Chelsea ser… sådär ut

Ny tränare för säsongen i den kungsblå London-klubben är Maurizio Sarri som på bara några år gått från ett obskyrt tränarnamn i den italienska andrahandssorteringen till en av världens mest eftertraktade dirigenter bland världslagens orkestrar.

Han påbörjade något i Empoli som han byggde vidare på och förfinade till perfektion i Napoli. Förvisso genererade inte den bländande tsunami-fotbollen några tunga titlar, men å ena sidan hette värsta konkurrenten Juventus och å andra sidan fanns aldrig den bredd på truppen som krävs för att orka hela vägen in i mål som etta.

Så vi är många som nu förväntar oss att Sarri, tillsammans med sin nye parhäst tillika klubblegendar Gianfranco Zola, ska ta det slutgiltiga steget med sin nydanande, underhållande och på många sätt fenomenala fotbollsfilosofi. Jämför man Chelsea och Napolis förutsättningar som klubbar rent ekonomiskt och truppmässigt så ska det gå att hitta ytterligare en växel, inget snack om saken.

Men vägen dit känns efter dagens insats mot City ganska så lång. Spelmässigt syntes knappt ett enda anfall som ens påminde om Napoli under 90 minuter och defensivt svajade man rejält kring såväl positionsspel, pressavstånd och rollfördelning. Och då har jag inte ens nämnt bolltappen centralt i banan. Nyförvärvet Jorginho (från just Sarris Napoli) hade en jobbig eftermiddag.

Längst fram såg Alvaro Morata  vilsen ut. Cesc Fabregas och Ross Barkley hittade inte alls någon kemi. Pedro kom ingenstans och Marcos Alonso tror jag kommer få det ganska jobbigt i sin nygamla position som ytterback i fyrbackslinjen. Han är som klippt och skuren för att vara vinge, inte för att flytta in, ligga rätt och spela en mot en i egen tredjedel.

Man ska naturligtvis komma ihåg att vare sig Eden Hazard eller Ngolo Kanté fanns med i dagens trupp, två spelare som är några av världens absolut bästa på sina respektive positioner och som självklart lyfter Chelsea både en och två nivåer. Båda två har också varit ryktenas män under sommaren och jag tror Sarri, lagkamraterna och samtliga supportrar håller andan fram till fredag morgon och ber några stilla böner om att de båda stannar i London. Inte heller Willian spelade mycket mer än en halvtimme, men Manchester City saknade idag spelare som Kevin De Bruyne, David Silva och Raheem Sterling och visade ändå alla oss som såg matchen vilken klasskillnad det är på lagen med bara några dagar kvar till Premier League-premiären.

Vi ska såklart inte måla fan på väggen efter några träningsmatcher och en förlust i Community Shield, men Premier League är en betydligt mer skoningslös liga än Serie A, minns bara Frank De Boer som fick lämna Crystal Palace efter fyra omgångar i fjol. Toppskiktets klimat är kanske ännu tuffare och med den mördande konkurrensen om såväl ligatitel som Champions League-platser har en klubb som Chelsea knappast råd att sladda efter från start. Resultaten måste helt enkelt komma, trots att ledordet garanterat lär vara tålamod inledningsvis.

Under de första nio omgångarna möter man Arsenal, Liverpool och Manchester United och det är nog först efter dessa matcher, när oktober ska bli november, som vi verkligen kan börja prata om vad Maurizio Sarri lyckats implementera i Chelsea. Man ska heller inte spela Champions League-fotboll och då jag räknar med att Europa League-elvorna lär präglas en hel del av reserver tycker jag att man ska kunna ställa ganska höga krav på Chelsea i år. Men Manchester City har redan visat vilken nivå som krävs för att toppa en tabell.

Det här blir en oerhört spännande säsong att följa!

XXX

En engelsk ligatrappa ned tog Graham Potters Swansea, med tre svenskar i startelvan (Nordfeldt, Olsson och Asoro), tre poäng borta mot Sheffield United. Det känns glädjande på många sätt, men framför allt  tänker jag på om det här blir säsongen som tar Joel Asoro hela vägen in i ett A-landslag. Janne lär garanterat ha minst ett öga på Wales i höst.