Kungarna abdikerade

Att landets fotbollskungar skulle falla handlöst ner från sin var inte lika väntat.

Och oj, vad hård landningen blev. Utspelade även mot Chile och adiós till avancemang i VM.

Den gyllene generationens segertåg har kört av spåret och…äsch, nu blev det för många liknelser.

Vi tittar i stället på ett sårat lands tidningsettor.

Om inte den gamle kungen hade abdikerat samma dag så hade nog VM-uttåget dominerat även de vanliga dagstidningarnas framsidor. HÄR finns även en sammanfattade text om innehållet.

”Bedrövligt slut på landslagets största epok”

”Det var fint så länge det varade”

”Debacle av Spanien i VM”

”Sorgligt slut för ett legendariskt landslag”

”De abdikerar”

”Slut för gulderan på Maracaná”

”Spanien tar farväl efter ännu en bedrövlig insats”

Och så till sist, the odd one out.

Barcelonatidningen Sport gläder sig istället över Barças köp av Chiles målvakt Claudio Bravo:

”Värvad!”

***

Vicente del Bosque ska nu begrunda sin framtid de närmsta dagarna.

Han har kontrakt över EM men som jag varit inne på tidigare så tror jag att han tackar för sig. Om jag ska gissa så ligger Míchel bra till att ersätta honom i så fall.

Och laget då? Är det här slutet på tiki-takan? Måste Spanien börja om?

Nej, det här är inte slutet på vare sig spelmodellen eller laget. Vissa spelare kommer med rätta inte komma tillbaka men majoriteten har inte fyllt 30 år än och underifrån kommer massor av grymma spelare som har haft guldframgångar med ungdomslandslagen.

Spanien lyckades inte spela tiki-taka i VM. Hade spelarna gjort det på rätt sätt så hade man kanske varit kvar i turneringen.

Vad misslyckandet beror på kan bara spelarna svara på. Xabi Alonso sa att de inte har vetat hur de skulle behålla hungern efter all framgång. Låter som ett gäng proppfulla divor, om du frågar mig. Men det kanske inte är så konstigt efter två EM-guld, ett VM-guld och dessutom, för Real Madridspelarens del, ett Champions League-guld för en månad sedan.

Och Del Bosque ska förstås ha sig en känga för att han inte lyckades motivera spelarna eller genomskåda deras mättnad. Det fanns ingen plan B när spelarna var oförmögna att genomföra plan A.

I Spanien är man, mitt i all fotbollsmisär, noga att lyfta fram all den glädje som det här laget har skänkt dem under åtta års tid. Man är tacksamma mitt i sorgen.

Alla eror tar slut. Det är upp till efterträdarna att försöka lyfta sig till samma nivå som föregångarna. Jag tycker det ser rätt ljust ut för Spanien. Eller vad säger du, Felipe?

PS: Det bidde inga sju sista landskamper för Xavi som jag bloggade om HÄR. Det bidde bara två.