El Blogg On Tour 3

Biljetterna är ofta billiga, det är aldrig fullt, och man kan ta tunnelbanan för 40 kronor tur och retur.

Arenan ligger precis vid uppgången på stationen Portazgo.

Jag hade en egen guide, supportern Paul, som var med i det här reportaget som gick i CMore för några veckor sedan. Jag följde med honom och hans kamrater som vanlig betalande åskådare. Matchen var mellan nästjumbon Rayo och Málaga på 14:e plats.

Vi hann med några minuter laddning före avspark på stamhaket Bar Moreno på andra sidan gatan man ser ovan.

Supportrarna var nervösa – Rayo hade inte vunnit hemma sedan 5 oktober, och hade sex raka förluster – men killarna hade ändå en skön hoppfull känsla eftersom hela klubben kraftsamlat i veckan.

Det var kallt och blåsigt men solen tittade fram ibland. Det började regna under matchen men det gjorde inte så mycket för hemmapubliken.

Arenan har minsta tillåtna storleken på gräsmattan och tar max in 15000 åskådare.

På den enda kortsidan huserar den högljudda och stundtals väldigt fyndiga klacken med grupperingen Bukaneros som största kraft.

Mittemot finns den berömda väggen och höghusen som Guillermo Molins prickade under en match med Betis förra året, om ni minns.

Dags för avspark!

[youtubeplay id=”QbdW4K3fmbU” size=”large”]

Klacken var inte tyst en minut.

Ledaren körde med bar överkropp, hela tiden med ryggen mot planen. I slutet fick han sällskap av en till bar karl.

Cigarröken låg snart tät på läktaren och solrosfrön skalades och åts i rasande fart.

I den 26:e minuten fick vi höra The Final Countdown första gången. Iago Falque hade dragit iväg på en räd på högerkanten och inte slutat förrän bollen hittat in bakom Willy Caballero.

Två minuter senare dånade Joey Tempests stämma åter över Vallecas efter ett lite tursamt självmål av Camacho.

Inget stämde för Málaga som i den 45:e minuten fick Sergio Sánchez utvisad vid en duell med Joaquín Larrivey i straffområdet. Anfallaren placerade själv in straffen till 3-0.

Den lyckades jag filma.

[youtubeplay id=”Bc_3N6YBhhE” size=”large”]

Fansen runt omkring mig trodde knappt att det var sant.

3-0!

Några av dem fotograferade till och med resultattavlan.

– Kan inte du komma hit till varje hemmamatch? Du för ju tur med dig, utbrast José i vårt sällskap.

Inför avspark hade den skrockfulle José och de andra i sällskapet beklagat sig över närvaron av en pojke på raden bakom.

– Varje gång elektrikern tar med sig sonen hit så förlorar Rayo…

Så min närvaro neutraliserade alltså den olycksbringande 7-åringens krafter. Hm.

Apropå vidskeplighet så ringde det på Josés mobil efter varje mål.

– Hans mamma ringer alltid från Asturien när Rayo nätat, förklarade Paul.

Hm.

Jag vet inte hur vanligt det är att spela AC/DC i paus på fotbollsarenor runt om i världen men på Vallecas passade det verkligen utmärkt.

– Det här är inte normalt, bara så du vet, skrattskrek Paul efter att Iago Falque satt 4-0 i den 65:e minuten.

Båda målen från Tottenhamspelaren var riktigt snygga. Om Messi eller Cristiano har gjort något liknande så hade vi knappt snackat om något annat. Se dem nedan i sammandraget.

Málaga gjorde ett tröstmål med en kvart kvar men någon riktig nervositet spred sig aldrig på läktaren.

Därmed tog Madridlaget viktiga poäng mot en bottenkonkurrent. De vet att de knappast kommer rå på Barcelona, Sevilla, Valencia eller Real Sociedad i de kommande omgångarna. Det är mötena mot lagen på undre halvan som måste vinnas om det ska bli fortsatt spel i La Liga nästa år.

I slutet av matchen sjöng hela arenan “SI SE PUEDE!”

JO, DET GÅR!

Här är alla målen:

Och tabellen när två matcher återstår: