Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

2v

Var återuppstår Alan Pardew?

Ursäkta mig om jag trampar någon på tårna genom att uttrycka skepsis kring kristendomen, påsken och hur det egentligen låg till där way back when. Bar han verkligen ett kors? Hade vissa populära restauranger helt plötsligt stängt på märkliga tider då också? Varför äter vi egentligen en massa ägg? Och hur kom fräkniga kärringar på kvastar in i bilden? Känslan att tillräckligt många år passerat för att någon med lite kritiskt granskande ögon någon gång borde ha zoomat ut från denna högtid och frågat varför vi gör allt detta år efter år och varför det bara tillåts fortgå. Borde vi kanske testa något nytt? Eller har vi bara bestämt oss för att såhär har det alltid varit och såhär ska det förbli – fråga inte så jäkla mycket.

Samma känsla slog mig alldeles nyss när West Bromwich lät meddela att man korsfäst Alan Pardew och låtit detta välsignade helgon lämna posten som huvudtränare. Det jag i samma andetag vet är att han (om tre dagar?) snart återuppstår igen. För det är så det har varit i 2000 år nu och det är så som det kommer att förbli i 2000 år till. I alla fall på de brittiska öarna. Där kommer garvet åt nytänkande, betydligt yngre tränare från utlandet med bröstmjölken och om någon ens lyfter frågan ifall det är dags att testa något nytt borde lagens hårdaste straff delas ut. Giljotin! Stening! In med nytänkaren i grottan och mura igen skiten!

Nej, i England är det såhär: har du en gång i tiden blockat ett par skott på leriga planer iförd extremt korta shorts är du alltid en predikant värd att lyssna på. Kyrkorna ska fyllas till bredden i all evighet av folk som vill lyssna till första Moseboken: och på den fjärde dagen skickade vi en lång boll bakom motståndarnas backlinje och hoppades på det bästa.

Alan Pardew är alltså den senaste i raden av managers och huvudtränare som fått sparken efter undermåligt utfört arbete när egentligen ingenting talade för att det skulle sluta på annat sätt. Bläddrar man tillbaka i hans CV är framgångarna oerhört svårhittade, ibland helt omöjliga att finna. Att tillvägagångssätten för de sällsynta framgångarna är daterade med något decennium eller två är bara petitesser, en framgång (eller en oväntad femteplats) är en framgång. Fråga inte så jäkla mycket.

Jag fick en smärre chock när Southampton för några veckor sedan sparkade argentinaren Mauricio Pellegrino. Kanske inte så mycket för tabelläget där och då, men för att det är en klubb som nått relativt stora framgångar under flertalet säsonger och sett andra utländska tränare etablera klubben i Premier League, förfinat råtalang till kvalitetsspelare och fört klubben till cupfinaler. Men vad att göra nu, när det osar lite katt och faktiskt ser ganska mörkt ut? Kan vi inte fortsätta med det som doftar medelhav och morgondag? Nej, ta in Mark Hughes – mannen som inte åstadkommit jack shit i Stoke, som aldrig satt ett försvarsspel och som lyckats med ungefär 15 procent av sina värvningar som huvudansvarig.

Listan kan göras hur lång som helst på klubbar som gjort sig av med spännande, moderna tränare för att i stället vända sig till de erfarna rävarna som “kan engelsk fotboll”. Alan Pardew och Mark Hughes kanske representerar detta skrå allra bäst då de landar nytt, högavlönat Premier League-jobb efter nytt, högavlönat Premier League-jobb. Jag förstår inte varför – det är som med påskkärringarna och äggen och öppettiderna – och jag bävar för att jag och väldigt många andra aldrig kommer att uppbringa den energi det krävs för att ta tag i, ifrågasätta och till slut eventuellt förändra saken.

Mark Hughes har redan ett nytt jobb. Han lär köra ned Southampton i Championship, tacka för sig och ta nästa högstaligalag. Vad anbelangar Pardew så verkar ju ingen hittills bry sig om hur det gått och sett ut i vare sig Newcastle, Crystal Palace eller West Bromwich. Ty han är Guds son, skänkt från ovan i ständig jakt på syndernas förlåtelse. Ge honom den bara!

Frågan är således inte om Alan Pardew kommer att återuppstå eller inte, frågan är givetvis var. Men är det något påsken och denna vithåriga man med Västeråsbördig fru, noll spelidé och ett track record från helvetet lärt mig är det just: fråga inte så jäkla mycket.

Publicerad 2018-04-02 kl 13:56
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER