Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
36v

Spanien och Brasilien blir lagen att slå

En krampaktig 1-0-förlust på en lös potatisåker i Craiova fick avsluta den sista svenska landslagssamlingen innan Janne Andersson den 15 maj tar ut sin VM-trupp. Visst hade vi önskat bättre resultat både mot Rumänien och Chile, men framför allt hade jag hoppats på att få se prestationer som lovade mer och fler spelare som tog chansen att visa att de ska ha en trupplats. Men man kan inte få allt här i världen – i stället lär nu de sista sex, sju veckorna innan Janne harklar sig och knäpper igång sin over headmaskin handla om en viss Zlatan Ibrahimovic och dennes vara eller icke vara på det plastiga papper förbundskaptenen ska placera under den starka lampan.

En snar debut i LA Galaxy, ett knä och en kropp som ser ut att hålla och ett par bollar i nät för den forne landslagskaptenen i kombination med att vi typ mäktade med ett skott på mål under 180 minuter de senaste dagarna ger nog herr Andersson många, långa och oönskade funderingar på hur fan det här nu ska bli. Därför tänker i alla fall jag skippa spekulationerna och i stället låta framtiden utvisa vad som faktiskt sker.

Låt oss därför fokusera på två andra, konkreta svar vi fick från de senaste dagarnas mest intressanta landskamper! För det var ju faktiskt en hel del. De stora elefanterna bjöd sannerligen upp bästa tänkbara motstånd  till dans och även fast många menar att träningsmatcher bara är just träningsmatcher och att växlarna inte ska dras så tänker jag göra det i alla fall. För två lag imponerade oerhört stort på mig.

Vi börjar med Spanien. För efter 1-1 med mersmak i Düsseldorf mot de regerande världsmästarna och hela 6-1 mot Argentina igår tror jag de röda mästarna från 2010 verkligen fick en rejäl dos självförtroende, men också vad tränare brukar gilla att kalla för angenäma problem. Innan någon börjar svinga alltför mycket på Twitter så är även jag medveten om att Jorge Sampaoli ställde ut ett ordentligt reservbetonat argentinskt lag i Madrid och att världens bästa Messi satt småskadad på bänken. Men 6-1 är alltid 6-1 och jag är övertygad om att vare sig förbundskaptenen, Messi, spelarna, förbundet eller folket hemma i Sydamerika kände “jaja, det är bara en träningsmatch – skitsamma”.

Spanien däremot slutar aldrig att förvåna vad gäller spelare man nästan glömt bort är landslagsmän. Igår var det Isco som höll hov och efter sitt hattrick undrade jag hur fasiken han vare sig är supergiven i landslaget eller i Real Madrid. Svaret finns så klart i konkurrensen och resten av truppen. David Silva, som trots en del bekymmer på det privata planet haft en fenomenal säsong i Manchester City, spelade inte ens. Saul, Lucas Vazquez och Iago Aspas hoppade in. Alvaro Morata? Inte ens uttagen. Längst fram har nämligen Diego Costa kommit igång ordentligt efter höstkarantänen och den stora, stygga guvernören ser mer och mer ut som motståndarförsvarens värsta mardröm igen. Bakåt har man också idel världsnamn, så det är nästan samtidigt som jag skakar på huvudet åt mig själv jag undrar: hur kan jag inte känt att Spanien är en av de mest givna favoriterna i sommar?

Brasilien har däremot hela tiden varit min vinnare. Givetvis följer jag inte det sydamerikanska kvalet lika nära som det europeiska, men så som man genomförde det och sett till vilka spelare förbundskapten Tite förfogar över har jag inte kunnat förstå hur VM-guld ska vara mindre troligt än något annat utfall. Den olyckliga fotskadan på Neymar för några veckor sedan skapade givetvis en del oro, men de båda matcherna man avverkade i dagarna gjöt sannerligen olja på vågorna. För även utan sin fixstjärna finns här glans, kvalitet och finess i överflöd. Men också ett hårt, robustare och tyngre Brasilien än vad jag kan minnas på många, många år. Centralt på fältet finns Fernandinho, Casemiro och Paulinho med såväl Fred som Renato Augusto på bänken. Lägg därtill Thiago Silva och Miranda i mittlåset och jag tycker mig se ett nästintill oslagbart lag träda fram.

Det lag som skämde ut sig själva inför hemmapubliken i semifinalen 2014 saknade mer än något annat en stabil, central grund att luta sig emot. Man hade förlitat sig alldeles för mycket på Neymars individuella briljans och levt farligt i både åttondel (Chile) och kvartsfinal (Colombia). Idag är snarare briljansen och mönsterbrytningen en krydda till det fundament Tite byggt upp i lagets nedre mittenskikt. Kreativiteten sprutar från kanterna och längst fram finns inte längre den trubbige Fred utan antingen Liverpools Roberto Firmino eller Manchester Citys Gabriel Jesus. Addera en Neymar som blir kvitt sin skada och som hinner hitta tillbaka till formen och det ska bli otroligt spännande att se om de tappar en enda poäng i sommar.

Skulle Sverige lösa en andraplats i gruppen väntar med största sannolikhet La Selecao i åttondelsfinalen. Och då skulle det faktiskt kännas ganska bra att kunna krita ned Zlatan Ibrahimovic namn i laguppställningen.

XXX

I min bok stärkte Ludwig Augustinsson inte bara sin plats i en svensk startelva i sommar utan han gjorde den helt ohotad. Det lite märkliga? Han spelade inte en enda sekund mot Chile eller Rumänien.

Tyckte Ken Sema visade tillräckligt av vad han kan göra för att säkra en trupplats. Kul också att se honom blanda sig i diskussionen om vem som ska starta till höger och inte bara få agera back up till Forsberg på vänsterkanten. Även Oscar Hiljemark torde ha gjort tillräckligt för att få fira midsommar i Ryssland. Men där tycker jag också att de svenska svaren stannar.

XXX

Allsvensk premiär i helgen och jag kan knappt vänta. Vad gäller predictions väljer jag att hålla ganska låg profil och överlåta det arbetet till alla mina eminenta kollegor, men…

Guld? Trots att Östersund bara varit allsvenska i två säsonger så känns det lite som “i år eller aldrig” vad gäller SM-Guld. Inget Europaspel och i princip hela laget från ifjol kvar när serien drar igång. Majoriteten tror på en rad tunga tapp i sommar, själv är jag inte lika säker.

Årets positiva överraskning: Elfsborg tar sig tillbaka till toppskiktet!

Årets besvikelse: Känslan är att Sirius får det tufft. Och så tror jag vi tyvärr säger adjö till Rasmus Elm – det blev aldrig så bra som det skulle bli.

Håll ögonen på: Yukia Sugita (Dalkurd) och Bajram Ajeti (BP).

Match i matchen: GIF Sundsvall vs de ekonomiska reglerna för elitlicens.

XXX

 

Publicerad 2018-03-28 kl 17:49
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons