina år som förbundskapten)
***
Vi hyllar Andreas Linde efter OS-turneringen och det är förstås med all rätt.
Samtidigt så säger det ganska mycket om Sverige, när målvakten är den som får mest credd – utan att vi vunnit en enda match.
Men hans insatser i Brasilien lär innebära att han inte är kvar i Mode särskilt länge till och norrmännen är nog rätt nöjda med att de släppte iväg sin andremålvakt till OS-skyltfönstret.
***
Och Andreas Isaksson tillbaka till allsvenskan, alltså.
Kul!
Starkt jobbat av Super-Bosse, förstås.
För även om det kändes givet att Isak inte skulle stanna kvar i Istanbul så bör det ha funnits ganska många om budet efter Isakssons EM-slutspel.
***
Sjukt besviken på herrarnas handbollslandslag.
Tamt, fantasilöst, förutsägbart.
Jag hoppas ju alltså mycket på dom, det känns lite som mina killar.
***
Men OS är mer än så och jag har sannerligen förälskat mig lite i sjumannarugbyn; farten, kraften, karaktärerna, matchtröjorna, modet och en underbar sportmanship.
Lite som handboll på större plan.
Och Fiji, som vann sitt första OS-guld överhuvudtaget, var fantastiska.
Pierre de Coubertin hade älskat dom. Trots att de vann.