Vi har fått förväntningar infriade, rynkor i pannan och matcher att minnas – och ännu återstår ett helt slutspel. Men innan dess synar jag naturligtvis den tredje och sista gruppspelsrundan. Länge leve Fotbolls-VM!
Grupp A
Jag var inne på det redan efter matchen mot Uruguay, men doften av fuffens förstärktes rejält efter Saudiarabiens avslutande match mot Egypten. Nu handlade ju mötet inte om något annat än formaliteter och tredjeplatsen, men såväl insatsen som några domslut saudierna fick med sig kastade ännu mer märklig ljus över insatsen mot Ryssland i premiären. Att laget som förlorade öppningsmatchen med 5-0 alltså besatt både speed, teknik och offervilja av denna kaliber är något jag aldrig kommer att förstå, men då ligger det ändå i lä gentemot den straff man fick fram till 1-1 mot Egypten. Då hade man bara minuter tidigare redan fått en straff, som rekordgamla målvakten Essam El Hadary mycket vackert och symboliskt fått rädda.
För Egypten och inte minst Mohamed Salahs del så blev inte VM vad de tänkt sig. Liverpools superstjärna gjorde förvisso två mål, men det blev inte någon insats som kommer att eka i fotbollshistorien vad det lider. Då kommer jag ha betydligt svårare att glömma Saudis otroligt skeva insats.
Ryssland fick sig en rejäl käftsmäll mot stygga, försvarsstarka och kompromisslösa Uruguay. Slutresultatet skrevs till 3-0 och det var på alla sätt och vis både rättvis och talande för matchen. Förvisso vilades en av hemmanationens bästa spelare Golovin, men frågan är om det hade slutat på något annat sätt med honom på planen. Kanske var helt enkelt Saudi (host host) och Egypten svaga lag som sminkade över Rysslands brister och när motståndet nu var på en annan nivå såg man både tröga, stabbiga och ganska idéfattiga ut. Smolnikov har garanterat spelat sina sista minuter i sommar också, hans röda kort är bland de sämre individuella prestationer vi sett hittills.
För Uruguays del så kan inte betyget till gruppspelet bli annat än MVG. Man har hållit tre nollor, man har fått in både Suárez och Cavani (till slut!) i målprotokollet och dessutom inte åkt på vare sig skador eller avstängningar. Man har också fått igång Bentancur ju längre turneringen lidit och ihop med Carlos Sanchez så har Uruguay skaffat sig en kreativitet från mittfältet som tidigare saknats. Allt är på plats! Jag har haft vibb för de ljusblå hela vägen och vare sig insatser eller motstånd i åttondelen (Portugal) har gett mig anledning att revidera ens det minsta.
Grupp B
Vilken upplösning – herregud! Till att börja med får man lyfta på hatten för Marockos moral och ork att kraftsamla sig trots utebliven chans på avancemang och ändå pressa Spanien hela vägen in på slutvissla. Med insatsen mot Portugal i färskt minne så tror jag att flera miljoner marockaner kommer att ha otroligt svårt att släppa det där självmålet i slutet av premiären mot Iran. Man var värda mer – men fotboll är en grym sport där hedersamma förluster alltid bara kommer parenteser.
Spanien å sin sida vinner gruppen, gör mål i alla matcher och borde lämna gruppspelsfasen med en ståtlig tuppkam – ändå är det något som skaver och inte riktigt stämmer. Man släpper in märkligt enkla mål, man känns ganska låsta mot låga försvar och framåt saknas någon som tar tag i taktpinnen när det går emot. Diego Costa är världsklass på mycket, men det är ingen kreatör som ska starta anfall, han ska avsluta dem. Kul dock för Iago Aspas som fick komma in i laget och direkt göra ett viktigt avtryck. Jag tror Celta Vigo-anfallaren kan smyga in i slutspelet som en liten joker och de avsevärda skillnader i egenskaper mot nämnda Costa gör att Spanien kanske har en större verktygslåda än vad många tror. Ryssland i åttondelen blir givetvis en munsbit och kanske stinker det final om Spanien redan på söndag.
För Portugals del så höll det på mindre än fem minuter att gå från gruppseger till missat slutspel, så tight var det mot Iran i kombination med Spaniens hackiga kryss mot Marocko. Och det är ett Portugal som gnisslar och haltar, det råder det inga tvivel kring. När till och med Cristiano Ronaldo visar sig mänsklig och missar straffar så är man illa ute och jag tror att man trots en intakt förlustnolla efter gruppen är mer brydda än tillfreds med över sin dagsform. Vi såg Ricardo Quaresma starta och leverera ett patenterat yttersida-mål och kanske är det just hans egenskaper som det här laget behöver. Yttersidorna i all ära, men jag talar om spelare som vill ha bollen, som vill göra något själv och som inte bara ger bollen till Ronaldo och hoppas på det bästa. Mot Uruguay lär det behövas mer än någonsin, ty det försvaret lär lägga rejäl fokus på superstjärnan från Real Madrid. Det är således dags för någon annan att kliva fram?
Grupp C
Den sömnigaste matchen hittills spelades mellan Frankrike och Danmark i Moskva och slutade givetvis 0-0. David Fjäll sa efter slutsignalen att båda lagen kunde gå och duscha, nöjda och belåtna över avancemang, men han ljög. De behövde inte duscha.
Jag förstod dock det avslagna krysset eftersom lagen bara förhåller sig till hur gruppspelet är uppbyggt. Den som kräver bästa möjliga lag, högsta tempo och en liv eller död-mentalitet av varje match måste greppa att lagen gör allt, verkligen allt, för att kunna spara några procent kraft här, några procent energi där. Man får helt enkelt köpa att det spelas någon match i ett mästerskap som egentligen inte ens behöver spelas. 0-0 – alla nöjda, alla glada.
Peru fick avsluta med flaggan i topp och den kokabladthédrickande nationalhjälten Paolo Guerrero kan för resten av livet även titulera sig som målskytt i ett Fotbolls-VM. Jag tror dock sydamerikanerna åker hem från Ryssland med en hel del frustration öven den där missade straffen i premiären mot Danmark. Mål där och jag är övertygad om att Peru gjort Frankrike sällskap till åttondelarna. Socceroos? Nja. Muskler, fighting spirit och skägg räcker till mästerskapen sedan man klivit in i det högst tvivelaktiga asiatiska kvalsystemet, men väl här saknas det ett par verktyg i lådan. Bättre lycka nästa gång, men jag är skeptisk till om Australien någonsin kommer upprepa åttondelsfinalen från 2006.
Grupp D
Kroatien lekte med elden långa stunder mot Island, men när allt var över kan vi konstatera att de kliver in i slutspelet med nio poäng och tre raka segrar i ryggen. Förbundskapten Dalic gjorde hela tio skiften i startelvan från Argentinamatchen och det märktes att det schackrutiga lagbygget inte riktigt höll ihop på samma sätt som inledningsvis. Men då den isländska lagmaskinen från Atlanten brände jätteläge på jätteläge och ju längre matchen led även blev mer och mer desperata gavs till slut kroaterna chansen att döda den. Bredd, effektivitet, harmoni och klasspelare i offensiven är bara några av alla fina egenskaper man visat upp på sin palett, ge mig mer – nu!
För isländsk del var det mot Nigeria man åkte ut. Förlusten där gjorde att matchplanen mot Kroatien inte gav dem ultimata förutsättningar att spela sitt spel och när man sen inte sätter sina chanser går det ofta inte vägen. Men vi ska komma ihåg att Island med bara minuter kvar av gruppen var ett mål från att slå ut både Nigeria och Argentina. Så allt för hårda ska vi inte vara mot David – trots att Goliat fick stanna kvar på festen lite längre den här gången.
Goliat var det, ja. Argentina och inte minst Lionel Messi såg ut att ha hittat sig själva i den första halvleken mot Nigeria och den lille trollkarlen från Barcelona gjorde kanske också hela turneringens mest svårutförda mål fram till 1-0. Jag såg en intervju med Pablo Aimar gjord av den supergrymma Frida Nordstrand innan matchen där den gamla Valenciamittfältaren beskrev Messi bättre än vad jag hört någon annan göra tidigare: “Frågar du honom så kan Messi inte förklara hur han gör vissa saker, det bara kommer till honom naturligt. Han bara gör. Han bara lever.” Målet mot Nigeria var exakt på pricken det Aimar menade. Han tänker inte, han har inte tränat på det där, det bara händer, han bara lever.
Efter paus bytte dock matchen skepnad och det rejält. Nigeria var ett ytterst tveksamt domar/VAR-beslut ifrån en straff vid ställning 1-1 och det saknades inte omställningslägen att vinna matchen när Argentina gick framåt med livet som insats. Vi fick en galen, härlig och alldeles underbar upplösning på Grupp D, där jag för åttondelarna och resten av turneringen ändå är glad att Argentina gick vidare och får chansen att visa upp sig från sin bästa sida. För den, den har vi sannerligen inte sett ännu.
Grupp E
Vi visste på förhand att det här skulle bli en kamp mellan Schweiz och Serbien om andraplatsen och avancemanget. Men då serberna avslutade mot brassarna låg snarare deras hopp i att Costa Rica med noll poäng i kappsäcken skulle kunna chocka ett eventuellt högmodigt Schweiz. Det var också mycket riktigt det utfallet som höll på att rädda Serbien, men när allt var över hade inte pulsen gått upp speciellt mycket om vi ska vara ärliga. Av två jämna, spännande och otroligt hårt jobbande lag att följa känns ändå Schweiz avancemang rättvist med tanke på att de drog det längsta strået dem emellan. Men den där straffen Mitrovic skulle fått… jag undrar vad de känner för VAR på gatorna i Belgrad.
Costa Rica dansade en sommar (bortsett 1990, men den glömmer vi) men i år var det inte mycket till fest. Det man vann i eventuell underskattning för fyra år sedan från Italien, England och Uruguay förlorade man den här gången i att motståndet hette Serbien och Schweiz.
För brasiliansk del så tror jag gruppspelet långt ifrån varit någon dans på rosor. Man vinner gruppen med marginal, har bitvis visat upp en riktigt bra fotboll, men man har också fått Douglas Costa skadad och borta för resten av turneringen, Marcelo klev av mot Serbien och flera spelare har sett direkt svaga ut (Gabriel Jesus, Willian). På plussidan finns en stabil defensiv, Coutinho, Paulinho och att Neymar fysiskt inte verkar ha någre bekymmer, men jag tror definitivt att man föredragit Sverige framför kontringsstarka Mexiko. Jag är nämligen inte hundra procent övertygad om att man löser detta.
Grupp F
Trots att det idag är fredag så har highen från i onsdags inte lagt sig. Jag vet inte varför, men några timmar innan avsparken mot Mexiko infann sig ett lugn i mig och en övertygelse om att segern skulle bli komfortabel, vacker och skrivas till 3-0. Detta finns förevigat på sociala medier för er som tvivlat, men jag visste verkligen att vi skulle vinna. Jag hade dock inte kunnat räkna med en så bra prestation och att mexarna inte ens skulle skapa en enda målchans. Det var vackert, det var känslosamt och det var häftigt att bevittna någon slags peak landslagsmässigt sedan den flera ton tunga förlusten mot Holland 2004.
Vad stämde liksom inte? Allt var i balans och harmoni! Det enda lilla smolket i bägaren är väl Sebastian Larssons gula kort och efterföljande avstängning i åttondelen, men med tanke på hur lätt det var för Pontus Jansson att falla in i ramarna och leverera i premiären mot Sydkorea är jag övertygad om att Gustav Svensson kommer att göra samma sak på tisdag. Mot kvartsfinalen!
Mexiko blev i sin tur räddade av den sydkoreanska målvakten Cho som stod emot de tyska avslut som faktiskt träffade mål och jag tror inte någon missat vilka euforiska kärleksförklaringar mexikanare runt om i världen uttryckt gentemot sina sydkoreanska nyfunna vänner. Men insatsen mot Sverige? Nej du, den imponerade inte alls. Nu tror jag i och för sig att just Sverige passar Mexiko bedrövligt och att man med ett stabilt försvarsspel absolut kan störa ett lag som Brasilien, men då måste man upp ett par snäpp gällande det mesta från matchen i onsdags.
Tyskland brädar Polen och naturligtvis också Argentina (som löser avancemang) och lämnar Ryssland som den största floppen av alla. De regerande mästarna blir alltså jumbo i en grupp bestående av Mexiko, Sverige och Sydkorea – något jag tror Joggi Löw kommer att bli påmind om precis lika mycket som han fått ryggdunkar för VM-guldet 2014. Ett monumentalt fiasko på alla sätt och vis såklart som egentligen inte heller kan bortförklaras med några bortdömda mål, felaktiga utvisningar eller missade straffar. Tyskland var inte bättre än såhär. Man förtjänade att åka ur. Och att göra det som jumbo.
Grupp G
Inte många kan ha förvånats över att gruppfinalen mellan England och Belgien skulle bli en match mellan två lag med sex poäng vardera inför avslutningen. Det däremot alla visste var att gruppettan skulle få Japan i åttondelen och vid en eventuell vinst Brasilien (högst troligt) i kvartsfinalen. Detta verkade dock England inte bry sig speciellt mycket om utan såg snarare ut att med all önskvärd tydlighet föredra Colombia i åttondelen och en där efter “enklare” resa till finalen och guldet och evig ära. Problemet är bara att Colombia är ett mycket, mycket skickligt fotbollslag som jag faktiskt har svårt att se England bara städa av. Och skulle det bli uttåg mot Falcao och gänget redan i åttondelen kan jag lova att både supportrar och media starkt lär ifrågasätta den där elvan mot Belgien och ambitionen att inte gå max för gruppseger, Japan i åttondelen och en allt att vinna-match mot Brasilien i kvarten.
Gareth Southgate spelade högt och får nu plocka fram avsevärt mycket mer ur sitt lag än vad som hittills visat. För det vi såg mot Belgien imponerade inte alls, och Colombia är sannerligen inte något Panamá eller Tunisien.
Två lag som tackade för sig med härlig, ganska fartfylld och habil fotbollsmatch igår. Jag kommer inte sakna dem, jag kommer minnas Tunisiens fighting spirit i första matchen mot England och jag kommer för alltid komma ihåg Panamás glädje vid reduceringen till 1-6 i mittenrundan. Men inte mycket mer.
Belgien ställde också ut en rejält luftad elva mot engelsmännen men det som skiljde de båda lagen åt var att spelarna som kom in i Belgien ville visa upp sig och ta en tröja även i åttondelen. Jag tycker Adnan Januzaj inte bara gjorde ett vackert mål utan även tog för sig ordentligt, Thorgan Hazard såg väldigt spännande ut och Marouane Fellaini fortsatte att vara bättre än vad man förstår. Japan kan få sig en riktig omgång i början av nästa vecka när Eden Hazard, Mertens, De Bruyne och Lukaku vilat upp buggarna och är redo för match igen. Brasilien-Belgien i kvarten… den med lite brynt smör på, tack.
Grupp H
För första gången i VM-historien fick ett lag se sig utslagna på Fair Play. Två gula kort var det som till slut skiljde Senegal från Japan och jag kan bara tänka mig hur surt det måste vara att få lämna en VM-turnering på de grunderna. Men sådana är reglerna och alla visste om dem från början – Senegal hade kunnat gjort det bättre i ledning 2-1 mot Japan, försvarat sig bättre på hörnan mot Colombia eller forcerat på ett mer kollektivt sätt i de sista skälvande minuterna igår. Man har dock visat upp sig själva från väldigt många fina sidor och jag tror Cissés lag verkligen skapat en ny respekt för västafrikanska landslags defensiv. Struktur, organisation och stenhårt jobb för varandra brukar inte vara dessa länders signum, men lejonen från Senegal har verkligen visat att fotbollen utvecklas överallt.
Colombia gjorde jobbet, reste sig från den röda kort-smällen i premiären, tog sex poäng och vann gruppen. Men allt är inte bara party bland VM:s mest högljudda fans (?) – den stora stjärnan James Rodríguez klev av efter bara en halvtimmes spel mot Senegal och då handlar det aldrig om någon försiktighetsåtgärd. Då pratar vi skarpt läge och garanterat inte något som är helt kvitt och glömt när det är dags för åttondel. Förbundskapten Pekerman lär ha ett par sömnlösa timmar framför sig till matchen mot England i hur han ska göra, för en chansning kan såklart äventyra Rodríguez fortsatta VM om det nu skulle bli seger. Spännande!
Japan gör Colombia sällskap till åttondelarna och jag tror få experter runt om i världen egentligen kan förklara hur. Man fick verkligen matchen i sin hand i premiären i och med utvisningen på Carlos Sánchez, men segern satt ändå hårt inne. I andra matchen mot Senegal var man på vippen att både förlora och att vinna, men löste till slut en poäng och i gårdagens match mot Polen var inte ens pinne på tal. Man var klart sämre än ett redan utslaget Polen och jag tror det kan bli förlust med både tre och fyra kassar mot Belgien på måndag.
Polen gaskade upp sig, tog en trea och undvek den värsta kritikstormen, men det jag lär minnas av denna insats totalt sett är att Robert Lewandowski aldrig fick sitt mästerskap. Frågan är om Polen får det post honom. Jag är skeptisk.
XXX
Gustav Engvall går till Mechelen i belgiska andraligan och jag förstår faktiskt ingenting. Hoppas degen är bra, för mycket annat kommer det inte finnas att skryta om 2+2 år.
XXX
FIFA kastar ut Milan från Europa League på grund av bristande Financial Fair Play – wow!
XXX
Sverige-Schweiz på tisdag!
Och Sirius-Giffarna!