POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
43v

Gruppspelsomgång nummer två!

Ytterligare en gruppspelsrunda är till ända och med hälften av samtliga VM-matcher spelade finns det faktiskt en hel del att redan nu slå fast. Fortfarande är en mängd slutbetyg höljda i dunkel både vad gäller lag och spelare, men vissa behöver inte fundera så mycket på semester hemmavid. Det är nog läge att hålla sig borta ett tag.

Grupp A

Saudiarabiens insats mot Uruguay var på många sätt väsensskild från den i premiären mot Ryssland. Man såg ut som ett lag, man kunde springa ganska fort och fan vet om man inte skrapade ihop ganska många passningar inom laget ändå. Nej, skämt åsido, man fick faktiskt iväg ett flertal avslut på mål mot ramstarka Uru och matchstatistiken menar att man vann bollinnehavet. Vad sysslade man egentligen med i första matchen? (sagt med misstänksam röst)

Att Uruguay ändå vann matchen ringar in ganska bra hur det såg ut. Sydamerikanerna gjorde vad som krävdes, höll Saudi stången bakåt och tog inte ut sig speciellt mycket i andra halvlek. Det var bara Edinson Cavani som verkligen jagade 2-0 för att spräcka sin egen nolla och hitta in i turneringen. Men det kommer, det vågar jag lova!

Ryssland bara fortsätter att flyga. De ljusblå sydamerikanerna säkrade avancemanget rent matematiskt för hemmanationen, men med 8-1 och sex poäng på två matcher behövde man knappast hjälp. Cheryshev, Dzyuba och Golovin glänser, men det ska bli spännande att se vad defensiven och försvaret håller för. En småskadad Salah hittade trots allt vägar igenom dem och från och med nu blir motståndet bra mycket tuffare än så.

Egypten.., magplask!

Grupp B

Portugal mot Marocko var en av de mest förbryllande matcherna hittills måste jag säga. Ronaldo fintade bort sin mittback vid en hörna för femhundraelfte gången i karriären och spräckte nollan redan efter tre minuter, men efter det handlade nästan allt om Marocko. Och inte uppfattades Portugals insats som att “Nu har vi ett resultat att gå på”, utan tvärtom fick de vare sig till försvarsspel eller någon konstruktiv anfallsfotboll. Att man kom ifrån den där matchen med tre poäng och hållen nolla gör man inte många gånger till på tio försök.

Spelare som Bernardo Silva, Joao Mario och Moutinho ser tröga, idéfattiga och ärligt talat ganska osugna ut på att ens ha bollen. Visst kan taktiken att Cristiano Ronaldo fixar säkert biffen räcka till både åttondel och kvart, men garanterat inte längre.

Marocko vänder snöpligt hem till Afrika med svansen mellan benen. Ett spel- och chansmässigt övertag mot Iran slutade i förlust och trots en rent av bra insats mot Portugal är man redan utslaget. Den enkla och enda förklaringen stavas ineffektivitet och kanske lite otur. Personligen tyckte jag nämligen de skulle haft en straff mot de regerande Europamästarna. Tack för den här gången Marocko och plus till Nordin Amrabat som fick visa en hel fotbollsvärld att han faktiskt är en jäkligt duktig fotbollsspelare.

Spanien gjorde jobbet och vad som behövdes mot Iran, men jag tycker insatsen blottade några av lagets svagheter. För vad händer när motståndet är skickligare på både att stå emot den uppställda handbollsoffensiven, men kanske framför allt på att ställa om och utnyttja de hav av ytor som finns i ytterzonerna? Förbundskapten Hierro tokhyllade (med all rätt) Sergio Busquets efter matchen, men inte ens han kan ensam rädda Spanien från kontringsmål när motståndet jackas upp. Dessutom är jag nyfiken på hur Hierro kommer hantera det faktum att Iniesta är långt ifrån någon toppform. Vågar han gå in och bänka den ikon och nationalhjälte som gör sin sista stora dans?

Iran ska ha en eloge för den match man gör mot Spanien, helt klart. Man gav 0-0 en ordentlig chans, men när spanjorerna till slut fick in ledningsmålet fanns en kraftsamling och en plan B från Irans sida. Man firade också den för offside bortdömda kvitteringen smärtsamt länge, men det var roligt att se vad ett 1-1-mål hade betytt för landet. Allting lever hur som helst för Carlos Queiroz när han nu ställs mot sina landsmän från Portugal. Jag är oerhört taggad på hur den slipade taktikern väljer att attackera matchen – går han för det och pressar ett ganska svajigt Portugal eller låter han klockan ticka och riskera att Ronaldo förstör festen innan den ens hunnit börja?

Grupp C

Inför turneringen bröstade en samlad hipsterelit upp sig och slog sig nästan hånfullt för bröstet när den breda massan började höja röster om Perus eventuella förträfflighet. Detta hade de givetvis haft koll på sedan tidigt 70-tal, men av någon märklig anledning har de tystnat efter bara 180 minuter. Kan det ha att göra med att man redan är utslaget och ännu inte gjort mål? Förmodligen. Matchen mot Frankrike var precis som premiären mot Danmark en klart godkänd insats sett till spel och man tog både för sig och visade fransmännen precis lagom mycket respekt. Men gör man inga mål kan man peka på hur många siffror och papper som helst, man låter ändå bara som Lars Lagerbäck efter Trinidad och Tobago 2006. Och när Peru inte ens gör mål trots Paolo Guerrero från start så finns heller inte någon rimlig bortförklaring att peka på. Adios, Peru!

Frankrike står således på sex poäng, men det är ett lag som verkligen inte visat vad som finns under huven ännu. Vissa spelare har knappt ens annonserat att de vill åka med när motorn väl börjar brumma, och kanske är det just det som talar för att vi får se les Bleus långt fram i mästerskapet. Två matcher, sex poäng och typ noll imponerande minuter brukar ju vara en start som rimmar med en finalist. Och när Deschamps hittar rätt konstellation framåt är jag övertygad om att det kommer börja slå gnistor.

För Australien lever drömmen om avancemang, men jag har väldigt svårt att se hur den ska bli till verklighet. Visst kan ett hårt och ständigt arbetande Socceroos brotta omkull ett redan utslaget Peru, men då ska också Frankrike slå Danmark i en match där båda går vidare som etta respektive tvåa vid kryss. Jag ser det inte heller som omöjligt att Danmark rent av vinner matchen eftersom Frankrike då råkar undvika (tror jag) Argentina och Leo Messi i åttondelsfinalen, men det är som sagt ett par steg bort i händelsekedjan. Låt oss i stället konstatera att Australien överraskat de flesta positivt och att Aaron Mooy infriat alla förväntningar och visat att han är en riktigt, riktigt bra fotbollsspelare.

För dansk del så har det varit två märkliga matcher. Tre poäng i premiären utan att övertyga och senast trodde man det lossnade rejält mot the men from the land down under. Det övertygande danska spelet tvärdog dock strax efter Eriksens fantastiska ledningsmål och jag hade inte protesterat ifall Australien vänt på steken och fått in 2-1 i den andra halvleken. Rapporterna gör också gällande att dansk media är inne på samma spår, att man trots fyra poäng och rejält slagläge på avancemang inte alls är nöjda med hur det sett ut och nu är dessutom Yussuf Poulsen avstängd. Visst kan man komma ganska långt med en bra målvakt och en högerfot av högsta klass, men Danmark behöver visa lite att man behärskar fler än bara två ackord på gitarren.

Grupp D

Jag hade oerhört höga förväntningar på Argentina-Kroatien i torsdags och jag blev på många sätt inte ett dugg besviken. Kroatien ser löjligt fina ut och äntligen ser det ut som att man hittat rätt balans, konstellation och kemi på det där mittfältet efter några år och mästerskap där den sista pusselbiten hela tiden har känts saknad. Dessutom ser man både tunga, rejäla och kompromisslösa ut bakåt och när talangfulla balkanländer visar upp en stabil defensiv så vet man att det kommer bära långt. Den mörkaste hästen av alla inför turneringen har onekligen riktigt bra fart inför sista sväng och nu är jag rejält spänd på hur de angriper upploppet.

Besviken är väl kanske inte rätt ord vad gäller Argentina, det handlar snarare om förvirring och att man inte riktigt förstår någonting. Förbundskapten Jorge Sampaoli formerade en startelva som vare sig innehöll Higuain, Banega, Dybala, Biglia eller Di Maria och detta alltså efter att man bara tagit en poäng i premiären mot lilla Island. Jag vet inte om jag kan minnas ett högre spel från en förbundskapten under ett VM och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Folket är i uppror, media har slitit den förre Chile- och Sevillatränaren i stycken och fler och fler rapporter gör gällande att spelargruppen nu brutit helt med honom och själva tar ut laget inför ödesmatchen mot Nigeria. Visst, chansen till avancemang lever fortfarande (vinst mot Nigeria samtidigt som Island inte slår Kroatien), men det här kan mycket väl sluta i Argentinas sämsta VM-insats någonsin.

För nigeriansk del var matchen mot Island som natt och dag jämfört med premiären mot Kroatien. Jag älskar verkligen att förbundskapten Rohr vågade peta både Ighalo och Iwobi till förmån för Ahmed Musa och Iheanacho – så agerar en tränare som inser att saker och ting måste hända och det snabbt. Nu har man poängmässigt den bästa chansen att landa andraplatsen, men det ska till en ny, strålande insats (och ett par drömmål) från Musa om även Argentina ska läggas på rygg. Jag räknar dock aldrig bort Super Eagles!

För Island är det lite T-korsning. Poängen mot Argentina var både välförtjänt och vacker för historieskrivningen, men insatsen mot Nigeria var märklig sett ur isländskt perspektiv. Visst, man är VM-debutanter och hela den biten, men bara för det tillåter inte Heimir och Lagerbäcks ande att ramarna krackelerar. Upp till bevis mot Kroatien!

Grupp E

När Serbien tog en tidig ledning mot Schweiz såg jag verkligen inte dem missa avancemang. Men en hel del gula kort (ding ding) och en vändning signerad Granit Xhaka och Xherdan Shaqiri senare står vi här med Serbien på tre poäng och Brasilien på andra sidan i upplösningen. Och jag får faktiskt inte riktigt ihop hur man inte lyckas stänga ned den här matchen – man kanske bara ska landa i att Shaqiri är en spelare som oavsett matchbild, läge och motståndare kan trolla fram en vinst ur sin lilla hatt.

Brassarna gjorde 2-0 på Costa Rica (den bubblan sprack direkt den här gången!) och det satt märkligt långt inne. Men Coutinho tycker jag ser både rapp och hungrig ut, Neymar fick kliva in i målprotokollet och Allison fick hålla en nolla. Precis som jag skrev om Frankrike har den här brasilianska motorn inte varvat upp ens i närheten av max ännu, men man står på fyra poäng och gasar vidare mot slutspelet. Ett måste är dock att få igång Gabriel Jesus, för man kan inte återigen tro att det ska bära hela vägen till final utan en fungerande spjutspets.

Grupp F

Det är länge sen jag såg ett så trött lag som Sydkorea sista minuterna mot Mexiko. Heung Min Son fick in en reducering och trots att det fanns några minuter att spela på så var laget helt slutkörda i värmen. Prestationen var klart bättre än mot Sverige, men Sydkorea har på 180 minuter fotboll i Grupp F visat att man är både en och två nummer mindre än de flesta andra lag i turneringen. Och då har man ännu inte mött Tyskland.

Mexiko däremot ser ut att må väldigt bra. Det flyter ordentligt mellan Vela, Chicharito och Lozano och det är nästan så att man får en klump i magen när man tänker på hur det lär se ut vid svenska bolltapp högt upp i banan på onsdag.

Samtidigt är det bara seger som gäller för svensk del. Jag tror alla som ögnar igenom detta har sett, hört och läst precis allt om den där bottenlöst sura förlusten mot Tyskland och i stället vill se framåt. Låt oss ta med oss det kollektiva försvarsspelet, den brutalt vackra inställningen och de finurliga, fartfyllda och rappa kombinationer som ledde fram till både mål och ett par andra riktigt bra lägen. Adderar vi att gruppen garanterat stärkts av efterspelet kring den här matchen så är jag övertygad om att vi blir oerhört svårslagna i Jekaterinburg.

Tyskland reste sig när domaren hunnit säga “ti..” och lär nu med största sannolikhet (vinst mot Sydkorea) gå vidare. Vid en svensk seger mot Mexiko har man dessutom toppchans på gruppseger. Jag blev imponerad över deras match mot Sverige, inte minst den självklarhet och skicklighet man fortsatte att gå framåt med trots utvisningen på Boateng sista tio minuterna. Får man dessutom igång målskyttet hos Thomas Müller och Timo Werner mot Sydkorea så kan jag nästan ta gift på att vi får se Tyskland i Ryssland minst tre matcher till.

Grupp G

Tunisien är bara att vinka av och hade det inte varit för Panamas firande efter sitt första VM-mål någonsin hade jag skippat dem också. Prestationen i eget straffområde i första halvlek mot England är bland det sämsta jag någonsin skådat och 6-1-förlusten var absolut rättvis. Men visar man den glädje man gjorde för ett reduceringsmål så har man för alltid skrivit in sig i VM-historien på ett positivt sätt. Härligt, Panama!

För engelsk del och inte minst lagkapten Harry Kane har den här turneringen börjat på bästa tänkbara sätt. Åtta gjorda mål varav fem från Tottenhams diamant. Man ser också ut att ha fått ihop laget på ett alldeles fantastiskt sätt och jag tror inte man ska underskatta vad de här spelarna kan göra med lite självförtroende.

Det blir dock en högintressant avslutning på gruppen då England genom fler varningar (!) leder gruppen och således vinner den vid ett oavgjort resultat på torsdag, förutsatt att Belgien inte tar fler kort än England. Det skulle samtidigt innebära att man oavsett motstånd i åttondelen får Brasilien i kvartsfinal vid eventuell vinst. Det tror jag Belgien har full koll på…

Och på tal om Belgien – där är ytterligare ett lag som fått igång exakt rätt spelare, som öser in mål och som ser ruskigt starka ut fysiskt. Det går fort, man orkar hålla uppe tempot och harmonin går genom rutan. Enda frågetecknet är de ganska billiga mål man släppte in mot Tunisien. Sådana mål har man inte råd att bjuda på längre fram i turneringen.

Grupp H

Den underbara Grupp H bjöd igår på turneringens finaste match hittills i form av Japan-Senegal trots att firma Axén och Backe i studion sågade kvalitén längs med fotknölarna. Där fanns ett böljande spel, snygga tröjor, mål åt båda håll, tuffa tacklingar men god stämning, fantastiska fans på läktaren och för mig ganska okända spelare som klev fram och visade klass. Det oavgjorda resultatet tar dessutom båda lagen till fyra poäng och avslutningen på den här gruppspelsfasen kan bli något alldeles extra i form av Senegal mot Colombia. Colombia som imponerade stort mot Polen och verkligen visade alla inoljade, taktfasta och sexiga muskler. James Rodriguez var lysande, Falcao fick gör sitt livs första VM-mål och Cuadrado och Quintero visade en hel fotbollsvärld vad de kan göra i allra högsta fart.

Lägg därtill en solid defensiv som igår fick vara elva man hela matchen och jag såg ett Colombia vara sådär bra som man hade på känn innan det drog igång. Skulle det bli på Senegals bekostnad så tycker jag det är tråkigt, men det vi såg av Colombia igår förtjänar vi alla att få se mer av i slutspelet!

 

XXX

Fuck rasism.

Publicerad 2018-06-25 kl 08:20
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå